Sv: Älgar
Jag är inte det minsta rädd men jag vet mycker väl att det kan bli riktigt farligt att tränga/skrämma älgar, spec unga eller ko med kalv. Så jag tittar noga på hur älgen reagerar (om den går att se) och stannar/går lite i taget för att inte stressa den men ge den en chans att springa i väg.
Min häst däremot är/var skiträdd
Han fick några "dåliga" upplevelser i början där han mötte älgar som inte såg/hörde oss (dvs kom närmre och närmre en bra bit innan de avvek med buller och bång väldigt nära) och älgar som han inte kunde se utan som bara brötade runt. Han är dock lite lätt slaviskt uppfostrad med att lyssna på matte i ALLA situationer och vi har flera kommandon som "alltid" fungerar och inverkar lugnande på honom, så det har aldrig varit minsta problem med älgarna även om hjärtat har slagit så hela hästen skakat
Några gånger nu har vi lyckats träffa på älgar där han ser hela älgen en bra stund och han börjar greppa att de bara är stora och springer i från oss.
Måste bara berätta en kul grej, läs inte om ni är rädda för älgar + mörkrädda
Förra helgen skulle jag ut o rida en snabbis efter jobb och emfodring, dvs det var mörkt ute. Vi knallade iväg boråt skogen och kanske 50-100 m från skogsbrynet ser jag något stort svart som en suddis skapelse på vänstersidan ute på åkern, kanske max 50 m från vägen vi knallade på. Jag stannde hästen och ungefär då upptäckte han var jag tittade på. Jag tänkte direkt "älg", och stannade därför och snackade med älgen. Min häst stirrade som en tok
Älgen flyttade sig inte vad jag kunde märka så jag bad hästen gå några steg till, inget hände så jag stannade. Oftast springer de inte över vägen utan bortåt ett annat skogsbryn men med älgjakt och ungkalvar vill jag inte råka stressa älgen, jag hade ju inte ens chans att se dens uttryck.
Det var till och med så att jag började fundera på om det var en gammal rundbal, trots att jag visste att de inte slagit gräset sedan de tog in de sista. Då hör jar något beta! Så jag tänkte det kanske var en förrymd ko eller häst. Nåväl, jag vände pålle och travade hemåt (läs min häst såg ut såhär:
när vi äntligen vände men tappade lite bort sig när matte skrattade åt hans förskrämda uppenbarelse
).
Jag ropade iaf på mamma och hon fick ta bilen ut och lysa på ängarna vid sidan om vägen. Det var lite kusligt, man såg jättebra precis i lyktorna och sedan utanför var det helt svart. Hon lyste fram och tillbaka så mycket som man kan göra på en rak, smal väg men det enda vi hittade var ett rådjur stående på andra sidan än där jag sett "balen". På "balens" sida tyckter jag mig kunna ana något suddigt precis i utkanten av lyktorna men det gick inte riktigt att urskilja. Trodde rådjuret kanske flyttat på sig och att jag överskattat storleken och vi säger hejdå till mamma för att på nytt börja vår ridtur uppåt skogsbrynet.
Då när hon hoppat in och börjar försöka vända bilen sveper lyktorna ännu mer åt vänster och vad kommer inte fram mer och mer då om inte en älg! Längst ned i hörnet på ängen står det och glor rakt mot oss, den tyckte nog vi var lite jobbiga. Min häst var dock inte så smart att titta dit lyktorna lös utan trodde hela tiden älgen var precis i kanten av vägen som innan, haha. Nåja, nu var det ju tillräckligt långt bort för att inte behöva bry sig om så vi red vidare som vanlgit i mörkret.
Men det var coolt att se när den tornade upp sig precis utanför billyktornas sken i mörkret