Sv: 12rna - del 2
*kl*
Puh.... Vaknade 04.30 av att sambon vrålade utanför fönstret (grinden till hagen är nära vårt sovrumsfönster) och jag for givetvis ur sängen på två röda sekunder o kutade ut! Det första jag såg i bäckmörkret var något ljust som rusade på vägen (Stig) och stona och Lasse inne i hagen i full kareta.
Stig hade smitit genom grinden på nåt sätt vid utsläppet och fått spunk när han kom på att han inte var i hagen, alla gnäggade och sprang och, ja ni vet hur det blir. Problemet var att det är ju kolsvart ute vid den tiden, så vare sig vi eller Stig såg värst mycket men han ville ta snabbaste vägen in till dom andra och rusade rakt in i elstaketet och igenom på nåt jäkla sätt lyckades han komma in mellan trådarna, det enda jag såg var att han fastnade med bakbenet och försökte rycka loss det flera gånger i full kareta.
Fy fasen säger jag, såg avslitna senor och massaker framför mig.... fick undersöka hela hästen med ficklampan på mobilen.
Inte ett märke! Fattar inte vilken jäkla tur han hade!
Pappa (som gick bort en månad efter att han föddes och som han är döpt efter) måste vakat över honom som en skyddsängel eller nåt...
Det roliga var att så fort han kom loss och fick kuta iväg kom han tillbaka till mig i full galopp, struntade i dom andra hästarna o maten o kom direkt fram till mig och var på ett strålande humör, ville gosa och busa.
Gick ut senare när det var ljust och gick igenom honom igen och han är helt oskadd, kommer i full galopp, bockar och busar och GNÄGGAR när han får se mig, underbara häst! Han kanske kände på sig vilken tur han hade....
Det är kul när fölen kommer i full galopp till en och vill vara nära, när man går ut i hagen