Vaktande hund, en tråd om en egen liten cockerspaniel

[nyponros]

Ja, jag ligger här sjuk och tänker att jag lika gärna kan skriva lite för att kanske få lite nya infallsvinklar eller ideer om vad som rör sig i min hunds huvud


Kortare bakgrund, jag har en cockertik på 3 år som jag haft sen hon var 8 veckor, och jag köpte henne under en mycket tuff tid i mitt liv där Lowa som hon heter var min stöttepelare och faktiskt också så gott som enda livsglädje under en lång tid. Detta gjorde att hon och jag blev väldigt väldigt tighta, hon avgudar mig och jag henne. De flesta som träffar oss säger att det syns att vi har en väldigt speciell relation.

Jag har trots det inte skämt bort henne eller struntat i uppfostran, hon har (med väldigt mkt arbete dock, kan jag säga jämfört med andra valpar jag träffat. När Lowa väl lär sig något sitter det, men det tar låång tid ibland och kräver en väldig konsekvens.) inga problem med att jag när som helst tar ben och annat ifrån henne, hon släpper saker direkt när jag säger loss, hon går lös utan problem och kommer på inkallning (okej det händer att jag ropar två gånger om hon nosar på något jätteskoj), hon går bra i koppel trots att jag får påminna henne ibland, kan vara ensam utan problem sålänge hon känner sig trygg på platsen, väntar på varsågod innan vi går ut/in, ska äta osv.
So far so good.

Hon har väldigt mkt temperament och har alltid varit en "tuff" hund, även från valptid. Hon är lättstressad och har väldigt mkt egna åsikter som hon har svårt att hålla tillbaka även om hon försöker. Skäller hon tex för att hon är upphetsad när hon ska få åka bil och jag säger "tyst", så är hon tyst men hon står och "småstudsar" på stället och gör ett gurglande ljud

Det ljudet, låter som en blandning av gurgel och morr, använder hon sig av när nån typ av känslor ska fram, glada som upprörda. När vi ska gå ut, när hon ska få mat, när vi torkar tassar tex. Inget som jag har uppmuntrat men som verkar vara naturligt för henne. Hon har aldrig någonsin morrat på riktigt mot någon, är inte aggressiv mot varken hundar eller människor även om hon är vaksam.

Jag älskar min hund, hon är så nära ett barn för mig som en hund kan bli och jag skulle aldrig kunna lämna ifrån mig henne, vi hör ihop helt enkelt. Men, vid endel tillfällen uppträder hon enligt mig inte helt hälsosamt/önkvärt (vilket språk jag fick till här).
Egentligen är det väl mest när någon utomstående kommer hem till oss, eller när någon i familjen kommer in i mitt rum.
När nån kommer och hälsar på och plingar på dörren blir hon vääldigt upphetsad skäller, skuttar runt, "gurgelmorrar" osv, och är svår att lugna ner. Inte aggressiv på något sätt men hon har väldigt svårt att ta ett steg tillbaka utan vill hälsa hälsa hälsa och det med dunder och brak.
Vi har börjat med nu att hon sitter i sin korg tills gästen/gästerna kommit in och tagit av sig, och då säger jag till när hon får hälsa. Hon lyder, även om hon sitter och "studsar" i korgen och gurglar medans hon väntar, och när jag säger varsågod (med väldigt lugnt tonfall) anfaller hon dem i princip med pussar och man får alltid hålla nere henne för annars försöker hon hoppa, trots att hon vet att hon inte får. Det syns liksom på henne "jag vet att jag egentligen inte får men... jag MÅSTE!!"
Sen lugnar hon sig efter nån minut, men vill hela tiden vara i centrum och jag får säga till mer än en gång innan hon slappnar av och går och lägger sig nånstans.

Andra grejen, som känns mer konstig, är att hon vaktar mig för min egen familj. Jag är hemma hos mina föräldrar nu (som vi bott hos fram tills för två månader sen, dvs hon känner dem vääl och är även själv här ibland när jag ska åka bort) och är sjuk, dvs har legat ner hela dagen. Lowa lämnar inte min sida, har varit ute och kissat två gånger och ätit men såfort hon gjort det nödvändiga står hon utanför min dörr och gnäller, skrapar på dörren och vill in. Mamma kom in med ett glas vatten för en stund sen och då blev det ett himla liv, skällde som en tok, "gurgelmorrade" och hoppade upp i min säng som för att "hålla koll". Mamma kan ändå klappa henne och hon visar inga tendenser till att bita. Säger jag tyst är hon tyst så när som på gurglet men visar att det är under protest.

Det jag skulle vilja ha hjälp eller ideer om är, varför blir hon så upprörd och vad kan jag göra åt det?
Jag kan ju inte ha ledarskap även om hon är lydig och lätthanterad i övrigt eftersom hon inte litar på att jag kan ta hand om situationen?
kan ju erkännas att hon sover i min säng och är i soffan (men att hon går ner om jag säger till) och att hon ofta sitter/ligger i mitt knä och gosar.

Som sagt, 3årig cockertik, går långa promenader dagligen, är lös så gott som varje dag så hon får springa av sig, aktiveras med lydnad/agility/lättare spår några gånger i veckan och är med i stallet några gånger i veckan. Utan några som helst problem.

Blev visst inte speciellt kort dethär, ursäkta och eloge om nån orkat läsa allt

 

[stintans]

Sv: Vaktande hund, en tråd om en egen liten cockerspaniel

Det låter ju som om du gör "allt du ska"... faktiskt.
Ändå verkar hon (på din beskrivning) vara mer stressad än vad som är hälsosamt för en hund.

Två reflektioner får jag när jag läser din berättelse.

1. Tänkbara orsaker till den förhöjda stressnivån..
a. Hur mycket stresslek ger du henne? (alltså tillfällen/anledninga att hetsa upp sig).
T ex är lek med andra hundar/kamplek/jaktlek varje dag, alltför mycket för många hundar.
b. Hur mycket hjärngympa ger du henne varje dag?
(Dvs förhöjd svårighet på spåren, förhöjd svårighet på aktiveringsövningar, agility och lydnad).
c. Vad äter hon för mat? (Högenergi-foder eller juniorfoder bör nog bytas ut).
d. Är hon tröglärd för att hon är stressad/splittrad - ELLER blir hon stressad/splittrad när du försöker lära henne något nytt?
e. Kan hon ha ont någonstans?

2. Jag tror att du belönar den höga stressnivån genom att låta henne få hälsa/äta/springa iväg/hoppa in i bilen fast hon inte har "studsat och gurglat färdigt". Och att du tillåter henne dels att vakta och dels att vara i centrum jämt.
Personligen skulle jag...
a. Beväpna mig med oändlig tid och tålamod i minst 3-4 veckor och ALDRIG släppa på kommandot förrän lugnet lägrat sig HELT. I början kommer det att ta "outhärdligt" lång tid, dvs flera minuter. Man ändrar inte ett beteende som växt fram under flera år, med ett enkelt lappkast. Men när du har belönat hennes totala lugn några gånger (genom att "fria" henne) kommer det att gå snabbare för varje gång.
b. Knuffa eller bestämt visa ner henne ur sängen om hon gurglar i den (oavsett orsak).
Det är DIN säng, där gäller DINA regler och vakta/markera/dominera är inte tillåtet. Undvika att kommendera med röstkommando när hon är uppjagad, det brukar snarast öka på stressen.
c. Be alla mina gäster att nonchalera henne (lyfta upp händerna, gärna resa sig och gå iväg) när hon stöter eller hoppar. Samma sak med detta. Det kommer att kosta tid och tålamod. Om gästerna är "olydiga" skulle jag använda uppbindning eller bur så att hon helt enkelt tvingas lära sig att det inte är hennes gäster utan dina. Alltså, hon är med i samma rum, men kan inte interagera med gästerna.
När hon lagt sig ner och kopplar av, kan man testa att släppa loss henne. Men blir hon påträngande så åker hon fast igen omedelbart.

Hoppas då fått några små tankekorn att gå vidare på.