Tjurskallig
Trådstartare
Jag har en amstaffhane (registrerad i SKK) som blir 2 år i mars. Jag skaffade honom i samband med att jag flyttade hemifrån, så det är min första egna hund. Dock har det alltid funnits hundar i familjen, men av andra raser.
Hur som helst är jag jätte-nöjd med mitt rasval och vill alltid ha amstaff! Det enda negativa jag ser med honom - som i och för sig inte är något "litet" problem - är att han uppvisar ett aggressivt beteende mot andra hundar. Han har aldrig gjort illa eller överfallit någon hund, utan han försöker bara skrämmas då han själv är osäker. Det har hänt att han uppvisat sådant beteende mot en lös hund som sedan sprungit fram till honom och då har han varit mer blyg/rädd och inte gjort någonting mer än att nosa. Detta har hänt flertalet gånger. Så jag tvivlar starkt på att han skulle göra illa någon hund när det väl kommer till kritan. Dock är det självklart jobbigt att han ändå uppvisar ett sådant beteende som kan skrämma hundägare, samt att det blir jobbigt rent fysiskt när han börjar dra och hoppa mot andra hundar.
Det är nästan alla hundar han utövar detta beteende mot, med vissa undantag. Vissa hundar blir han helt galen på medan andra blir han bara lite upphetsad när han ser. En tredje, väldigt sällsynt kategori, är de hundar som han bara viftar på svanens åt och "vädrar" i luften när de går förbi.
De hundar han är lugna mot är ofta hundar som själva är väldigt lugna, t.ex. hundar som sitter lugnt bredvid matte/husse när denne står och pratar med någon. Då kan han gå förbi lugnt, men lite extra glatt, och titta på hunden. Är hunden ifråga däremot själv väldigt upphetsad och drar mot Texas, ja då blir det självklart de värsta "utbrotten". Men det är väldigt sällan han inte får "utbrott" och ofta är de väldigt stora utbrott.
Att tillägga är väl att han har träffat hundar regelbundet från valpstadiet och framåt, men att han ändå har detta problem mot andra hundar.
Han har ställts ut flertalet gånger och på utställningar brukar det gå rätt bra, eftersom det blir "för många hundar på en och samma gång" och då brukar han kunna vara nära andra hundar utan problem efter ett tag.
Några råd mottages därför tacksamt angående detta problembeteende. Jag har provat mycket. Spruta vatten vid beteendet, skramla med nycklar, blivit jätte-arg, bara varit tyst och "hållit honom på plats", distrahera med godis, distrahera med leksaker o.s.v.
Mitt andra problem är att jag så gärna vill skaffa en till hund lagom till nästa sommar. Dock undrar jag hur stor chansen är att min nya hund tar efter den äldre hundens beteende vid möte med andra hundar. Att ha två hundar med detta beteende skulle innebära separata promenader och mycket mer jobb. Att ens gå ut med två hundar (amstaffs..) samtidigt, där den ena 30 kgs besten beter sig sådär..bara det funderar jag på om det skulle gå. Samtidigt känns det oerhört tråkigt att behöva vänta tio år innan man kan skaffa en till hund. Om man nu inte är beredd att gå separata promenader då..Är det någon som gör så där ute? Går separata promander för att den yngre hunden inte ska ta efrer den äldre hundens dåliga beteenden?
Råd, erfarenheter och tankar mottages tacksamt!
Hur som helst är jag jätte-nöjd med mitt rasval och vill alltid ha amstaff! Det enda negativa jag ser med honom - som i och för sig inte är något "litet" problem - är att han uppvisar ett aggressivt beteende mot andra hundar. Han har aldrig gjort illa eller överfallit någon hund, utan han försöker bara skrämmas då han själv är osäker. Det har hänt att han uppvisat sådant beteende mot en lös hund som sedan sprungit fram till honom och då har han varit mer blyg/rädd och inte gjort någonting mer än att nosa. Detta har hänt flertalet gånger. Så jag tvivlar starkt på att han skulle göra illa någon hund när det väl kommer till kritan. Dock är det självklart jobbigt att han ändå uppvisar ett sådant beteende som kan skrämma hundägare, samt att det blir jobbigt rent fysiskt när han börjar dra och hoppa mot andra hundar.
Det är nästan alla hundar han utövar detta beteende mot, med vissa undantag. Vissa hundar blir han helt galen på medan andra blir han bara lite upphetsad när han ser. En tredje, väldigt sällsynt kategori, är de hundar som han bara viftar på svanens åt och "vädrar" i luften när de går förbi.
De hundar han är lugna mot är ofta hundar som själva är väldigt lugna, t.ex. hundar som sitter lugnt bredvid matte/husse när denne står och pratar med någon. Då kan han gå förbi lugnt, men lite extra glatt, och titta på hunden. Är hunden ifråga däremot själv väldigt upphetsad och drar mot Texas, ja då blir det självklart de värsta "utbrotten". Men det är väldigt sällan han inte får "utbrott" och ofta är de väldigt stora utbrott.
Att tillägga är väl att han har träffat hundar regelbundet från valpstadiet och framåt, men att han ändå har detta problem mot andra hundar.
Han har ställts ut flertalet gånger och på utställningar brukar det gå rätt bra, eftersom det blir "för många hundar på en och samma gång" och då brukar han kunna vara nära andra hundar utan problem efter ett tag.
Några råd mottages därför tacksamt angående detta problembeteende. Jag har provat mycket. Spruta vatten vid beteendet, skramla med nycklar, blivit jätte-arg, bara varit tyst och "hållit honom på plats", distrahera med godis, distrahera med leksaker o.s.v.
Mitt andra problem är att jag så gärna vill skaffa en till hund lagom till nästa sommar. Dock undrar jag hur stor chansen är att min nya hund tar efter den äldre hundens beteende vid möte med andra hundar. Att ha två hundar med detta beteende skulle innebära separata promenader och mycket mer jobb. Att ens gå ut med två hundar (amstaffs..) samtidigt, där den ena 30 kgs besten beter sig sådär..bara det funderar jag på om det skulle gå. Samtidigt känns det oerhört tråkigt att behöva vänta tio år innan man kan skaffa en till hund. Om man nu inte är beredd att gå separata promenader då..Är det någon som gör så där ute? Går separata promander för att den yngre hunden inte ska ta efrer den äldre hundens dåliga beteenden?
Råd, erfarenheter och tankar mottages tacksamt!