Vinterföräldrar 2016/2017 del 5

[glittra]

Vi tar det jättelugnt med mat, amningen funkar toppen och I växer och är glad. Hon är drygt fem månader och idag fick hon lite gröt för att få i sig lite gluten. I övrigt kommer vi försöka köra någon egen typ av BLW precis som vi gjorde med storebror.

 

[et_flickan]

Jäkla idioti att säga något urbota dumt!

Eller hur. Människan satt själv och sa att det är synd att jag lägger skuld på min dotter.

1. Jag har aldrig nämt att det är hennes fel att jag mår som jag gör.
2. Depressionen är inte pga henne. Det är ju pga hela grejen med att bli förälder. Att ens liv liksom sätts på paus. Jag var inte riktigt beredd på att det var just såhär.
3. Jag förstår nu varför föräldrar inte pratar om sina depressioner. Det ska ifrågasättas, dömas och skuldbeläggas

 

[et_flickan]

Natten var okej. Hon "vaknade" två gånger före tolv och skrek. Nu testade jag att varken röra henne eller prata med henne utan satte på babblarna på telefonen i stället. Då vaknade hon till, drog av ett flin och somnade sen om

 

[malumbub]

Grattis på födelsedagen, @clusia!

 

[malumbub]

Eller hur. Människan satt själv och sa att det är synd att jag lägger skuld på min dotter.

1. Jag har aldrig nämt att det är hennes fel att jag mår som jag gör.
2. Depressionen är inte pga henne. Det är ju pga hela grejen med att bli förälder. Att ens liv liksom sätts på paus. Jag var inte riktigt beredd på att det var just såhär.
3. Jag förstår nu varför föräldrar inte pratar om sina depressioner. Det ska ifrågasättas, dömas och skuldbeläggas

Blir så arg. Idioti.

Men jag vet...för jag ska ju liksom ha kommit över min utmattning och mina stressproblem nu när jag har blivit mamma. Allt blev ju som en dans på rosor när ungen magiskt gled ut. Då har man ju varken ångest, oro, trötthet eller andra problem bortom barnet. "Det där lilla" i höstas var ju bara nåt mycket tillfälligt och mår jag dåligt nu är jag ju bara löjligt känslig och överbeskyddande.

 

[vinkelina]

Första förkylningen för G. Dagar ok men får svårt med aningen nattetid. I natt blev de "slagsmål" när jag skulle ge nässpray

 

[et_flickan]

Blir så arg. Idioti.

Men jag vet...för jag ska ju liksom ha kommit över min utmattning och mina stressproblem nu när jag har blivit mamma. Allt blev ju som en dans på rosor när ungen magiskt gled ut. Då har man ju varken ångest, oro, trötthet eller andra problem bortom barnet. "Det där lilla" i höstas var ju bara nåt mycket tillfälligt och mår jag dåligt nu är jag ju bara löjligt känslig och överbeskyddande.

Jag gillar när folk tror att skaffa barn=jätte lycklig. Visst är det självklart så för vissa men för mig var det en jätte jobbig omställning till att vara tänka på mig själv till att helt plötsligt aldrig kunna tänka på mig själv, att sätta mig själv i andrahand var något nytt och läskigt.

Som denna person så till mig. Hennes son skrek dagligen i 6 månader och hon blev minsann inte deprimerad. Nämen Grattis, va skönt. Jag önskar verkligen att det kunde varit så för mig också även fast E skrek mindre än typ tre timmar om dagen och var väldigt simpel ändå som nyfödd.

 

[clusia]

Grattis på födelsedagen, @clusia!

Tack så mycket!

 

[supersonic]

Grattis på födelsedagen @clusia!


Idag börjar utslagen se fina ut när skorporna trillar av. Endast ett fåtal nya prickar har dykt upp. Kan det gå så fort?

 

[clusia]

Grattis på födelsedagen @clusia!


Idag börjar utslagen se fina ut när skorporna trillar av. Endast ett fåtal nya prickar har dykt upp. Kan det gå så fort?

Tack så mycket.

Jag har inte riktigt hängt med i dina prickar men hade ni fått kräm av läkare?

 

[Safir]

Jag gillar när folk tror att skaffa barn=jätte lycklig. Visst är det självklart så för vissa men för mig var det en jätte jobbig omställning till att vara tänka på mig själv till att helt plötsligt aldrig kunna tänka på mig själv, att sätta mig själv i andrahand var något nytt och läskigt.

Som denna person så till mig. Hennes son skrek dagligen i 6 månader och hon blev minsann inte deprimerad. Nämen Grattis, va skönt. Jag önskar verkligen att det kunde varit så för mig också även fast E skrek mindre än typ tre timmar om dagen och var väldigt simpel ändå som nyfödd.

Jag håller med, L har aldrig varit en "jobbig" bebis som så - men det var ändå jobbigt att bli mamma! Och det har ingenting att göra med hur mycket jag älskar min dotter. För mig kändes det nästan som att gå in i en vägg, allt vad rutiner hette försvann och ens egna behov fick läggas på hyllan för att ta hand om liten.

Just det där att man borde vara glad, kämpar jag själv med att INTE känna eftersom jag hamnar lätt i det tänket. Inte fasen hjälper det då om andra slänger det i ansiktet på en. Nu önskar jag inte någon psykisk ohälsa, men ibland önskar jag att personer som gör såna uttalanden hade åtminstone fått känna på lite hur det kan vara att må dåligt - jag tror inte att de skulle bagatellisera det hela då.

 

[supersonic]

Tack så mycket.

Jag har inte riktigt hängt med i dina prickar men hade ni fått kräm av läkare?

Vi kör mjölkfritt from i lördags. Mjukgörande har vi fått, det hindrar inte nya från att dyka upp men det har definitivt lugnat sig så att de allra värsta har kunnat läka ut. Det finns en beskrivning i inlägg 76 av hur de ser ut.

 

[et_flickan]

Jag håller med, L har aldrig varit en "jobbig" bebis som så - men det var ändå jobbigt att bli mamma! Och det har ingenting att göra med hur mycket jag älskar min dotter. För mig kändes det nästan som att gå in i en vägg, allt vad rutiner hette försvann och ens egna behov fick läggas på hyllan för att ta hand om liten.

Just det där att man borde vara glad, kämpar jag själv med att INTE känna eftersom jag hamnar lätt i det tänket. Inte fasen hjälper det då om andra slänger det i ansiktet på en. Nu önskar jag inte någon psykisk ohälsa, men ibland önskar jag att personer som gör såna uttalanden hade åtminstone fått känna på lite hur det kan vara att må dåligt - jag tror inte att de skulle bagatellisera det hela då.

Jag håller med dig om allt.

Tyvärr har jag aldrig känt den där enorma kärleken till E heller riktigt. Jag älskar henne men inte mer. Nu har jag accepterar att jag känner så här. Det kommer nog bli bättre senare men ibland känns allt jag gör med henne mekaniskt. För att jag måste.

 

[malumbub]

Vi kör mjölkfritt from i lördags. Mjukgörande har vi fått, det hindrar inte nya från att dyka upp men det har definitivt lugnat sig så att de allra värsta har kunnat läka ut. Det finns en beskrivning i inlägg 76 av hur de ser ut.

Ja, det kan gå så fort.

 

[supersonic]

Ja, det kan gå så fort.

Med tanke på att det ändå är fyra veckor utan mjölkfritt så trodde jag inte att det skulle märkas förrän efter tidigast en vecka typ. Om det nu är detta. För två veckor sen slutade vi med smakportionerna helt och har börjat med enkla smaker som potatis igen.

 

[supersonic]

Igår kväll vaknade lilleman en stund efter läggdags och skrek. Typ ont i magen skrik. Kunde inte komma på något jag ätit som skulle kunna innehålla mjölk (det blir typ samma mat, utom middagarna, för det blir enklast så) och idag är det något utslag som vätskar igen. Fan!

 

[Tassetass]

Tyvärr har jag aldrig känt den där enorma kärleken till E heller riktigt. Jag älskar henne men inte mer. Nu har jag accepterar att jag känner så här. Det kommer nog bli bättre senare men ibland känns allt jag gör med henne mekaniskt. För att jag måste.

Du är inte ensam. Det tar tid för vissa, och alla älskar på olika sätt. Jag är ingen himlastormandeälskande person rent allmänt och har aldrig förväntat mig att känna så för mitt barn. Det tog ett tag för mig innan den där enorma känslan av ansvar övergick i kärlek och nu när ongen är drygt två år älskar jag henne djupt (tänk mer en stilla men stark havsström än en himlastorm).

Kom dessutom ihåg att kärlek är inte bara vad man känner utan också vad man gör. Jag vet människor som verkligen älskar sina barn på ett himlastormande plan, men de gör knappt något varken med eller för barnen. Att göra rätt vid sitt barn, dag ut och dag in, även om det känns lite mekaniskt, det är kärlek det också.

 

[supersonic]

Du är inte ensam. Det tar tid för vissa, och alla älskar på olika sätt. Jag är ingen himlastormandeälskande person rent allmänt och har aldrig förväntat mig att känna så för mitt barn. Det tog ett tag för mig innan den där enorma känslan av ansvar övergick i kärlek och nu när ongen är drygt två år älskar jag henne djupt (tänk mer en stilla men stark havsström än en himlastorm).

Kom dessutom ihåg att kärlek är inte bara vad man känner utan också vad man gör. Jag vet människor som verkligen älskar sina barn på ett himlastormande plan, men de gör knappt något varken med eller för barnen. Att göra rätt vid sitt barn, dag ut och dag in, även om det känns lite mekaniskt, det är kärlek det också.

Så bra skrivet!

 

[clusia]

Jag fixar inte de här terroristattackerna. Sen I kom har det börjat påverka mig enormt. Jag kan inte kolla på nyheterna, hör jag om skadade barn så börjar jag gråta, jag mår så sjukt dåligt av det. Bor ju i Stockholm så rädslan blommade ju ut ordentligt i och med terrordådet. Men jag har verkligen försökt få det att rinna av mig och sakta men säkert har det blivit hanterbart. Var på Vasamuseet och fick lite halvpanik i en hiss men tryckte bort det och tänkte att det är lugnt osv. Och nu hände det här i Barcelona. Känner bara hur allt kommer tillbaka. Vill inte känna såhär. Jag brukar vara superchill och gå igenom livet med tanken att det händer inte mig och händer det så kan jag inte göra så mycket åt saken. Nu är det som att jag få ett over load av empati mot de drabbade och känner att skulle någon av mina nära drabbas skulle jag gå under totalt.

 

[lil-sis]

Jag håller med dig om allt.

Tyvärr har jag aldrig känt den där enorma kärleken till E heller riktigt. Jag älskar henne men inte mer. Nu har jag accepterar att jag känner så här. Det kommer nog bli bättre senare men ibland känns allt jag gör med henne mekaniskt. För att jag måste.

Jag är inte heller någon som älskar himlastormande osv. Man behöver inte vara sån.

@Tassetass skrev det utmärkt.

Jag tycker det är skitjobbigt att han dessutom är så bunden till mig men det går ju över med tiden. Men just precis _NU_ kväver det mig.