Sv: Älgar
jag tycker att älgar är RIKTIGT obehagligt. Djur verkar inte vara speciellt rädda för mig, på gott o ont... Har klappat ett vilt rådjur en gång tex. Det började när jag var liten, iaf under 10 år men minns inte exakt. Mitt hästintresse hade börjat ta fart. Jag står vid mina kaniner på vår gräsmatta ( i ett villaområde) när jag hör "klipp klapp, klipp klapp", tänkte att de måste vara en häst då de var en häst som reds förbi nån dag innan. Jag blir så klart jätteglad, tills jag inser att det inte är en häst, det är en älg, som har skenat genom hela byn och som avslutar de hela på vår gata. Jag blev paraliserad av skräck, och gungade mig själv så att jag ramlade då jag misstänkte att älgen även skulle kunna ta stigen som gick bakom vårt hus, där jag typ stod.
Möte nr 2, troligtvis med samma älg, denna gången hade hon förökat sig! Jag gick en prommenad med en hund, och en kompis, när vi gick i brinken, dit älgen försvann förra gången, så hörde vi kvistar som bröts. Vi smög närmare, kröp över ett krön, o 5 meter ifrån oss stod älgen med kalv! Med hjärtat i halsgropen försökte vi smyga därifrån :S
möte nr 3, skulle gå ut o gå med en häst som var dålig, jag o en kompis. Det brötar i skogen, och närmare o närmare kommer en älgtjur, som är mkt nyfiken. Vid denna tidsepok har jag utvecklat riktig fobi för älgar, min kompis hör mitt hjärta slå från andra sidan grusvägen. Trodde faktiskt inte att jag skulle klara av att hantera de utan att svimma. Men fixade det iaf. älgen var inom klappavstånd.
möte nr 4. Mormor skulle hämta mig i stallet, hon uteblev, o jag gick 4½ km hem. När jag bara har några hundra meter kvar så gör jag typ hajen musik "damm damm damm damm", nerför en backe kommer en älg som skenar, rakt mot mig!!! Eftersom jag var arg på mormor så lyckades jag häva paraliseringen och slog älgen i huvudet med min matkasse, snurrar nåt varv på plats, o är så rädd att jag spyr. Efter det kunde jag inte gå nånstans där det fanns ett träd i ett visst ljus, jag hörde bara älgen komma hela tiden. Den skräcken höll i sig i ca tio år.
möte nr 5, sitter i en bil, när jag ser att de står en älg med kalv intill vägen, jag saktar in o tänker att de går att passera. Men icke! ÄLgkon gjorde otaliga utfall mot bilen o de tog oss ca en halvtimme att kunna köra förbi.
möte nr 6: är hos min farbror, sitter med förstelnad blick på hans vardagsrumssoffa med kikare. Jag är nu så rädd att jag måste hela tiden kolla med kikare för att ens våga gå utanför dörren. Varje gren studeras i 5 minuter innan jag inser att de kanskeinte är en älg. Ser dock 2 älgar denna em/kväll. Min farbror säger att vi måste gå ut med hunden, jag intalar mig själv att de inte kan finnas hur många älgar som helst.... Men har typ hjärtklappning. Mycket riktigt, ur ett hög fält med nåt grönt, springer 2 älgar ut, några meter framför oss o korsar vägen, jag blir livrädd! Min farbror säger att nu minsann har jag fått min dos så nu händer inget mer den helgen... Visst ne.. Vad händer på morgonen när fåren skall matas... JO!! Det står en älg på tomten när jag går ut! Då säger min farbror att de brukar sova 2 älgar under hans äppelträd.. Har sett säkert 10 älgar hos honom! Även en grålle
Behöver jag säga att om en häst blir olustigt spänd under en ridtur i skogen att jag vänder? Det krävs timmar av modsamling för att jag ens ska våga mig ut på ljusa dagen i skogen! Det har tagit ca 15 år innan jag ens lugnt vågar plocka svamp, men hör jag en kvist brytas så får jag mer eller mindre panik. Jag har verkligen försökt att bearbeta min älgskräck, genom att klappa älgar på zoo, och genom att åka o leta efter älgar. Nu bor jag typ i skogen, så om nån ser en älg så försöker jag iaf ta mig dit med bil. För att härda mig! Det har hjälpt väldigt mkt, men jag kan inte påstå att jag känner mig lugn i deras närvaro!
