Idag har jag känt mig ensam. Brukar inte göra det så ofta men idag var jag ensammast i hela universum. Inte en människa skulle sakna mig om jag försvann
Men vart får jag större skyddsnät?
Du har flera olika kanaler som går att använda.
En är att kontakta öppenvården för att få kontakt med deras öppenvårdsmottagning, om du inte redan gjort det. Jag har inte riktigt förstått vilken instans det är du har kontakt med redan, men till exempel Stockholm har en EWA-mottagning speciellt för kvinnor som behöver stöd och hjälp med alkoholberoende, och vad jag vet har de flesta regioner ett beroendecentrum eller liknande. Via dem kan man få faktisk hjälp med sitt mående, verktyg och strategier samt information om behandlingsmöjligheter. Jag fick samtalskontakt, KBT, samtalsterapi, provtagningar och utvärdering för medicinsk hjälp, och till sist plats i öppenvårdsgrupp.
En annan är AA. Du kan gå när du vill, så ofta du vill, och det enda syftet är att dela en gemenskap med andra som vet hur det är att kämpa. Vill man kan man prata om sitt mående, jag brukade mest lyssna men det hjälpte mig ändå att känna mig mindre ensam. Många träffar vänner för livet via AA, det är oftast genuint snälla, trevliga och omtänksamma människor man träffar där. Ibland säger någon något som hjälper dig, och chansen är att du säger något som kanske inte verkar så viktigt men som hjälper någon annan. Det finns en enorm styrka att hämta just i att få dela sina svåraste stunder med andra som vet.
En tredje sak är att berätta för dina anhöriga. Det är jobbigt men efter det kan och behöver du inte gömma ditt problem för dem längre. Just att inte se, inte låtsas om, inte prata om är en stor bit i att vara beroende/medberoende. Idag finns det människor i din inre krets du kan springa på på bolaget utan att de ser skadan. De kan trigga dig helt utan att mena det. Du hamnar hela tiden i situationer där du måste ljuga, töja på sanningen, ursäkta dig, hålla emot med ren viljekraft, och till sist kraschar du. Men om du berättar så kommer de som är riktiga vänner istället försöka ställa upp och erbjuda nyktra tillställningar, fråga dig vad som är jobbigt och anpassa situation/konversation, osv. Och om de inte gör det bör du inte träffa dem just nu.
Det låter som att nu försöker du bara köra cold turkey och hålla emot, vilket leder till att trycket byggs på tills locket far av och du inte orkar stå emot suget längre. Dina alkoholvanor är inbyggda i det liv du levt de senaste åren, så för att ge beroendet foten kommer du behöva göra vissa förändringar och anpassningar utöver att inte köpa alkohol eller tacka ja om någon erbjuder.
Du skriver att du ofta faller på alkoholen när du är i konflikt med din mor, kanske även om du upplever konflikt med andra människor? Det låter som att det finns en specifik känsla där du dövar med alkohol. Det är nog värt att du frågar dig vad det är du känner när du bråkar med mamma, eller vad det är hon får dig att känna. När du vet vad det är kan du jobba med det istället för att försöka springa ifrån det, och då kommer en samtalskontakt vara guld värd. Och då menar jag en samtalskontakt som pratar med dig utifrån ditt beroende och inte som det verkar vara nu, att ni pratar om psykisk hälsa och hoppas att beroendet skall lösa sig självt. Beroendet är bränslet i motorn till det dåliga mående, man måste ta tag i båda sakerna för att ta kontroll över färdriktningen.
Och känn dig fri att rätta mig om jag uppfattat något fel
Allt jag vill är att stötta dig om jag kan.