Sv: 18 år och bor hemma...
Jag håller med resten och tycker han ska bidra hemma om han bor hemma! Annars får han flytta till eget om han inte vill det! Dagens hårda liv och skola idag! Någon gång måste han ju lära sig att man kan inte bara flyta fram på hur mycket pengar som helst.
När jag gick gymnasiet på annan ort, så fick jag leva på det studiebidrag och inackorderingstillägg som gick att få. Det skulle räcka till mitt studentrum, resan hem vid loven och mat på helgerna. Mitt barnbidrag som på den tiden inte var speciellt högt, hade mamma hand om men hon skickade för varje vecka upp till mig för helgens mat oftast runt hundra kronor, ibland lite mer när det behövdes toapapper eller andra toalettprodukter. Tror att sista året (var bara tvåårig linje) så fick jag pengarna direkt, och då fick jag klara mig helt själv. När pappa var hemma och kunde, skickade han lite pengar. Första året till mamma och sedan andra året skickade han direkt till mig. Andra året då blev jag tvungen att stå mer på egna ben än tidigare. Då skulle allt det som kom in räcka till helgmat, studentrummets hyra (full inackordering dvs frukost, mellanmål och middag vardagar), resor för praktiken och hem på loven och eventuella saker jag ville ha tex prenumeration på något. Det var inte lätt alla gånger.
Efter studenten så blev det tufft för mig hemma att bo och anpassa mig. Mina bröder och min mor hade fått en gemenskap under de år jag varit på annan ort. Kände även av detta när jag var hem på lov. Alltså flyttade jag ganska snart till en lägenhet och fick klara mig själv igen på något sätt, via ungdomspraktik eller sociala. En period kunde jag även ha bostadsbidrag. Ibland var det så ont om pengar att jag levde på enbart TE. Inget att rekommdera, för dina blodvärden rasar, men jag hade flyttat hemifrån och kunde ju inte begära att mamma skulle rycka in hela tiden. Även om pappa kunde hjälpa mig någon gång när jag hade fått för stora skulder. Visst någon helg i månaden var jag hem till mamma och då åt jag middag där, men det var inte speciellt ofta. Livet är tufft och man lär sig ofta av misstag m.m.
Jag vet att när jag var liten och till att jag hade min första ungdomspraktik innan gymnasiet, så fick jag veckopeng som var tio kronor och för det måste jag städa vissa områden i huset och mitt rum, samt hjälpa till i trädgården när det behövdes. Gjordes inte det så blev det ingen veckopeng. När jag fick sedan ungdomspraktiklön skulle lite betalas hemma och sedan skulle det sparas inför studierna om det behövdes inhandlas något speciellt då. Resten fick jag ta hand om för resor till praktikplatsen och för lunchpengar.
Jag håller med resten och tycker han ska bidra hemma om han bor hemma! Annars får han flytta till eget om han inte vill det! Dagens hårda liv och skola idag! Någon gång måste han ju lära sig att man kan inte bara flyta fram på hur mycket pengar som helst.
När jag gick gymnasiet på annan ort, så fick jag leva på det studiebidrag och inackorderingstillägg som gick att få. Det skulle räcka till mitt studentrum, resan hem vid loven och mat på helgerna. Mitt barnbidrag som på den tiden inte var speciellt högt, hade mamma hand om men hon skickade för varje vecka upp till mig för helgens mat oftast runt hundra kronor, ibland lite mer när det behövdes toapapper eller andra toalettprodukter. Tror att sista året (var bara tvåårig linje) så fick jag pengarna direkt, och då fick jag klara mig helt själv. När pappa var hemma och kunde, skickade han lite pengar. Första året till mamma och sedan andra året skickade han direkt till mig. Andra året då blev jag tvungen att stå mer på egna ben än tidigare. Då skulle allt det som kom in räcka till helgmat, studentrummets hyra (full inackordering dvs frukost, mellanmål och middag vardagar), resor för praktiken och hem på loven och eventuella saker jag ville ha tex prenumeration på något. Det var inte lätt alla gånger.
Efter studenten så blev det tufft för mig hemma att bo och anpassa mig. Mina bröder och min mor hade fått en gemenskap under de år jag varit på annan ort. Kände även av detta när jag var hem på lov. Alltså flyttade jag ganska snart till en lägenhet och fick klara mig själv igen på något sätt, via ungdomspraktik eller sociala. En period kunde jag även ha bostadsbidrag. Ibland var det så ont om pengar att jag levde på enbart TE. Inget att rekommdera, för dina blodvärden rasar, men jag hade flyttat hemifrån och kunde ju inte begära att mamma skulle rycka in hela tiden. Även om pappa kunde hjälpa mig någon gång när jag hade fått för stora skulder. Visst någon helg i månaden var jag hem till mamma och då åt jag middag där, men det var inte speciellt ofta. Livet är tufft och man lär sig ofta av misstag m.m.
Jag vet att när jag var liten och till att jag hade min första ungdomspraktik innan gymnasiet, så fick jag veckopeng som var tio kronor och för det måste jag städa vissa områden i huset och mitt rum, samt hjälpa till i trädgården när det behövdes. Gjordes inte det så blev det ingen veckopeng. När jag fick sedan ungdomspraktiklön skulle lite betalas hemma och sedan skulle det sparas inför studierna om det behövdes inhandlas något speciellt då. Resten fick jag ta hand om för resor till praktikplatsen och för lunchpengar.
Senast ändrad:
