Hat

[LiviaFilippa]

FInns ju många synonymer

Synonymer till hat​

1. fiendskap, fientligt sinnelag, ovänskap, stark motvilja, avsky, agg, groll, hätskhet, förbittring, bitterhet, hatiskhet, rancune, illvilja

Synonymer till avsky​

subst.

1. avsmak, stark motvilja, motvilja, hat, vämjelse, ogillande, aversion, antipati, äckel, vedervilja, fasa, leda

Men det som spelar roll är ju hur personen som säger någonting om det menar. Att när man pratar om en sak är det bra om man pratar om samma sak. Det är självklart så att olika människor fyller olika ord med lite olika mening. Annars skulle språk inte ändras och dialekter inte finnas osv. Det är bara så

Ja såklart så finns det flera andra synonymer också. Jag menade bara att hat och av sky är synonymer så det går inte att säga att hat ÄR en sak och av sky ÄR nåtannat.

 

[BornAgain]

Jag tycker inte ens att man är läskig bara för att önska illa mot den man hatar.

Och kanske är hatet något man måste ta sig igenom. Insikten att någon agerat väldigt, väldigt illa emot en OCH att de inte hade rätt att göra det, att man själv faktiskt inte förtjänade det. Att agerandet och all skuld och skam faktiskt ligger hos den andra personen. Att rikta de onda känslorna utåt.

Sedan kan man behöva få hjälp att hantera de onda känslorna och få ned den person man hatar till rätt "storlek i ens liv", så att varken känslorna eller personen får styra i onödan.

Hat som ett slags själsligt var.

 

[Badger]

Jag tycker inte ens att man är läskig bara för att önska illa mot den man hatar.

Hm kanske inte, tycker det är lite svårt. Illa kanske är lite, som att man önskar att någon blir obekväm i situationer. Men med magiskt tänkande som människor så lätt faller in i kanske en person skulle känna sig skyldig om det händer någonting verkligt dåligt. Så osäker.

 

[LiviaFilippa]

Kan vara så att du accepterat det.

Tog en bra stund innan jag accepterade att jag hatade min bror. Fick dåligt samvete och trängde undan allt i stället. Fick gå i terapi för det han gjort och då kom hatet.

Ja det tror jag också. Jag har inte haft dåligt sam vete för hur jag känner om den personen men jag har nog bara inte acsepterat innan att det är HAT liksom. Som jag tror kanske är för att väldigt många har lite den synen att hat är nånting dåligt som man inte ska känna osv. Så det blir kanske lite som skammat att hata nån ihuvud taget även fast inte jag har tänkt att jag skäms för det eller nåt sånt. Men att jag har inte till låtit migsjälv att känna att jag hatar nån.
Men desto mera som jag har lärt mig både om känslor och om migsjälv så in såg jag det.
Och JAG håller inte med det som vissa har skrivit att hat ÄR en neggativ känsla och att det är ner brytande och så. Utan det KAN säkert vara det men förmig är det mera skönt och be kräftande eller hur jag ska förklara. Men att liksom er känna att den personen har gjort mig väldigt väldigt illa och ja jag hatar den och det är helt okej att jag gör det!
Jag skulle mera säga att det är som en lättnad och nånting possitivt nästan.

 

[Badger]

Ja såklart så finns det flera andra synonymer också. Jag menade bara att hat och av sky är synonymer så det går inte att säga att hat ÄR en sak och av sky ÄR nåtannat.

Om man inte har det lilla tillägget -för mig

 

[LiviaFilippa]

Och kanske är hatet något man måste ta sig igenom. Insikten att någon agerat väldigt, väldigt illa emot en OCH att de inte hade rätt att göra det, att man själv faktiskt inte förtjänade det. Att agerandet och all skuld och skam faktiskt ligger hos den andra personen. Att rikta de onda känslorna utåt.

Sedan kan man behöva få hjälp att hantera de onda känslorna och få ned den person man hatar till rätt "storlek i ens liv", så att varken känslorna eller personen får styra i onödan.

Hat som ett slags själsligt var.

Ja exakt om man be höver hjälp att hantera det hatet eller nånannan känsla för den delen så är ju det såklart viktigt! Men själva att man hatar nån be höver inte vara nåt fel eller att det är neggativt för en som jag tänker. Utan det är hur man hanterar det och hur man för håller sig som KAN vara ett problem.

 

[LiviaFilippa]

Hm kanske inte, tycker det är lite svårt. Illa kanske är lite, som att man önskar att någon blir obekväm i situationer. Men med magiskt tänkande som människor så lätt faller in i kanske en person skulle känna sig skyldig om det händer någonting verkligt dåligt. Så osäker.

Jag är inte säker om jag fattar hur du menar. Men bara som exempel att jag hatar personen Kim säger vi. Om jag skulle tänka typ: Jag verkligen hatar Kim jag hoppas att hen är med om nåt jätte hemskt och mår lika dåligt som jag har gjort pågrund av hen.
Och sen skulle Kim vara i en bil olycka tillexempel. Och att då skulle jag kanske känna mig skyldig för att jag önskade att hen skulle lida.
Är det ungefär så du menar? Och att därför så kanske det är dåligt att önska illa för nån som man hatar?

 

[et_flickan]

Ja det tror jag också. Jag har inte haft dåligt sam vete för hur jag känner om den personen men jag har nog bara inte acsepterat innan att det är HAT liksom. Som jag tror kanske är för att väldigt många har lite den synen att hat är nånting dåligt som man inte ska känna osv. Så det blir kanske lite som skammat att hata nån ihuvud taget även fast inte jag har tänkt att jag skäms för det eller nåt sånt. Men att jag har inte till låtit migsjälv att känna att jag hatar nån.
Men desto mera som jag har lärt mig både om känslor och om migsjälv så in såg jag det.
Och JAG håller inte med det som vissa har skrivit att hat ÄR en neggativ känsla och att det är ner brytande och så. Utan det KAN säkert vara det men förmig är det mera skönt och be kräftande eller hur jag ska förklara. Men att liksom er känna att den personen har gjort mig väldigt väldigt illa och ja jag hatar den och det är helt okej att jag gör det!
Jag skulle mera säga att det är som en lättnad och nånting possitivt nästan.

Jag förstår vad du menar med bekräftelse. Det är skönt att känna alla känslor, det är bra att känna alla känslor. Att vara arg, ledsen, hata och älska kan vara läkande. Jag har ju alltid fått höra att min bror ska jag inte hata, han är ju blod, blod är tjockare än vatten. Det är väl därför jag haft dåligt samvete.

För mig har det gått i perioder vad jag känt/känner. Det beror på var i läkningsprocessen jag varit. Under min terapi kunde jag hata mer än vanligt men då var vi mycket och petade i allt. Det rör ju helt klart upp känslor när man är och grejar i händelser.

 

[Badger]

Jag är inte säker om jag fattar hur du menar. Men bara som exempel att jag hatar personen Kim säger vi. Om jag skulle tänka typ: Jag verkligen hatar Kim jag hoppas att hen är med om nåt jätte hemskt och mår lika dåligt som jag har gjort pågrund av hen.
Och sen skulle Kim vara i en bil olycka tillexempel. Och att då skulle jag kanske känna mig skyldig för att jag önskade att hen skulle lida.
Är det ungefär så du menar? Och att därför så kanske det är dåligt att önska illa för nån som man hatar?

Precis. Lägger till, jag är ju väldigt mycket äldre nu. Så att skriva om att önska illa om någon bakåt i tiden är ju att skriva om någon som önskar illa om ett barn, om än bara kanske obekvämt socialt. Vilket känns väldigt fel.

Så jag säger inte att alla skulle känna sig skyldiga om de önskade någon illa och det sedan hände en bilolycka. Men människor har en tendens till magiskt tänkande (homeopati och kristallhealing men också att bli arg på en dator eller en sten man snubblar över) så rent teoretiskt sett skulle man kunna känna sig skyldig. Även om det inte finns någon som helst orsak till att man ska göra det.

 

[LiviaFilippa]

Jag förstår vad du menar med bekräftelse. Det är skönt att känna alla känslor, det är bra att känna alla känslor. Att vara arg, ledsen, hata och älska kan vara läkande. Jag har ju alltid fått höra att min bror ska jag inte hata, han är ju blod, blod är tjockare än vatten. Det är väl därför jag haft dåligt samvete.

För mig har det gått i perioder vad jag känt/känner. Det beror på var i läkningsprocessen jag varit. Under min terapi kunde jag hata mer än vanligt men då var vi mycket och petade i allt. Det rör ju helt klart upp känslor när man är och grejar i händelser.

Ja exakt och att man äger sina egna känslor liksom! Jag håller med dig i allt att det är skönt och bra att känna alla känslor och att det kan vara läkande!
Men jag bara tänkte på en sak nu men det kanske är dels att just hat är en känsla som många har lärt sig att man heltenkelt inte ska ha. Och även att det blir lite som toxisk possivitet. Så kanske många tror eller är lärda att trycka bort hat liksom och att inte till låta den känslan för sigsjälv.
Och dethär är ju bara som jag har fått lära mig nu och som jag tror eller tycker. Men det är att om det är nån känsla som är o till låten eller som för bjuden från sigsjälv eller från andra. Så blir det som en inre kamp att man kämpar mot den helatiden. Och det som kan hända då är att den känslan blir starkare och starkare för att den får ju träning helatiden när man kämpar mot den.
Medans om man mera acsepterar den att den finns och man känner den och det är okej. Så oftast så blir den svagare medtiden.
Och så tror jag även att det kanske är svårare för många som kanske har sluppit att gå genom att nån har verkligen gjort nåt jätte jätte hemskt mot en. Då kanske det är svårare att tänka det hatet som man kan känna ifall nån har tagit från en så mycket.
Själv klart så är det inte så för ALLA men det var bara en tanke.

 

[nullo-modo]

Ja, är några få som jag har hatat men nu mer känner jag inget för dom mer än lite skadeglädje om jag hör något som inte gått så bra för dessa personer.

Finns en person (eller ja fanns då hon nu mer är död) som jag hatar och kommer aldrig känna någon likgiltighet kring henne. Kände inget hat för henne när hon var min lågstadielärare utan hatet har kommit senaste i vuxen ålder då jag insåg vad hon egentligen gjorde.
Inget jag tänker på varje dag men när det är något som gör mig påmind så.

 

[LiviaFilippa]

Precis. Lägger till, jag är ju väldigt mycket äldre nu. Så att skriva om att önska illa om någon bakåt i tiden är ju att skriva om någon som önskar illa om ett barn, om än bara kanske obekvämt socialt. Vilket känns väldigt fel.

Så jag säger inte att alla skulle känna sig skyldiga om de önskade någon illa och det sedan hände en bilolycka. Men människor har en tendens till magiskt tänkande (homeopati och kristallhealing men också att bli arg på en dator eller en sten man snubblar över) så rent teoretiskt sett skulle man kunna känna sig skyldig. Även om det inte finns någon som helst orsak till att man ska göra det.

Okej ja då tror jag att jag fattar hur du menar!
Som jag tänker så är det ändå inte fel om man önskar nån illa för att man kanske känner sig skyldig om nåt händer. Utan att skuld känslorna hör inte riktigt hop med det som JAG tänker iallafall.
Men jag tror att det är väldigt o lika vem man hatar och så också.
Tillexempel förmig så jag hatar inte som som har mobbat mig varisig när jag var liten eller för några år sen. Jag tycker verkligen inte om dom men jag skulle inte säga att jag HATAR dom. Och jag skulle kanske inte bry mig såmycket om det hände nåt dåligt för dom men jag önskar det inte heller.
Därimot den som jag HATAR är en vuxen person som gjorde nånting som gjorde mig jätte jätte illa mycket värre motför mobbningen även fast mobbning är ju också jätte hemskt! Men den som jag hatar har jag inga problem att säga att jag hatar och det är inte att jag tänker på den varje dag eller att jag önskar att det ska hända massa dåligt. Men OM jag tänker på det så ja då skulle jag lätt kunna önska den illa liksom.

 

[LiviaFilippa]

Ja, är några få som jag har hatat men nu mer känner jag inget för dom mer än lite skadeglädje om jag hör något som inte gått så bra för dessa personer.

Finns en person (eller ja fanns då hon nu mer är död) som jag hatar och kommer aldrig känna någon likgiltighet kring henne. Kände inget hat för henne när hon var min lågstadielärare utan hatet har kommit senaste i vuxen ålder då jag insåg vad hon egentligen gjorde.
Inget jag tänker på varje dag men när det är något som gör mig påmind så.

Det kanske är så ganska ofta att hatet kommer lite i efter hand när man in ser själva som om fattingen på det som nån har gjort?

 

[Daff]

Vilken intressant tråd

Jag hatar inte någon och tror nog aldrig att jag har gjort det. Men ibland hade det nog varit sunt om jag hade hatat en person istället för att försöka förstå och lägga skulden på mig själv.

Exempelvis när mitt ex hade varit otrogen mot mig och grät över det så tröstade jag honom och tyckte synd om honom? I stället borde jag ju ha blivit förbannad och känt hat mot honom just då ,för att han hade ju betett sig fruktansvärt illa mot mig. Hatet kanske hade gett mig mer energi istället för bara en långvarig sorg där jag funderade på vad jag hade gjort för fel och hur jag kunde vara så dum att jag inte märkte det.

Jag är nog uppvuxen med att man inte ska visa ilska eller hat utan kontrollera sig. Har också lätt att hela tiden se förklaringar till hur folk beter sig och urskulda dom istället för att tänka att dom får skärpa sig.

 

[Tantan]

Okej. Det verkar som att många tycker att om man hatar nån så måste man tänka jätte mycket på den och vad den har gjort och så och att det tar massa energi. Och det är ju säkert o lika hur man är men iallafall förmig så är det inte så utan som nånannan skrev tror jag att jag hatar nån men inte aktivt liksom.

Det tycker inte jag man måste. Det bara är. Ibland inte så närvarande, ibland väcks det till liv. Det är i mitt fall en person jag inte sett på nästan 20 år, men blir jag påmind är det rödglödgat. Det tar inte energi, det ger mig ett jävlar anamma att visa att jag faktiskt kan gå vidare i någon mån, trots det personen gjorde som är totalt oförlåtligt.

 

[MCP]

Har du hatat nån förut då? Slutade du bara hata den isåfall eller jobbade du liksom med att sluta hata den eller dom?
Hur tycker du att hat är när be släktat med bitter het? Är det mera det tycker du motför vad tillexempel o gilla eller för akta är?

Man bör vara medveten om att ord har olika tyngd för olika personer, så det jag berättar är ju bara min syn på hat.

Hat är ett ord för mig vars tyngd bara har växt med tiden, vartefter det där stora känslovågorna blivit mera moderata, så idag sätter jag stor tyngd vid det ordet.

För mig är hat en allomfattande känsla, om du förstår hur jag menar? Det är något som genomsyrar ens väsen och mörkar ens sinne. I likhet med bitterhet så finns det ett inslag av ältande, och att fastna i sitt tankesätt.

Det är nog där jag också gör skillnad på det och starkt ogillande eller förakt, det är för mig mera sansade känslor.

Antagligen har jag hatat någon någongång, åtminstone i stunden, men i flera av situationerna kan jag nu i efterhand se att jag kanske främst blivit sårad, sviken, ledsen besviken och/eller arg, allt blandad i en soppa av känslor som tagit sig i uttryck som hat. Jag har nog inte aktivt gjort något för att sluta hata någon, utan det har nog saktat ebbat ut och gått om av sig själv.

 

[Midsommarblomster]

Jag vet faktiskt inte, är svaret. Så det innebär nog att jag inte hatar någon. Men jag har nog gjort det när jag var yngre och känslorna spretade åt alla håll.

Självklart är det en tillåten känsla. Har någon gjort en väldigt illa så skulle jag nog till och med säga att det är en sund känsla. Men med tiden bör den nog avta.

 

[LiviaFilippa]

Vilken intressant tråd

Jag hatar inte någon och tror nog aldrig att jag har gjort det. Men ibland hade det nog varit sunt om jag hade hatat en person istället för att försöka förstå och lägga skulden på mig själv.

Exempelvis när mitt ex hade varit otrogen mot mig och grät över det så tröstade jag honom och tyckte synd om honom? I stället borde jag ju ha blivit förbannad och känt hat mot honom just då ,för att han hade ju betett sig fruktansvärt illa mot mig. Hatet kanske hade gett mig mer energi istället för bara en långvarig sorg där jag funderade på vad jag hade gjort för fel och hur jag kunde vara så dum att jag inte märkte det.

Jag är nog uppvuxen med att man inte ska visa ilska eller hat utan kontrollera sig. Har också lätt att hela tiden se förklaringar till hur folk beter sig och urskulda dom istället för att tänka att dom får skärpa sig.

Jag vet inte om man egentligen kan säga att man BORDE känna på nåt speciellt sätt? Utan man känner ju som man känner bara tänker jag. Men jag fattar hur du menar tror jag. Och det är nog skillnad ifall man verkligen inte hatar nån eller ifall man gör det EGENTLIGEN men att man liksom inte till låter det för sigsjälv.
Egentligen så är det ganska konstigt detdär att man inte ska visa ilska och så. Men jätte många är ju lärda så men om man tänker så är det nog inte så bra.

 

[LiviaFilippa]

Man bör vara medveten om att ord har olika tyngd för olika personer, så det jag berättar är ju bara min syn på hat.

Hat är ett ord för mig vars tyngd bara har växt med tiden, vartefter det där stora känslovågorna blivit mera moderata, så idag sätter jag stor tyngd vid det ordet.

För mig är hat en allomfattande känsla, om du förstår hur jag menar? Det är något som genomsyrar ens väsen och mörkar ens sinne. I likhet med bitterhet så finns det ett inslag av ältande, och att fastna i sitt tankesätt.

Det är nog där jag också gör skillnad på det och starkt ogillande eller förakt, det är för mig mera sansade känslor.

Antagligen har jag hatat någon någongång, åtminstone i stunden, men i flera av situationerna kan jag nu i efterhand se att jag kanske främst blivit sårad, sviken, ledsen besviken och/eller arg, allt blandad i en soppa av känslor som tagit sig i uttryck som hat. Jag har nog inte aktivt gjort något för att sluta hata någon, utan det har nog saktat ebbat ut och gått om av sig själv.

Ja såklart. Det är ju därför som jag frågade hur du tänker om det!
Men ja som jag tänker hat så är det inte sådär att det är all om fattande och så.
Jag tycker att det är stor skillnad också att bli jätte jätte arg och att det känns som hat precis i den stunden liksom och att verkligen hata en person. Alltså om jag tillexempel känner mig sviken av nån och blir ledsen och be sviken så kanske jag blir arg som en reaktion av det om du fattar. Och att kanske exakt DÅ så känns det som att jag hatar den personen men det är ju precis DÅ.
Men om det är nån som verkligen har gjort nåt jätte dåligt som kanske har förstört jätte mycket i mitt liv och så. Och det inte bara är exakt då utan att det kanske är nåt som kommer på verka mig på neggativa sätt föralltid. DÅ kanske jag HATAR den liksom.
Men förmig så är det stor skillnad mellan en kort hat ilska justnu liksom och att verkligen hata nån.

 

[LiviaFilippa]

Jag vet faktiskt inte, är svaret. Så det innebär nog att jag inte hatar någon. Men jag har nog gjort det när jag var yngre och känslorna spretade åt alla håll.

Självklart är det en tillåten känsla. Har någon gjort en väldigt illa så skulle jag nog till och med säga att det är en sund känsla. Men med tiden bör den nog avta.

Jag tycker att det är lite intresant att flera har skrivit om att man kanske hatade nån när man var yngre och att känslorna spretade mera och sånt.
Blir ALLA känslor mindre eller är det bara hat? Alltså kan det vara lika tillexempel att ni älskade nån när ni var yngre och känslorna spretade åt alla håll men att ni inre känner så mycket eller starkt liksom sen?
Varför tycker du att hat bör av ta med tiden?