Jag hoppas att du fortfarande är här på forumet om tio år så att vi får prata om det igen!Jag tror fort farande inte att jag skulle ändras sååå mycket och himla med ögonen för hur jsg är nu.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag hoppas att du fortfarande är här på forumet om tio år så att vi får prata om det igen!Jag tror fort farande inte att jag skulle ändras sååå mycket och himla med ögonen för hur jsg är nu.
Men det hör till, ingen föds liksom färdig. Man utvecklas med åren och hanterar saker och ting på andra sätt. Alla förändras, vare sig man vill det eller inte.Jag tror fort farande inte att jag skulle ändras sååå mycket och himla med ögonen för hur jsg är nu.
Jag var en tant när jag var 20. Jag ville bo någonstans lugnt och ha en massa djur, odla min mat och jag skulle absolut inte ha barn.Ja och jag är inte detminsta intreserad att resa till massa länder heller. Jag vill liksom inte såna saker ihuvud taget. OM jag ihuvud taget finns om 20 år så vill jag bo nånstans lugnt och ha hundar. Det är liksom inte nåt som kommer ändras för det är den jag ÄR och det finns ingetannat att prio ritera.
Nej men det var inte om att ut vecklas eller ändras utan att ungefär se ner på sig själv för 20 år sen och himla med ögonen och var det var. Om jag finns om 20 år så kommer jag INTE göra det..ich jag kommer INTE ändras så jag blir som nån HELT annan ic att det som är viktigt förmig NU är helt o viktigt DÅ det kommer inte hända.Men det hör till, ingen föds liksom färdig. Man utvecklas med åren och hanterar saker och ting på andra sätt. Alla förändras, vare sig man vill det eller inte.
Jaha och jag får panik av folk och förmycket in tryck så jag kommer liksom inte kunna bo i stan. Sånt KAN INTE ändras förmig.På tal om att kunna något om mat så blir jag oftast rätt paff när folk i kassan frågar mig om namnet på grönsaken eller frukten de har framför sig. Jag tycker liksom att man ska kunna identifiera rotselleri och ostronskivling på basnivå. Sen blir det kanske lite överkurs när man ska veta det svenska namnet på ruccola (senapskål) om man har noll och intet intresse för matlagning?
Jag var en tant när jag var 20. Jag ville bo någonstans lugnt och ha en massa djur, odla min mat och jag skulle absolut inte ha barn.
De tankarna har jag ju inte alls längre. Jag är fortfarande jag, men jag har andra intressen. Jag vill bo i en lägenhet i stan, orkar knappt hålla liv i mina krukväxter, bränner alla mina pengar på resor och tycker att det är skitroligt att vara mamma. Och viktigast av allt; jag oroar mig inte längre. Jag vet att jag fixar det mesta, om det inte löser sig av sig självt då. Vilket det faktiskt gör rätt ofta.
Sen är man inte dum för att man är ung. Det är det nog ingen som menar. Jag tycker att det är jätteroligt att umgås med människor som är mycket yngre än jag, ibland har jag mer gemensamt med dem än folk i min egen ålder och äldre. Man har helt enkelt olika perspektiv på saker, och av samma anledning umgås jag gärna med mina föräldrar och deras vänner i 70-årsåldern. Diskussionerna blir alltid mer givande med olika ingångsvinklar.
Att se på sej själv som kanske omogen eller naiv eller vad som helst är inte alltid i negativ mening, det hör ju ungdomen liksom. Mognad kommer med ålder och med mognad så kommer man också oftast reagera och hantera situationer på ett bättre sätt.Nej men det var inte om att ut vecklas eller ändras utan att ungefär se ner på sig själv för 20 år sen och himla med ögonen och var det var. Om jag finns om 20 år så kommer jag INTE göra det..ich jag kommer INTE ändras så jag blir som nån HELT annan ic att det som är viktigt förmig NU är helt o viktigt DÅ det kommer inte hända.
Okej just detta kommer du kanske himla på ögonen för. Men det är helt i sin ordning. Du har ju inte provat att vara 40. Jag tycker att du ska njuta lite av att världen känns lite svartvit, att du känner dig såhär tvärsäker. Många (inkl jag själv) upplever att man blir rätt grå när man har nått medelåldern. Och man slutar säga "såhär är det", och börjar säga "jo, så kan det nog vara". Det är nästan lite trist.Nej men det var inte om att ut vecklas eller ändras utan att ungefär se ner på sig själv för 20 år sen och himla med ögonen och var det var. Om jag finns om 20 år så kommer jag INTE göra det..ich jag kommer INTE ändras så jag blir som nån HELT annan ic att det som är viktigt förmig NU är helt o viktigt DÅ det kommer inte hända.
Det är inte konstigt att tro sånt, jag trodde också att jag var på ett och samma sätt och skulle vara sådan resten av livet men jösses vad jag har förändrats och klarar andra saker jag inte klarade då. Ingen är konstant, oavsett diagnos, oavsett mående så är ingen konstant i hela sitt liv. Det kan gå åt alla håll.Jaha och jag får panik av folk och förmycket in tryck så jag kommer liksom inte kunna bo i stan. Sånt KAN INTE ändras förmig.
På tal om att kunna något om mat så blir jag oftast rätt paff när folk i kassan frågar mig om namnet på grönsaken eller frukten de har framför sig. Jag tycker liksom att man ska kunna identifiera rotselleri och ostronskivling på basnivå. Sen blir det kanske lite överkurs när man ska veta det svenska namnet på ruccola (senapskål) om man har noll och intet intresse för matlagning?
Paniken kan försvinna? Men jag menar inte att alla vill bo i stan, vissa vill på på landet hela livet. Jag menar bara att det man tog som ett faktum, det man trodde skulle vara så för all framtid, rann ut i sanden och rätt var det var hade jag en helt annan åsikt.Jaha och jag får panik av folk och förmycket in tryck så jag kommer liksom inte kunna bo i stan. Sånt KAN INTE ändras förmig.
Fast fan vad skönt livet var ändå. Allt var svart eller vitt, rätt eller fel. Nu känns det som att det finns tusen perspektiv, och det finns inget rätt eller fel, bara något lite mer rätt eller fel beroende på ur vilket perspektiv man utgår ifrån. Numera vet jag ju ingenting istället. Jag ser bara tusen olika perspektiv och vet varken ut eller in. Inte i allt givetvis. Men jag kan ibland sakna känslan av att vara tvärsäker. Framförallt när man har en rad beslut framför sig och inget är rätt eller fel egentligen - men vad man väljer kan ändå få ordentligt stora konsekvenser för ens liv.Min tvärsäkerhet.
Haha jag minns fortfarande när jag trodde att dåvarande partner blandat ihop palsternacka med persiljerot och att han därför ville ha en förtydligande skickad till sig. Det visade sig att han inte hade en aning om hur en palsternacka såg ut.Err...
Jag träffade en man i helgen, säkert 50+. Han hade köpt en zucchini istället för en aubergine. Tydligen hade den han frågade i affären inte heller haft koll. Frun var inte gladHaha jag minns fortfarande när jag trodde att dåvarande partner blandat ihop palsternacka med persiljerot och att han därför ville ha en förtydligande skickad till sig. Det visade sig att han inte hade en aning om hur en palsternacka såg ut.
Jag har i och för sig inte internet på telefonen om jag inte är uppkopplad på ett nät så google hade gått bort - jag hade köpt båda om jag inte var säker.Jag träffade en man i helgen, säkert 50+. Han hade köpt en zucchini istället för en aubergine. Tydligen hade den han frågade i affären inte heller haft koll. Frun var inte glad
Hur svårt hade det varit att googla?
Det där tycker jag är ett problem hos mig själv också, iom att saker är så lätta att kolla upp, oavsett om det är någons födelsedag eller när ett krig slutade, så lägger jag det inte på minnet på samma sätt mera.Pa den tiden var det ju inte riktigt lika latt att ta reda pa grejor, numera googlar jag varje gang jag undar nagot ... "bara sa dar" och lagger tyvarr mycket mindre konstiga grejor pa minnet.
Min tvärsäkerhet.
I typ 7e klass skulle vi skriva någon uppsats om hur vi trodde vår framtid skulle bli osv. Jag var under den tiden lite intresserad av anime, mest för att en kille jag gillade då kollade på sånt och han höll ju även på med kung-fu vilket var "coolt".Åh ja, den tonårig tvärsäkerheten. Den tror jag de flesta av oss haft
I typ 7e klass skulle vi skriva någon uppsats om hur vi trodde vår framtid skulle bli osv. Jag var under den tiden lite intresserad av anime, mest för att en kille jag gillade då kollade på sånt och han höll ju även på med kung-fu vilket var "coolt".
Jag skrev något om att jag skulle flytta till Japan och träna kung fu på nåt sånt tempel eller nåt och ja, jag skäms när jag skriver detta nu. När min mamma hittade den gamla uppsatsen när jag var runt 20 och påminde mig om den höll jag också på att dö av skam.
Men jag har också lite minnen av hur jag tänkte om det då och ja det var väl rimligt inom ramarna jag hade då. MEN ÄNDÅ