Kära vardagshjälte (@Stereo )
Du har redan fått en bra startplatta, ett klipp ur socialtjänstlagen. Försök att göra denna text till din ryggrad, för det är där det hela landar. Igen och igen och igen.
För själv det här kriget men i ett annat sammanhang, men med samma motpart. I dagsläget ligger två anmälningar hos IVO och en hos JO (maktmissbruk genom försök till vårdintyg medelst inhyrd Falcksläkare under helgen då den full friska men rullstolsbundne hade fräckheten att inte låta maktutövaren bestämma var hon skulle bo). I den karusellen vi sitter i, snurrar det fort, det snurrar otäckt och logik, moral och sunt förnuft är helt utspelat och borta ur ekvationen. Tyvärr.
Det du beskriver med din far, att man flyttar över fokus på något som utgör (not!) ett hinder för kommunen att fullgöra sina förpliktelser är dessvärre mer regel än undantag. Det går åt oerhört mycket energi, tid och resurser att hitta anledningar till att inte fullfölja sin lagstadgade plikt. Börja med att stänga de dörrarna, de kommer annars att stå vidöppna i ett senare skede och utgöra ett oöverstigligt hinder för hjälp där det verkligen behövs.
"Bryt ihop och kom igen" är tyvärr ledorden i den här tillvaron. Att inte orka mer, men vara tvingad. Att i en tvåminutersperiod gå igenom ett totalt sammanbrott och sedan resa sig igen som fågel Fenix ur askan - det blir vardagsmat.
Ta emot den hjälp du kan få, det kan också vara bra att hitta en jurist som kan hjälpa dig i kulisserna, som vet vad som fungerar att trycka på. För vägen är tyvärr ofta oerhört lång. Och ensam. Och tråkig. Och energikrävande.
Stor varm kram och lycka till - hoppas pappa orkar. Och du så klart.
Du har redan fått en bra startplatta, ett klipp ur socialtjänstlagen. Försök att göra denna text till din ryggrad, för det är där det hela landar. Igen och igen och igen.
För själv det här kriget men i ett annat sammanhang, men med samma motpart. I dagsläget ligger två anmälningar hos IVO och en hos JO (maktmissbruk genom försök till vårdintyg medelst inhyrd Falcksläkare under helgen då den full friska men rullstolsbundne hade fräckheten att inte låta maktutövaren bestämma var hon skulle bo). I den karusellen vi sitter i, snurrar det fort, det snurrar otäckt och logik, moral och sunt förnuft är helt utspelat och borta ur ekvationen. Tyvärr.
Det du beskriver med din far, att man flyttar över fokus på något som utgör (not!) ett hinder för kommunen att fullgöra sina förpliktelser är dessvärre mer regel än undantag. Det går åt oerhört mycket energi, tid och resurser att hitta anledningar till att inte fullfölja sin lagstadgade plikt. Börja med att stänga de dörrarna, de kommer annars att stå vidöppna i ett senare skede och utgöra ett oöverstigligt hinder för hjälp där det verkligen behövs.
"Bryt ihop och kom igen" är tyvärr ledorden i den här tillvaron. Att inte orka mer, men vara tvingad. Att i en tvåminutersperiod gå igenom ett totalt sammanbrott och sedan resa sig igen som fågel Fenix ur askan - det blir vardagsmat.
Ta emot den hjälp du kan få, det kan också vara bra att hitta en jurist som kan hjälpa dig i kulisserna, som vet vad som fungerar att trycka på. För vägen är tyvärr ofta oerhört lång. Och ensam. Och tråkig. Och energikrävande.
Stor varm kram och lycka till - hoppas pappa orkar. Och du så klart.