Sv: Yttertygel.
Missade visst att svara på det här
Mer funderingar så här efter midsommar: du skriver att tygeltagen blir snabbar på stång. Men då tänker jag som så att om tygeltaget blir segt på tränsbett så blir det knappast snabbare bara för att tränsbettet byts mot stång, däremot blir tygeltaget starkare på stången än på tränsbettet. Det här med svag tajming är väl något de flesta av oss "dödliga" får arbeta som gnuer med...
Ja, jag vet inte hur jag ska förklara faktiskt. Det är mer känslan i handen än förnuftet som talar tror jag:smirk: Ett försök; när jag använder stång (kombinerat med kapson som sagt) så har jag aldrig för avsikt att ha kontakt med munnen på hästen mer än om jag får det "av misstag" eller när man ska göra en förhållning. Mest för att det är skarpt, men även för att jag inte tycker det ger något. Man kan ha minimal kontakt för att ge en ram, men inte kontakt på samma sätt som på tränsbett att man känner hästen i handen.
När man som ursprungsläge har kontakt med hästmunnen är det lättare för hästen att spänna emot (från minimalt till att hänga sig i handen) än om man som ursprungsläge inte hade kontakt och tar ett snabbt tygeltag. Det kan ju behövas ett snabbt tygeltag om man vill få effet på ett visst ben eller en vis kroppsdel, men då gäller det ju att hästen inte hinner/vill spänna emot för gör den det så får man inte önskad effekt vid rätt tillfälle. Sen vill jag själv som ryttare inte behöva spänna mig när jag tar en förhållning vilket är väldigt lätt hänt OM man behöver ta en tydligare förhållning, det är lätt att låsa armbågar och handleder.
Med stång är det visserligen skarpare, men det betyder ju att man kan ta en minimal tygelhjälp och ändå få stor effekt, att den blir "förstorad" till hästens mun. Då är det inte lika stor risk att jag som ryttare spänner mig, och jag kan få en väldigt snabb reaktion även om hästen är på väg att hamna ur balans eller av annat skäl inte KAN lyssna på en pyttehjälp. Ibland är det ju mycket timing för att allt inte bara ska kollapsa, att man behöver ta en lite större signal snabbt för att rädda upp situationen så att säga.
Det går att få till timingen på vanligt tränsbett också, men den fördel jag kan se med stång är som sagt att risken för att hästen ska börja spänna emot är mindre OM man tar snabba tygeltag och är noga med eftergiften. På ett tränsbett fungerar det inte på samma sätt att förstärka med ett lite tydligare (fortfarande snabbt) tygeltag eftersom det inte går att variera effekten lika mycket och ofta börjar hästarna snarare ignorera om man tar snabba tygelta så man måste hålla kvar detoch öka för att få effekt. Och som sagt, så snart man måste segdra eller öht hålla kvar tygeltaget en stund så riskerar man att hästen spänner emot eller spänner rygglinjen.
Större variationsmöjligheter i signalen skulle man kunna sammanfatta det med. MEN det tycker jag även bettlösa träns har om de inte är för snälla i förhållande till hur känslig hästen är för där vågar man rycka till en gång om hästen är olydig eller i obalans och signalen behöver förstärkas eftersom det inte alls är lika skarpt.
Mycket av detta kan man ju också göra med sitsen, men det finns alltid tillfällen då man behöver förstärka med tyglarna, annars skulle man ju rida utan huvudlag!
Du skriver att stångridna hästar har snyggare välvning av hela halsen än hästar som mestadels rids på tränsbett. Då undrar jag om du anser att elithästarna ser felridna ut? Dessa rids i de flesta fall på tränsbett till vardags. Vill bara förstå hur du menar. :smirk:
För att förtydliga: absolut inte ALLA stångridna hästar ser bättre ut i halsen, i regel bara de som är välutbildade och har ryttare som både är skickliga och kan hantera stången. Det är just den specifika delen framför manken, och är andra delar spända så blir helhetsformen fortfarande dålig.
Visst finns det elithästar som ser felridna ut enligt mina prioriteringar men i det här fallet tycker jag felriden är fel ord. En häst kan vara välriden utan att ryttaren kommer åt den fullt ut, eller att det hade kunnat bli ännu lite bättre om en till pusselbit klaffat bättre. Det är när man börjar komma till riktigt samlade rörelser jag tycker att skillnaden märks, men som sagt stång är inte alls någon garanti för att det blir bättre utan i många fall också det som stjälper. På en häst som redan rids bra/är riktigt välriden kan det vara lite som pricken över i-et som gör att det ser ännu lite bättre ut. Då gäller det dock att det var just den delen av ryggen och halsen som felade från början och att hästen accepterar bettet/ryttaren kan rida med det.
