Maja_Kandi
Trådstartare
Sv: 10
rna del 4
KL
Först och främst, TACK
för alla tummar! Ni är för söta!
Kaptenen skötte sig ungefär lika bra som en åsna. Han måste vara släkt mellan åsna och sengångare. Jäkla bulpelle som helt klart haft alldeles för lite att tänka på alldeles för länge. Han var sjukt bulig och knölig att hålla på med vid lastningen, skulle bängla och knuffas och dra och ha sig, jäkla bulåsna. Han har kommit på att han är mycket starkare än den som håller i grimskaftet, och står snällt på rampen men slänger bak huvudet så att man flyger genom hela transporten. En halvtimme tog det att dra in honom, tur jag hade räknat med att han skulle bråka så vi kom iväg i tid ändå.
Framme fick han stå på transporten en stund medan jag kollade med personalen. Det var våran tur direkt så han fick kliva in i en box och ta av skydden och sen in direkt. Veterinären hälsade och tog lite uppgifter om när var och hur det hade uppstått, hur det hade varit osv. Sen tittade han och frågade mig "Uhm, vart sa du att det satt sa du?" Så svullen var han, veterinären såg det inte ens. Jag visade och förklarade hur det sett ut, han klämde och kände och tittade länge. Sen fick vi först skritta längs gången fram och tillbaka och sen trava bortåt. De konstaterade att han rörde sig jättebra, fick beröm för hans fina skritt (mattehjärtat svällde! ) och inte haltade en gnutta. Lite hade jag ju undrat hur det skulle se ut på hårt och fast underlag, i hagen är det ju ändå som det är, knöligt och snöigt.
Så veterinären sa att han tyckte det kändes som en svullnad mellan senorna, alltså som en galla, inte en senskada. Han tyckte ett ultraljud skulle vara bortkastade pengar. Jag frågade om hur jag skulle fortsätta, han sa att även om det nu faktiskt skulle varit worst case scenario, typ en spricka i benet, så är det ingen direkt behandling utan vistas i hage och skrittmotion. Och han sa att det kunde ha varit en liten blödning på senan som börjat läka, eftersom det var tre veckor sen han gjorde illa sig så tyckte han att det var ändå kort tid för en läkeprocess, eller nåt sånt.
Så vi fick ordinerad vila en månad. Om det blir sämre skulle vi boka ny tid, om det om en månad är oförändrat eller bättre kunde vi sätta igång som vanligt. Så Kaptenen får väl stå i hagen en månad till då.
Efter det beskedet var man glad i hågen! Hästen hade skött sig strålande och stod stilla när vi skulle på med lindor och skydd igen. Tio minuter senare var han gratis för avhämtning efter att han plötsligt blev en äkta gris när vi skulle lasta igen. En timme och en kvart tog det innan skrället behagade kliva på. Det var mycket hästar runt om som pockade på uppmärksamhet, plus att det väldigt olägligt tydligen var träningstid för travhästar på sidan, så de kom farandes och tränade intervaller fram och tillbaka bara 50 meter från oss. I början var ju det skitfarligt och Kaptenen stressade upp sig utom kontroll - han mosade min fot bland annat. Sen kom nån snubbe och skulle hjälpa oss, men han gjorde bara saken värre och lyckades stressa upp hästen ännu mer. Då kom Kaptenen också på att han kunde hoppa på sidan av rampen, nåt han aldrig gjort förut. Åh jäkla åbäke... Så jag vet ju var han kommer få göra en månad framåt. Gå i hagen och kliva in i transporten flera gånger i veckan. Jag ska också införskaffa en repgrimma och lära herrn att om jag drar åt det här hållet, då är det meningen att du ska följa med, inte köra iväg huvudet åt ett annat håll. Suck.
Glad men less. Snäll med förbannat ouppfostrad häst för dagen.
rna del 4KL
Först och främst, TACK
för alla tummar! Ni är för söta!Kaptenen skötte sig ungefär lika bra som en åsna. Han måste vara släkt mellan åsna och sengångare.
Jäkla bulpelle som helt klart haft alldeles för lite att tänka på alldeles för länge. Han var sjukt bulig och knölig att hålla på med vid lastningen, skulle bängla och knuffas och dra och ha sig, jäkla bulåsna. Han har kommit på att han är mycket starkare än den som håller i grimskaftet, och står snällt på rampen men slänger bak huvudet så att man flyger genom hela transporten. En halvtimme tog det att dra in honom, tur jag hade räknat med att han skulle bråka så vi kom iväg i tid ändå.Framme fick han stå på transporten en stund medan jag kollade med personalen. Det var våran tur direkt så han fick kliva in i en box och ta av skydden och sen in direkt. Veterinären hälsade och tog lite uppgifter om när var och hur det hade uppstått, hur det hade varit osv. Sen tittade han och frågade mig "Uhm, vart sa du att det satt sa du?" Så svullen var han, veterinären såg det inte ens.
Jag visade och förklarade hur det sett ut, han klämde och kände och tittade länge. Sen fick vi först skritta längs gången fram och tillbaka och sen trava bortåt. De konstaterade att han rörde sig jättebra, fick beröm för hans fina skritt (mattehjärtat svällde! ) och inte haltade en gnutta. Lite hade jag ju undrat hur det skulle se ut på hårt och fast underlag, i hagen är det ju ändå som det är, knöligt och snöigt.Så veterinären sa att han tyckte det kändes som en svullnad mellan senorna, alltså som en galla, inte en senskada. Han tyckte ett ultraljud skulle vara bortkastade pengar. Jag frågade om hur jag skulle fortsätta, han sa att även om det nu faktiskt skulle varit worst case scenario, typ en spricka i benet, så är det ingen direkt behandling utan vistas i hage och skrittmotion. Och han sa att det kunde ha varit en liten blödning på senan som börjat läka, eftersom det var tre veckor sen han gjorde illa sig så tyckte han att det var ändå kort tid för en läkeprocess, eller nåt sånt.
Så vi fick ordinerad vila en månad. Om det blir sämre skulle vi boka ny tid, om det om en månad är oförändrat eller bättre kunde vi sätta igång som vanligt. Så Kaptenen får väl stå i hagen en månad till då.
Efter det beskedet var man glad i hågen! Hästen hade skött sig strålande och stod stilla när vi skulle på med lindor och skydd igen. Tio minuter senare var han gratis för avhämtning efter att han plötsligt blev en äkta gris när vi skulle lasta igen.
En timme och en kvart tog det innan skrället behagade kliva på. Det var mycket hästar runt om som pockade på uppmärksamhet, plus att det väldigt olägligt tydligen var träningstid för travhästar på sidan, så de kom farandes och tränade intervaller fram och tillbaka bara 50 meter från oss. I början var ju det skitfarligt och Kaptenen stressade upp sig utom kontroll - han mosade min fot bland annat. Sen kom nån snubbe och skulle hjälpa oss, men han gjorde bara saken värre och lyckades stressa upp hästen ännu mer. Då kom Kaptenen också på att han kunde hoppa på sidan av rampen, nåt han aldrig gjort förut. Åh jäkla åbäke... Så jag vet ju var han kommer få göra en månad framåt. Gå i hagen och kliva in i transporten flera gånger i veckan. Jag ska också införskaffa en repgrimma och lära herrn att om jag drar åt det här hållet, då är det meningen att du ska följa med, inte köra iväg huvudet åt ett annat håll. Suck.Glad men less. Snäll med förbannat ouppfostrad häst för dagen.
