Jag får intrycket av en familj där det anses normalt och lämpligt att dricka mycket och ofta, men där det är ett svaghetstecken att ha beroendeproblem?Planen var att berätta nu på lördag för mamma. Men tydligen kommer både min kusin och ena moster hit också.
Det blev genast ännu jobbigare att berätta. Moster kommer dömma mig hårt. Hon är sådan. Dessutom är hon själv rätt mycket för att dricka vin. Inget uttalat men hon har ju problem det vet alla.
Vill berätta för mamma under lugna förhållanden och vill att partner sitter med. Han behöver inte säga något men bara vara på plats.
Typ att man bör dricka, men att det är skamligt och pinsamt om man får problem. Han man liksom har åkt dit och inte kunde hantera normalt drickande.
Fast det snarare låter som att många i familjen har alkoholproblem av olika grader, vilket är rimligt, för det är ju lite vad som händer om man dricker mycket och ofta. Men att det också lett till att familjen har enorma skygglappar till när det kommer att inse alkoholproblem, för på något annat sätt kan jag inte förklara hur en mamma tar med sig vin på besök till sin alkoholiserade dotter (oavsett om du berättat - det räcker att dricka vin med en alkoholist en gång, så ser man att det finns problem).
Den vanliga reaktionen när en alkoholiserad vän eller anhörig berättar att de vill ta tag i sina problem och sluta dricka är ju lättnad. Man slipper, om inte annat, alla strategier man vanligen använder för att på ett diskret sätt försöka begränsa personens alkoholintag när man ses, t ex. Utan kan göra det enklare för alla och bara stryka alkoholen på gemensamma träffar och middagar.
Senast ändrad: