Den där fölungen ger mig redan gråa hår!!
Om man jämför med det andra fölet, hingst och 2 dagar äldre och som har en rutinerad mamma. Han är som klistrad vid sin mammas sida, jag ledde in dem från betet igår en sväng. Jag bara tog stoet och gick och han hängde med. Mitt föl däremot!
Hon galopperar omkring som en tätting, bockar och sparkar och rejsar och Chatsi försöker förtvivlat hänga med. Vi flyttade tillbaka dem till betet igen idag, och släppte ihop de två stona. Rödluvan for som en galning.
Sprang åt andra hållet och gick på äventyr när vi ledde Chatsi till hagen, Chatsi höll på att bryta ihop, och vi fick lyfta in fölet i hagen.
Min dressyrtränare var ute och hon tömkörde Rutan medan jag satt och kände min förkylning bryta ut med feberfrossa och huvudvärk. Mådde skit (men Rutan var fin! ). Efteråt skulle vi bara kolla till hästarna innan jag tänkte åka hem och däcka. Fatta paniken när det bara var ett sto och ett föl i hagen! Gissa vilka som fattades...
Kaos! Tittade på hagen som på ena långsidan endast är inhängnad av en stenmur. Aldrig varit några problem med några hästar under alla år. Såg att muren var något rasad på ett ställe och gissade att fröken Nyfiken gett sig på att klättra och kommit ut. Och då har ju Chatsi förstås klättrat/hoppat efter.
Perfekt. Fölet går ju precis som det vill, och Chatsi följer bara efter, de kunde ju vara precis varsomhelst. (Utom uppe vid stallet för där hade vi varit hela tiden utan att se dem).
Körde och hämtade förstärkning, fick tag på en granne som skulle kolla uppe vid sin gård, vi körde ut med 3 bilar på olika håll. Jag körde in på en skogsväg som leder till baksidan av en gård som ligger bredvid hagen. Tänkte att om hon tagit sig över muren där vi trodde så borde hon hamnat på den gården (hon brukar gå rakt fram). Ställde bilen och gick och ropade och efter en stund fick jag syn på dem!
Inga problem att gå fram och sätta grimma på Chatsi och fölis följde faktiskt mycket bättre nu. Slängde in dem i en annan hage och sen sprang jag tillbaka till bilen som lämnat i skogen med nyckeln i, och mobilen som såklart hade dött så att jag inte kunde få tag på de andra.
Sen har vi stängslat längs muren.
Och jag och min feber fick äntligen åka hem! Hästskrällen!!