Vinterföräldrar 23/24

Jag är vecka 40+2 och min bebis verkar inte så sugen på att komma ut än.. just i natt får den gärna vänta dock för imorgon är det lucia på dotterns förskola och det är bökigare för barnvakten att lämna då så jag hoppas det drar igång imorgon eftermiddag, kväll eller natt. Eller ännu hellre torsdag morgon!
Åh hade missat att du var så nära nu!
Håller tummarna för att du kan vara med på Lucia 🥰
 
Nu har jag min lilla älskling på utsidan magen ❤️ hamnade på igångsättningslistan i söndags, fick första medicinen vid 18 på söndagen och lillan är född 21.44 på måndagskvällen ❤️❤️❤️ nu är vi på bb och vilar och försöker få igång mat och rutiner. Får skriva mer om förlossningen vid senare tillfälle men vi mår båda bra, blev bråttom på slutet för hon kom med ansiktet uppåt och fick lite jobbigt med hjärtljuden och syret.
 
Nu har jag min lilla älskling på utsidan magen ❤️ hamnade på igångsättningslistan i söndags, fick första medicinen vid 18 på söndagen och lillan är född 21.44 på måndagskvällen ❤️❤️❤️ nu är vi på bb och vilar och försöker få igång mat och rutiner. Får skriva mer om förlossningen vid senare tillfälle men vi mår båda bra, blev bråttom på slutet för hon kom med ansiktet uppåt och fick lite jobbigt med hjärtljuden och syret.
Stort grattis!! Vad härligt att ha bebis på utsidan och att ni alla mår bra! 💕
 
Nu har jag min lilla älskling på utsidan magen ❤️ hamnade på igångsättningslistan i söndags, fick första medicinen vid 18 på söndagen och lillan är född 21.44 på måndagskvällen ❤️❤️❤️ nu är vi på bb och vilar och försöker få igång mat och rutiner. Får skriva mer om förlossningen vid senare tillfälle men vi mår båda bra, blev bråttom på slutet för hon kom med ansiktet uppåt och fick lite jobbigt med hjärtljuden och syret.
Grattis till dig och hela familjen :heart :love:
 
Nu har jag min lilla älskling på utsidan magen ❤️ hamnade på igångsättningslistan i söndags, fick första medicinen vid 18 på söndagen och lillan är född 21.44 på måndagskvällen ❤️❤️❤️ nu är vi på bb och vilar och försöker få igång mat och rutiner. Får skriva mer om förlossningen vid senare tillfälle men vi mår båda bra, blev bråttom på slutet för hon kom med ansiktet uppåt och fick lite jobbigt med hjärtljuden och syret.
Grattis 🤗🤗🥰😍🥰
 
Nu har jag min lilla älskling på utsidan magen ❤️ hamnade på igångsättningslistan i söndags, fick första medicinen vid 18 på söndagen och lillan är född 21.44 på måndagskvällen ❤️❤️❤️ nu är vi på bb och vilar och försöker få igång mat och rutiner. Får skriva mer om förlossningen vid senare tillfälle men vi mår båda bra, blev bråttom på slutet för hon kom med ansiktet uppåt och fick lite jobbigt med hjärtljuden och syret.

Grattis 😍
 
Tw förlossning
Med reservation för lite tidsförvirring och subjektiv upplevelse, har inte kollat journalen eller pratat igenom förlossningen än 😅














Söndag kväll startar induktionen, då är jag öppen ca 1,5 cm, tappen 2,5 cm och ganska mjuk.
Fick 1 mg gel vid 18 som metod och av det fick jag värkar efter ca 20 min som under kvällen jobbade sig upp till 3-4 på 10 min. Gick fint att andas igenom men var jobbigt att ta på rygg, bäst med rörelse.
Vi bestämmer att inte dra på med mer förrän på morgonen och se då hur kroppen har mognat.
Får stark alvedon men kan inte sova på hela natten mer än några minuter i taget. Jobbar med avslappning och lyssnar på musik.
Samma intensitet under natten och har på fm öppnat mig till 3,5 och en ganska mjuk tapp.
Sen blir en lång och oviss väntan på besked där mina värkar kommer och går men snarare minskar än ökar. Kan fortfarande knappt slumra och börjar bli riktigt riktigt trött. Får svårt att hantera smärtan, får alvedon men det är svårt att säga om det hjälper alls.
Vid ca 15 kommer de in och har bestämt att de ska ta hål på hinnorna, inte hänt något framsteg under dagen, bara tomma värkar typ. Testar akupunktur som ger en liten lättnad genom att ta bort det skarpaste av smärtan i ryggen.
Bebis får skalpelektråd och jag värkmätare.
Efter nån timme så har inte värkarna tagit fart utan jag ska få dropp. Vi pratar smärtlindring och jag ber om epidural men får veta att jag måste ha ett etablerat värkarbete först.
Får droppet och så börjar värkarna öka. Dessutom krånglar den apparat som ska mäta dem. Jag måste sitta fast med sladdar både för ctg och dropp och blir starkt begränsad i mina rörelser.
Känns som att mina höfter ska gå av och har svårt att hitta värkens takt som vågor med paus, det bara smäller på och värker mer och mindre hela tiden.
Jag får testa lustgas men får inte till det. Upplever ingen smärtlindring alls och känner mig möjligen bara yr och snurrig.
När bm kollar efter en timme för att se läget inför eda är jag öppen 4-5 cm och i aktiv fas så då får jag bedövning.
De kommer fort då de var i ett annat rum nära men jag upplever situationen som stressad och jobbig. Jag har svinont och hittar inte avslappningen alls, rummet fylls av folk som ska mäta och preppa olika saker och till sist får jag edan, den går väldigt bra att sätta men tar en liten stund innan det hjälper. Sen upptäcker jag att den läcker, säger till flera gånger att det droppar men tar en stund innan de hittar att slangen vid axeln åkt ur och narkosläkaren får komma tillbaka. Den sitter dock helt perfekt i ryggen och tar bort all smärta i höfter och bäckenet men kvar är då ett enormt tryck av bebis påväg ner. Det känns som att jag har fått en chock av smärta och adrenalin och kan inte sluta skaka. Försöker hitta fokus att ta de tydliga värkarna som framträder nu och slappna av där emellan vilket jag faktiskt får koll på och läget börjar kännas bra igen och jag tycker att det är coolt istället för bara jobbigt och kan börja jobba mer med verktyg där jag känner att jag, kropp och bebis är på banan och samarbetar.
Sen ser jag att värkdroppet läcker och det blir ett krångel där de måste sätta ny infart mitt i allt. Bm sticker I båda händerna men får inte till det utan får hämta en kollega som sticker på ett tredje ställe.
Hela tiden här känner jag ett stort stort tryck och som att bebis kanske är påväg ner i kanalen. Nästa gång bm kollar är jag helt öppen, inga kanter och bebis ligger vid spinaetaggarna. Hon kan dock inte känna på vilket håll för huvudet är svullet.
Ligger på sidan och tar värkar samtidigt som jag försöker röra på mitt ben och höfter på olika sätt för att hjälpa bebis. Upplever inte att jag orkar byta position men vill gärna att det ska gå bra att komma ner. Byter sida och fortsätter hålla mitt översta ben på de ställen som kroppen förmedlar att det behövs, försöker verkligen trots situationen följa kroppens signaler och pratar till bebis och mig själv att vi hjälps åt, vi gör det tillsammans.
Efter ett tag kallas läkaren in, bebis börjar få besvär med hjärtljuden och börjar bli trött. Jag får ligga i gynställning och de tar prov som är ok men börjar också prata om sugklocka som jag absolut inte vill. Jag får testa att börja krysta i gynställning på rygg, vilket jag heller inte vill, hade tänkt upprätt läge, men de vill hjälpa till att känna hur långt bebis har kommit och hur hon mår. Hon ligger då med ansiktet uppåt i hjässbjudning och är fortfarande inte helt nere men får börja krysta ändå. Krystar I kanske 45 minuter och till slut så måste bara bebis ut. De hjälper till att hålla undan kanter och jag trycker på allt vad jag har med att hålla i handtag och dra mig upp. Mitt i detta är det skiftbyte och de två som varit med mig hela em ska bytas ut mitt i den mest intensiva krystfasen. Får nya helt okända som ska hålla perenialskydd och ta över precis på slutet. Massa folk på rummet med läkare och extra bm osv. Bebis får glida ut på de sista värkarna och jag känner på huvudet två gånger. Först när det står i genomskärning och sen när det nästan är ute. Jag får hjälp att få upp henne på bröstet men hon har lite svårt att komma igång med andningen. Fick delta i save-studien och är så nöjd med det! 4 minuter jobbar de på min säng med bebis och navelsträngen intakt. Därefter får hon ligga på barnbordet bredvid min säng och jag kan hålla hennes hand och prata med henne medan de hjälper henne med syre.
Så fort hon kvicknar på så får jag tillbaka henne på bröstet igen.
Har fått en grad 2 bristning och sys av både bm och läkare på plats. De har problem att sy slemhinnan och detta är det jobbigaste på hela förlossningen, men slapp operation och det var egentligen inte djupt, bara svårt att sy..

Trots att förlossningen inte är optimal på pappret så är jag nöjd och tycker att de var en enormt häftig upplevelse! Öppnade mig från 3,5 till krystning på ca 4-5 timmar men hade efter epidural gott om krafter kvar och tyckte hela den delen var cool och greppbar och något som jag och bebis styrde och var aktiva i tillsammans. Jag blev aldrig rädd för bebis skull utan kände att vi fixar det här och jag klarar det. Kunde helt släppa strul och mycket folk och personalbyte och sånt för jag var så koncentrerad på mig och mitt.


48 cm och 3016 g var bebis när hon kom ut sunny side up 🥰
 
Vi är kvar på bb fortfarande, min havandeskapsförgiftning släpper inte utan blodtrycket fortsätter bråka 😑 men bebis mår kanon! Är så otroligt segt nu att inte få komma hem och landa, var så inställd på att det skulle bli bättre när lillan var ute så det är en besvikelse att jag inte ens är bra nog att få åka från sjukhuset...
Har gått över helt till ersättning då amningen inte fungerade så bra för mig, men bebis är nöjd och mätt och växer som hon ska så det känns bra. Sen är nästa problem att hon behöver ett namn 😅 mina favoriter som jag hade känns inte självklara... Hmm... Hur gör man då? 🤔

Hur går det för er andra?
 
Vi är kvar på bb fortfarande, min havandeskapsförgiftning släpper inte utan blodtrycket fortsätter bråka 😑 men bebis mår kanon! Är så otroligt segt nu att inte få komma hem och landa, var så inställd på att det skulle bli bättre när lillan var ute så det är en besvikelse att jag inte ens är bra nog att få åka från sjukhuset...
Har gått över helt till ersättning då amningen inte fungerade så bra för mig, men bebis är nöjd och mätt och växer som hon ska så det känns bra. Sen är nästa problem att hon behöver ett namn 😅 mina favoriter som jag hade känns inte självklara... Hmm... Hur gör man då? 🤔

Hur går det för er andra?
Men vad typiskt :down:
Inte alls ok, alla besvär ska magiskt gå över direkt sådetså.

Jag vet inte 🙈 är rädd att Knölis kommer få heta det länge han också..

Sista jobbdagen för mig idag och grabbarna som haft en sväng av influensan (tror vi) är på bättringsvägen. Jag har lättare för att gå (🥳) men fortfarande bedrövligt täppt i näsan.
 
Men vad typiskt :down:
Inte alls ok, alla besvär ska magiskt gå över direkt sådetså.

Jag vet inte 🙈 är rädd att Knölis kommer få heta det länge han också..

Sista jobbdagen för mig idag och grabbarna som haft en sväng av influensan (tror vi) är på bättringsvägen. Jag har lättare för att gå (🥳) men fortfarande bedrövligt täppt i näsan.
Haha, knölis är bra! Här har jag Lilla grodan, baja-maja, fis-lisa, snuttan och hjärtat som arbetsnamn. Känns inte som att skatteverket kommer godkänna något av dem...
 
Tw förlossning
Med reservation för lite tidsförvirring och subjektiv upplevelse, har inte kollat journalen eller pratat igenom förlossningen än 😅














Söndag kväll startar induktionen, då är jag öppen ca 1,5 cm, tappen 2,5 cm och ganska mjuk.
Fick 1 mg gel vid 18 som metod och av det fick jag värkar efter ca 20 min som under kvällen jobbade sig upp till 3-4 på 10 min. Gick fint att andas igenom men var jobbigt att ta på rygg, bäst med rörelse.
Vi bestämmer att inte dra på med mer förrän på morgonen och se då hur kroppen har mognat.
Får stark alvedon men kan inte sova på hela natten mer än några minuter i taget. Jobbar med avslappning och lyssnar på musik.
Samma intensitet under natten och har på fm öppnat mig till 3,5 och en ganska mjuk tapp.
Sen blir en lång och oviss väntan på besked där mina värkar kommer och går men snarare minskar än ökar. Kan fortfarande knappt slumra och börjar bli riktigt riktigt trött. Får svårt att hantera smärtan, får alvedon men det är svårt att säga om det hjälper alls.
Vid ca 15 kommer de in och har bestämt att de ska ta hål på hinnorna, inte hänt något framsteg under dagen, bara tomma värkar typ. Testar akupunktur som ger en liten lättnad genom att ta bort det skarpaste av smärtan i ryggen.
Bebis får skalpelektråd och jag värkmätare.
Efter nån timme så har inte värkarna tagit fart utan jag ska få dropp. Vi pratar smärtlindring och jag ber om epidural men får veta att jag måste ha ett etablerat värkarbete först.
Får droppet och så börjar värkarna öka. Dessutom krånglar den apparat som ska mäta dem. Jag måste sitta fast med sladdar både för ctg och dropp och blir starkt begränsad i mina rörelser.
Känns som att mina höfter ska gå av och har svårt att hitta värkens takt som vågor med paus, det bara smäller på och värker mer och mindre hela tiden.
Jag får testa lustgas men får inte till det. Upplever ingen smärtlindring alls och känner mig möjligen bara yr och snurrig.
När bm kollar efter en timme för att se läget inför eda är jag öppen 4-5 cm och i aktiv fas så då får jag bedövning.
De kommer fort då de var i ett annat rum nära men jag upplever situationen som stressad och jobbig. Jag har svinont och hittar inte avslappningen alls, rummet fylls av folk som ska mäta och preppa olika saker och till sist får jag edan, den går väldigt bra att sätta men tar en liten stund innan det hjälper. Sen upptäcker jag att den läcker, säger till flera gånger att det droppar men tar en stund innan de hittar att slangen vid axeln åkt ur och narkosläkaren får komma tillbaka. Den sitter dock helt perfekt i ryggen och tar bort all smärta i höfter och bäckenet men kvar är då ett enormt tryck av bebis påväg ner. Det känns som att jag har fått en chock av smärta och adrenalin och kan inte sluta skaka. Försöker hitta fokus att ta de tydliga värkarna som framträder nu och slappna av där emellan vilket jag faktiskt får koll på och läget börjar kännas bra igen och jag tycker att det är coolt istället för bara jobbigt och kan börja jobba mer med verktyg där jag känner att jag, kropp och bebis är på banan och samarbetar.
Sen ser jag att värkdroppet läcker och det blir ett krångel där de måste sätta ny infart mitt i allt. Bm sticker I båda händerna men får inte till det utan får hämta en kollega som sticker på ett tredje ställe.
Hela tiden här känner jag ett stort stort tryck och som att bebis kanske är påväg ner i kanalen. Nästa gång bm kollar är jag helt öppen, inga kanter och bebis ligger vid spinaetaggarna. Hon kan dock inte känna på vilket håll för huvudet är svullet.
Ligger på sidan och tar värkar samtidigt som jag försöker röra på mitt ben och höfter på olika sätt för att hjälpa bebis. Upplever inte att jag orkar byta position men vill gärna att det ska gå bra att komma ner. Byter sida och fortsätter hålla mitt översta ben på de ställen som kroppen förmedlar att det behövs, försöker verkligen trots situationen följa kroppens signaler och pratar till bebis och mig själv att vi hjälps åt, vi gör det tillsammans.
Efter ett tag kallas läkaren in, bebis börjar få besvär med hjärtljuden och börjar bli trött. Jag får ligga i gynställning och de tar prov som är ok men börjar också prata om sugklocka som jag absolut inte vill. Jag får testa att börja krysta i gynställning på rygg, vilket jag heller inte vill, hade tänkt upprätt läge, men de vill hjälpa till att känna hur långt bebis har kommit och hur hon mår. Hon ligger då med ansiktet uppåt i hjässbjudning och är fortfarande inte helt nere men får börja krysta ändå. Krystar I kanske 45 minuter och till slut så måste bara bebis ut. De hjälper till att hålla undan kanter och jag trycker på allt vad jag har med att hålla i handtag och dra mig upp. Mitt i detta är det skiftbyte och de två som varit med mig hela em ska bytas ut mitt i den mest intensiva krystfasen. Får nya helt okända som ska hålla perenialskydd och ta över precis på slutet. Massa folk på rummet med läkare och extra bm osv. Bebis får glida ut på de sista värkarna och jag känner på huvudet två gånger. Först när det står i genomskärning och sen när det nästan är ute. Jag får hjälp att få upp henne på bröstet men hon har lite svårt att komma igång med andningen. Fick delta i save-studien och är så nöjd med det! 4 minuter jobbar de på min säng med bebis och navelsträngen intakt. Därefter får hon ligga på barnbordet bredvid min säng och jag kan hålla hennes hand och prata med henne medan de hjälper henne med syre.
Så fort hon kvicknar på så får jag tillbaka henne på bröstet igen.
Har fått en grad 2 bristning och sys av både bm och läkare på plats. De har problem att sy slemhinnan och detta är det jobbigaste på hela förlossningen, men slapp operation och det var egentligen inte djupt, bara svårt att sy..

Trots att förlossningen inte är optimal på pappret så är jag nöjd och tycker att de var en enormt häftig upplevelse! Öppnade mig från 3,5 till krystning på ca 4-5 timmar men hade efter epidural gott om krafter kvar och tyckte hela den delen var cool och greppbar och något som jag och bebis styrde och var aktiva i tillsammans. Jag blev aldrig rädd för bebis skull utan kände att vi fixar det här och jag klarar det. Kunde helt släppa strul och mycket folk och personalbyte och sånt för jag var så koncentrerad på mig och mitt.


48 cm och 3016 g var bebis när hon kom ut sunny side up 🥰
Tack för att du delade med dig! Det är så intressant att ta del av andras upplevelser. Fint att du är nöjd :heart
 
Nu börjar besvären krypa på, är glad att det dröjt så pass länge ändå. Ryggen gör sig påmind dagligen, även om jag inte gjort något speciellt. Händerna har domnat av på nätterna ett tag men nu börjar det pirra även dagtid och näsan kan jag oftast inte andas med på nätterna. Sover fortsatt riktigt dåligt men jag har som mest 14 arbetsdagar kvar nu så det ska jag kunna ta mig igenom (med lite tur kan jag flexa någon dag extra där i slutet :angel:).

Bebisen har legat på tvären länge men verkar ha vänt sig vertikalt med fötterna nere vid blåsan :crazy: Men så länge det inte gör ont är jag nöjd :love: Har fixat så vi har de mesta saker som behövs inför bebisens ankomst, lite tidigt kanske men jag mår bäst om saker är klart i god tid. Unnade mig/oss en ganska dyr skötväska som kan jobba dubbelt som handväska under åren med mindre barn när mycket saker ska med, det mesta är annars ärvt eller köpt på tradera.

Min 14-åring börjar måna om mig - frågar om jag vill ha hans plats i soffan (den som bäst lämpar sig för liggande läge), bär även de minsta saker åt mig och så, gulligt att se då han inte blivit tillfrågad. Vi har inte riktigt hittat till ett bra sätt att prata om bebisen, han är fåordig generellt och han är mest inställd på skrik och besvär men tror att han kommer tycka det är mysigt när den lilla väl är på plats.

Jag hoppas ni andra ännu gravida har det drägligt och ni med bebisarna på utsidan kan njuta för fullt! :heart
 
@eyz låter som om vi har lite samma besvär 😅

Här skruvas det möbler för fullt men min förhoppning om att skötbord + bebiskläder ska vara framme går nog dåligt 🙈
(Är litet pussel för stora grabben får en ny garderob, Knölis ska få hans gamla, bokhyllan göras om till skötbord, ny bokhylla osv..)
 
  • Gilla
Reactions: eyz
@eyz låter som om vi har lite samma besvär 😅

Här skruvas det möbler för fullt men min förhoppning om att skötbord + bebiskläder ska vara framme går nog dåligt 🙈
(Är litet pussel för stora grabben får en ny garderob, Knölis ska få hans gamla, bokhyllan göras om till skötbord, ny bokhylla osv..)
Allt detta stök och bök man ser till att skaffa sig :crazy: Vi har skötbäddslösning de första månaderna tills den lilla blir mer rörlig och absolut noll ideer om hur vi kan lösa det längre fram haha
 
Här njuts det av bebismys 🥰 fick komma hem lite på nåder i fredags kväll, mitt blodtryck är fortfarande inte helt stabilt, så det är lite jobbigt, men oj vad skönt att vara hemma!
Baby bluesen slog också till samtidigt som jag kom hem så har gråtit till och från hela helgen, men känns lite lugnare nu.
Försöker hitta rutiner och smarta lösningar som fungerar för oss, jobbigast just nu är att lillan kräks en del, vanliga små kräkor gör ju inte så mycket men nån gång då och då så vänder hela flaskan hon fått i sig och kommer upp som en kaskad igen och allt blir kladdigt och äckligt och bebis blir såklart hungrig igen... Nån som har tips? Jag kan inte se ett mönster för när det kommer riktigt...
 
Nu är bebisen på utsidan.
En liten pojke, 48 centimeter och 3 kilo.
Vi är kvar på BB sen ett par dagar på grund av svårbehandlad gulsot. Men i övrigt mår han bra.
Förlossningen blev både bättre och sämre än förra.
Slutade med sugklocka och klipp. Men jag kan ärligt säga att det för mig inte var någon fara. Det kändes mer skönt att äntligen få lite extra hjälp att få ut bebisen efter mycket kämpande.

Nu vill jag bara hem!
Det är jättejobbigt med solandet. Han ska sola dygnet runt förutom vid blöjbyte. Så mycket naturlig bonding blir inte av. Men jag hoppas vi kan komma hem så fort det går!
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
2 784
Senast: malumbub
·
Hästhantering Hej! Jag har en 23 år gammal dressyrhäst som jag haft i 9 år. Jag känner henne alltså mycket väl! Hon har alltid haft mycket energi och...
2
Svar
35
· Visningar
2 220
Hundhälsa Två små barn på 4 år har börjat sätta spår på vår 7 åriga tik. Hon har alltid varit speciellt, på ett bra sätt. Men nu har det allt mer...
Svar
13
· Visningar
939
Senast: snöflingor
·
Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 241
Senast: Sassy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp