Allt om avel

[AraSlei]

Tack för den kängan, får det dig att må bättre? Jag kanske skulle fortsatt med BCs trots att jag inte längre hade kor o får som behövde vallas?

Det var ingen känga, mer ett konstaterande och vidarespinn på att ett bra MH inte säger så mycket om hur hunden kommer utvecklas när den är äldre, precis som någon annan påpekade tidigare i tråden.

 

[dobbis]

Vet du om de har det i Norge? Har sett att det står på vissa eurasier därifrån att de har "bestått karaktärsprov". Eller kallas deras mh för det?

Jag vet inte hur deras karaktärsprov är utformat.

 

[Fisherling]

Vet ingen som dömer ut en hund på lilla bytet - (därimot på kvarstående rädslor bla.) funkar den bra i arbete så är det liksom inget problem med ointresse av just lilla bytet.
Tinjas osäkerhet som du pratat om är väl snarare än sån sak som gör att man dömer bort henne ur avel (nu minns jag alltså inte vad hon fick för siffror på MH)

Ja absolut, hon är för försiktig för en Aussie i mitt tycke, och några syskon är ännu mer åt det hållet. (En syster är rent av rädd för människor, en annan bröt efter skramlet) Tinja har mognat otroligt senaste månaderna dock, men i grund och botten är hon ju inte speciellt tuff.

Då hade hon ändå rätt bra siffror. 3-4 på kontaktmomenten, 4 på leken, 5 på nyfikenhet avståndslek, 4 (tror jag?är på mobilen och ska sova) på själva leken i avståndsleken, 2 på aktivitet, 4 på nyfikenhet på skramlet, 1 på kvarstående rädslor på skramlet, 4 på kontakt spöken, samma poäng som i början på lek nr 2, samt 2 på skott.

Men däremot fick hon ju 1 på nyfikenhet på dumpen och 3 i kvarstående rädslor, och hon var rätt störd av (och förbannad på) spökena och kom inte fram förrän jag pratade med dem. Inte speciellt imponerande.

Fantastisk hund att jobba med, hur rolig, intelligent och gosig som helst, men jag kommer inte avla på henne, hur mycket jag än önskar ha en valp efter henne. Är rätt sorgsen över det. Men lite förnuft får man ju ha, jag vill ju föra rasen framåt.

Men det är ju därför jag just nu letar valp, en till tävlingshund och förhoppningsvis framtida avelstik!

 

[Dentaku]

Det var ingen känga, mer ett konstaterande och vidarespinn på att ett bra MH inte säger så mycket om hur hunden kommer utvecklas när den är äldre, precis som någon annan påpekade tidigare i tråden.

Det var precis så jag uppfattade det också. Min Rover gjorde ett riktigt fint MH, vid MT hade utvecklingen i mina ögon gått åt klart fel håll även om han bara var en poäng från godkänd och skottfast. Ytterligare något år senare började han visa berördhet för skott, åska och andra höga ljud även om det handlade om att gå upp i varv och skälla och han inte visade någon rädsla. Det verkar tyvärr inte vara ovanligt att det blir så, särskilt i vissa raser. Därför tycker jag dels att åtminstone hanhundar kan få några år på sig innan de går i avel, dels att jag som valpköpare vill ha någon mer utvärdering av åtminstone ljudfastheten än MH av föräldrarna till en valpkull(t ex MT eller brukstävlande).

 

[Jadzia]

Fast om det ska handla om att våga undersöka föremål som rör sig, skulle det inte då vara bättre med typ en pinne med en stor soppåse över som slår fram och tillbaka ett par gånger på avstånd, eller något liknande? Då kan man ju kolla om hunden vågar ta sig fram till konstiga rörliga föremål.

Lilla jakten gav ju oss liksom ingenting. Tinja skulle hellre äta glödande kol än göra något hon vet hon inte får - är hon minsta osäker på om det är något levande eller inte, då springer hon inte. Punkt. Hon har en extrem vilja att vara till lags och göra rätt.

Skulle hon gå fram till en trasa, nosa på den och den plötsligt far iväg, då skulle som absolut springa efter och gripa tag. Hon jagar gärna löv och plastpåsar som far runt i vinden.

Det är där jag tycker det är så svårbedömt. Många bruksmänniskor skulle nog döma ut Tinjas MH pga just lilla jakten. Själv är det ett av de momenten som spelar minst roll för mig.

Sen har vi Benji, som både sprang på lilla jakten och springer gärna efter rådjur... Några meter, och sen kommer han av sig och rullar sig lite istället

Man kan komma på hur många ursäkter som helst till den unga hundens ointresse, men faktum är att det finns klara samband mellan hundens arbetsvilja samt föremålsintresse och lilla bytet. Lågtempererade hundar med låg drift springer inte och hundar med lågt föremålsintresse griper inte. Inget av detta är något man vill ha i en brukshund. Därför lägger många bruksuppfödare så stor vikt vid det. Ingen dömer ut en hund på grund av ett enda enskilt moment vid MH, men de unga hundar som inte springer/griper brukar uppvisa ett mönster under hela mh:t och i träning och då kasseras de självklart. Äldre hundar kan ha lite annorlunda reaktioner.

Att inte vilja ta erbjuden apport är en klassiker för hundar med lågt föremålsintresse. Det är dock inte önskvärt någonstans, då fler problem brukar väsa sig längre fram. Med en tävlingshund kan man komma runt det hjälpligt, även om hunden sällan blir SM-material, men för en tjänstehund vore det rena döden.

 

[Fisherling]

Man kan komma på hur många ursäkter som helst till den unga hundens ointresse, men faktum är att det finns klara samband mellan hundens arbetsvilja samt föremålsintresse och lilla bytet. Lågtempererade hundar med låg drift springer inte och hundar med lågt föremålsintresse griper inte. Inget av detta är något man vill ha i en brukshund. Därför lägger många bruksuppfödare så stor vikt vid det. Ingen dömer ut en hund på grund av ett enda enskilt moment vid MH, men de unga hundar som inte springer/griper brukar uppvisa ett mönster under hela mh:t och i träning och då kasseras de självklart. Äldre hundar kan ha lite annorlunda reaktioner.

Att inte vilja ta erbjuden apport är en klassiker för hundar med lågt föremålsintresse. Det är dock inte önskvärt någonstans, då fler problem brukar väsa sig längre fram. Med en tävlingshund kan man komma runt det hjälpligt, även om hunden sällan blir SM-material, men för en tjänstehund vore det rena döden.

Fast att säga att en hund som inte springer efter och griper är lågtempererad och inte SM-material är väl att döma ut på ett enda moment?

Enligt den logiken skulle ju Tinja vara urtrist och svår att träna med, men att det går att jobbas runt och jobbas upp så att det går att få en hund som klarar en tävling?

Jag är nybörjare på brukshund, jag åstadkommer inga mirakel med hur jag tränar. Jag har dåligt tålamod och vet inte riktigt hur man gör det mesta. Snart får jag väl höra att våra svårigheter med fria följet är på grund av att hon saknar samarbetsvilja

Nä, nu blev det visst SM-ambitioner också. Ska minsann visa!

 

[mandalaki]

Tack för den kängan, får det dig att må bättre? Jag kanske skulle fortsatt med BCs trots att jag inte längre hade kor o får som behövde vallas?

Första gången du svarade på samma inlägg höll du ju med?

 

[MiniLi]

Fast om det ska handla om att våga undersöka föremål som rör sig, skulle det inte då vara bättre med typ en pinne med en stor soppåse över som slår fram och tillbaka ett par gånger på avstånd, eller något liknande? Då kan man ju kolla om hunden vågar ta sig fram till konstiga rörliga föremål.

Lilla jakten gav ju oss liksom ingenting. Tinja skulle hellre äta glödande kol än göra något hon vet hon inte får - är hon minsta osäker på om det är något levande eller inte, då springer hon inte. Punkt. Hon har en extrem vilja att vara till lags och göra rätt.

Skulle hon gå fram till en trasa, nosa på den och den plötsligt far iväg, då skulle som absolut springa efter och gripa tag. Hon jagar gärna löv och plastpåsar som far runt i vinden.

Det är där jag tycker det är så svårbedömt. Många bruksmänniskor skulle nog döma ut Tinjas MH pga just lilla jakten. Själv är det ett av de momenten som spelar minst roll för mig.

Sen har vi Benji, som både sprang på lilla jakten och springer gärna efter rådjur... Några meter, och sen kommer han av sig och rullar sig lite istället

Jag känner nog ingen som skulle döma ut ett MH utifrån förföljandedelen. Det är ett av de moment jag inte bryr mig så mkt om när jag kollar på MH.
Och jag ser mig definitivt som bruksmänniska

 

[MiniLi]

Man kan komma på hur många ursäkter som helst till den unga hundens ointresse, men faktum är att det finns klara samband mellan hundens arbetsvilja samt föremålsintresse och lilla bytet. Lågtempererade hundar med låg drift springer inte och hundar med lågt föremålsintresse griper inte. Inget av detta är något man vill ha i en brukshund. Därför lägger många bruksuppfödare så stor vikt vid det. Ingen dömer ut en hund på grund av ett enda enskilt moment vid MH, men de unga hundar som inte springer/griper brukar uppvisa ett mönster under hela mh:t och i träning och då kasseras de självklart. Äldre hundar kan ha lite annorlunda reaktioner.

Att inte vilja ta erbjuden apport är en klassiker för hundar med lågt föremålsintresse. Det är dock inte önskvärt någonstans, då fler problem brukar väsa sig längre fram. Med en tävlingshund kan man komma runt det hjälpligt, även om hunden sällan blir SM-material, men för en tjänstehund vore det rena döden.

Jag vet inte om det kanske är rasspecifikt?
Jag har en aussie med jättestort föremålsintresse och han sprang inte på lilla bytet. Vet flera andra som uppvisat samma trots väldigt stort föremålsintresse.
Momentet är inte så triggande helt enkelt.

På alla andra lekmoment syntes ett stort föremålsintresse och mkt kamplust.

 

[Fisherling]

Jag känner nog ingen som skulle döma ut ett MH utifrån förföljandedelen. Det är ett av de moment jag inte bryr mig så mkt om när jag kollar på MH.
Och jag ser mig definitivt som bruksmänniska

Jag har fått en helt annan känsla börjar pratat med diverse bruksmänniskor, där var det nästan som att hunden var helt menlös om den inte sprang på lilla jakten. Dock har ju detta varit människor med Riesen, Rottweiler och Boxer.

Kanske är annorlunda om man pratar med folk som har kelpie och cattledog liksom.

Men det är en bra tanke att ha i bakhuvudet! Att många anser att jakten är extremt viktig för en brukshund. Känns bara tråkigt då att jag måste välja vad jag vill satsa på. I år ska vi köra vallning, och om jag fastnar för det, måste jag då välja antingen bruks eller vallning, för en hund med jakt är usel för vallning, men en hund utan är usel för bruks?

Svårt det här..

 

[MiniLi]

Jag har fått en helt annan känsla börjar pratat med diverse bruksmänniskor, där var det nästan som att hunden var helt menlös om den inte sprang på lilla jakten. Dock har ju detta varit människor med Riesen, Rottweiler och Boxer.

Kanske är annorlunda om man pratar med folk som har kelpie och cattledog liksom.

Men det är en bra tanke att ha i bakhuvudet! Att många anser att jakten är extremt viktig för en brukshund. Känns bara tråkigt då att jag måste välja vad jag vill satsa på. I år ska vi köra vallning, och om jag fastnar för det, måste jag då välja antingen bruks eller vallning, för en hund med jakt är usel för vallning, men en hund utan är usel för bruks?

Svårt det här..

Hur menar du nu? Med sista stycket alltså.
En hund med mkt vall i sig kommer nästan garanterat vara bra i brukset.

Och lilla bytet säger ingenting om egentlig jaktlust. Min dåre som är en jävla jaktidiot sprang som sagt inte på det momentet.

 

[Fisherling]

Hur menar du nu? Med sista stycket alltså.
En hund med mkt vall i sig kommer nästan garanterat vara bra i brukset.

Och lilla bytet säger ingenting om egentlig jaktlust. Min dåre som är en jävla jaktidiot sprang som sagt inte på det momentet.

Det pratades ju om att den låga självkontrollen inte är önskvärt hos en hund som ska valla, vilket jag förstår. Hund vallar ankor > anka blir skrämd och flaxar runt > hunden klipper ankan på grund av synretningen?
En hund som reagerar på en synretning, sticker direkt och klipper låter ju inte som världens bästa gårdshund direkt.

Sedan var det andra som menade att en hund som inte springer på lilla jakten är lågtempererad, har noll föremålsintresse och kommer inte kunna komma till SM.

Då fick jag även plötsligt SM-ambitioner bruks Eller räcker det med SM i lydnad? Hade redan tänkt satsa på SM i agility (Ja jag har antagligen orealistiska drömmar, men det är roligt att drömma)

 

[AraSlei]

@Fisherling vallning är ju ett slags jaktbeteende, bland många

 

[vallhund]

Första gången du svarade på samma inlägg höll du ju med?

Förvisso, jag reagerade på "tråkig mentalt" känns ganska dömande o nedvärderande.

 

[mandalaki]

Förvisso, jag reagerade på "tråkig mentalt" känns ganska dömande o nedvärderande.

Jag tycker ändå att ditt andra svar var onödigt snorkigt. "Får det dig att må bättre".

 

[Fisherling]

@AraSlei Jo jag vet, det är en finslipad version av "förfölja och separera"-delen av jakten. Vilket är helt fascinerande! Otroligt att man kunnat förfina det så pass mycket.

För mig skulle väl ett idealiskt lilla jakten vara en snabb start på första men inget direkt gripande (men den får gärna gripa när den konstaterat att det inte är något levande), och en snabb start och direkt gripande på andra. Då känns det ju som att hunden har föremålsintresse och nyfikenhet, men tillräckligt med självbehärskning för att inte råka klippa en liten höna som flaxar förbi..

Men sen är ju frågan, hur ligger vinden? En hund som har vinden mot sig och då kan lukta sig till att det inte är något levande skulle jag ju gärna se springa och gripa direkt. En hund som inte har lukten från trasan i näsan och därmed inte vet om det är något levande eller inte, skulle jag inte vilja se gripa direkt.

Det är bara min spontana tanke. Hur tänker ni?

 

[Linda_A]

Att boxerfolk vill se en hund som gör bra ifrån sig på lilla jakten tror jag har mest att göra med att gripandet ju kan vara si och så på boxer. Så jag tror man är mest intresserad av gripandet snarare än själva jakten. När MH diskuteras för boxer är det allmänt sätt väldigt mycket fokus på hur de griper eftersom det är en bit man vill förbättra hos rasen.

 

[MiniLi]

@AraSlei Jo jag vet, det är en finslipad version av "förfölja och separera"-delen av jakten. Vilket är helt fascinerande! Otroligt att man kunnat förfina det så pass mycket.

För mig skulle väl ett idealiskt lilla jakten vara en snabb start på första men inget direkt gripande (men den får gärna gripa när den konstaterat att det inte är något levande), och en snabb start och direkt gripande på andra. Då känns det ju som att hunden har föremålsintresse och nyfikenhet, men tillräckligt med självbehärskning för att inte råka klippa en liten höna som flaxar förbi..

Men sen är ju frågan, hur ligger vinden? En hund som har vinden mot sig och då kan lukta sig till att det inte är något levande skulle jag ju gärna se springa och gripa direkt. En hund som inte har lukten från trasan i näsan och därmed inte vet om det är något levande eller inte, skulle jag inte vilja se gripa direkt.

Det är bara min spontana tanke. Hur tänker ni?

Jag tänker att du överanalyserar en pytteliten del av hela mentalbeskrivningen, dessutom en del som man ju inte är så nöjd med utan planerar att ev ändra.
Föremålsintresse, nyfikenhet och gripanden bedöms på mycket bättre sätt på flera andra moment i MHt.

 

[Fisherling]

Jag tänker att du överanalyserar en pytteliten del av hela mentalbeskrivningen, dessutom en del som man ju inte är så nöjd med utan planerar att ev ändra.
Föremålsintresse, nyfikenhet och gripanden bedöms på mycket bättre sätt på flera andra moment i MHt.

Fast jag gillar att diskutera och lär mig en hel del genom att ta del av olika människors åsikter kring saker.

Och nu var det ju så att vissa ansåg lilla jakten som extremt viktig och avgörande för om hunden kan bli en tjänstehund eller tävla SM, och då ville jag fördjupa mig i det.

Det är liksom hela meningen med tråden, att diskutera allt som har med avel att göra
Sedan att jag enbart har Tinja som referens är ju för att hon är min första brukshund, och den enda hund som jag känner på djupet vars MH jag sett.

 

[Hyacinth]

De flesta lyckas ju inte ens dirigera sina "vallhundar" runt en vp-bana, utan ska gnälla över att det är "bc-anpassat" och räknar sina anlagstest som vallning. Pinsamt.

Jag hamnade i en kul diskussion om vallning med corgi. Jag hävdar att bara för att de en gång använts till kofösning innebär det inte att de kan valla får... några fick problem med blodtrycket.
Jag tycker ju det är totalt ansvarslöst att släppa sin hund på djur, stackars får liksom. Ska jag utsätta dem för Dåren för att se om det funkar? Var är etiken i det?
Även om jag kan lära henne att fösa ankor åt nåt håll utan att äta upp dem innebär det ju inte att hon kan valla... och vad upplever ankorna?