VAAAA? Menar du att män kan vara som "vanliga människor"???
Känner igen mig i din berättelse, var lite likadant när jag träffade mitt ex; vi var mesar och kallade oss för kompisar i ett halvår innan vi blev ihop på riktigt. När jag träffade nästa kille (numera min man
Så här enkelt är det: han är kär i dig och du är kär i honom, men ingen av er vågar säga det till den andra för att båda är osäkra/vågar inte riktigt tro på att den andra känner likadant. Så: SPEAK OUT! Spill inte mera tid nu!
men jag vågade fasen inte säga något nu heller!!!!! MEN jag gläds åt att det blivit en skillnad i atmosfären igen. Det går i snigelsteg och är tveksamt, men när vi flyttade från matbordet till soffan skedde ett framsteg! Jag slängde en filt där jag hade tänkt sitta i soffan. (Samma hörn som jag brukar ta) Och då satte han sig exakt där istället för en egen fotölj som han ALLTID gjort hemma hos sig fram till nu. Och jag passade på att sätta mig lite onödigt nära för att kolla läget. A small step for mankind but a giant leap for me. Planen är att våga bli mer och mer offensiv fast gradvis, för att undersöka vart gränsen går, om det finns en gräns. Pusha lite och se vad som händer. Tills jag vågar prata om hur jag känner för honom. Precis. Och nu har jag insett att jag kan klicka i nästan vartenda kriterie på omöjliga listan med den här kompisen.
. .Får jag vara glad nu då?
Men det är tråkigt att du är så snabb att ta på dig offerkoftan. Finns väl inte en dejtingtråd där ingen skrivit "jag tror att han är upptagen" - men när någon skriver det till dig så tjurar du om att folk försöker få dig att må dåligt.*kl*
Hur skulle ni tolka detta?
Jag har en kollega, med sambo och två barn.
Han är väldigt trevlig.
Sista tiden (säg 2-3 veckor) så hänger han gärna och ofta inne hos mig på mitt kontor. Han kikar in, innan han hunnit klä av sig jackan och så stannar han ett tag och pratar (och jag pratar ju så klart med honom). Eller så kommer han in någon gång helt plötsligt, sen kan han stanna i sådär 30 min lr nåt.
Han frågar, lyssnar och bryr sig. Men är väldigt neutral.
När jag skulle klippa mig nu i veckan blev han lite "anti". Jag har ganska långt hår och sa att när jag fyller 30 ska jag klippa det till axlarna (men det är något år kvar). Vilket han absolut inte tyckte. Han tycker att det är fint med långt hår. Dagen efter jag klippt mig kom han in och gjorde tummen upp och sa att det var snyggt. Han kommenterar att det är snyggt med det röda nagellacket jag har på mina naglar. Kan lägger fram små komplimanger, men väldigt försiktigt och fortfarande "neutralt".
Jag gillar det. Jag tycker om honom. Han är som sagt väldigt trevlig och jag trivs i hans sällskap och tycker det är trevligt att han kikar in. Men jag vet inte riktigt vart jag har honom, vad vill han? Vill han något? Eller är det bara min singelhjärna som spökar? Min singelhjärna som känner sig lite ensam just nu
Haha, jag inbillar mig säkert
Jag tror att båda könen har en tendens att försöka motsvara sin dejts, uttalade eller outtalade, önskningar! Alla är så j-la desperata o vill så gärna få till det, att de gör sitt yttersta för att anpassa sig till de krav, som de tror att den andra har...
