Ojoj, så mycket aggressivitet i den här tråden! Synd på en sån intressant fråga, tycker jag, men illustrativt med tanke på ämnet.
Frågan kring hur man bör göra, särskilt under 'förbudsperioden', tycker jag själv är särskilt intressant. (Otrevliga, skällande människor har vi ju olika sätt att hantera. Att veta vad som gäller är då ett bra sätt att kunna bemöta hen på ett passande sätt.) Men i sak tycker jag inte det är så komplicerat. Som tidigare angivits så säger lagtexten:
"16 § Under tiden den 1 mars-20 augusti skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt. Under den övriga tiden av året skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att driva eller förfölja vilt, när de inte används vid jakt."
Naturvårdsverket tolkar det såhär (
http://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Allemansratten/Det-har-galler/Hundar-i-naturen/):
"Naturvårdsverkets tolkning av lagen är att om en hund ska hindras från att springa lös måste den i de allra flesta fall hållas i koppel. Det är bara extremt väldresserade hundar som kan få gå lösa under tiden 1 mars till 20 augusti. I praktiken får hunden, om den är lös, vara högst någon meter ifrån dig. Du behöver ha sådan kontroll över din hund att det motsvarar ett osynligt koppel."
Argias tolkning är på många sätt densamma, men förefaller mig mera rimlig (
https://www.agria.se/hund/artiklar/om-hund/koppeltvang-och-regler-for-hundagare/):
"I lagen om tillsyn över hundar och katter står att hundar under tiden den 1 mars till 20 augusti ska hållas under sådan tillsyn att de hindras från att löpa lös i marker där det finns vilt. Det innebär inte automatiskt att hunden måste vara kopplad, men du behöver ha en sådan kontroll över din hund att det motsvarar ett osynligt koppel."
Båda nämner "osynligt koppel" men gör små subtila skillnader i vad det innebär. Personligen skulle jag utgående från lagtexten och de tolkningar som angivits känna mig helt trygg om jag hade en hund med säker inkallning som jag tillät vandra inom synhåll på, säg, max tio meter. Den person som då skällde och gormade skulle jag med passande nivå av hövlighet tala om var ute och cyklade.
Problemet för många av oss är förstås att vi inte nått dit med våra hundar. Och det är endast här jag tycker frågan är riktigt intressant. För då har ju gormgubben (jaja, eller gumman, men visst är det väl oftast en gubbe ändå) onekligen en poäng, även om sättet att framföra den lämnar mycket övrigt att önska. Vad är rimligt eller orimligt regelbrott -- där har vi den intressanta frågan som jag ser den. Intressant därför att en okopplad hund, det vet vi alla, är den lyckligaste varianten av hund. Och att ha den okopplad så mycket som möjligt är jag övertygad om är bästa sättet att lära den att bli hunden i förra stycket: den som lyder inkallningsorder villkorslöst. Hur resonerar ni här, hundvänner?