Sv: 09rna Dax för en ny tråd!
KL
Plan/vila:
Vi siktar mot treårs men unghästutbildaren som jag tänkte anlita kommer inte ta emot några hästar under våren så nu får vi se hur det blir, jag visar henne inte själv, har inte nerver för det och ska vi kosta på oss startavgifter och resor så bör hon få en ärlig chans av någon som är erfaren och inte bryter ihop i nervositet. (Hästen kommer troligtvis ha fullt upp med sina egna nerver en sådan dag och behöver inte dras med ett till nervknippe
)
Satt in henne under hösten, hon har helvilat i över en månad nu. (tiden gick visst fortare än jag trodde, trodde det var tre veckor
) Nu är vi smått igång på lite mer "allvar" varannan dag ungefär. Varvar ridning med tömkörning och promenader vid hand tre dagar i veckan.
I söndags red jag för första gången sedan förvintern och poletten hade verkligen trillat ned under vilan. Sist kunde vi knappt trava rakt fram pga vingel
Men i söndags kunde hon trava i
takt och balans och till och med SVÄNGA !
Och det kanske mest fantastiska var att hon även förstått hjälpgivningen utan röst så hon svarar på säte. Unghästar är ju så tacksamma att hålla på med, de är känsliga och lyhörda!
Nu gäller det bara att bibehålla känsligheten och inte börja överdriva hjälpgivningen "bara för att"!
Sadel och träns reagerar hon inte på eftersom hon haft det sen ett år tillbaka. Inga tokigheter vare sig när man sitter upp (från pall än så länge men kan hänga i stiglädren vid sidan av henne så det blir nog inga problem att hoppa upp från marken) eller när man rider. Cool (eller väluppfostrad
) liten tjej.
Rider max 15 min.
I helgen får jag förhoppningsvis lasthjälp! äntligen! Och SEN ska vi iväg och löshoppa. Jag längtar!
Hon har redan vilat en period så nu kör vi på ett tag framöver, sen får hon vila några veckor efter att vi varit iväg och löshoppat för att smälta det. Kanske vila i mars?
Galoppfattningar ska jag överlämna till FT_Ryttare
Jag är för vinglig för att lära in fattningarna korrekt.... Tyckte det var svåraste delen på förra unghästen, så nu lämnar jag bort "finliret"
... men vet ni? Det är egentligen inte träningen eller framgångarna vid ridningen som gör mig lyckligast. Det som betyder allra mest för mig är att jag har en nybliven treåring som är nyfiken, glad och genomsnäll. Som står stilla på stallgången, flyttar sig när jag kommer utan att jag behöver peta på henne, som inte springer ut genom boxdörren även om jag lämnar den öppen och går därifrån, som låter sig sadlas och tränsas utan att veva/trampa/steppa, som låter mig lyfta alla hovar och banka och slå på dem, som låter sig ledas i enbart grimma och fast än hon blir rädd så håller hon sig i skinnet och stannar hos mig, som möter mig med ett gnäggande varje morgon, som kommer i hagen när jag visslar, som följer varje rörelse och varje kommando med öronen spetsade och nyfikenhet.
--------- En lätthanterlig häst är det som gör vardagen lättare att leva!
OCH! Det är så kul att läsa om era framsteg, man blir inspirerad! Och skönt att höra om sjuka hästar som blir friska!