Jag har 22 dagar kvar till BF enligt beräkning. Men det vet man ju hur det brukar bli med det
9 dagar kvar på jobbet innan jag tänker gå hem. Är sjukskriven 50% och hoppas kunna öka upp den till 100% fram till förlossningen. Men vi får se lite. Jag är orolig att FK kommer sätta sig på tvären då jag envisats med att jobba. Vi får se helt enkelt. Eventuellt försöker jag få träffa läkare redan nästa vecka för att höja upp den.
Jag tror magen har sjunkt litegrann, men det känns som att det varierar lite. Bebisen verkar ha lagt sig åt rätt håll i alla fall. Har även blivit rekommenderad att öka dosen av järn. Men jag är väldigt dålig på att komma ihåg det.
Mår fysiskt helt okej. Foglossningen är lindrigare denna gång. Men jag känner mig mer "full" i magen.
Är också rädd att inte orka föda. Smärtan känns okej, även om jag är lite rädd att spricka igen. Min barnmorska säger att det ofta blir mindre bristningar andra gången, så jag håller tummarna för det.
Just orken är så låg nu. Efter allt som varit. Så jag hoppas jag kan hinna vila upp mig.
Jag tror magen har sjunkt litegrann, men det känns som att det varierar lite. Bebisen verkar ha lagt sig åt rätt håll i alla fall. Har även blivit rekommenderad att öka dosen av järn. Men jag är väldigt dålig på att komma ihåg det.
Mår fysiskt helt okej. Foglossningen är lindrigare denna gång. Men jag känner mig mer "full" i magen.
Är också rädd att inte orka föda. Smärtan känns okej, även om jag är lite rädd att spricka igen. Min barnmorska säger att det ofta blir mindre bristningar andra gången, så jag håller tummarna för det.
Just orken är så låg nu. Efter allt som varit. Så jag hoppas jag kan hinna vila upp mig.
Jag sprack grad 2 första gången, och när det väl hände under förlossningen var smärtan verkligen inget jag led av. Jag reflekterade över det minns jag och tänkte "oj, där gick jag sönder lite", men det var inte det som gjorde mest ont eller var jobbigast.
Jag sprack i öppningen och lite bakåt. Det syddes ihop fint och jag klarade mig helt utan smärtstillande efter, tänkte inte ens på det. Samt var uppe på min häst efter två veckor. Så verkligen inte synd om mig.
Däremot har jag en rädsla att gå sönder bakåt igen. Jag har en del ångest förknippad med den delen av kroppen. Och jag har fastnat i dom tankarna lite. Vilket säkert låter konstigt. Men det är ändå det som har fastnat lite i min hjärna.
Jag sprack i öppningen och lite bakåt. Det syddes ihop fint och jag klarade mig helt utan smärtstillande efter, tänkte inte ens på det. Samt var uppe på min häst efter två veckor. Så verkligen inte synd om mig.
Däremot har jag en rädsla att gå sönder bakåt igen. Jag har en del ångest förknippad med den delen av kroppen. Och jag har fastnat i dom tankarna lite. Vilket säkert låter konstigt. Men det är ändå det som har fastnat lite i min hjärna.