Sv: Yttertygel.
Traven är egentligen lite "farlig" att jobba för mycket i (anser jag) eftersom hästen går mer stilla med huvudet i trav, därför kan man tro att hästen är samlad och i bra form sas även när den inte är det. lättare för oss ryttare att lura oss själva andra anledningen är att traven är diagonal, därför är det extra viktigt att hästen är rakriktad och hyfsat jämnstark. Annars kommer den belasta andra diagonalen mer hela tiden utan att man kanske märker det, behöver ju inte vara i stor grad, likaså har hästen lätt för att böja lite fel i ryggen utan att man märker det lika lätt som i t ex galopp. Hästarna har lättare att låsa ryggen än i skritt och galopp, och som sagt så är det svårare för oss ryttare att märka.
Men som sagt, det där var mina åsikter, enligt AR så är det som jag fattat det för att RYTTAREN har lättare att rida hästen i skritt/lägre gångarter och tempon medans man är i ett inlärningsstadie och innan hästen har styrkan nog att gå på samma sätt i trav. Man kräver ju samling och skolor ganska tidigt i traven när man väl börjar, för att det inte ska bli för pressande för hästen är det bra om det sitter ordentligt i skritten innan man går över till trav. Vad gäller galoppen är det ju också viktigt att allt sitter innan man fattar galopp för när man väl galopperar är det svårare att göra korrigeringar utan att störa galoppen. Då gäller det att den redan har bra bakbensteknik, styrkan och lydnaden. Men just den biten har väl dressyrtränare också oftast som filosofi? Att man börjar med en ny rörelse i en lägre gångart innan man gör samma sak i högre gångarter? Även om de inte tar det lika petigt och bokstavligt utan går snabbare framåt
Det där är jag faktiskt nyfiken på vad det kommer ifrån och varför det anses som en så bra väg/enda rätta vägen.
I all gammal litteratur som jag hittat så pratar de väldigt varmt för att börja med traven och jag upplever själv att det är mycket enklare att koppla ihop hästen och hitta form, bjudning, sökning osv i traven.
Jag kan se vissa poänger på en del typer av hästar, men absolut inte generellt.
Traven är egentligen lite "farlig" att jobba för mycket i (anser jag) eftersom hästen går mer stilla med huvudet i trav, därför kan man tro att hästen är samlad och i bra form sas även när den inte är det. lättare för oss ryttare att lura oss själva andra anledningen är att traven är diagonal, därför är det extra viktigt att hästen är rakriktad och hyfsat jämnstark. Annars kommer den belasta andra diagonalen mer hela tiden utan att man kanske märker det, behöver ju inte vara i stor grad, likaså har hästen lätt för att böja lite fel i ryggen utan att man märker det lika lätt som i t ex galopp. Hästarna har lättare att låsa ryggen än i skritt och galopp, och som sagt så är det svårare för oss ryttare att märka.
Men som sagt, det där var mina åsikter, enligt AR så är det som jag fattat det för att RYTTAREN har lättare att rida hästen i skritt/lägre gångarter och tempon medans man är i ett inlärningsstadie och innan hästen har styrkan nog att gå på samma sätt i trav. Man kräver ju samling och skolor ganska tidigt i traven när man väl börjar, för att det inte ska bli för pressande för hästen är det bra om det sitter ordentligt i skritten innan man går över till trav. Vad gäller galoppen är det ju också viktigt att allt sitter innan man fattar galopp för när man väl galopperar är det svårare att göra korrigeringar utan att störa galoppen. Då gäller det att den redan har bra bakbensteknik, styrkan och lydnaden. Men just den biten har väl dressyrtränare också oftast som filosofi? Att man börjar med en ny rörelse i en lägre gångart innan man gör samma sak i högre gångarter? Även om de inte tar det lika petigt och bokstavligt utan går snabbare framåt