Jag har haft en västgötaspets som i sin ungdom var den coolaste hund jag träffat. Hon hängde med på allt, hade absolut inga problem att hänga med på cykel eller joggingturer. Hon tränades aktivt i lydnad där hon var "outtröttlig" och vi kunde nöta moment om och om igen. Hennes arbetsmoral och vilja att göra rätt påminde mer om min border collie, hon tröttnade liksom aldrig. Däremot i agility så var hon rätt värdelös långsam och förstod inte riktigt vitsen, men vi hade kul ändå. Utanför agilityplan var hon vrålsnabb!
Vira älskade träning men hade aldrig några problem med lugnare dagar/veckor, bara hon fick sina skogspromenader och vara med familjen så verkade hon nöjd.
Helt ointresserad av vilt och stack aldrig till hundar eller människor.
Väldigt snäll med i stort sett alla levande varelser, lite blyg med större hundar och ibland kunde hon vara en liten bitch med tikar i hennes egen storlek.
Hade jag kunnat få en Västgöte som Elvira igen, då hade jag antagligen haft ett helt gäng redan. Tyvärr känns det lite osäkert vad man får, kanske är det så att denna ras verkligen blir vad man gör den till? Jag har träffat allt från sportiga västgötar till soffpotatisar. Vissa har haft mycket will to please, andra har varit riktigt tjurskalliga och egna.
Idag är Vira 13 år och tyvärr tjock, hon älskar mat och min mamma tycker inte att hon behöver banta... Hon är trots sin övervikt inte speciellt slö även om hon inte orkar lika mycket längre.
Vira älskade träning men hade aldrig några problem med lugnare dagar/veckor, bara hon fick sina skogspromenader och vara med familjen så verkade hon nöjd.
Helt ointresserad av vilt och stack aldrig till hundar eller människor.
Väldigt snäll med i stort sett alla levande varelser, lite blyg med större hundar och ibland kunde hon vara en liten bitch med tikar i hennes egen storlek.
Hade jag kunnat få en Västgöte som Elvira igen, då hade jag antagligen haft ett helt gäng redan. Tyvärr känns det lite osäkert vad man får, kanske är det så att denna ras verkligen blir vad man gör den till? Jag har träffat allt från sportiga västgötar till soffpotatisar. Vissa har haft mycket will to please, andra har varit riktigt tjurskalliga och egna.
Idag är Vira 13 år och tyvärr tjock, hon älskar mat och min mamma tycker inte att hon behöver banta... Hon är trots sin övervikt inte speciellt slö även om hon inte orkar lika mycket längre.