Men i länder och kulturer där det inte finns någon vidare föräldraledighet, hur tänker du där då?
Jag tänker... till exempel alla personer som jobbar på plantage eller stora odlingar av olika slag, som har med barnen på jobbet (ofta hänger de på ryggen hela dagen). Eller att barnen inte träffar sina föräldrar ofta/mycket eftersom det har en nanny (eller flera, för all del). Eller egentligen vilken förälder som helst som inte bor i Sverige med de oerhört generösa möjligheter som finns här.
Jag tycker att du ska kolla lite grann på grunderna i anknytningsteorin. Den kanske inte är hela sanningen, men den är troligen någonting viktigt på spåren.
Den svenska föräldraförsäkringen är ju till för att kvinnor bla ska kunna jobba och tjäna pengar. I många andra länder där det systemet inte finns blir kvinnorna ofta "stay-at-home-mothers" - alltså försörjda av sina män - eller får bekosta sin ledighet själva. Eller så lämnas barn så unga som 10 veckor på dagis. Det sista tycker jag personligen tycker låter helt fruktansvärt. När det lilla barnet väl har lärt sig att lita på sin förälder, rycks den tryggheten bort! Men människor måste ju överleva, som Mabuse skriver. Du kan ju jämföra det med sjukvården - även i länder med noll sjukvård blir ju folk sjuka. Människors grundläggande behov förändras inte för att man bor i ett annat land.