Sv: 07rnas tråd nummer 6.
Jag har inte skrivit på ett tag... men har mycket tid att skriva nu!
Jag har ridit min Effie 15-20 ggr nu och i lördags gjorde vi vår andra skogstur och det gick kanon. Vilket framåtbjudning och vilket steg i traven. Och spetsade öron. Det kändes super. Red ut själv eftersom jag inte har någon som kan rida med mig. Men någon är alltid här hemma när jag ger mig ut och vet vilken väg jag tar + mobil med mig.
Men så hände det som inte fick hända i söndags. Min gamla sadel funkar inte så jag har lånat min kompis Albion Legend. Men jag letar ny sadel. Så jag hade lånat hem en Santa Cruz Celine X-wide (Som bör passa henne som mäter 91 grader rätt bra. Allt såg bra ut och jag satt upp i söndags och skrittade iväg här hemma i hagen. Minns inte mer förrän jag låg på marken rätt omtumlad osh såg dimmigt. Min kompis var med mig som tur var. Så nu sitter jag här med en fraktur på halsryggen (3:e spinalutskottet av). Stödkrage i 2 veckor och sen ny röntgen. Ingen ridning på minst 6 veckor.
Min kompis berättade sedan att hon hoppade rakt upp (typ rätt upp över ett hinder på 1,30) och när jag var på väg att landa i sadeln mötte jag henne på vägen i nästa skutt. Så jag flög som en katapult och landade på huvudet (sidan/pannan).
Vad gick då fel? Sadeln var smalare i kanalen än de jag ridit i tidigare. Det var en helt ny sadel (stel?) Dessutom hade jag inte fårskinnspadden under, och när jag tänker efter så har jag alltid ridit med den, även när jag testat en annan ny sadel. Ja, efterklok kan man ju vara... Så jag antar att min fröken talade om bestämt att någon Jacson Celine vill hon inte ha på ryggen! Hon blev nog rätt förvånad, bara tvärnitade och stod och tittade på mig.
Jag var inte kapabel att rida så min kompis satt upp på henne och skrittade nåt varv efteråt. Hon ska äver longera henne med den vanliga sadeln i helgen. Sen får hon vila ett tag. Trist nu när vi verkligen började komma igång.
Konstigt det där att hjärnan bara knäpper av och man inte minns något. Men jag är ju inte rädd för att sitta upp igen (om jag inte blir feg under kommande veckor...) Och jag anser anser inte att det är hästens fel, snarare mitt eget.
När jag orkar och inte är sjukskriven längre sätter jag igång markarbetet igen och tar hjälp med lite tillridning någon vecka innan jag sätter mig på henne igen. Vi har tappat så mycket tid nu först när hon fastnade i transporten, sedan var halt en period i somras och nu detta...
Men hon går ju här utanför mitt fönster med sina nya fina första skor och jag längtar bara efter att komma igång igen...