Hat

[LiviaFilippa]

Nej jag hatar inte någon. Jag kan irritera mig på vissa människor och inte tycka om dom men inte direkt hat. Det kanske är något med ålder som gör att saker inte blir så svartvita utan allt mer är i olika former av gråskalor.
Jag tror att hat är en ganska destruktiv känsla som lätt kan göra att man själv mår dåligt snarare än den man hatar och att man därför med åldern lär sig att släppa taget om de där mer destruktiva känslorna. Med det sagt går jag inte runt och älskar alla människor jag mer accepterar att alla människor inklusive jag själv är mer eller mindre puckade.
Men om någon gjorde något mot någon jag älskar tex som skadade min katt som @BornAgain beskrev (med flit då antar jag) så skulle jag nog ha väldigt svårt att förlåta den och sannolikt hata den personen. Det öppnar en liten dörr in till ett mörker i mig bara jag tänker tanken...

Okej. Jag tycker att det är extremt stor skillnad mellan att irritera sig på nån och att hata nån. Och endel saker eller endel personer tycker inte jag att det är att dom bara är lite mera puckade liksom.

 

[LiviaFilippa]

All känslor är tillåtna men precis som du och flera skriver så är det skillnad på att känna och att agera på känslan.
Jag försöker skilja på person och vad den gjort som gör att jag hatar eller vad det nu är för känsla som kommer fram i mig.

Det finns några personer som verkligen gjort dåliga saker mot mig, nära anhöriga eller nära vänner som är riktigt hemska saker. Den värsta personen är död nu och faktiskt så var det en lättnad och skönt när den dog.

Jag försöker att hata handlingar men inte personer.

Okej. Jag tycker inte riktigt att det går att göra en skillnad alltid att hata handlingar och inte personer. Utan bara som ett exempel om nån har gjort nåt mot enannan som har förstört dens liv. Då tycker inte jag att det är nåt konstigt att hata den PERSONEN och inte bara själva det som den gjorde. För att handlingen hade ju iallafall inte hänt utan att personen hade gjort det.

 

[tanten]

Dethär kanske är en konstig fråga så ursäkta då. Men jag undrar om ni hatar någon? Eller har gjort nångång?
Alltså jag menar inte som tillexempel att man hatar krig eller djur plågeri och såna saker utan verkligen HATA nån person. Och inte typ Hitler eller nån sån då. Utan mera om det är nån som tillexempel har gjort nåt jätte dåligt mot er eller mot nån som ni älskar tillexempel.
Men ja om ni hatar nån eller har hatat nån hur för håller ni er till det? Försöker ni liksom att inte hata den eller är det okej för er att hata nån?
Tycker ni att det är mera jobbigt att hata nån eller att försöka att sluta hata den personen? Som kanske inte be höver vara att man förlåter den men iallafall inte hatar den mera.
Tycker ni att hat är en till låten känsla eller tycker ni att det är för bjudet?
SJÄLV KLART så menar jag bara själva känslan hat och att hata nån! Och inte att göra nånting för att tillexempel skada den man hatar för det är själv klart inte bra o avsett hurmycket man hatar nån!
Och bara för en förklaring så jag skulle vilja disskutera lite om det för att jag har in sett att jag nog verkligen HATAR nån och det är inte precis nånting som jag har tänkt på innan på det sättet. Eller jag har nog liksom inte känt SÅ starkt HAT okej att jag har inte tyckt om personer liksom eller varit sårad eller arg eller whatever. Men inte hatat.
Och som jag är upp växt så var det mest som att hat aldrig är bra och att man ska försöka att förlåta andra. Men jag vet inte om jag håller med helt om det alltid. Så det skulle bara vara intresant hur andra tänker om det!

Ja, det finns personer jag hatar,

Men jag hatar inte aktivt sas. Tänker inte på dem speciellt ofta. De har ingen plats i mitt huvud. Det unnar jag dem inte.

 

[LiviaFilippa]

Hat ar en valdigt stark kansla och tar upp aldeles for mycket energi och tid i mitt liv. Om jag hatar nagon sa gor det inte dem nagot, for jag kan ju inte gora nagot at det. Jag ar den enda som mar daligt av att hata, sa jag har lart mig att ignorera. Inte andra installning, bara att sadana manniskor ar inte varda min tid och energi att tanka pa.

Sedan funderar jag ocksa ibland pa vad som gor att andra manniskor gor elaka saker som ar varda att hata ... nagot ar ju fel nar mannsikor ar sadana. Kanske de i sjalva verket ar mycket olyckliga och fortjanar ett visst matt av empati i stallet for hat?

Nej såklart att det oftast inte gör denandra nåt om man hatar den. Men jag tycker inte att det är själv klart att man mår dåligt av att hata nån heller men det kanske be ror på hur man tänker också. Men jag lägger liksom inte massa tid och energi för att hata nån utan det är bara som det är.
Jag håller därimot INTE med detsista om att dom som gör hemska saker är o lyckliga och för tjänar empati istället för hat VERKLIGEN INTE.
Utan om nån har gjort nåt hemskt mot nånannan som kanske har förstört dens liv så tycker jag inte att den andra har NÅN andledning att tänka på att den är o lyckliga och ha empati för den eller nåtsånt.

 

[LiviaFilippa]

Nej. Hata fick jag lära mig som barn att det gör man inte. Däremot får man ha en enorm avsky för ngn.

Vad är skillnaden på hat motför enorm av sky?

 

[LiviaFilippa]

Jag tror att man alltid har rätt till sina känslor. Jag hatar inte någon. Jag har folk jag starkt ogillar när jag behöver träffa och folk jag helt lyckats utesluta från mitt liv. Men jag försöker att inte tänka på dem för mycket för det är det jag mår bäst av.

Ja det är ju kanske oftast bäst att inte tänka såmycket på dom o avsett om man hatar nån eller bara inte tycker om dom eller så.

 

[LiviaFilippa]

När jag var yngre kunde jag lägga en del tid och energi på att hata någon. Numera så inser jag att jag inte vill lägga tid och energi på att hata någon. Ifall det finns en person jag ogillar starkt så försöker jag undvika att den personen får ta plats i mitt liv känslomässigt överhuvudtaget. Jag väljer att lägga tid och energi på de jag tycker om och de som tycker om mig.

Om jag ogillar någon skarpt och jag måste träffa den personen i något sammanhang så håller jag en proffesionell men kylig distans. Gör vad jag behöver som involverar den personen och avlägsnar mig sen från situationen om möjligt. Pratar inte i onödan med den personen.

Sen har varje människa rätt till de känslor som den har. Däremot inte alltid rätt att agera på dem

Hur tycker du att det tar tid och energi för att hata nån? Alltså tycker du att man måste liksom tänka massa på nån om man hatar den?

 

[LiviaFilippa]

Ja, det finns personer jag hatar,

Men jag hatar inte aktivt sas. Tänker inte på dem speciellt ofta. De har ingen plats i mitt huvud. Det unnar jag dem inte.

Nej det är lite så som jag tänker också om att hata nån!

 

[escodobe]

Okej så om du tänker på dom nu eller om du skulle se nån av dom eller nånting. Känner du liksom att du hatar dom då?

Jag skulle inombords flina elakt och tänka "rätt åt dig, du förtjänar det här". Kanske inte ger en så sympatisk bild av mig, men vissa människor har bränt sig. Andra får hemskt gärna ha empati för dom, JAG behöver inte ha det.

 

[cirkus]

Okej. Jag tycker inte riktigt att det går att göra en skillnad alltid att hata handlingar och inte personer. Utan bara som ett exempel om nån har gjort nåt mot enannan som har förstört dens liv. Då tycker inte jag att det är nåt konstigt att hata den PERSONEN och inte bara själva det som den gjorde. För att handlingen hade ju iallafall inte hänt utan att personen hade gjort det.

jag inte det är konstigt att man kan hata nån som gjort så stor skada att den förstört någons (ens) liv och att det blir svårt att separera handlingen från personen. För mig har det hänt att personer skadat mycket men inte helt förstört någons liv, så det är nog därför.

 

[nightcrawler]

Jag hatar många. Försöker utesluta dom ur mitt liv så gott det går och tänker inte så mycket på dom. Dom är inte värda att ödsla energi på i onödan.

 

[hastflicka]

Hur tycker du att det tar tid och energi för att hata nån? Alltså tycker du att man måste liksom tänka massa på nån om man hatar den?

For mig gor det att jag kanner mig negativ, arg, upprord, eller vad det kan bli om jag tanker pa manniskor som gjort mig illa pa nagot satt. Jag kanner mig depremerad och far svart att sova.

Om jag valjer att inte ge dem rum i min hjarna glommer jag (forvanansvart!) fort och nar nagon paminner mig maste jag tanka efter for att kunna grava upp dem och vad de gjort, som ur en mork stor tunna ... och plotsligt bryr jag mig inte alls sarskilt langre.

 

[Islandshästryttare]

Hur tycker du att det tar tid och energi för att hata nån? Alltså tycker du att man måste liksom tänka massa på nån om man hatar den?

Alla känslor tycker jag tar tid och energi av en som jag hellre vill lägga på annat. Bara så jag upplever det.

 

[LiviaFilippa]

Jag skulle inombords flina elakt och tänka "rätt åt dig, du förtjänar det här". Kanske inte ger en så sympatisk bild av mig, men vissa människor har bränt sig. Andra får hemskt gärna ha empati för dom, JAG behöver inte ha det.

Jag håller med dig om det. Om det är nån som har gjort mig extremt illa liksom och förstört extremt mycket förmig varför ska JAG ha empati för DEN då? Liksom det räcker väl med allt som den har förstört och tagit från mig ska jag typ tycka synd om DEN också? Never ever ever som jag tycker iallafall!

 

[LiviaFilippa]

jag inte det är konstigt att man kan hata nån som gjort så stor skada att den förstört någons (ens) liv och att det blir svårt att separera handlingen från personen. För mig har det hänt att personer skadat mycket men inte helt förstört någons liv, så det är nog därför.

Det kanske be ror på hur man ser på det också och hur man tycker bara. Alltså jag tycker inte ens att det är som ett krav att nån måste ha förstört nåns liv för att det ska vara okej att den hatar den liksom.

 

[LiviaFilippa]

Jag hatar många. Försöker utesluta dom ur mitt liv så gott det går och tänker inte så mycket på dom. Dom är inte värda att ödsla energi på i onödan.

Men du är liksom okej med att du hatar dom och försöker inte ändra på det? Fattar jag rätt då?

 

[LiviaFilippa]

For mig gor det att jag kanner mig negativ, arg, upprord, eller vad det kan bli om jag tanker pa manniskor som gjort mig illa pa nagot satt. Jag kanner mig depremerad och far svart att sova.

Om jag valjer att inte ge dem rum i min hjarna glommer jag (forvanansvart!) fort och nar nagon paminner mig maste jag tanka efter for att kunna grava upp dem och vad de gjort, som ur en mork stor tunna ... och plotsligt bryr jag mig inte alls sarskilt langre.

Okej. Antingen så har jag kanske mycket bättre minne då eller så kanske du inte har upp levt lika neggativt in tryck liksom. Men även ifall jag verkligen INTE tänker jätte mycket på den personen så är det liksom inte att jag måste gräva för att komma håg vad den har gjort. Utan det är ALLTID där ändå efter som att det på verkar iprincip allt i mitt liv även fast jag inte tänker på den personen.

 

[LiviaFilippa]

Alla känslor tycker jag tar tid och energi av en som jag hellre vill lägga på annat. Bara så jag upplever det.

Vill du inte känna några känslor alls då?

 

[Rosett]

Nej precis man ska ju inte agera som känslorna tycker alltid! Och såklart så är det inte bra om man liksom fastnar jätte mycket i att tänka på hurmycket man hatar nån eller sånt.
Det om att förlåta så som jag har hört från jag var liten så är det att man liksom ska förlåta för sinegen skull och inte känna hat.

Man måste inte förlåta för att kunna sluta hata. Man får hata så länge man behöver det, tycker jag. Så småningom utvecklas det till nån annan känsla, kanske ilska eller likgiltighet.

Jag har hatat mina föräldrar men nu vet jag inte riktigt vad jag känner, inte träffat dem på jättelänge och vill inte träffa dem.
Kommer aldrig förlåta dem för att de valde att göra mig illa. Det var deras aktiva val och vill de ha förlåtelse så får de hitta den nån annanstans.

 

[nightcrawler]

Men du är liksom okej med att du hatar dom och försöker inte ändra på det? Fattar jag rätt då?

Nä jag försöker inte ändra på det. Det finns en bra anledning till att jag hatar dom. Det är personer som gjort mej orätt på nått sätt som jag anser oförlåtligt. Så du har fattat rätt.
Men det händer även att jag går från att hata till totalt likgiltig. Dom är mer eller mindre döda för mej.