Alternativ till boendestöd

[Sleepy]

Jag är rädd för mediciner. Det finns risk för så många fruktansvärda biverkningar. Jag läste nyss om några av de mediciner jag har och känner ångest över dem nu.

Läs inte. Det finns en anledning till att läkare studerar en halv evighet innan de får ansvar. Det är deras jobb att hitta rätt medicin och rätt dos till respektive patient. Ja, det finns biverkningar, men de har fantastiska fördelar också. Och de fördelarna vill du ha; ett bättre mående där du kan gå ut och njuta av vårblommorna i din trädgård.

 

[Mabuse]

Det är ju så det är tyvärr i livet, håller med om att det är jobbigt men det är ju samtidigt så det är. Det går nog inte att komma undan det om man samtidigt ska få dom bra stunderna.

Jag tror inte det går att komma undan alls, faktiskt. Man får leva med det.

 

[Wille]

Vilken typ av ångest?
Total panik eller en gnagande?
Det vore nog bra med ett läkarbesök och genomgång av dina mediciner.

Gnagande nervositet.

 

[Sel]

Fast helt uppriktigt, om jag satte mig och lusläste biverkningslistan till de mediciner jag tar (om så bara vanlig alvedon) eller än värre, ger till hundarna, skulle jag också få ont i magen. Listan finns där för att läkemedelsföretagen ska gardera sig Ifall någonting händer och det kan vara värt att se igenom den om någonting märkligt symptom uppkommer.
Det kommer inget gott av att sitta och lusläsa den och känna efter.
Sedan ska man visst diskutera det med sin läkare, men att sitta hemma och läsa på gör ingen situation bättre. Jag skulle tro att samtliga biverkningar tagits i akt och ställts i balans till de positiva effekterna när du fick medicinerna utskrivna, TS.

 

[Wille]

Går du upp får du väl sluta ta den. Men resultatet kan ju lika gärna bli att du mår bättre, får mer energi till t.ex. matlagning (och därmed äter bättre) och blir mer aktiv.

Jag har aldrig kunnat laga mat, inte ens när jag mått bra. Det har alltid varit en ansträngning.

 

[nightcrawler]

Självklart menar jag inte att hon blir gladare av att vara tjock, men om det nu blir så att hon går upp lite av en medicin som faktiskt fungerar för måendet så kanske hon ändå blir aktivare osv så att det inte blir ngn viktuppgång alls.
TS säger ju att hon aldrig är glad, har inget att leva för osv, då tycker jag inte man ska vägra prova medicin för att det finns en risk att gå upp i vikt (vilket kanske inte ens händer, och händer det, ja, är det verkligen det värsta som kan hända?)

Fast hon har ju gått upp rätt kraftigt i vikt av medicinen och mår dåligt av det. Jag förstår att hon inte vill gå upp ett gram till. Sen finns det ju en chans att hon inte gör det vid byte, men risken är åxå att det blir värre. Jag bytte när jag bara gick upp och det inte hjälpte. Sen gick jag inte upp mer men mådde ännu sämre. Vikten blev jag inte av med förrän jag slutade med alla mediciner. Fick även tillbaka min kondition som försvann när jag åt medicin

 

[Niyama]

Jag har aldrig kunnat laga mat, inte ens när jag mått bra. Det har alltid varit en ansträngning.

Det kanske inte måste vara som det alltid varit och det kanske kan bli bättre än vad det är just nu.

 

[Mabuse]

Varken varm eller kall. Det är rumstempererad mat.

Jag är rädd för näringsbrist och vill inte heller äta mat med palmolja.

Jag vill ha det bästa möjliga resultatet. Halvmesyrer är inget för mig.

Jag tror att det bara går att få från Ica här ute på vischan. Jag hade deras vegetariska matkasse ett tag men gillade inte rätterna. För det andra saknade jag att äta fisk och fågel. Och för det tredje vägrar jag numera att gå in i den Icabutik där jag måste hämta kassen.

För att inget blir bättre ändå.

Bara äggula? Vad gör man av vitan? Kastar? Och blir det inte bara kladdigt med rå äggula? Jag vill ju ha mina ägg väl tillagade.

Saken är ju att du inte får det bästa möjliga resultatet nu heller. Ofta, som du beskriver det, så får du ju inget resultat alls. Går det inte att få perfekt så är det inte lönt, och så blir det ingenting. Du vill inte missa undervisning för boendestödet, så istället missar du undervisning för att du mår dåligt för att du inte har boendestöd, och det inte blev perfekt.

”Bästa möjliga” är ju just det. Det bästa möjliga är väl att du missar en förmiddag pga boendestöd, men sen har mat och mår bra så att du kan delta i resten av undervisningen? För alternativet, att ha det som du har det nu, verkar ju sämre ur studiesynvinkel. Det är inte det bästa möjliga.

 

[Inte_Ung]

Gnagande nervositet.

Det är vanlig ångest.
Så nu vet du ju vad det är.
Du skrev i en annan tråd att du inte visste.

Den går att hantera.
Men det är inte lätt.
Det krävs massor av jobb.

 

[Wille]

Fast helt uppriktigt, om jag satte mig och lusläste biverkningslistan till de mediciner jag tar (om så bara vanlig alvedon) eller än värre, ger till hundarna, skulle jag också få ont i magen. Listan finns där för att läkemedelsföretagen ska gardera sig Ifall någonting händer och det kan vara värt att se igenom den om någonting märkligt symptom uppkommer.
Det kommer inget gott av att sitta och lusläsa den och känna efter.
Sedan ska man visst diskutera det med sin läkare, men att sitta hemma och läsa på gör ingen situation bättre. Jag skulle tro att samtliga biverkningar tagits i akt och ställts i balans till de positiva effekterna när du fick medicinerna utskrivna, TS.

Den medicin som kan ge depression som biverkning, tror jag inte att jag har någon nytta av. Jag har fått kraftiga ångesattacker trots den medicinen.

 

[Wille]

Saken är ju att du inte får det bästa möjliga resultatet nu heller. Ofta, som du beskriver det, så får du ju inget resultat alls. Går det inte att få perfekt så är det inte lönt, och så blir det ingenting. Du vill inte missa undervisning för boendestödet, så istället missar du undervisning för att du mår dåligt för att du inte har boendestöd, och det inte blev perfekt.

”Bästa möjliga” är ju just det. Det bästa möjliga är väl att du missar en förmiddag pga boendestöd, men sen har mat och mår bra så att du kan delta i resten av undervisningen? För alternativet, att ha det som du har det nu, verkar ju sämre ur studiesynvinkel. Det är inte det bästa möjliga.

Missad undervisning måste jag ta igen och jag har ingen drivkraft alls till det.

 

[EmmaBovary]

Den medicin som kan ge depression som biverkning, tror jag inte att jag har någon nytta av. Jag har fått kraftiga ångesattacker trots den medicinen.

Många antidepressiva (om det är en sådan du syftar på) kan ha depression som biverkning, och folk kan få kraftiga ångestattacker trots att de inte är kliniskt deprimerade... Så det är liksom inte alarmerande info.

 

[fijja]

Fast hon har ju gått upp rätt kraftigt i vikt av medicinen och mår dåligt av det. Jag förstår att hon inte vill gå upp ett gram till. Sen finns det ju en chans att hon inte gör det vid byte, men risken är åxå att det blir värre. Jag bytte när jag bara gick upp och det inte hjälpte. Sen gick jag inte upp mer men mådde ännu sämre. Vikten blev jag inte av med förrän jag slutade med alla mediciner. Fick även tillbaka min kondition som försvann när jag åt medicin

Och vad är alternativet? Kanske en ny medicin funkar och ts kan få livslust tillbaka. Som det är nu är ju inte hållbart.

 

[EmmaBovary]

Missad undervisning måste jag ta igen och jag har ingen drivkraft alls till det.

Men det är möjligt alltså, att du får ta igen det du missar? Det låter som det bästa alternativet ändå, för nu verkar ju skeppet sjunka helt.

 

[Inte_Ung]

Vila

Men börja med att vila i stället.
Jag kör varianten "Sova först".
Annars så skulle ingenting fungera för mig.
Jag blir bara seg och korkad när jag är trött.

 

[Wille]

Många antidepressiva (om det är en sådan du syftar på) kan ha depression som biverkning, och folk kan få kraftiga ångestattacker trots att de inte är kliniskt deprimerade... Så det är liksom inte alarmerande info.

Nej, det är inte en antidepressiv medicin som har depression som biverkning. Den medicinens syfte är att minska ångest, vilket jag är tveksam till om den gjort.

Men det är möjligt alltså, att du får ta igen det du missar? Det låter som det bästa alternativet ändå, för nu verkar ju skeppet sjunka helt.

Jag måste ta igen undervisningen för att få min ersättning, men vet inte om det är möjligt alls. Jag sitter liksom i en rävsax om jag inte kan ta igen undervisningen.

 

[nightcrawler]

Och vad är alternativet? Kanske en ny medicin funkar och ts kan få livslust tillbaka. Som det är nu är ju inte hållbart.

Då får man välja om man överhuvudtaget ska äta medicin. Jag blev bättre av att sluta helt. Det är ju dock individuellt. Jag ville bara påpeka att det är inte alltid så "bara" att byta medicin om man redan mår dåligt av den man har. Det är fullt förståeligt att ts är skeptisk till byte.

 

[Calmiche]

Jag har nästan 30 kilo övervikt redan idag och vill verkligen inte gå upp mer. Jag har inte råd heller att köpa kläder som jag ryms i. Alla mina kläder sitter redan för tajt.

Jag upptäckte förresten nyss att en av mina mediciner har depression som vanlig biverkning.

Angående kläder så hör med kyrkan om de kan hjälpa till eller om det finns någon annan organisation. Erikshjälpen/röda korset? Där finns det riktigt billiga kläder och köper du 1 plagg där varje månad så blir det inte så hög kostnad per gång.

Som jag skrev, du vet faktiskt inte OM du går upp i vikt av nästa medicin. Lita på läkaren och låt bli att läsa bipacksedeln. Jag tyckte min förra läkare var en idiot rent ut sagt när jag först fick honom och fattade inte alls varför han satte in den medicin jag fick. Åt den bara för att få testa annat senare. Men det visade sig att han tänkte helt rätt och jag fick så lov att erkänna jag faktiskt hade tvång som orsakade rejäl ångest och medicinen hjälper väldigt mycket. Den enda anledningen till att han inte är min läkare idag är för att han bytte tjänst och jobbar inom en annan del av psykiatrin idag.

 

[fijja]

Då får man välja om man överhuvudtaget ska äta medicin. Jag blev bättre av att sluta helt. Det är ju dock individuellt. Jag ville bara påpeka att det är inte alltid så "bara" att byta medicin om man redan mår dåligt av den man har. Det är fullt förståeligt att ts är skeptisk till byte.

Jag har heller inte påstått att det ’bara’ är att byta medicin. Men att hindras att må bra för rädslan av eventuell biverkning är inte bra. Sen är ju önskvärt att man klarar sig utan medicin men det gör inte alla. Jag fick äta antidepressiva under ett par år och kunde senare sluta och nu mår jag väldigt bra utan medicinering, men då var den livsnödvändig för mig.

 

[Mabuse]

Missad undervisning måste jag ta igen och jag har ingen drivkraft alls till det.

Du missar ju undervisning nu också, vad är skillnaden? Är det bättre att missa undervisning pga inget boendestöd än att missa undervisning pga boendestöd?

Det låter mindre som en rävsax än kompromissläge. Du vill sköta studierna perfekt, men nu verkar ju inte det vara ett alternativ. Om du nu inte kan svara på någon fråga, eller får diskutera med en kursare för att kunna svara, men då får loss tid för boendestödet, så låter det för mig som en möjlig lösning.

Så är det för alla, tänker jag. Ibland går schemat inte ihop, och så får man flytta och pussla och sänka kraven, så att man får ihop det.