Hat

[Exile]

Hat är en aktiv känsla som tar mycket energi. Går man runt och hatar någon eller något kommer man bli känslomässigt utbränd. Lite som att man inte heller är lycklig hela tiden då det ju också är en väldigt stark känsla. För det mesta är vi ju bara "okej", som det ska vara.

Man kan se hjärnan som ett badkar och känsloflödet som kranen. När vi bara är så rinner vattnet sakta, badkaret blir inte ens fullt på en dag. Alla starka känslor som lycka, kärlek, hat, sorg ökar flödet så länge känslan varar. Är vi fast i ett läge för länge svämmar badkaret över. Du vet om något hänt och man blir ledsen, ligger kanske och gråter länge, ältar i huvudet och mår piss, när känslan lagt sig och ledsenheten börjar gå ur så kan man bli så sjukt trött, känna sig helt slut, för hjärnan orkar liksom inte mer just då, den behöver en paus från den persen som det innebär med så intensiva känslor.

Det känns konstigt för mig med de som säger att de aldrig hatar något, liksom var drar man gränsen mellan "tycker extremt oilla om" och har? Generellt tror jag många fokuserar på andra människor, att man skulle hata en annan person och ja där krävs det ju ganska mycket. Det var nog lättare att hata en annan människa när man var yngre och världen var mer svart-vit, allt eftersom man blir äldre och man ser fler nyanser så blir det svårare att motivera en så stark reaktion.

Men du vet när man tappat en grej på golvet och ska ta upp den, och så tappar man den igen? Så blir man förbannad och tar upp den igen - och tappar en gång till. Då är det iaf väldigt intensivt hat mot strumphelvetet jag känner i den stunden, sen går det ju såklart fort över. Att hålla ett så intensivt humör under en längre tid skulle ju helt bryta ner en.

Blev kanske lite för flummigt.

 

[BornAgain]

En sak att komma ihåg. De där personerna som man vill ska känna ens sorg, smärta och saknad. Som man vill ge igen mot. Det är ofta de personerna man har i sitt liv. Som är nära och som man på något sätt ändå bryr sig om. Om en random främling beter sig illa, så går det oftare att skaka av sig och gå vidare.

Så frågan är hur man får människor man bryr sig om att inse att de skadar andra? Kan man ens det? Om man lyckades onda dem så att de fick känna på hur illa de gjort en, skulle de då inse att det var Karma som kom och bet dem eller skulle de bara tycka synd om sig själva? Skulle de lära sig något? Vill man verkligen att de ska lida bara för lidandets skull?

Sedan har vi de där människorna som gör illa människor utan att väcka samma känslor, där man hoppas att de förlorar de resurser som gör det möjligt för dem att fortsätta och som gör dem till förebilder för andra illa navlade idioter. Att de förlorar pengar, inflytande etc. Man vill att folk tar sina hästar från t.ex. Helgestrand. Man vill att folk avföljer Andrew Tate (och Kardashians som glorifierar en livsstil som leder till fruktansvärt mycket lidande runt om i världen). Man vill att folk ger fan i att rösta på Trump. Man hoppas att taket faller ner över Putin. Men det är bara praktikaliteter inte hat.

 

[LiviaFilippa]

Menade att alla känslor är ok men att tex agera mycket på tex ilska och agressivitet kan öka den. Och att hat kan vara en jobbig känsla att känna och fundera på ofta. Har märkt att det aldrig blir bättre tex att prata illa om folk (ett exempel, självklart tror jag inte folk gör det, eller du, i allmänhet) men det gör ibland att man börjar irritera sig på även rimligt beteende från personen och bygger upp att man kan bli mer irriterad. Att man generellt mår bättre av att odla positiva känslor som typ den här skogen är vacker. Men strunt i det. Du frågade jag svarade hur jag tänker i sammanhanget baserat på forskning jag läst. Men om det inte känns logiskt för dig så strunta bara i det.

Ja jag tror såklart också att det skulle vara väldigt jobbigt om man tänkte jätte mycket på den man hatar eller att man kände hat känslan väldigt mycket eller nåt sånt!
Men iallafall förmig så är inte att hata nån nånting som jag som GÖR med vetet helatiden. Utan det är om den personen dyker upp i mitt huvud för nån andledning så bara känner jag jätte starkt att jag hatar den. Men det är liksom inget jag tänker på helatiden men inte heller att jag försöker att trycka bort den känslan när den kommer.

 

[LiviaFilippa]

Att gå runt och tänka på vad han gjort mot mig gör att jag känner ilska och frustration över att det blev som det blev, och det tar enormt mycket energi att gå runt och känna så. Därför försöker jag släppa ilskan så den inte blommar upp till hat igen, han ska inte få dra all energi ur mig, energi som jag kan lägga på saker som gör mig glad istället. Någon som inte är snäll mot mig ska inte få förstöra för mig idag.

Okej. Det verkar som att många tycker att om man hatar nån så måste man tänka jätte mycket på den och vad den har gjort och så och att det tar massa energi. Och det är ju säkert o lika hur man är men iallafall förmig så är det inte så utan som nånannan skrev tror jag att jag hatar nån men inte aktivt liksom.

 

[LiviaFilippa]

Jag har hatat en person, så mycket att jag önskade att personen skulle dö. Men det är en sån fruktansvärt nedbrytande känsla. Det drabbar bara en själv.
Idag ser jag mest personen ifråga som en patetisk liten människa, inte värd att ha några större känslor för .
Jo kan känna skadeglädje över att personen i fråga är "rädd" för mig och genom sin svartsjuka mycket troligtvis kommer sabba den relation hen jobbat så hårt för

På vilket sätt tycker du att det är en ner brytande känsla?
Och hur menar du att det bara drabbar ensjälv? Alltså det gör väl alla känslor?
Nu är inte dethär BARA svar till dig utan det är mera bara mina tankar och så. Men jag tycker att det är lite intresant eller hur man ska säga att det är nästan bara hat som man säger så om?
Alltså det är ju ganska vanligt att många säger sånt att hat bara drabbar ensjälv osv. Men inte såmånga säger kanske: Jag försöker att inte känna sorg eller saknad för det drabbar bara ensjälv. Eller: Eu fori drabbar bara ensjälv. Eller vad det än är nästan men hat tänker många så om och jag undrar varför det är så.
Och varför just hat är en känsla som ganska många tycker är fel och att man verkligen försöker att trycka bort den.

 

[LiviaFilippa]

Jag har hatat min bror. Nu känner jag ingenting för honom längre.

Jag har också hatat två andra personer. Nu ogillar jag dom bara väldigt mycket.

Det krävs väldigt mycket för att jag ska hata någon. Dessa tre personer har gjort mig illa både känslomässigt och fysiskt.

Så är det för mig också att det krävs mycket för att jag ska hata nån. Somsagt så in såg jag ganska så nyss att jag hatar en person och jag har nog aldrig känt sånt tydligt HAT förut. Eller så har jag bara inte till låtit migsjälv att känna det och acseptera det liksom.

 

[chiiliacanth]

Okej. Det verkar som att många tycker att om man hatar nån så måste man tänka jätte mycket på den och vad den har gjort och så och att det tar massa energi. Och det är ju säkert o lika hur man är men iallafall förmig så är det inte så utan som nånannan skrev tror jag att jag hatar nån men inte aktivt liksom.

Det har du rätt i det är nog olika för alla och säkert beroende på vem personen är man riktigt sitt hat mot o vad man har för relation till den.

 

[cewe]

På vilket sätt tycker du att det är en ner brytande känsla?
Och hur menar du att det bara drabbar ensjälv? Alltså det gör väl alla känslor?
Nu är inte dethär BARA svar till dig utan det är mera bara mina tankar och så. Men jag tycker att det är lite intresant eller hur man ska säga att det är nästan bara hat som man säger så om?
Alltså det är ju ganska vanligt att många säger sånt att hat bara drabbar ensjälv osv. Men inte såmånga säger kanske: Jag försöker att inte känna sorg eller saknad för det drabbar bara ensjälv. Eller: Eu fori drabbar bara ensjälv. Eller vad det än är nästan men hat tänker många så om och jag undrar varför det är så.
Och varför just hat är en känsla som ganska många tycker är fel och att man verkligen försöker att trycka bort den.

Så här tänker jag:

Hat är enbart en negativ känsla, den gör inget för att hjälpa dig eller att få dig gå vidare eller må bättre. Den bryter ner dig
Sorg är en bearbetande känsla, den hjälper dig gå vidare. Den kan om du hanterar den rätt bygga upp dig.

Eufori kan vara bra i stunden, att vara lycklig här och nu. Men en go magkänsla är bättre i längden.

 

[Badger]

Ja jag tror såklart också att det skulle vara väldigt jobbigt om man tänkte jätte mycket på den man hatar eller att man kände hat känslan väldigt mycket eller nåt sånt!
Men iallafall förmig så är inte att hata nån nånting som jag som GÖR med vetet helatiden. Utan det är om den personen dyker upp i mitt huvud för nån andledning så bara känner jag jätte starkt att jag hatar den. Men det är liksom inget jag tänker på helatiden men inte heller att jag försöker att trycka bort den känslan när den kommer.

Det låter ju bra. Vi tänker nog lite olika om begreppet Jag förknippar ordet hat med någonting man tänker ofta på, kanske varje dag, som äter en ständigt. Medan avsky som någon ovan tyckte var mer accepterad känsla i hens familj förknippar jag kanske mer med att det är något man känner just när man stöter på någonting men inte reflekterar över annars.

 

[LiviaFilippa]

Hat är en aktiv känsla som tar mycket energi. Går man runt och hatar någon eller något kommer man bli känslomässigt utbränd. Lite som att man inte heller är lycklig hela tiden då det ju också är en väldigt stark känsla. För det mesta är vi ju bara "okej", som det ska vara.

Man kan se hjärnan som ett badkar och känsloflödet som kranen. När vi bara är så rinner vattnet sakta, badkaret blir inte ens fullt på en dag. Alla starka känslor som lycka, kärlek, hat, sorg ökar flödet så länge känslan varar. Är vi fast i ett läge för länge svämmar badkaret över. Du vet om något hänt och man blir ledsen, ligger kanske och gråter länge, ältar i huvudet och mår piss, när känslan lagt sig och ledsenheten börjar gå ur så kan man bli så sjukt trött, känna sig helt slut, för hjärnan orkar liksom inte mer just då, den behöver en paus från den persen som det innebär med så intensiva känslor.

Det känns konstigt för mig med de som säger att de aldrig hatar något, liksom var drar man gränsen mellan "tycker extremt oilla om" och har? Generellt tror jag många fokuserar på andra människor, att man skulle hata en annan person och ja där krävs det ju ganska mycket. Det var nog lättare att hata en annan människa när man var yngre och världen var mer svart-vit, allt eftersom man blir äldre och man ser fler nyanser så blir det svårare att motivera en så stark reaktion.

Men du vet när man tappat en grej på golvet och ska ta upp den, och så tappar man den igen? Så blir man förbannad och tar upp den igen - och tappar en gång till. Då är det iaf väldigt intensivt hat mot strumphelvetet jag känner i den stunden, sen går det ju såklart fort över. Att hålla ett så intensivt humör under en längre tid skulle ju helt bryta ner en.

Blev kanske lite för flummigt.

Jag fattar hur du menar tror jag men jag håller inte riktigt med. Eller alltså jag håller med att om man känner nånting väldigt starkt och länge så blir man väldigt trött oftast. Men jag håller inte med att hat är en aktiv känsla som tar mycket energi. Det KAN vara så men jag tycker inte att det ÄR så.
Men om jag gör en jäm förning med min pojkvän. Jag älskar honom helatiden. O avsett om nån skulle väcka mig mitt i natten och säga hans namn så skulle jag känna direkt som Ja jag verkligen älskar han. Och när jag träffar han eller pratar med han eller kanske berättar nånting om han DÅ kan jag känna det jätte starkt som en känslo våg liksom. Men det känns inte så mycket helatiden och jag tänker ju inte 24 7 på hurmycket jag älskar han. Men jag älskar han inte bara när jag tänker på det utan jag älskar han ju helatiden alltid.
Och förmig så är det samma med hat fast tvärtom såklart i själva känslan. Men den jag hatar hatar jag alltid 24 7 och jag känner det direkt OM jag tänker på den personen eller pratar om den eller nåt. Men jag tänker inte på den helatiden eller liksom slösar massa energi på den bara för att jag vet att jag hatar den.
Jag vet inte om det går att fatta hur jag menar men iallafall.

 

[LiviaFilippa]

En sak att komma ihåg. De där personerna som man vill ska känna ens sorg, smärta och saknad. Som man vill ge igen mot. Det är ofta de personerna man har i sitt liv. Som är nära och som man på något sätt ändå bryr sig om. Om en random främling beter sig illa, så går det oftare att skaka av sig och gå vidare.

Så frågan är hur man får människor man bryr sig om att inse att de skadar andra? Kan man ens det? Om man lyckades onda dem så att de fick känna på hur illa de gjort en, skulle de då inse att det var Karma som kom och bet dem eller skulle de bara tycka synd om sig själva? Skulle de lära sig något? Vill man verkligen att de ska lida bara för lidandets skull?

Sedan har vi de där människorna som gör illa människor utan att väcka samma känslor, där man hoppas att de förlorar de resurser som gör det möjligt för dem att fortsätta och som gör dem till förebilder för andra illa navlade idioter. Att de förlorar pengar, inflytande etc. Man vill att folk tar sina hästar från t.ex. Helgestrand. Man vill att folk avföljer Andrew Tate (och Kardashians som glorifierar en livsstil som leder till fruktansvärt mycket lidande runt om i världen). Man vill att folk ger fan i att rösta på Trump. Man hoppas att taket faller ner över Putin. Men det är bara praktikaliteter inte hat.

Jag håller inte med dig. Om jag hatar nån så bryr jag mig inte om den. Jag struntar i om den skulle kunna in se hur illa den har gjort mig och om den skulle kunna lära sig nåt. Jag kanske inte VILL att den ska lida bara för lidandets skull men jag skulle inte bry mig detminsta om den gjorde det.

 

[Badger]

Hat är en aktiv känsla som tar mycket energi. Går man runt och hatar någon eller något kommer man bli känslomässigt utbränd. Lite som att man inte heller är lycklig hela tiden då det ju också är en väldigt stark känsla. För det mesta är vi ju bara "okej", som det ska vara.

Man kan se hjärnan som ett badkar och känsloflödet som kranen. När vi bara är så rinner vattnet sakta, badkaret blir inte ens fullt på en dag. Alla starka känslor som lycka, kärlek, hat, sorg ökar flödet så länge känslan varar. Är vi fast i ett läge för länge svämmar badkaret över. Du vet om något hänt och man blir ledsen, ligger kanske och gråter länge, ältar i huvudet och mår piss, när känslan lagt sig och ledsenheten börjar gå ur så kan man bli så sjukt trött, känna sig helt slut, för hjärnan orkar liksom inte mer just då, den behöver en paus från den persen som det innebär med så intensiva känslor.

Det känns konstigt för mig med de som säger att de aldrig hatar något, liksom var drar man gränsen mellan "tycker extremt oilla om" och har? Generellt tror jag många fokuserar på andra människor, att man skulle hata en annan person och ja där krävs det ju ganska mycket. Det var nog lättare att hata en annan människa när man var yngre och världen var mer svart-vit, allt eftersom man blir äldre och man ser fler nyanser så blir det svårare att motivera en så stark reaktion.

Men du vet när man tappat en grej på golvet och ska ta upp den, och så tappar man den igen? Så blir man förbannad och tar upp den igen - och tappar en gång till. Då är det iaf väldigt intensivt hat mot strumphelvetet jag känner i den stunden, sen går det ju såklart fort över. Att hålla ett så intensivt humör under en längre tid skulle ju helt bryta ner en.

Blev kanske lite för flummigt.

(Det här är ungefär samma betydelse a hat som jag tänker mig i mitt svar. )

 

[LiviaFilippa]

Så här tänker jag:

Hat är enbart en negativ känsla, den gör inget för att hjälpa dig eller att få dig gå vidare eller må bättre. Den bryter ner dig
Sorg är en bearbetande känsla, den hjälper dig gå vidare. Den kan om du hanterar den rätt bygga upp dig.

Eufori kan vara bra i stunden, att vara lycklig här och nu. Men en go magkänsla är bättre i längden.

Det är inte som jag har lärt mig. Utan ingen känsla är possitiv eller neggativ utan en känsla är bara en känsla. Och att ALLA känslor finns för att ge en info om en sitation eller person eller vad det är.

 

[Hera_62]

Hur vet man om man hatar någon och inte bara känner förakt eller bara tycker enormt illa om någon?
Själv tror jag att det jag känner för mitt ex och hans mamma är hat, inte för att de gjort mig illa, för det har de, utan för att de medvetet under flera år gjort min dotter fruktansvärt illa och skadat henne för livet. Men jag lägger inte längre någon energi på att fundera på dem, jag förlitar mig på att Karma tar hand om saken men om någon av dem går över vägen när jag kommer åkande med bilen kommer jag inte att bromsa!

 

[LiviaFilippa]

Det låter ju bra. Vi tänker nog lite olika om begreppet Förknippar ordet hat med någonting man tänker ofta på, kanske varje dag, som äter en ständigt. Medan avsky som någon ovan tyckte var mer accepterad känsla i hens familj förknippar jag kanske mer med att det är något man känner just när man stöter på någonting men inte reflekterar över annars.

Okej jag tycker nog att har och av sky är iprincip samma fast att hat är bara ännu mera liksom. Men om man kollar upp synonymer så är dom det iallafall.

 

[LiviaFilippa]

Hur vet man om man hatar någon och inte bara känner förakt eller bara tycker enormt illa om någon?
Själv tror jag att det jag känner för mitt ex och hans mamma är hat, inte för att de gjort mig illa, för det har de, utan för att de medvetet under flera år gjort min dotter fruktansvärt illa och skadat henne för livet. Men jag lägger inte längre någon energi på att fundera på dem, jag förlitar mig på att Karma tar hand om saken men om någon av dem går över vägen när jag kommer åkande med bilen kommer jag inte att bromsa!

Alltså VETA kan man väl inte göra utan det är egentligen mansjälv som av gör vad man känner liksom. Det finns ju kanske inte nåt sätt att mäta exakt vilken känsla det är.
Förmig så var det bara att jag kände bara heltplötsligt som Shit jag verkligen HATAR den personen!
Så jag liksom bara visste att det var nånting mera motför att bara o gilla nån eller så.
Lika som med min pojkvän jag kan inte säga exakt HUR jag vet att jag älskar han och inte bara tycker jätte jätte mycket om han. Men jag vet att jag gör det.

 

[Badger]

Okej jag tycker nog att har och av sky är iprincip samma fast att hat är bara ännu mera liksom. Men om man kollar upp synonymer så är dom det iallafall.

Ja det är därför jag skriver att vi tänker lite olika om begreppet, det kan man ju göra. Det är ju bra att det i tråden kommit upp lite definitioner.

Det är ju två olika ord för att de betyder liknande, nästan samma, men inte alltid helt samma sak.

Själv när jag hatade någon (som liten och erkännes -för en enda ganska "liten sak". Ja jag hade svårt att förlåta.) var jag tillräckligt läskig för att önska (lite) illa.

 

[Badger]

Okej jag tycker nog att har och av sky är iprincip samma fast att hat är bara ännu mera liksom. Men om man kollar upp synonymer så är dom det iallafall.

FInns ju många synonymer

Synonymer till hat​

1. fiendskap, fientligt sinnelag, ovänskap, stark motvilja, avsky, agg, groll, hätskhet, förbittring, bitterhet, hatiskhet, rancune, illvilja

Synonymer till avsky​

subst.

1. avsmak, stark motvilja, motvilja, hat, vämjelse, ogillande, aversion, antipati, äckel, vedervilja, fasa, leda

Men det som spelar roll är ju hur personen som säger någonting om det menar. Att när man pratar om en sak är det bra om man pratar om samma sak. Det är självklart så att olika människor fyller olika ord med lite olika mening. Annars skulle språk inte ändras och dialekter inte finnas osv. Det är bara så

 

[et_flickan]

Så är det för mig också att det krävs mycket för att jag ska hata nån. Somsagt så in såg jag ganska så nyss att jag hatar en person och jag har nog aldrig känt sånt tydligt HAT förut. Eller så har jag bara inte till låtit migsjälv att känna det och acseptera det liksom.

Kan vara så att du accepterat det.

Tog en bra stund innan jag accepterade att jag hatade min bror. Fick dåligt samvete och trängde undan allt i stället. Fick gå i terapi för det han gjort och då kom hatet.

 

[LiviaFilippa]

Ja det är därför jag skriver att vi tänker lite olika om begreppet, det kan man ju göra. Det är ju bra att det i tråden kommit upp lite definitioner.

Det är ju två olika ord för att de betyder liknande, nästan samma, men inte alltid helt samma sak.

Själv när jag hatade någon (som liten och erkännes -för en enda ganska "liten sak". Ja jag hade svårt att förlåta.) var jag tillräckligt läskig för att önska (lite) illa.

Jag tycker inte ens att man är läskig bara för att önska illa mot den man hatar.