Yttertygel.

[mackan]

Sv: Yttertygel.

Man kan ha minimal kontakt för att ge en ram, men inte kontakt på samma sätt som på tränsbett att man känner hästen i handen.

Utveckla detta är du snäll - på en häst som är igenom och lösgjord har man inget i mkt lite i handen på ett vanligt tränsbett och anger endast ramen där också, som du säger.

När man som ursprungsläge har kontakt med hästmunnen är det lättare för hästen att spänna emot (från minimalt till att hänga sig i handen) än om man som ursprungsläge inte hade kontakt och tar ett snabbt tygeltag. Det kan ju behövas ett snabbt tygeltag om man vill få effet på ett visst ben eller en vis kroppsdel, men då gäller det ju att hästen inte hinner/vill spänna emot för gör den det så får man inte önskad effekt vid rätt tillfälle. Sen vill jag själv som ryttare inte behöva spänna mig när jag tar en förhållning vilket är väldigt lätt hänt OM man behöver ta en tydligare förhållning, det är lätt att låsa armbågar och handleder.
Med stång är det visserligen skarpare, men det betyder ju att man kan ta en minimal tygelhjälp och ändå få stor effekt, att den blir "förstorad" till hästens mun. Då är det inte lika stor risk att jag som ryttare spänner mig, och jag kan få en väldigt snabb reaktion även om hästen är på väg att hamna ur balans eller av annat skäl inte KAN lyssna på en pyttehjälp. Ibland är det ju mycket timing för att allt inte bara ska kollapsa, att man behöver ta en lite större signal snabbt för att rädda upp situationen så att säga.

en igenom häst, som är ÄRLIGT igenom i ryggen, spänner inte emot i handen/munnen. vad är allt detta prat om handen och bettet? Det jag håller med dig om är SPÄNNINGAR - ja - om ryttaren spänner till så orsakar du spänningar hos hästen japp - absolut. Men då menar du att med stången så kan du komma förbi att du som ryttare spänner dig och alltså inte inverkar rätt, för effekten med stången blir ändå att hästen reagerar "som den ska"?

Det går att få till timingen på vanligt tränsbett också, men den fördel jag kan se med stång är som sagt att risken för att hästen ska börja spänna emot är mindre OM man tar snabba tygeltag och är noga med eftergiften. På ett tränsbett fungerar det inte på samma sätt att förstärka med ett lite tydligare (fortfarande snabbt) tygeltag eftersom det inte går att variera effekten lika mycket och ofta börjar hästarna snarare ignorera om man tar snabba tygelta så man måste hålla kvar detoch öka för att få effekt. Och som sagt, så snart man måste segdra eller öht hålla kvar tygeltaget en stund så riskerar man att hästen spänner emot eller spänner rygglinjen.

Vad får du detta ifrån? det är ju helt ryttarens ridning - inte tränsbettet detta handlar om! dvs att du får en effekt av den skarpare stången, även om du som ryttare är o-timad och drar och inte är avvägd - än du får med tränsbettet om du gör likaledes.

Större variationsmöjligheter i signalen skulle man kunna sammanfatta det med. MEN det tycker jag även bettlösa träns har om de inte är för snälla i förhållande till hur känslig hästen är för där vågar man rycka till en gång om hästen är olydig eller i obalans och signalen behöver förstärkas eftersom det inte alls är lika skarpt.
Mycket av detta kan man ju också göra med sitsen, men det finns alltid tillfällen då man behöver förstärka med tyglarna, annars skulle man ju rida utan huvudlag!

Håller inte med ett enda dugg här. Men jag kan se varför du tycker att stången är ett bra redskap. Du beskriver behov av att rida med tygeln/bettet som inte bör finnas där. På stång rider man en välriden, rätt riden häst, och är en välridande, avvägd ryttare med framför allt oberoende hand. De scenarios du beskriver är ryttare som INTE är oberoende i sina hjälper över huvud taget - inga andra har behov av det du beskriver, att rycka till eller få sådana spänningar i hästen att de skall korrigeras med handen.....

se kommentarer ovan. förklara gärna om jag missuppfattat ngt! skulle gärna vilja att du läser mitt tidigare inlägg också då min frågeställning där är kopplat till detta i högsta grad.

 

[Totola]

Sv: Yttertygel.

men det är sånt här jag undrar över.

Här på buke är vi så gott som alla glada amatörer på olika nivåer.

Jag tror säkert att en mästare kan rida en redan utbildad häst på blank stång, men utbildningen dit sker på annat sätt.


Vad får en hoper glada amatörer att tro att de är lika skickliga eller tom mer skickliga än en mästare - eftersom de slänger på stången så snabbt på icke utbildade hästar?

Jag tycker inte att det är okey att gå på personer på ett personligt plan, men många stångförespråkare har här visat vilken nivå de är på både i skrift och bild och film....

Och vi är alla barn i början - men med mer erfarenhet kommer också insikt... hur stort ansvar ryttaren har.

Min åsikt är att om det är ens eget djur så har man rätt att testa. Med visst mått av vett bakom, för allt som faktiskt klassas som djurplågeri har man såklart INTE rätt att testa Kan låta hårt mot hästarna, men man måste lära sig någon gång och på något sätt, har man aldrig testat rida på blank stång har man inte den förstahandsupplevelsen av varför man INTE ska göra det om man inte är redo. Andrahandsinfo tenderar vi människor ofta att ta för lätt på.

Själv anser jag också att blank stång är det väldigt stor skillnad på mot stång kombinerat med bridong eller kapson. Sen är det såklart olika från person till person hur mycket man använder stång resp. annat "bett". Stor skillnad på att jobba med stång från marken jämfört med från ryggen (om man har tekniken själv), stor skillnad att rida lugnt och inte så avancerat eller saker som rids mest med sitsen på stång jämfört med att rida på stång i alla tempon, gångarter, övningar och alltid ha den där om man säger så.
Sitter man bara och skrittjobbar i sakta tempo eller travjobbar i sakta tempo och man till största delen kontrollerar hästen med sin sits, ja då kan det vara hundra gånger mer "rätt" att använda stång än på en häst som man drar på stång för att få bättre kontroll.

 

[Totola]

Sv: Yttertygel.

Okej det behövde nog förtydligas... jag menar INTE att det skulle vara en fördel att ha minimal kontakt eller ingen alls. Bara just i det scenariot. Det optimala tycker jag är när man verkligen känner att man har hästen i handen men att den känns mjuk i handen. Det kallar inte jag minimal kontakt utan optimal kontakt! Det vill jag inte uppnå om jag rider på stång just för att den blir för skarp, så innan hästen kommit till det stadiet att den kan hjälpas med enbart sits och någon halvhalt är det svårare att komma åt hästen med stång.

Och nej, jag menar inte att man automatiskt får rätt inverkan av en stång. Tvärtom, oftast får man automatiskt en dålig inverkan. Det får man iofs på ett tränsbett också men där kan man "jobba sig runt" det på ett helt annat sätt tycker jag. Stången ger en ANNAN inverkan, och i vissa fall är den bättre. Är man nybörjare eller bara icke-rutinerad, eller rider med en ridstil där stång inte passar, ja då ska man såklart inte söka denna andra inverkan utan se till att göra grovjobbet. Det är mycket få hästar och ryttare som verkligen får en bättre form av stång.

Man får ju ta hänsyn till att jag talar om två olika typer av användning: 1. det som jag tror att stången kan vara BRA till, för vissa hästar och ryttare som kommit riktigt långt men hästen låser sig när det kommer till hög samling, eventuellt kan den hästen fungera ännu bättre med en annan inverkan. 2. de anledningar jag själv kan se att använda stång; för att man själv ska få variation och därmed minska risken att bli tygelryttare (om man som jag t ex har mycket större respekt för stången och därmed ger mig f*n på att rida mer med sitsen, eller bara vill checka av hur långt man kommit) som variation för att hästen ska få jobba lite annorlunda, för oftast blir det skillnad på formen med stång vs. tränsbett men oftast bara "annorlunda" inte bättre. När man ska rida väldigt precist och man känner att enbart kapsonen inte räcker till timing- och precisionsmässigt, på en häst som redan rids mest för sitsen. Ingen idé att ta ett tränsbett då för med det syftet tycker jag tränsbettet är sämre än kapson.

Angående timingen så menar jag inte när ryttarens timing är dålig utan när hästen inte har förutsättningarna för att lyssna snabbt på en vältimad hjälp och man riskerar att behöva ta en för tung signal och få motsatt den effekt man önskade. Men det här hör till kategori 2, det jag själv kan tänka mig att använda stång för, och har mao en del med min ridstil att göra. Självklart varierar det mellan olika ryttare. Är man inte vältimad, då ska man inte använda stång, helt enkelt för att man bara kommer få en tungriden häst som svarar sämre på ryttarens signaler. Vet man att man är dåligt timad i en specifik rörelse eller ett specifikt moment bör man också undvika att använda stången vid det tillfället, hellre träna in det i grimma från marken tills timingen sitter.

Angående att rycka till - om hästen inte lyssnar på mig när jag är ute och leder i grimma utan bara ignorerar då behöver jag förstärka. Istället för att skapa en dragkamp så rycker jag till i grimskaftet.
Om en häst inte lyssnar på ett tygeltag när jag rider på bettlöst tillämpar jag samma metod, just för att hästen aldrig ska lära sig att starta en dragkamp.
Det ideala vore såklart om hästen aldrig behöver denna förstärkning. Många gör inte det, men då är det för att de är rätt inlärda från början, och ryttaren garanterat har använt sig av liknande förstärkning under inlärningen.
På ett bett vill jag absolut inte rycka till eftersom det är mycket skarpare. Då finns inte samma typer av förstärkningar.
Som sagt, det optimala även där är att hästen inte ska få någon anledning till det. Men under en utbildning när man tränar övningar där hästen behöver bra balans och teknik och ännu inte har den i ryggmärgen kan man behöva korrigera. Ofta räcker det med en liten korrigering, för sitsen t ex eller en kramning i handen, eller att man går ur övningen och går tillbaka till något annat grundläggande för att öva upp bristen. Men när hästen väl är ur balans eller har blivit okoordinerad, då KAN den inte lyssna på små signaler utan det krävs en "korrigering". Alternativet är ju att låta hästen avbryta och börja om, det handlar nog mest om ryttarens träningsmetoder.

Du kanske inte har det behovet om du har en annan ridstil och andra träningsmetoder. Just den ridning jag använder är väldigt blottande eftersom jag vill att hästen ska gå i balans men inte låter den få balansen från mig (min hand) i många övningar provocerar man t o m hästen indirekt till att tappa balansen för att man ligger precis på gränsen till vad den klarar av just för att träna upp balansen. Och i många fall så avbryter man och börjar om ifall hästen tappar koordination eller balans, men har man rätt timing med korrigeringen så kan man ibland återfå balansen och tekniken och slipper börja om. MEN om hästen då känner sig låst av tygeltaget eller det är för litet för att den i det läget ska kunna följa kommandot så skiter det sig.
Det här hör som sagt till del 2, i vilka situationer/av vilka anledningar JAG kan tänka mig att rida med stång, så självklart kan det variera beroende på ridstil. Och som sagt så kan jag ofta få samma resultat på bettlöst när det gäller den här delen så det är ingen ursäkt till att använda stång om man nu ser det som ett tortyrredskap som vissa verkar göra.

 

[mackan]

Sv: Yttertygel.

Du kanske inte har det behovet om du har en annan ridstil och andra träningsmetoder. Just den ridning jag använder är väldigt blottande eftersom jag vill att hästen ska gå i balans men inte låter den få balansen från mig (min hand) i många övningar provocerar man t o m hästen indirekt till att tappa balansen för att man ligger precis på gränsen till vad den klarar av just för att träna upp balansen. Och i många fall så avbryter man och börjar om ifall hästen tappar koordination eller balans, men har man rätt timing med korrigeringen så kan man ibland återfå balansen och tekniken och slipper börja om. MEN om hästen då känner sig låst av tygeltaget eller det är för litet för att den i det läget ska kunna följa kommandot så skiter det sig.
Det här hör som sagt till del 2, i vilka situationer/av vilka anledningar JAG kan tänka mig att rida med stång, så självklart kan det variera beroende på ridstil. Och som sagt så kan jag ofta få samma resultat på bettlöst när det gäller den här delen så det är ingen ursäkt till att använda stång om man nu ser det som ett tortyrredskap som vissa verkar göra.

Bortsett från det jag citerat ovan så förstår jag bättre vad du menar ja, med de förklaringar du gav. Tack!

ang. det jag har citerat, så nej - mitt ridsätt förespråkar inte att man håller balansen i tygeln/munnen det heller, utan att hästen bär sig och balanserar sig. Dock känner jag inte igen metoden att med flit få den att tappa balansen för att sen erbjuda den balans via tygeln i sista korrigerings stadiet - det får du gärna förklara syftet med, hur hästen då blir oberoende från handen via det träningssättet.

Jag ser inte stång alls som ett tortyrredskap!! Snarare som jag redan skrivit - ett utmärkt redskap - på rätt nivå för ryttare och häst. Dock undrar jag varför du använder det på hästar jag sett som du ridit? de är inte särkskilt högt skolade eller balanserade vad jag sett, du tävlings rider inte, och vad jag förstår är de ridtravare, och jag undrar då återigen varför det är logiskt att rida på stång. Tycker dina motiveringar skulle vara skäliga rent generellt, om vi förutsatte att alla låg på en ganska skäligt hög och skicklig nivå. Men som generellla beskrivningar av vad det åstadkommer och vad man kan göra med det - är jag rädd att det bara låter attraktivt för många som inte ÄR så slipade och rutinerade, att rida runt på stång. Tycker man ser det även här på forumet dagligen dax, dvs att det är allmänt vedertaget och praktiserat. Jag anser inte - av 90% av de bilder jag sett, att denna skara har med stångbettridning att göra, även om de använder det. Ett fåtal vad jag sett, är på en nivå som motiverar det. Men jag förstår att ämnet är heligt och känsligt på kanske särskilt detta forumet, så jag ska inte insistera vidare.

 

[Totola]

Sv: Yttertygel.

KL
Håller med om allt det Solis skriver och vill återvända till min "fråga" tidigare, ang. att resonera som så att "stången åstadkommer en fin överlinje" på en häst som inte annars går med denna överlinje. Kommenterade då att det är samma tänk som att smälla på en hjälptygel, som tex graman, dvs man forcerar och simulerar då en form som hästen endera ej är kapabel till utan forceringen, alternativt ryttaren är ej kapabel att rida den till denna formen.

Svarar på denna också, missade att den skulle vara riktad till mig Förstår dock inte varför, för här har jag inget att invända. Till att få en form tycker jag enbart stång är ett dåligt redskap. (iofs är alla bett dåliga redskap till form om man bara skulle använda bettet )

Varför är det då så accepterat att använda stång i det resonemanget?

Tja, jag använder vilken utrustning jag vill på min häst, och jag anser mig kapabel att avgöra om det är "djurplågeri" eller inte. Dock är det ju inte alltid man har någon nytta av den och det är lätt hänt att man lurar sig själv att man har det när det är raka motsatsen. För sin egen skull bör man försöka analysera detta och komma fram till ett ärligt svar på om hästen VERKLIGEN går bättre och om man VERKLIGEN har någon nytta av stången. Jag anser att jag har det i vissa fall, men till andra saker suger den. Och som sagt, rent allmänt gillar jag inte att rida på stång.

I tävlingskretsar är man mycket försiktig med stångridandet och introducerar inte detta förrän man tagit ett etablerat och stadigt kliv upp i LA med väl befäst form. Men en stor samling hobbyhemma ryttare rider glatt om kring på sina stänger och tycker att de gör underverk. Totola - kan du förklara för mig tex hur det kan vara logiskt att rida en halvriden häst på en stång över huvud taget? Du varken tävlar och vad jag vet har du ridtravare eller har jag fel? vad är syftet att rida en sådan på stångbett? (OBS! Jag vet att du markerar att du INTE gör detta tradtionellt, men varför skulle man ens göra det EN gång eller då och då?)

En del av svaret har du fått i andra inlägg och i svaret ovan, men på den specifika biten VARFÖR jag ens provat;
Gång 1 var på en häst som jag helt ärligt absolut inte var redo att rida med stång på (redo i bemärkelsen att man hade någon nytta av det för jag vågade inte ens ta i stången mer än lyfta handen ett par cm nån gång ) att jag ens provade var att det enda bett jag hade till hands som var oledat var ett stångbett och jag ville testa om hästen trivdes bättre på oledat. Resultatet? Jag red mycket mer med sitsen och tack vare det tror jag hästen hamnade i bättre balans. Så när jag red på en stor utebana och aldrig behövde förstärka styrning/ställning med handen gick hästen faktiskt riktigt trevligt, när jag red i ett litet ridhus gick det däremot riktigt dåligt. Slutsats = jag använde inte stång mer på den hästen, men det var ändå ett lärorikt experiment.
Gång 2 var när jag haft en annan häst på tillridning och tränaren red på stång + kapson. Hästen hade fått betydligt bättre grunder av tillridningen, men tränaren var en "typisk AR-tränare" som tar det steg för steg och hade "bara" kommit till samlad trav som hästen bara orkade ett halvt varv på volten i ena varvet och en långsida i andra varvet. Eftersom tränaren utbildat hästen med stång + kapson ville hon att jag skulle prova detta. Det fungerade ju bra för att hästen redan hade fått bra grunder inom det specifika området, men jag själv trivdes inte med stången utan tyckte att jag fick lika bra resultat av bara kapsonen.

Det händer som sagt ändå att jag plockar fram stång (kombinerat med kapson) och då är det i de syften jag skrivit i tråden, frmst som variation eller för att tvinga mig själv att rida bättre med sitsen, inte för att man inbillar sig att man får en bättre form. Formen avgörs av ridningen, inte vilket bett man använder. Däremot om bettet till viss grad hindrar optimal form och man har kommit så långt att man har någon nytta av att jobba med såna smådetaljer, så håller jag fast vid att den KAN ge bättre effekt. Inget jag kan bevisa men bara intrycket jag fått

Om ngn blir irriterad över min raka fråga så är den inte menad som provocerande eller ett finger till ngn, - men jag skulle ärligt vilja veta logiken bakom, och inte minst skillnaden i logiken resonemang att det är "ok" att skapa en "snygg överinje" på stångbett som man inte annars åstadkommer, men jävlar om ngn smäller på en hjälptygel

Precis som jag skrivit i nåt annat inlägg så är det inte säkert att överlinjen blir bättre, snarare bättre på någon punkt och sämre på någon annan. Men att bettet påverkar lite annorlunda så därför kan vissa delar ofta se bättre ut, men tränsbett gör att andra saker ofta ser bättre ut. Det jag skrev ovan blir även lite svar på detta.

 

[Lusidor]

Sv: Yttertygel.

Det går att få till timingen på vanligt tränsbett också, men den fördel jag kan se med stång är som sagt att risken för att hästen ska börja spänna emot är mindre OM man tar snabba tygeltag och är noga med eftergiften. På ett tränsbett fungerar det inte på samma sätt att förstärka med ett lite tydligare (fortfarande snabbt) tygeltag eftersom det inte går att variera effekten lika mycket och ofta börjar hästarna snarare ignorera om man tar snabba tygelta så man måste hålla kvar detoch öka för att få effekt. Och som sagt, så snart man måste segdra eller öht hålla kvar tygeltaget en stund så riskerar man att hästen spänner emot eller spänner rygglinjen.

Det här är anledningen till att jag provat stång iaf.

Här pratas det mkt gyllene ideal och hur det borde vara. men i realiteten är det inte så lätt att få till, de fysiska lagarna säger sitt och då man riskerar att utsätta hsten för de här kortvariga spänningarna genom hjälpgivningen så kan jag tycka det är ganska ok att använda ett bett som går runt problemet.
man får ju bedöma resultatet, inte höja sig i vackra drömscenarion.

Om vi nu pratar om ridning i hög samling, används inte kandar då??
Ska vi inte jämföra äpplen o äpplen?
Här är mycket diskussioner om vem som har ett snyggt kandar osv, på hur hög nivå och med perfekt sits rider alla de ryttarna?
Om stång fördöms som djävulens redskap, varför sitter den på alla GP-hästar. Och där rids det med Tryck i stången på de flesta bilder jag sett iaf.

Att se en häst riden på 90% hängande stångtygel i samlade övningar ser för min syn vackrare ut än ett dressyrprogram med tydligt bakåthållen stångskänkel och tydliga förhållningar i snart när varje steg...

Vad tycker ni om kandarridningen, varför tas den inte upp som ett aber här?

 

[mackan]

Sv: Yttertygel.

Det här är anledningen till att jag provat stång iaf.

Här pratas det mkt gyllene ideal och hur det borde vara. men i realiteten är det inte så lätt att få till, de fysiska lagarna säger sitt och då man riskerar att utsätta hsten för de här kortvariga spänningarna genom hjälpgivningen så kan jag tycka det är ganska ok att använda ett bett som går runt problemet.
man får ju bedöma resultatet, inte höja sig i vackra drömscenarion.

Om vi nu pratar om ridning i hög samling, används inte kandar då??
Ska vi inte jämföra äpplen o äpplen?
Här är mycket diskussioner om vem som har ett snyggt kandar osv, på hur hög nivå och med perfekt sits rider alla de ryttarna?
Om stång fördöms som djävulens redskap, varför sitter den på alla GP-hästar. Och där rids det med Tryck i stången på de flesta bilder jag sett iaf.

Att se en häst riden på 90% hängande stångtygel i samlade övningar ser för min syn vackrare ut än ett dressyrprogram med tydligt bakåthållen stångskänkel och tydliga förhållningar i snart när varje steg...

Vad tycker ni om kandarridningen, varför tas den inte upp som ett aber här?

Men Lusidor, debatten kommer sig ju av att halva hobby sverige verkar laborera med stänger. Och fortfarande anse sig ha motivation och anledning att så göra, med diverse olika argument. ett av dina var att hästen fick en trevlig överlinje och att du får igenom halvhalter. Vad jag vet är du inte på nivå högre samling med din häst? Du missar ju totalt diskussionen. Rätt använd är stång ett bra redskap för rätt ekipage, inte sjutton har jag sagt att det är djävulens redskap det jag ifågasätter är varför det används av var och varannan Lilla Lisa i skogen på hobbyhästen Sune. så att jämföra äpplen och äpplen - det blir omöjligt i denna diskussion, därför att majoriteten av mkt stabila och etablerade LA ryttare inte använder stång/kandar, men en skrämmande drös skogsryttarna tycks göra det och anse att det är en bra ide.

Totola - ang. ditt senaste svar - nej det var INTE riktat till dig i sin helhet, därför jag skrev KL, synd att du trots allt blev förvirrad. Däremot hade jag en fråga i det inlägget där jag riktade mig till dig med namn, ang. varför du ville använda stången på en viss häst på en viss nivå. Men nu har du förklarat det så ok. ville bara förtydliga att hela inlägget alltså inte var riktat till dig precis som jag avsåg med att skriva KL....Tack för nyanserade svar i övrigt!

 

[Totola]

Sv: Yttertygel.

ang. det jag har citerat, så nej - mitt ridsätt förespråkar inte att man håller balansen i tygeln/munnen det heller, utan att hästen bär sig och balanserar sig. Dock känner jag inte igen metoden att med flit få den att tappa balansen för att sen erbjuda den balans via tygeln i sista korrigerings stadiet - det får du gärna förklara syftet med, hur hästen då blir oberoende från handen via det träningssättet.

Som sagt, indirekt blir det ju eftersom man rider övningar där hästen behöver bra balans utan att ge den balansen till hästen. Man försöker såklart att inte STÖRA balansen och ge hästen så bra förutsättningar som möjligt, men man hjälper inte till med handen
Jag är lite scitzo är jag rider eftersom jag ibland känner mig som en renodlad AR-ryttare och ibland som en "vanlig" dressyrryttare eller är helt inne på klassisk fransk dressyr. Det går i perioder. Så jag förstår om det är svårt att hänga med i svängarna
Inom klassisk fransk dressyr rider man ibland övningar där man försöker få hästen själv att ändra om till bättre balans. Ett exempel kan vara att smygskritta så sakta det bara går och korrigera så lite och med så små hjälper som möjligt, detta med syftet att hästen för att kunna hålla det sktatempot utan att tappa balansen måste balansera om sig till att bära lite mer. Men man måste ändå korrigera så mycket som behövs, man kan inte bara låta hästen ignorera ens hjälper, vilket betyder att om hästen t ex är i obalans eller spänner sig/är stressad kan man behöva ta till större hjälper tillfälligt för att kunna återgå till det lätta.
Inom AR är det inte riktigt samma filosofi även om de inte motsäger varandra så mycket. När ajg rider AR blir jag mycket petigare med att alla pusselbitar ska klaffa, då använder jag ofta halvhalter för att flytta kroppsdelar på plats när det inte räcker med sitsen (vilket det ofta inte gör om hästen är minsta lilla ojämn/stel/blockerad). Eftersom det inte är ett läge som hästen skulle föredra att gå i, man försöker få hästen gå på ett bättre sätt än dess försvarsmekanismer vill, så betyder det att man kan få ta till lite större korrigeringar (än enbart sits) ganska ofta bitvis i träningen tills man kommit över den spärren.

Jag ser inte stång alls som ett tortyrredskap!! Snarare som jag redan skrivit - ett utmärkt redskap - på rätt nivå för ryttare och häst. Dock undrar jag varför du använder det på hästar jag sett som du ridit? de är inte särkskilt högt skolade eller balanserade vad jag sett, du tävlings rider inte, och vad jag förstår är de ridtravare, och jag undrar då återigen varför det är logiskt att rida på stång. Tycker dina motiveringar skulle vara skäliga rent generellt, om vi förutsatte att alla låg på en ganska skäligt hög och skicklig nivå. Men som generellla beskrivningar av vad det åstadkommer och vad man kan göra med det - är jag rädd att det bara låter attraktivt för många som inte ÄR så slipade och rutinerade, att rida runt på stång. Tycker man ser det även här på forumet dagligen dax, dvs att det är allmänt vedertaget och praktiserat. Jag anser inte - av 90% av de bilder jag sett, att denna skara har med stångbettridning att göra, även om de använder det. Ett fåtal vad jag sett, är på en nivå som motiverar det. Men jag förstår att ämnet är heligt och känsligt på kanske särskilt detta forumet, så jag ska inte insistera vidare.

Tja, som sagt. Jag inbillar mig inte att hästarna går bättre på stång för mig. Och jag rider min häst med vilket bett jag vill. Och jag tillhör också den skara människor som ifrågasätter att man drar på stång för vissa syften och på vissa sätt av användning eller att man använder det för tidigt innan man egentligen har någon nytta av det. Formen har inget med bettet att göra (som sagt, med undantag för om bettet hindrar en viss form för en viss häst).
Men alla har rätt att prova och dra sina egna slutsatser. Däremot är det ju synd om man lurar sig själv att det ger effekter som det i själva verket inte gör.

 

[axel]

Sv: Yttertygel.

Det här är anledningen till att jag provat stång iaf.

Här pratas det mkt gyllene ideal och hur det borde vara. men i realiteten är det inte så lätt att få till, de fysiska lagarna säger sitt och då man riskerar att utsätta hsten för de här kortvariga spänningarna genom hjälpgivningen så kan jag tycka det är ganska ok att använda ett bett som går runt problemet.
man får ju bedöma resultatet, inte höja sig i vackra drömscenarion.

Om vi nu pratar om ridning i hög samling, används inte kandar då??
Ska vi inte jämföra äpplen o äpplen?
Här är mycket diskussioner om vem som har ett snyggt kandar osv, på hur hög nivå och med perfekt sits rider alla de ryttarna?
Om stång fördöms som djävulens redskap, varför sitter den på alla GP-hästar. Och där rids det med Tryck i stången på de flesta bilder jag sett iaf.

Att se en häst riden på 90% hängande stångtygel i samlade övningar ser för min syn vackrare ut än ett dressyrprogram med tydligt bakåthållen stångskänkel och tydliga förhållningar i snart när varje steg...

Vad tycker ni om kandarridningen, varför tas den inte upp som ett aber här?

Men nu blandar du ihop det
Kul att blanda ihop GP-ryttare med gemene man

Enligt TR så SKALL vissa program ridas på Kandar- punkt.
Det har alltid varit så, men det har ändrats till valfritt i några MSV B program- o det kommer troligen att fortsätta att utvecklas i den riktningen.
Sen kan man rida på A.-enbart Bridongen. B. på båda betten- vilket tillsammans ger en bredare o snällare belastningsyta.
Ellr C på bara stången- vilket JAG aldrig har sett förekomma.

 

[Anna_]

Sv: Yttertygel.

*delvis kl*

Om tygeln ändå bara hänger, varför kan den inte sitta fast i ett tränsbett?

 

[Solis]

Sv: Yttertygel.

Du skriver att stången ger ett kvitto på att man inverkat rätt med sin sits. Jag menar att det gör den inte eftersom det är så lätt att få en falsk eftergift på stång. Jag tycker tvärtom att tränsbettet ger ett bättre kvitto. När man fått detta "kvitto" kan man börja använda ett lite mer avancerat bett, vid behov. Hoppas det blev klarare angående vad jag inte håller med dig om? :smirk:

 

[Solis]

Sv: Yttertygel.

KL

Jag har också funderat, precis som AnnA nu undrar, varför man inte lika gärna kan använda tränsbett när nu tygeln ändå bara ska hänga? Varför måste den hänga i just ett stångbett?

Lucidor: den användning av kandar du ser är från tävling. Dessa hästar rids framför allt på tränsbett till vardags. Det går utmärkt att rida både piaff och passage på tränsbett. Har du någon gång sett en GP-ryttare rida med sträckt stångtygel och hängande bridongtygel?

 

[Anna_]

Sv: Yttertygel.

Jag har sett en GP-ryttare visa upp sitt kür-program ridandes med repgrimma, det såg väldigt trevligt ut!

 

[Gast]

Sv: Yttertygel.

Stor skillnad på att jobba med stång från marken jämfört med från ryggen .

Varför då? Förutsatt att det är handen du pratar om.

Gast

 

[Lusidor]

Sv: Yttertygel.

Enligt TR så SKALL vissa program ridas på Kandar- punkt.
Det har alltid varit så, men det har ändrats till valfritt i några MSV B program- o det kommer troligen att fortsätta att utvecklas i den riktningen.

Det är ett ganska svagt argument. Att det alltid varit så.
Slutet av den här tråden ger intrycket att stången är ett STORT nono, och jag undrar varför ni då tycker det blir ok helt plötsligt då man kommit upp på en viss nivå.

Det jag menar är rätt tid för stång är ju oxå högt uppe på stegen. Även om jag provat. Mest för att instruktör velat det, och det var i ett visst stadie. Nu jobbar vi på tränsbett för att det är det rätta redskapet.

Igen, varför blir stången med sina otrevliga biverkningar plötsligt ok i tävlingssammanhang? Om tränsbettet nu har allt man behöver, varför behövs kandaret då enl TR.

Effekten är ju densamma, även om jag oxå anser att en ej färdig häst inte kan svara korrekt på stångens inverkan.
Eller att en orutinerad ryttare inte kan hantera den som hjälpmedel.

Kan vi stryka tanken på blank stång på stel oskolad häst och prata om de situationer då den har en positiv verkan!?

 

[Totola]

Sv: Yttertygel.

*delvis kl*

Om tygeln ändå bara hänger, varför kan den inte sitta fast i ett tränsbett?

Den hänger såklart inte ALLTID, bara om jag gör det i "rida med sitsen"-träningssyfte. Och då är stången bara en mental grej, att man inte vant sig på samma sätt att rida med tyglarna på stång så det är lättare att låta bli. Hade lika gärna kunnat rida utan huvudlag men det är jobbigt om hästen t ex inte står stilla vid uppsittning!
Förutom i det fallet hänger inte tygeln ALLTID utan som utgångsläge. Eftersom stången är så skarp inverkar den ändå lite på hästen av bettets och tyglarnas vikt, även så inverkar den mer när man bara höjer handen utan att ta kontakt med munnen. Om jag bara vill få en annan inverkan kan den lilla signalen (av tyglarnas och bettets vikt) ge den minimala inverkan som behövs. Men det är enbart för variationen, att komma åt en ANNAN del av överlinjen än man brukar, lite som stretching gör det isåfall oftast för hand.
Till förhållningar när man "precisionsrider" tar jag i tyglarna, om det inte räcker med att använda sitsen eller höja handen ngt.

 

[Totola]

Sv: Yttertygel.

Varför då? Förutsatt att det är handen du pratar om.

Gast

För att från marken har man bättre koll på sig själv. Man riskerar inte att dra hästen i munnen eller inverka felaktigt för att man inte har koll på sig själv, förutsatt att man inte håller stångtygeln för kort. Man riskerar inte heller på samma sätt att SKAPA spänningar i hästen som kommer från en själv. Även så jobbar man nästan uteslutande i sakta tempo för hand, funkar ju inte att tokspringa bredvid hästen, man ska kunna gå i sakta/normalt tempo. När man jobbar i skritt så blir det lättare med timing.

Sen finns det såklart de som missbrukar stången från marken eller inte vet hur man ska hantera den, men rent generellt gör man sig en mindre otjänst än om man börjar rida med stång utan att vara redo.

 

[Totola]

Sv: Yttertygel.

Du skriver att stången ger ett kvitto på att man inverkat rätt med sin sits. Jag menar att det gör den inte eftersom det är så lätt att få en falsk eftergift på stång. Jag tycker tvärtom att tränsbettet ger ett bättre kvitto. När man fått detta "kvitto" kan man börja använda ett lite mer avancerat bett, vid behov. Hoppas det blev klarare angående vad jag inte håller med dig om? :smirk:

Mja, det beror på i vilken situation. På ett sätt kan jag hålla med, men nu syftade jag på om man använder stången specifikt till detta ändamål, att checka av hur ridningen med sitsen fungerar och att man då inte alls "rider med tyglarna". Ställning och böjning brukar skita sig ganska rejält om man inte lärt hästen att böja och ställa för sittbenen och om man själv inte håller koll på såna delar. Om man rider som vanligt på en stång är det mycket bättre kvitto på tränsbett.

 

[mackan]

Sv: Yttertygel.

Igen, varför blir stången med sina otrevliga biverkningar plötsligt ok i tävlingssammanhang? Om tränsbettet nu har allt man behöver, varför behövs kandaret då enl TR.

Effekten är ju densamma, även om jag oxå anser att en ej färdig häst inte kan svara korrekt på stångens inverkan.
Eller att en orutinerad ryttare inte kan hantera den som hjälpmedel.

Kan vi stryka tanken på blank stång på stel oskolad häst och prata om de situationer då den har en positiv verkan!?

Återigen så förstår jag inte hur du kan ställa den frågan, har du läst de tidigare kommentarerna?
stången har inte de otrevliga biverkningar du pratar om på en högre nivå på häst och ryttare. Den är ett redskap som har biverkningar på en oskolad häst eller fel använd av ryttare. Framför allt används den inte av en rutinerad ryttare så som den användas av en oskolad ryttare. så återigen, jag förstår inte hur du kan ställa frågan varför det är ok i tävlingssammanhang i högre klasser.

så nej - effekten blir inte detsamma, för hästen kan svara på ett ändamålsenligt sätt därför att den har nått en nivå och ryttaren kan hantera.

 

[Solis]

Sv: Yttertygel.

Missförstår jag dig eller tycker du att det är bäst att börja rida med stång för att lära sig att sitta och inverka rätt och SEDAN byta till tränsbett?