Hoppar in i tråden här, har läst lite sporadiskt sedan tråden startades.
Är i v.13, (12+1), beräknat till 3 feb. Det är planerat, vi försökte i 9 månader innan det äntligen tog sig. Men sen jag plussade känns det som om ingenting har blivit som jag hade tänkt..
I vintras fick jag konstiga svullnader/utslag/sår på 4 fingrar. Jag sökte för detta och en hudspecialist misstänkte SLE. Typ 1 miljon blodprover togs och tiden gick. Jag testade positivt på gravtest, och en vecka senare ringde läkaren och sa att de inte visste vad såren berodde på, men att jag testat positivt för fosfolipidantikroppsyndrom. Vilket inte är någon större fara, så länge man inte är gravid. Då ökar risken för blodpropp, missfall och havandeskapsförgiftning. Missfall, upprepade och sena, är det vanligaste symptomet på sjukdomen. Så remisser skickades hit och dit och jag bröt såklart typ ihop, säker på missfall.
Tack och lov jobbar jag som lärare så jag gick på sommarlov rätt snart därefter, och första veckan efter midsommar var jag på sjukhuset 4 ggr. Prover togs, behandling sattes in. Så som det ser ut nu tar jag en spruta i magen på mig själv med blodförtunnande varje kväll, och en tablett acetylsalicylsyra. Om provsvaren fortsätter vara positiva kommer jag få behandla mig själv till 15 veckor efter förlossning.
Det här har ju varit skitjobbigt. Har nära stöd av både mina och sambons föräldrar, men det var ju inte såhär jag ville att de skulle veta att de skulle bli mor/farföräldrar. Och även om jag är i v.13 nu har min oro för missfall inte släppt..
Som om det inte vore nog med sjukdomen, har jag mått så jävla illa från v.6 till nu. Spytt 4-5 gånger per dag, och är sjukt känslig för lukter. Kan inte gå ner i källaren där vi tvättar och eldar, eller gå ut och hämta ved för det luktar så äckligt att jag spyr rakt ut. Äter omeprazol och lergigan mot illamåendet, men hela grejen gör att jag bara går runt och känner mig sjuk och trött och inte det minsta gravid. Eller alltså, jag vet ju att jag är gravid, men samtidigt så tror jag inte på det för jag känner mig bara sjuk.. och känslan av stödstrumpor mitt i sommarvärmen är sådär, kan jag säga.. Mycket gnäll från mig nu, men det här var varken vad jag förväntade mig från denna sommaren eller från en graviditet..
Längtar till UL i september, då kanske det känns bättre!