Hur länge ska man ställa upp för familjen?

[Lovisaleonora]

Jag förstår att du egentligen har rätt. Men det är väl just det att om/när vi genomför konsekvensen är jag rädd att min bror tillslut kommer att mista livet och det kommer att kännas som mitt fel, för att det är en konsekvens av vårt agerande...

Nej, det är i så fall ett val han gjort.

Och bara detta att han meddelar er att han kommer att ta livet av sig om inte... (ni låter honom bo kvar/han väljer återfall/livet strular) är ett så manipulativt drag att det borde göra att ni sätter ner foten omgående.

Han vet att han kan manipulera dig/er, och alla ingår i ett spel som han styr. Det är dax att styra spelet själv. Han får välja. Antingen missbruka och/eller missköta sig, eller bo kvar. Han kan inte göra båda. Och om han väljer att inte sköta sig, kommer han att få stå utanför samhället.

DET ÄR HANS VAL. Ni kan bara (och bara det är mycket!) erbjuda alternativ.

 

[purity_666]

Jag blev nyfiken på vad AA är och kollade vad som fanns skrivet om dem och jag tycker de låter ganska suspekta, som tex. att en central sak är att be till Gud, det kan säkert hjälpa en del det säger jag inget om, men att blint tro på deras "sanningar" känns lite väl.

Nej man behöver inte be till Gud, som i Gud. Man erkänner att man behöver hjälp av en yttre kraft, att man inte klarar det själv. Om det sen är månen, ödet, naturen, mormors minne eller vad det är spelar ingen roll.

 

[Lovisaleonora]

Nej man behöver inte be till Gud, som i Gud. Man erkänner att man behöver hjälp av en yttre kraft, att man inte klarar det själv. Om det sen är månen, ödet, naturen, mormors minne eller vad det är spelar ingen roll.

Håller med. Det handlar inte om Gud som i en farbror med långt skägg, utan en kraft utanför oss själv.

 

[Shaggy]

Jag förstår att du egentligen har rätt. Men det är väl just det att om/när vi genomför konsekvensen är jag rädd att min bror tillslut kommer att mista livet och det kommer att kännas som mitt fel, för att det är en konsekvens av vårt agerande...

Men om han mår så dåligt borde han snarare få hjälp av psyk än att han ligger hemma hos dig och blir ännu sjukare.

 

[Anders]

Nej man behöver inte be till Gud, som i Gud. Man erkänner att man behöver hjälp av en yttre kraft, att man inte klarar det själv. Om det sen är månen, ödet, naturen, mormors minne eller vad det är spelar ingen roll.

Det jag läste var att bönen direkt vände sig till en gud: " Gud giv mig ..." låt vara att det inte är den Kristna guden men ändå ... för vissa är det säkert bra, det säger jag inget om får man hjälp får man. Men att göra det till en generell sanning tror jag inte på och jag är inte heller övertygad om resultaten är så särskilt bra heller utifrån statistik.

 

[purity_666]

Det jag läste var att bönen direkt vände sig till en gud: " Gud giv mig ..." låt vara att det inte är den Kristna guden men ändå ... för vissa är det säkert bra, det säger jag inget om får man hjälp får man. Men att göra det till en generell sanning tror jag inte på och jag är inte heller övertygad om resultaten är så särskilt bra heller utifrån statistik.

Ja det är skrivet så, men alla som går i behandlingen får förklarat för sig att det inte gäller Gud. Man behöver inte vara det minsta troende. De flesta människor hoppas ibland på ödet, turen eller vad som. Det är samma sak här. Man ber om hjälp med att få styrka att motstå drogen. Konceptet används vid flera andra missbruk också,. Droger, mat (FAA och OA t.ex) samt anhörigstöd.

Det finns många behandlingshem som grundar på 12-stegs metoden och jo de har framgång. Sen passar det inte alla, självklart. Alla är individer och det som funkar för vissa funkar inte för andra.

Vad menar du är generell sanning?

 

[Lovisaleonora]

Det jag läste var att bönen direkt vände sig till en gud: " Gud giv mig ..." låt vara att det inte är den Kristna guden men ändå ... för vissa är det säkert bra, det säger jag inget om får man hjälp får man. Men att göra det till en generell sanning tror jag inte på och jag är inte heller övertygad om resultaten är så särskilt bra heller utifrån statistik.

Jag måste säga att jag tycker det är en för viktig tråd för att gå OT med diskussioner om vilka behandlingsmetoder var och en tror på. Det känns inte riktigt som det hjälper TS i den sits hon är i.

Däremot tycker jag absolut att TS för egen del ska söka stöd, ett sätt kan vara anhöriggrupper i AA-kretsen, men också kyrkan kan erbjuda ett stöd via diakoner t ex. Och nej, man behöver inte vara troende för att söka en medmänniska.

 

[Anders]

Jag vet det, läste som sagt om AA/NA och det finns en hel del negativ kritik mot dem också. Någon tidigare i tråden tog upp det AA förmedlar som en generell sanning och det är jag väldigt tveksam till.

 

[Lovisaleonora]

Jag vet det, läste som sagt om AA/NA och det finns en hel del negativ kritik mot dem också. Någon tidigare i tråden tog upp det AA förmedlar som en generell sanning och det är jag väldigt tveksam till.

Hittar du en missbruksbehandling som de inte finns negativ kritik mot är jag väldigt glad om du meddelar. Det ligger liksom i sakens natur. Och det är svårt att mäta framgång, det handlar helt om hur motiverad den som söker behandling är.

 

[Luff]

Nu är jag så där undrande igen.
Om du nu måste ha din bror boende hos dig, du tycker ju tydligen det, så ta igenom kraven då?
Jag hade gått in i rummet med hörselskydd på huvudet och slått i grytlock tills jag fått ut den jäkeln - antingen till att hämta dammsugaren eller ta sin väska och flytta. INGEN ignonerar mig i mitt hus. Jävlar vad jag hade fått tuppjuck om någon jag pratat med "stängt av" när jag förser den med mat o husrum och den jäkeln har råd att FESTA.
Men mesa på du. Han lurar dig.

 

[purity_666]

Det viktigaste tycker jag är att du måste inse att han gör sina beslut, oavsett vad du gör.

Tar han livet av sig är det HANS beslut. Det är INTE ditt fel.,
Missbrukare säger gärna att de fick återfall, nej de TOG ett återfall. Man gör ett aktivt val.

Så om du kastar ut honom och han hamnar i dåligheter är det hans val. Du kan inte göra valen åt honom. Precis som han just nu aktivt väljer att ta er hjälp för given och skiter i er.
Med missbrukare behöver man ofta vara svart eller vit. Gör som vi säger eller åk ut.
Vill du ge honom en sista chans så är det den inställningen som gäller. "Det här kom vi överens om, det funkar inte i dagsläget. Du får EN chans till att skärpa dig, funkar det inte så åker du ut"
Då måste ni mena det. Den dagen han slängs ut lägger ni tillbaka allt på honom. Han kommer säga att ni är elaka och svikare, lägg tillbaka då att han valde att inte följa det som gällde så han valde att inte kunna bo kvar.

Och nej, du är inte elak och egoistisk om du faktiskt inte orkar. Vem vill ha en jättebebis hemma som inte ens försöker. Han har världens räkmacka just nu. Han borde spendera tiden med att jobba, skaffa inkomst och söka eget boende. Inte supa bort pengarna och använda er som ett hotell.

 

[vallhund]

Tack så hemskt mycket för alla för alla svar!

Jag vet att han egentligen behöver ta fullt ansvar för sitt eget liv. Men jag vet också hur nära det var att han istället avslutade det och hur vi räddade honom i sista sekunden (han gjorde och planerade fler självmordsförsök). Han har i princip sagt rätt ut att hamnar han fel igen kommer vi inte få rädda honom, men att han inte vill hamna fel. Samtidigt när han är ute och festar anser jag att han är ute på väldigt hal is... Det är droger han har missbrukat, men det kan säkert gå över till alkohol eller så kan alkoholen få honom att fatta beslut han annars inte hade tagit, som att ta droger igen, tänker jag.

Han går inte i någon behandling nu, men på ett-två möten i veckan. Tyvärr tror jag inte socialen kan göra så mycket, han har fått behandlingen som är avslutad då han anses redo att fortsätta själv. Så vitt vi vet är han ren, jag har beställt hem tester. När han var aktiv var han väldigt annorlunda vilket jag inte upplever i dagsläget, men jag är ingen expert och man vet aldrig. Jag har däremot varit tydlig med att finns det droger i vårt hem eller om han faller tillbaka är han inte välkommen att bo här, det är jag skyldig min son att se till och det kommer jag att stå fast vid (han är sex månader drygt).

Vi har försökt att sätta oss ned och prata med honom, men han stänger av och tar inte in utan blir irriterad istället. Sen ibland sköter han sig jättebra ett par dagar och då känns ju allting toppen. Men just nu känns det som att det negativa ökar och som att han fokuserar på att ha ett roligt liv istället för att bygga upp ett nytt ordentligt sådant.

Min fetning. Skall du övervaka när han kissar också så han inte levererar någon annans urin?

 

[MJLee]

Även om Buke är underbart och det finns fantastiska människor här som kan stödja och hjälpa tycker jag att det första du gör är att ringa en organisation som tex Nar-Anon självhjälpsgrupp http://www.nar-anon.se/ kolla in Socialstyrelsens riktlinjer för just släktingar till missbrukare http://www.socialstyrelsen.se/natio...kiriktlinjerna/anhorigtillpersonmedmissbrukel Det finns både stödgrupper och självhjälpsgrupper med professionellt utvecklade strategier för dig och din familj.

Att som en del säger släng ut honom är visserligen det enklaste alternativet kortsiktigt men, för att vara helt ärligt, om han redan har visat suicidala tendenser, gjort ett försök, du säger åt honom och flytta, han begår självmord och lyckas då kommer du ha en fruktansvärd ångest och ifrågasätta dig själv resten av livet.

Redan anhöriga till de som begår självmord bär med sig skulden och frågorna resten av sitt liv, varför sa du ingenting, varför visste vi inte hur dåligt du mådde osv. Du kommer tyvärr med stor sannolikhet att känna det ännu mer, det är den bistra sanningen.

Som sagt. jag tycker att du så snart som möjligt ska kontakta proffs som kan hjälpa dig. Hur bra Buke än är. Så kan vi här vara ett stöd och pepp och komplement. Lycka till och många varma kramar

 

[cirkus]

ångrade mig

 

[MJLee]

http://www.svt.se/nyheter/amne/Djävulsdansen_om_medberoende

https://urskola.se/Produkter/185472-UR-Samtiden-Beroendedagen-2014-Medberoende-och-relationsberoende

Även om det mycket handlar om barn till missbrukare tror jag att du också skulle ha nytta av det.

 

[Petruska]

Jag vet det, läste som sagt om AA/NA och det finns en hel del negativ kritik mot dem också. Någon tidigare i tråden tog upp det AA förmedlar som en generell sanning och det är jag väldigt tveksam till.

Men du kände ju inte ens till AA! Är det inte rätt onödigt att du går in i den här tråden och kitiserar något som du först måste googla för att överhuvudtaget hitta någon punkt som du kan kritisera?

AA är en väldigt stor organisation. Alla som vet något alls om missbrukarvård känner till AA. Du kan vara lugn för det.

 

[BornAgain]

Detta är ett väldigt svårt ämne för mig just nu och jag skulle gärna höra fler åsikter, jag ber om ursäkt för att det är så långt och tackar i förväg er som orkar läsa! Eftersom det är ett känsligt ämne kan jag inte bolla det med vem som helst som känner oss, så jag hoppas kunna få bolla det hela med några kloka här inne istället.

För att försöka göra en lång historia kort så är min lillebror missbrukare. Han var djupt nere i skiten och vände, men vi lyckades nå fram till honom tillslut och hjälpa honom att komma in på ett behandlingshem. "Vi" är min sambo och jag, då ena delen av föräldrarna inte bryr sig och den andra inte orkar rent psykiskt längre. Behandlingen är avslutad, men han behövde någonstans att bo, ett arbete och lära sig hur det vanliga livet fungerar. Han behövde också komma ifrån sin hemort av olika anledningar.

Vi lät honom flytta in på vår övervåning som vi i dagsläget inte direkt använder. Han fick jobb under min sambo där han har möjlighet att arbeta i sin egen takt så mycket som han mäktar med. Vi har en liten son och tanken var att han när han inte orkade arbeta kunde hålla mig sällskap/hjälpa mig med sonen och hjälpa till med div projekt på huset. Samma kväll som han flyttade in satte vi oss ned och gick igenom en lista med förväntningar som vi hade på honom (väldigt enkla sådana- att alla hjälps åt vid städning en gång i veckan, att man tänker på att inte duscha i flera timmar bara för att det är skönt, att vi vill att han sover hemma i veckodagarna osv) Han fick möjlighet att komma med synpunkter, men köpte allt rakt av.

I början gick det jättebra. Men nu går det utför och det både stort som smått. Jag som går hemma blir galen på att det är stökigt på rummet, att han kan ligga med kläderna på sängen en hel dag och bara glo på serier, att tvätthögen hamnar på golvet osv. Han är ute och festar på helgerna och glömmer bort att komma hem och hjälpa till med familjesysslorna som då inte alltid blir av (om de är beroende av att han hade hjälpt till). Han är kort och tvär och blir sur och snäsig när vi säger till honom. Han jobbar inte så mycket som han har åtagit sig och kan ligga efter deadline med så simpla saker som att skicka ett foto. Han vill inte hjälpa till med sonen för att han anser att det tar för mycket energi- vi pratar alltså om att typ underhålla honom i tio minuter så att jag kan ta en dusch.

Listan kan göras lång, men det här är några exempel. Jag känner helt enkelt inte att jag orkar ha honom här. Jag blir ledsen/sur när jag får ett sådant bemötande och jag vill inte behöva gå runt och vara på dåligt humör på grund av honom! Jag vill inte ha en sur tonåring (vilket han inte längre är, men beteendet är snarlikt) hemma som tittar på serier i ett stökigt rum i mitt hem, medan jag diskar efter middagen som jag lagade och som alla åt och städar i rummen där alla vistas. Jag vill inte att sambon ska behöva skämmas på sitt jobb för att han gick i god för honom, när han nu inte sköter sig.
Jag har tagit upp det här flera gånger, men han blir bara arg och säger att han kan ta in på hotell istället. Jag når inte fram och det påverkar vår familj och vårt välmående. Men säger jag tack och hej så har min bror ingenstans att bo... inget jobb... ingen som orkar bry sig... hur mycket skit ska jag behöva ta innan det kan vara ett godtyckligt alternativ? Just nu går mitt hjärta sönder av tanken, samtidigt som jag inte mår bra av att ha honom här och måste tänka på vår familj och vår älskade lille son. Vad mer kan man göra? Hur länge ska man ställa upp? Hur kan vi få detta att fungera?

Hur ni än väljer att göra och vad som än händer nu - ni är hyvens människor du och din partner. Bättre blir man inte! (och sorgligt nog räcker det inte alltid).

Om jag vore du skulle jag gå på @MJLee s linje och söka ett professionellt bollplank IRL. Det händer mycket just nu med synen på medberoende och rena mentala överlevnadsstrategier för närstående.

 

[kryddelydd]

Jag förstår att du egentligen har rätt. Men det är väl just det att om/när vi genomför konsekvensen är jag rädd att min bror tillslut kommer att mista livet och det kommer att kännas som mitt fel, för att det är en konsekvens av vårt agerande...

Det är ju det som är så jobbigt.
Och vilken förfärlig känslomässig utpressning han utsätter er för!!!

Sanningen - men det är inte så man känner - är att vad han gör, när han dör, hur mycket han missbrukar och så vidare, är en konsekvens av HANS val och handlingar och agerande.
Inte ert.
Genom att inte erbjuda honom ett hem, tvingar ni honom inte till något alls.
Det handlar om att ni och din bror hade en överenskommelse: under vissa betingelser var ni generösa och hjälpte honom.
När han väljer att göra annorlunda, har han agerat på ett sådant sätt att överenskommelsen brutits.
Det är inte ni som agerar; det är han.

Men som sagt: det är inte så det känns.

 

[Anders]

Nej, inga diagnoser hos honom. Han är från början en ganska intelligent person men som gärna vill vara andra till lags och passa in, som har hamnat i fel umgänge och sedan har det ena lett till det andra...

Som jag förstod det fungerade den behandling han fick innan och att han fortfarande går på möten? Kanske finns där också möjlighet för er som anhöriga få professionell hjälp med hur ni skall hantera situationen?

 

[Pollyhopp]

Men om han mår så dåligt borde han snarare få hjälp av psyk än att han ligger hemma hos dig och blir ännu sjukare.

Han mår inte så dåligt att psyk skulle ta in honom, han är inte självmordsbenägen idag. Men han menar att om han skulle hamna i beroendet igen så skulle han inte tveka.