J
Jagga
Igår kväll hade vi en lång pratstund hela familjen. Framför akvariet på en madrass med braskaminens värme tog vi oss tid att prata ordentligt efter en riktig urladdning mellan syskonen där de ursinnigt gick loss på varandra. De fick alla tre prata om hur de känner för varandra och mot oss föräldrar, och vi fick våra skrapor men det blev så konstruktivt att alla blev stärkta och fick förståelse för de andra också. Lillebror fick berätta hur han kände det när storasystrarna bara retas och han till slut med ursinnets tårar bankar på dem, vår 16-åring som känner sig nonchalerad och inte lyssnad på, och som dessutom är avundsjuk på lillebror som får så mycket kramar som HON som förstfödd skulle vilja ha, vår 14-åriga mellanflicka som blir som en extramamma för att alla ska få det bra men som glömmer sej själv och ibland inte heller orkar med sina egna krav på perfektionism. De fick alla en tankeställare i hur vi i familjen försöker få det bäst för alla - den äldsta som behöver bromsas, den mellersta som behöver gasas på, den yngste som behöver positiviseras osv. Hur vi behandlar alla olika just för att de ju är olika och unika alla tre, hur jag som mamma och pappa som pappa har olika roller i det här och hur vi kompletterar varandra blev med ens lite klarare.
Oh, jag älskar min familj
Oh, jag älskar min familj