Sv: Älskade lilla hund...
PL
Nej du läste inte fel. BB ställde en iofs relevant men felplacerad fråga.
PL
- Övr. Hund
- Trådstartare castle_bar
- Startdatum
F
Frippac
Sv: Älskade lilla hund...
Fy va tråkigt!
Jag lider verkligen med dig och sitter här med tårar i ögonen.
Fick ta bort min lilla häst för någon månad sen (2 år) och det är verkligen det värsta som kan hända en när ens djur måste lämna livet för tidigt. Man tror aldrig att smärtan ska försvinna, och det gör den nog inte heller... man bara lär sig att leva med den. Finns inget annat som kan ersätta det man förlorat.
*tänker på dig och din familj*
Fy va tråkigt!
Jag lider verkligen med dig och sitter här med tårar i ögonen.
Fick ta bort min lilla häst för någon månad sen (2 år) och det är verkligen det värsta som kan hända en när ens djur måste lämna livet för tidigt. Man tror aldrig att smärtan ska försvinna, och det gör den nog inte heller... man bara lär sig att leva med den. Finns inget annat som kan ersätta det man förlorat.
*tänker på dig och din familj*
castle_bar
Trådstartare
Sv: Älskade lilla hund...
Tack.
Det finns verkligen inget värre än när en kär vän dör. Oavsett om det är människa eller djur.
När min ponny dog lovade jag mig själv att aldrig, aldrig någonsin fästa mig så vid ett djur igen. Eller en människa.
Jag var otroligt arg på livet och grubblade mycket på vad meningen egentligen var med att alla man älskar rycks bort från en.
Det var 2 år sedan. På dom två åren har jag insett att livet visst har en mening - och meningen är att vara med dom man älskar, människor och djur. Men jag förstår fortfarande inte hur det är möjligt att dom ska dö ifrån en och man ska uppleva en sån otrolig sorg och saknad...
Så jag intalade mig själv av det bara måste finnas något efter detta livet. Min ponny till exempel, som var så gudasnäll och alltid gjorde sitt bästa och spred glädje, inte kunde han bara försvinna när han lämnade livet?
Det måste finnas något mer. Något bättre.
Nu känns allt det där jag intalade mig som bortblåst. Allt känns så hopplöst och ofattbart, jag kan inte riktigt fatta att hon är borta.
Jag tänker på hur hon var i förmiddags, precis lika pigg och glad som vanligt... vi lekte, jag satt bredvid henne när hon åt... nu är hon borta. Jag kan inte riktigt greppa det.
Jag har tänkt på en sak, om jag mår såhär fruktansvärt, ofattbart dåligt när ett djur dör, visserligen ett djur som var en av mina allra bästa vänner, som alltid fanns där för mig och gjorde mig glad, som charmade alla och som var smart och förstod precis hur jag kände, hur som helst - HUR skulle jag då må om någon som stod mig ÄNNU närmare dog - mina föräldrar, syskon... trots att Mumlan var en ofantligt älskad familjemedlem så måste det ju ändå vara värre med en människa som står en nära - jag bara undrar HUR jag skulle klara det, när jag mår såhär dåligt nu?
Tack.
Det finns verkligen inget värre än när en kär vän dör. Oavsett om det är människa eller djur.
När min ponny dog lovade jag mig själv att aldrig, aldrig någonsin fästa mig så vid ett djur igen. Eller en människa.
Jag var otroligt arg på livet och grubblade mycket på vad meningen egentligen var med att alla man älskar rycks bort från en.
Det var 2 år sedan. På dom två åren har jag insett att livet visst har en mening - och meningen är att vara med dom man älskar, människor och djur. Men jag förstår fortfarande inte hur det är möjligt att dom ska dö ifrån en och man ska uppleva en sån otrolig sorg och saknad...
Så jag intalade mig själv av det bara måste finnas något efter detta livet. Min ponny till exempel, som var så gudasnäll och alltid gjorde sitt bästa och spred glädje, inte kunde han bara försvinna när han lämnade livet?
Det måste finnas något mer. Något bättre.
Nu känns allt det där jag intalade mig som bortblåst. Allt känns så hopplöst och ofattbart, jag kan inte riktigt fatta att hon är borta.
Jag tänker på hur hon var i förmiddags, precis lika pigg och glad som vanligt... vi lekte, jag satt bredvid henne när hon åt... nu är hon borta. Jag kan inte riktigt greppa det.
Jag har tänkt på en sak, om jag mår såhär fruktansvärt, ofattbart dåligt när ett djur dör, visserligen ett djur som var en av mina allra bästa vänner, som alltid fanns där för mig och gjorde mig glad, som charmade alla och som var smart och förstod precis hur jag kände, hur som helst - HUR skulle jag då må om någon som stod mig ÄNNU närmare dog - mina föräldrar, syskon... trots att Mumlan var en ofantligt älskad familjemedlem så måste det ju ändå vara värre med en människa som står en nära - jag bara undrar HUR jag skulle klara det, när jag mår såhär dåligt nu?
Sv: Älskade lilla hund...
Skickar massor av tröstkramar! Jag förlorade min älskade greyhoundvalp efter nyår i år i en olyckshändelse.
Hänvisar som tidigare inlägg i tråden även jag till Regnbågsbron.
Den hjälpte mig mycket när min käre vän gick bort
http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html
Skickar massor av tröstkramar! Jag förlorade min älskade greyhoundvalp efter nyår i år i en olyckshändelse.
Hänvisar som tidigare inlägg i tråden även jag till Regnbågsbron.
Den hjälpte mig mycket när min käre vän gick bort
http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html
A
Annielee
Sv: Älskade lilla hund...
Men fy så hemskt.
Vet inte vad jag ska säga, vilken underbart söt liten hund.
Skickar tröstkramar i massor.
Men fy så hemskt.
Vet inte vad jag ska säga, vilken underbart söt liten hund.
Skickar tröstkramar i massor.
Sv: Älskade lilla hund...
Hur känns det i dag?
Jag blir så ledsen när jag läser det du skriver. När Felix dog insåg jag verkligen att alla man har runt i kring sig inte är föralltid. En dag är det dags att ta farväl.. tyvärr. Berättade för pojkvännen om Mumlan igår och han vart alldeles tyst. Han saknar Felix sååå, även om han håller allting inne. Han tyckte hemskt synd om er!
Några nätter efter att våran älskade hund dog så vaknade jag av att jag själv skrek "FEEELIIIXXXXXXXX!".
Hur känns det i dag?
Jag blir så ledsen när jag läser det du skriver. När Felix dog insåg jag verkligen att alla man har runt i kring sig inte är föralltid. En dag är det dags att ta farväl.. tyvärr. Berättade för pojkvännen om Mumlan igår och han vart alldeles tyst. Han saknar Felix sååå, även om han håller allting inne. Han tyckte hemskt synd om er!
Några nätter efter att våran älskade hund dog så vaknade jag av att jag själv skrek "FEEELIIIXXXXXXXX!".
Sv: Älskade lilla hund...
Usch vad hemskt för dig. Började gråta när jag läste vad som hade hänt. Lider verkligen med dig
Det var en jätte söt lite hund du hade.
Massa tröstkramar!!
Usch vad hemskt för dig. Började gråta när jag läste vad som hade hänt. Lider verkligen med dig
Det var en jätte söt lite hund du hade.
Massa tröstkramar!!
castle_bar
Trådstartare
Sv: Älskade lilla hund...
Jadu... jag sov 3 timmar inatt, vaknade klockan 4 av att jag störtlipade och kunde absolut inte somna om. Så jag steg upp och satt typ och grät i några timmar.
Sedan åkte jag till jobbet, det var verkligen skitjobbigt att köra bil. Den bilen som backade över Mumlan. Den bilen som Mumlan dog i.
Sedan kändes det dock ganska skönt att jobba, att ha något att göra liksom. Hemma kommer jag mig inte för att göra någonting.
Men på rasterna låste jag in mig på toaletten och grät, och dom sista timmarna var jättejobbiga också. Då ville jag bara hem.
Nu sitter jag här och gråter, resten av familjen åkte till mormor men jag orkade absolut inte följa med...
Jag kan inte riktigt fatta att hon är borta. Hon borde komma och hoppa upp i mitt knä, lägga sin tass i mitt ansikte som hon alltid gjorde när jag var ledsen. Titta på mig med hennes vackra ögon... rulla över på ryggen och liksom mena "Sluta lipa, klia mig på magen istället!"
Men det kommer aldrig hända igen. Hon är borta. Och när jag inser det skriker jag bara rakt ut och gråter, jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Allt känns så fel. Allt. Ingenting kommer vara lika kul längre. Mumlan var alltid med mig. Trots att hon bara blev 13 månader, så kan jag inte minnas hur livet var innan hon fanns.
Jag borde gå ut till stallet. Vara med min ponny. Fixa i ordning inför morgondagen - för imorgon ska jag tävla.
Yes, vad jag känner mig peppad inför att tävla nu. Inte.
Men jag vill inte stryka mig heller för då kommer jag bara gå här hemma och se alla minnen och bli helt knäpp.
Det finns inget, inget, inget jag önskar hellre än att få henne tillbaka. Jävla skitliv, varför skulle det bli såhär, precis när det kändes som om livet var ganska okej?
Jadu... jag sov 3 timmar inatt, vaknade klockan 4 av att jag störtlipade och kunde absolut inte somna om. Så jag steg upp och satt typ och grät i några timmar.
Sedan åkte jag till jobbet, det var verkligen skitjobbigt att köra bil. Den bilen som backade över Mumlan. Den bilen som Mumlan dog i.
Sedan kändes det dock ganska skönt att jobba, att ha något att göra liksom. Hemma kommer jag mig inte för att göra någonting.
Men på rasterna låste jag in mig på toaletten och grät, och dom sista timmarna var jättejobbiga också. Då ville jag bara hem.
Nu sitter jag här och gråter, resten av familjen åkte till mormor men jag orkade absolut inte följa med...
Jag kan inte riktigt fatta att hon är borta. Hon borde komma och hoppa upp i mitt knä, lägga sin tass i mitt ansikte som hon alltid gjorde när jag var ledsen. Titta på mig med hennes vackra ögon... rulla över på ryggen och liksom mena "Sluta lipa, klia mig på magen istället!"
Men det kommer aldrig hända igen. Hon är borta. Och när jag inser det skriker jag bara rakt ut och gråter, jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Allt känns så fel. Allt. Ingenting kommer vara lika kul längre. Mumlan var alltid med mig. Trots att hon bara blev 13 månader, så kan jag inte minnas hur livet var innan hon fanns.
Jag borde gå ut till stallet. Vara med min ponny. Fixa i ordning inför morgondagen - för imorgon ska jag tävla.
Yes, vad jag känner mig peppad inför att tävla nu. Inte.
Men jag vill inte stryka mig heller för då kommer jag bara gå här hemma och se alla minnen och bli helt knäpp.
Det finns inget, inget, inget jag önskar hellre än att få henne tillbaka. Jävla skitliv, varför skulle det bli såhär, precis när det kändes som om livet var ganska okej?
castle_bar
Trådstartare
Sv: Älskade lilla hund...
Fy fan vad jobbigt det känns nu... jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Tanken på att aldrig få se henne igen... klappa hennes mjuka päls, se i hennes vackra ögon... ta hennes fina tass... leka med henne... NEEEJ! Jag vet inte vart jag ska ta vägen! Detta fick inte hända!!!
Fy fan vad jobbigt det känns nu... jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Tanken på att aldrig få se henne igen... klappa hennes mjuka päls, se i hennes vackra ögon... ta hennes fina tass... leka med henne... NEEEJ! Jag vet inte vart jag ska ta vägen! Detta fick inte hända!!!
L
Lillaloppan
Sv: Älskade lilla hund...
Tröstkramar till dig!
Vet egentligen inte vad jag ska skriva men jag måste säga att det var en underbart söt liten tjej!
Som dikten säger så fick du låna en ängel.
Blev alldeles tårögd när jag läst dina inlägg och jag hoppas du kommer över detta snart och kan gå vidare. Din lilla Mumlan kommer alltid finnas hos dig - i ditt hjärta!
Kramar till Dig och Din familj!
Tröstkramar till dig!
Vet egentligen inte vad jag ska skriva men jag måste säga att det var en underbart söt liten tjej!
Som dikten säger så fick du låna en ängel.
Blev alldeles tårögd när jag läst dina inlägg och jag hoppas du kommer över detta snart och kan gå vidare. Din lilla Mumlan kommer alltid finnas hos dig - i ditt hjärta!
Kramar till Dig och Din familj!
castle_bar
Trådstartare
Sv: Älskade lilla hund...
Tack... hon var verkligen underbart söt ja... hon charmade alla med sitt coola sätt och hennes valpiga utseende.
Idag var jag iväg och tävlade, och jag vet inte riktigt hur det gick till men trots att jag varit utan sömn och mat i 2 dygn så gick vi dubbelnolla med bra tider i båda klasser, vi vann LB:n och kom trea i LC:n.
Men det kändes så himla konstigt... jag kunde inte vara glad liksom, men jag kände mig tvungen att se glad ut när jag vann LB:n... åh vad konstigt det kändes. Jag hade bara åkt för att komma ifrån alla minnen här hemma, och så går vi och gör en toppenrunda och vinner men jag kan inte riktigt njuta av det för fem öre liksom...
Och så alla dessa små söta hundar som folk hade med sig på tävlingen.
Jag klarade knappt av att titta på en hund där, för då bara jag tänkte på att jag aldrig mer kommer få ha med mig Mumlan. Mumlan som var så liten och käck att ha med sig, hon var så lugn och charmade verkligen alla, och det var bara att ta upp henne i famnen och så satt hon där hur nöjd som helst och älskade livet.
Hon älskade att bli buren. Åh vad jag önskar att jag fick bära henne igen.
Tack... hon var verkligen underbart söt ja... hon charmade alla med sitt coola sätt och hennes valpiga utseende.
Idag var jag iväg och tävlade, och jag vet inte riktigt hur det gick till men trots att jag varit utan sömn och mat i 2 dygn så gick vi dubbelnolla med bra tider i båda klasser, vi vann LB:n och kom trea i LC:n.
Men det kändes så himla konstigt... jag kunde inte vara glad liksom, men jag kände mig tvungen att se glad ut när jag vann LB:n... åh vad konstigt det kändes. Jag hade bara åkt för att komma ifrån alla minnen här hemma, och så går vi och gör en toppenrunda och vinner men jag kan inte riktigt njuta av det för fem öre liksom...
Och så alla dessa små söta hundar som folk hade med sig på tävlingen.
Jag klarade knappt av att titta på en hund där, för då bara jag tänkte på att jag aldrig mer kommer få ha med mig Mumlan. Mumlan som var så liten och käck att ha med sig, hon var så lugn och charmade verkligen alla, och det var bara att ta upp henne i famnen och så satt hon där hur nöjd som helst och älskade livet.
Hon älskade att bli buren. Åh vad jag önskar att jag fick bära henne igen.
M
Morpan
Sv: Älskade lilla hund...
Åh, din stackare. Skickar stora tröstekramar till dig och din familj.
Det var en underbart fin hund du hade, så otroligt söt. Att mista en kär och trogen vän är bland det jobbigaste som finns och inga ord i världen kan få det att kännas lättare. Det kommer att bli lättare med tiden, jag lovar. Men för stunden, gråt om du behöver, skrika och rasa. Man måste få sörja och låta det ta den tiden det tar att bli hel igen.
Åh, din stackare. Skickar stora tröstekramar till dig och din familj.
Det var en underbart fin hund du hade, så otroligt söt. Att mista en kär och trogen vän är bland det jobbigaste som finns och inga ord i världen kan få det att kännas lättare. Det kommer att bli lättare med tiden, jag lovar. Men för stunden, gråt om du behöver, skrika och rasa. Man måste få sörja och låta det ta den tiden det tar att bli hel igen.
castle_bar
Trådstartare
Sv: Älskade lilla hund...
Tack.
Jag pratade med en kompis på msn idag, och hon tyckte att jag skulle skärpa mig för "det var ju bara en hund"... men hallå! Hon var en av mina allra bästa vänner, hon var alltid med mig, jag älskade henne och jag tror att hon älskade mig också.
Hon ville alltid att jag skulle vara glad och må bra. När jag var ledsen kände hon det direkt och hon kom och knödde sig upp i mitt knä och la sin fina lilla tass i mitt ansikte. Nu kan hon inte göra det längre.
Nu när jag hade behövt det som mest.
Det är så himla jobbigt att vara hemma. På jobbet fungerar det ganska bra, då måste jag tänka på annat hela tiden och jag har glada och trevliga arbetskamrater.
Men hemma finns alla minnen. Visst, egentligen VILL jag lukta på hennes lilla reflexväst, fingra på hennes halsband och titta på bilder på henne... men det är så himla jobbigt, allt bara brister inom mig och jag gråter och gråter och vet inte vart jag ska ta vägen.
Och Zazza, hennes mamma... det är så sorgligt, hon är ju också jätteledsen!
Och jag känner mig så dum, för nu borde jag verkligen ägna jättejättemycket tid åt henne, men grejen är den att jag blir bara så ledsen när jag gör saker med Zazza för då tänker jag på hur himla fel det känns att Mumlan inte är med.
Men Zazza blir självklart inte bortglömd bara för att jag inte orkar, hon är med pappa hela dagarna och det är väl det hon helst vill.
Hon har alltid varit "pappas hund", det har alla hundar som vi haft varit, dom har tytt sig mest till pappa - alla utan Mumlan.
Hon var mer som MIN lilla vovvsa!
Hon tydde sig mest till MIG! Ville alltid vara med MIG! Åh det är så jobbigt att hon inte finns här hos mig längre...
Varför, varför, varför var hon inte med mig just då istället för bakom den bilen...
Tack.
Jag pratade med en kompis på msn idag, och hon tyckte att jag skulle skärpa mig för "det var ju bara en hund"... men hallå! Hon var en av mina allra bästa vänner, hon var alltid med mig, jag älskade henne och jag tror att hon älskade mig också.
Hon ville alltid att jag skulle vara glad och må bra. När jag var ledsen kände hon det direkt och hon kom och knödde sig upp i mitt knä och la sin fina lilla tass i mitt ansikte. Nu kan hon inte göra det längre.
Nu när jag hade behövt det som mest.
Det är så himla jobbigt att vara hemma. På jobbet fungerar det ganska bra, då måste jag tänka på annat hela tiden och jag har glada och trevliga arbetskamrater.
Men hemma finns alla minnen. Visst, egentligen VILL jag lukta på hennes lilla reflexväst, fingra på hennes halsband och titta på bilder på henne... men det är så himla jobbigt, allt bara brister inom mig och jag gråter och gråter och vet inte vart jag ska ta vägen.
Och Zazza, hennes mamma...
det är så sorgligt, hon är ju också jätteledsen!Och jag känner mig så dum, för nu borde jag verkligen ägna jättejättemycket tid åt henne, men grejen är den att jag blir bara så ledsen när jag gör saker med Zazza för då tänker jag på hur himla fel det känns att Mumlan inte är med.
Men Zazza blir självklart inte bortglömd bara för att jag inte orkar, hon är med pappa hela dagarna och det är väl det hon helst vill.
Hon har alltid varit "pappas hund", det har alla hundar som vi haft varit, dom har tytt sig mest till pappa - alla utan Mumlan.
Hon var mer som MIN lilla vovvsa!
Hon tydde sig mest till MIG! Ville alltid vara med MIG! Åh det är så jobbigt att hon inte finns här hos mig längre...
Varför, varför, varför var hon inte med mig just då istället för bakom den bilen...
castle_bar
Trådstartare
Sv: Älskade lilla hund...
Hon var en blandras, mamma är 75% Jack Russel och 25% Cavalier King Charles Spaniel. Pappa är ren Cocker Spaniel.
Hon var en blandras, mamma är 75% Jack Russel och 25% Cavalier King Charles Spaniel. Pappa är ren Cocker Spaniel.
Liknande trådar
Senast: fixi
·
Övr. Hund
Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Senast: Anonymisten
·
Senast: Juli0a
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Afrikanska pojkarna berättar: Så levde de på Natt och Dags gård
- Hästnyheter De blev lurade. Men inte bara av VD'n på Akka Ridcenter. Många var inblandade. Man kunde se på deras tröjor vilken organisation de...
- Bowman
- Svar: 7
- Visningar: 709
- Hästnyheter
-
Rättstvist gällande tävlingshäst – nästan 500 000 kr- Hästnyheter En kvinna i 60-årsåldern döms att betala en stor summa till ett stall efter en tvist om träningskostnader.
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 191
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Att hitta sin fysiska hobby
- Kropp & Själ Jag kör också på dans. Jag har testat pardans, men det var inte för mig. Däremot har jag gått på typ showdans, orientalisk dans mm. Man...
- starcraft
- Svar: 13
- Visningar: 261
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Gabapentin istället för Metacam till katt
- Katthälsa Skulle Ocicat hatar veterinärer mer än andra raser? 🤔
- MissFideli
- Svar: 1
- Visningar: 31
- Katt
-
Stor enkel hundras med lagom driv- Hundavel & Ras No brain no pain :angel:
- dobbis
- Svar: 37
- Visningar: 874
- Hund
Hästrelaterat
-
Världscupen 2024/2025
- Hoppning Förstår inte ens hur det är tillåtet. Onödigt mycket grejer. Om man tycker att allt det där är nödvändigt kanske man ska åka hem och...
- HästEnthusiast
- Svar: 238
- Visningar: 9 838
- Grenar
-
Tråden för iberiska hästar (PRE, Lusitano, Hispano Arab osv)- Svar: 73
- Visningar: 10 362
- Hästmänniska
-
Födda -21- Avel Min lilla häst är 150 cm hemma med mätsticka. Här hoppar hon 1.25 plättlätt. Eftersom hon gillar hoppning så vore det så klart kul om...
- prinsessfeminist
- Svar: 850
- Visningar: 102 544
- Avel