Sv: 11rnas tråd del 4
Hihi, ja sådär såg det ut här också!
Balder är verkligen lycklig nu när han slipper ha ont i tassarna mer!
Vimsan: Ja jag hade ju tänkt köra in 10an, men jag kan bara tänka mig hans reaktion om samma sak hände honom, han hade väl dött på fläcken, så jag lägger det på is......
KL
Nu andas jag ut lite igen!
Min duktiga kille och jag var ute på vårt längsta pass nånsin idag. Jag hade egentligen bara tänkt tömköra eftersom det blåste så hemskt förut, men det hann lugna sig så pass att jag tordes köra honom också.
Först tömkörde jag honom länge i skogen och på vägen ovanför vår gård, där var snön orörd och tre dm djup så det var bara till å pulsa.
Mycket glad pålle ville som vanligt gå så fort att matte fick springa så det vankas nog mer träningsvärk imorgon...
På ett ställe i skogen gick vi längs en väg där skogsmaskiner har kört sönder. Det är jättedjupa spår (spåren är nästan 1 m djupa på sina ställen) som man går i, och där har det ju legat vatten förut som frusit till. Balder knallade på så bra och plötsligt försvann fötterna under honom, stackars plutt blev alldeles förskräckt.
Men bara jag lugnat honom kunde jag gå fram och leda honom förbi. Då gick han så snällt! Bara därför gick vi samma lilla slinga en gång till *pust* och då gick han först även när marken försvann.
Lite tveksam såklart och han skuttade upp på kanten av spåret ett par gånger, men han GICK, och det blev jag så stolt över!
Jaja. När vi varit ute och pulsat djupsnö i ca 30 min släpade jag fram skaklar och stötting. Han blev lite brydd men inget stressat, men jag däremot hann bli djävulskt nervös...
Ställde honom i skaklarna och lyfte och slog med dom. Första gången skuttade han till och klev ur, men sen stod han still som vanligt. Så spände jag för. Tog först vänster sida och gick över till höger, och då börjar hästen gå...
Tur som en tokig hade jag handen genom tömmen så jag gick på sidan och höll höger hand i tömmen och vänster hand i skakeln och ptrooade. Fick aldrig tag i andra tömmen men han styrde ut sig i en driva och stannade så jag kunde skynda mig att koppla på riktigt. Pust...
Sen ledde jag honom ur drivan, stannade, tog tömmarna och körde. Han traskade på precis lika glatt som alltid! Vi gick en liten runda i skogen på kanske tio minuter, sista biten åkte jag på stöttingen (vilket är så himla mycket lättare, då behöver jag ju inte snubbla efter och behöver inte bromsa lika mycket hela tiden). Han var ett riktigt A-barn och skötte sig SUPER! Väl hemma spände jag ifrån och avslutade. Duktiga duktiga killen var ordentligt svettig, men det är ju inte så konstigt, vi har aldrig varit ute så länge förut, framför allt inte i djupsnö.
Så nu känns det lite bättre igen!
Imorgon får han vila, kan tänka mig att det blir träningsvärk på både mig och pålle.
Men på söndag tar vi en tur igen!