Vinterföräldrar 2016/2017 del 4

[et_flickan]

Vi ska ju ha namngivning den 27:e hos min mamma. Plockmat, jag ska väl hålla ett litet tal, ge faddrarna sina brev och sen blir det som vilken fika som helst fast vi kommer vara runt 20pers.

 

[supersonic]

Vi ska ha dop (bara för vi är så traditionella) den 17e juni och efteråt samlas vi i bygdegården för lite fika och socialt umgänge. Vissa delar av släkten träffar vi tyvärr inte så ofta. Kommer bjuda på tårta och gottebord. Vi bjuder ca 20-25 pers.

 

[Safir]

L fyller 3 månader idag vilket min kropp "firar" med att mensen kommer tillbaka . Blir intressant att se hur mensvärken påverkas efter graviditeten. Än så länge klarar jag mig på en ipren men brukar ju äta receptbelagd medicin annars - de går ju tyvärr över i bröstmjölken så hoppas kunna undvika dem medan jag ammar. Suck. Hade ju mer än gärna sluppit denna plåga över sommaren åtminstone...

 

[glittra]

Att somna i sjalen hos pappa igår vid halvniotiden var tydligen så mysigt att I sov till kl 7.30 utan att vakna.

 

[vinkelina]

Vi hade visserligen dop

L fyller 3 månader idag vilket min kropp "firar" med att mensen kommer tillbaka . Blir intressant att se hur mensvärken påverkas efter graviditeten. Än så länge klarar jag mig på en ipren men brukar ju äta receptbelagd medicin annars - de går ju tyvärr över i bröstmjölken så hoppas kunna undvika dem medan jag ammar. Suck. Hade ju mer än gärna sluppit denna plåga över sommaren åtminstone...

Vi kan byta. Ingen mens här ännu vilket stressar mig då smått (läs till hösten) faktist funderar på en tvåa. Vi vill ha dem rätt tätt med tanke på att jag är 33 och vi vill ha flera

 

[clusia]

L fyller 3 månader idag vilket min kropp "firar" med att mensen kommer tillbaka . Blir intressant att se hur mensvärken påverkas efter graviditeten. Än så länge klarar jag mig på en ipren men brukar ju äta receptbelagd medicin annars - de går ju tyvärr över i bröstmjölken så hoppas kunna undvika dem medan jag ammar. Suck. Hade ju mer än gärna sluppit denna plåga över sommaren åtminstone...

Grattis!

 

[malumbub]

Knoddrick har börjat riva sig själv under hakan. Halsbränna (p g a reflux)? Slem? Svamp i hudvecken i halsen?
Hon är strålande glad för det mesta, men visar att nånting inte stämmer. Har tagit bort huvudstödet i babyskyddet - vips så blev det roligt att åka bil igen. Har slutat bråka med mössor - vips så är det roligare generellt. Använder omlottbodys så mycket vi kan och undviker tighta kläder på överkroppen - vips så skrattar hon igenom klädbytena.
Hoppas vi får tid hos specialisten snarast. Hon har tydligt besvär av smultronmärket. Ger Alvedon och hon får mycket färre "attacker" med förtvivlat och otröstligt gråt.


Jag är helt slut. För första gången funderar jag på att omboka psykologtiden i veckan, för att jag är så trött. Samtidigt vet jag att det är just nu jag behöver träffa henne. Jag kan inte alltid vara stark, pigg och positiv hos henne.

Var hos svärmor igår på fika. Hon avslutade besöket med att krama om oss och säga "ni kan väl komma lite oftare i fortsättningen" och till sin son "du kan väl ringa mig lite oftare" som farvälfraser.

 

[supersonic]

Jag kanske överreagerar? Försökte bolla med min mamma men hon är inte alltid den bästa att bolla tankar med...

Jag vet att min svärfar länge varit ledsen över att vår treåring inte velat gå till honom och han har flertalet gånger påpekat att han tycker det är tråkigt att inte kunna vara farfar. Jag har bara tyckt att han varit löjlig (jag har inte sagt detta till honom, han har ju såklart rätt att känna hur han vill) och att det kommer. Vilket det gjorde igår, så han passade på att lyfta upp henne i knäet (det är nog första gången som hon inte direkt vill ner igen) och gav sin telefon till min sambo som givetvis skulle fota "kan du titta hit och le" typ. Jag har tyvärr jättesvårt för sånt. Det kändes som om hon mer blev behandlad som en sak. Men, nu har jag själv upplevt det där från mina farföräldrar. "Kom här, stå här, se ut så här, håll i detta, titta ditåt" etc. Jag kanske bara borde vara glad att hon äntligen ville sitta i hans knä och att han ville föreviga det på foto?

Utan att gå in på detaljer så har det de senaste fem åren krupit fram mer och mer obehagligheter om mina farföräldrar vilket såklart påverkar mitt omdöme och mina svärföräldrar påminner mig på många sätt om mina farföräldrar. Ja, jag vet inte, jag läser säkert in saker som inte finns.

 

[supersonic]

Jag kanske överreagerar? Försökte bolla med min mamma men hon är inte alltid den bästa att bolla tankar med...

Jag vet att min svärfar länge varit ledsen över att vår treåring inte velat gå till honom och han har flertalet gånger påpekat att han tycker det är tråkigt att inte kunna vara farfar. Jag har bara tyckt att han varit löjlig (jag har inte sagt detta till honom, han har ju såklart rätt att känna hur han vill) och att det kommer. Vilket det gjorde igår, så han passade på att lyfta upp henne i knäet (det är nog första gången som hon inte direkt vill ner igen) och gav sin telefon till min sambo som givetvis skulle fota "kan du titta hit och le" typ. Jag har tyvärr jättesvårt för sånt. Det kändes som om hon mer blev behandlad som en sak. Men, nu har jag själv upplevt det där från mina farföräldrar. "Kom här, stå här, se ut så här, håll i detta, titta ditåt" etc. Jag kanske bara borde vara glad att hon äntligen ville sitta i hans knä och att han ville föreviga det på foto?

Utan att gå in på detaljer så har det de senaste fem åren krupit fram mer och mer obehagligheter om mina farföräldrar vilket såklart påverkar mitt omdöme och mina svärföräldrar påminner mig på många sätt om mina farföräldrar. Ja, jag vet inte, jag läser säkert in saker som inte finns.

Svarar mig själv efter att ha funderat några vändor till på det här. Jag borde egentligen göra färdigt inbjudningskorten men tankarna är svåra att stoppa undan när de väl dykt upp. Tror att jag läser in för mycket av mina egna känslor kanske. Jag avskyr att bli placerad som ett objekt inför foton (så som det blev här, dottern upp i svärfars knä, titta mot kameran och le) men dottern har nog inget emot det eftersom hon älskar att vi sa upp sig och poserar gärna både framför spegel och kamera normalt sett. Tror också det bottnar lite i att när hon döptes togs hon ifrån mig (av väldigt välvilliga människor) och började skrika och allt jag hörde var att hon skrek medan hon bars runt "hon lugnar sig snart" och sambon med släkt försökte få till ett fyragenerationersfoto och till slut var jag så stressad att jag tog henne från svärmor och var på uruselt humör resten av dagen. Nä nu får det vara slut på OT känner jag!

Lilleman sov sig igenom hela eftermiddagen igår när vi hade gäster, jätteskönt känner jag. Han är lite orolig överlag och jag undrar om det faktiskt är så att det är första utvecklingssprånget vi märker av. Vi tassar liksom på tå när han sover på dagarna för han vaknar av minsta lilla, normalt sett kan storasyster tjoa rätt bra utan problem.

 

[Fille]

Svarar mig själv efter att ha funderat några vändor till på det här. Jag borde egentligen göra färdigt inbjudningskorten men tankarna är svåra att stoppa undan när de väl dykt upp. Tror att jag läser in för mycket av mina egna känslor kanske. Jag avskyr att bli placerad som ett objekt inför foton (så som det blev här, dottern upp i svärfars knä, titta mot kameran och le) men dottern har nog inget emot det eftersom hon älskar att vi sa upp sig och poserar gärna både framför spegel och kamera normalt sett. Tror också det bottnar lite i att när hon döptes togs hon ifrån mig (av väldigt välvilliga människor) och började skrika och allt jag hörde var att hon skrek medan hon bars runt "hon lugnar sig snart" och sambon med släkt försökte få till ett fyragenerationersfoto och till slut var jag så stressad att jag tog henne från svärmor och var på uruselt humör resten av dagen. Nä nu får det vara slut på OT känner jag!

Lilleman sov sig igenom hela eftermiddagen igår när vi hade gäster, jätteskönt känner jag. Han är lite orolig överlag och jag undrar om det faktiskt är så att det är första utvecklingssprånget vi märker av. Vi tassar liksom på tå när han sover på dagarna för han vaknar av minsta lilla, normalt sett kan storasyster tjoa rätt bra utan problem.

Tycker det är synd att folk inte kan respektera små barns känslor, ett barn som skriker vill till sina föräldrar (oftast, åtminstone till en lugn trygg person) för tröst och kanske sömn/mat. Det är inte ofta små barn skriker för att det är kul, det är ju enda sättet för dom att visa att något är fel

 

[clusia]

Svarar mig själv efter att ha funderat några vändor till på det här. Jag borde egentligen göra färdigt inbjudningskorten men tankarna är svåra att stoppa undan när de väl dykt upp. Tror att jag läser in för mycket av mina egna känslor kanske. Jag avskyr att bli placerad som ett objekt inför foton (så som det blev här, dottern upp i svärfars knä, titta mot kameran och le) men dottern har nog inget emot det eftersom hon älskar att vi sa upp sig och poserar gärna både framför spegel och kamera normalt sett. Tror också det bottnar lite i att när hon döptes togs hon ifrån mig (av väldigt välvilliga människor) och började skrika och allt jag hörde var att hon skrek medan hon bars runt "hon lugnar sig snart" och sambon med släkt försökte få till ett fyragenerationersfoto och till slut var jag så stressad att jag tog henne från svärmor och var på uruselt humör resten av dagen. Nä nu får det vara slut på OT känner jag!

Lilleman sov sig igenom hela eftermiddagen igår när vi hade gäster, jätteskönt känner jag. Han är lite orolig överlag och jag undrar om det faktiskt är så att det är första utvecklingssprånget vi märker av. Vi tassar liksom på tå när han sover på dagarna för han vaknar av minsta lilla, normalt sett kan storasyster tjoa rätt bra utan problem.

Jag tycker också det är tråkigt att barns känslor inte ska respekteras. Varför måste små barn slussas runt som en leksak, kan man inte titta och peta på håll. Jag har egentligen inga problem med att folk håller i I, så länge hon är nöjd, men det ska inte vara någon slags rättighet att hålla i henne om hon någon dag är på dåligt humör.

Jag gillar inte att små barn ska behöva skrika överhuvudtaget om det kan stoppas innan. I skriker väldigt sällan, det är typ om hon har akut ont i magen. Är hon hungrig visar hon det på andra sätt, som att stoppa ut tungan, smacka på händerna osv. Börjar hon skrika så började hon vara hungrig för typ en timme sedan. Det här ser ju jag och sambon eftersom vi känner vårat barn men ändå får vi höra "ska hon äta redan, hon skriker ju inte?". Varför ens vänta tills hon skriker om vi ser att hon är hungrig....

 

[clusia]

Knoddrick har börjat riva sig själv under hakan. Halsbränna (p g a reflux)? Slem? Svamp i hudvecken i halsen?
Hon är strålande glad för det mesta, men visar att nånting inte stämmer. Har tagit bort huvudstödet i babyskyddet - vips så blev det roligt att åka bil igen. Har slutat bråka med mössor - vips så är det roligare generellt. Använder omlottbodys så mycket vi kan och undviker tighta kläder på överkroppen - vips så skrattar hon igenom klädbytena.
Hoppas vi får tid hos specialisten snarast. Hon har tydligt besvär av smultronmärket. Ger Alvedon och hon får mycket färre "attacker" med förtvivlat och otröstligt gråt.


Jag är helt slut. För första gången funderar jag på att omboka psykologtiden i veckan, för att jag är så trött. Samtidigt vet jag att det är just nu jag behöver träffa henne. Jag kan inte alltid vara stark, pigg och positiv hos henne.

Var hos svärmor igår på fika. Hon avslutade besöket med att krama om oss och säga "ni kan väl komma lite oftare i fortsättningen" och till sin son "du kan väl ringa mig lite oftare" som farvälfraser.

Hoppas ni får hjälp med smultronmärket snart. Och du börjar må lite bättre! Kram!

 

[Fille]

Jag tycker också det är tråkigt att barns känslor inte ska respekteras. Varför måste små barn slussas runt som en leksak, kan man inte titta och peta på håll. Jag har egentligen inga problem med att folk håller i I, så länge hon är nöjd, men det ska inte vara någon slags rättighet att hålla i henne om hon någon dag är på dåligt humör.

Jag gillar inte att små barn ska behöva skrika överhuvudtaget om det kan stoppas innan. I skriker väldigt sällan, det är typ om hon har akut ont i magen. Är hon hungrig visar hon det på andra sätt, som att stoppa ut tungan, smacka på händerna osv. Börjar hon skrika så började hon vara hungrig för typ en timme sedan. Det här ser ju jag och sambon eftersom vi känner vårat barn men ändå får vi höra "ska hon äta redan, hon skriker ju inte?". Varför ens vänta tills hon skriker om vi ser att hon är hungrig....

Cornelis skriker också väldigt sällan, det är ibland när han blir akuthungrig (han är oftast hungrig NU men kan många gånger vänta tills man satt sig och tagit fram bröstet innan han börjar skrika) och det tar för lång tid tills maten serveras, men annars försöker vi lyssna på hans små tecken så att behoven blir tillgodosedda innan han blir ledsen!

 

[et_flickan]

Vet ni vad som hänt de senaste två dagarna?
E har blivit förändrad. Hon är pratig, skrattar högt åt allt! Kan ligga i soffan och pilla på nån leksak i lugn och ro, sist men inte minst så kan hon somna!! i soffan, med enbart nappen utan att behöva en flaska ersättning. Jag är helt stum.

I natt tyckte hon dock att det var morgon halv tre. Det tyckte inte jag. Men bebis höll låda till kvart över fyra, jag gav upp bra mycket tidigare om att somna bredvid henne och la mig i soffan. Hon fick ligga i sängen och snacka utan mig, vilket hon gjorde tills hon somnade

 

[vinkelina]

Kom mig upp på hästryggen idag. Andra gången på 8 månader,senast var i februari. I mitt huvud skulle allt vara som förr, värsta dressyrryttaren typ

Verklighet. Vågar knappt skritta och sitter och tjuvhåller hela tiden. Hästen blir stressad på mig. Inga muskler att använda. 15 min skritt och en halv långsida trav

 

[Fille]

Kom mig upp på hästryggen idag. Andra gången på 8 månader,senast var i februari. I mitt huvud skulle allt vara som förr, värsta dressyrryttaren typ

Verklighet. Vågar knappt skritta och sitter och tjuvhåller hela tiden. Hästen blir stressad på mig. Inga muskler att använda. 15 min skritt och en halv långsida trav

Du är snart tillbaka

 

[malumbub]

Jag tycker också det är tråkigt att barns känslor inte ska respekteras. Varför måste små barn slussas runt som en leksak, kan man inte titta och peta på håll. Jag har egentligen inga problem med att folk håller i I, så länge hon är nöjd, men det ska inte vara någon slags rättighet att hålla i henne om hon någon dag är på dåligt humör.

Jag gillar inte att små barn ska behöva skrika överhuvudtaget om det kan stoppas innan. I skriker väldigt sällan, det är typ om hon har akut ont i magen. Är hon hungrig visar hon det på andra sätt, som att stoppa ut tungan, smacka på händerna osv. Börjar hon skrika så började hon vara hungrig för typ en timme sedan. Det här ser ju jag och sambon eftersom vi känner vårat barn men ändå får vi höra "ska hon äta redan, hon skriker ju inte?". Varför ens vänta tills hon skriker om vi ser att hon är hungrig....

EXAKT.

 

[malumbub]

Kom mig upp på hästryggen idag. Andra gången på 8 månader,senast var i februari. I mitt huvud skulle allt vara som förr, värsta dressyrryttaren typ

Verklighet. Vågar knappt skritta och sitter och tjuvhåller hela tiden. Hästen blir stressad på mig. Inga muskler att använda. 15 min skritt och en halv långsida trav

Min vision:
Kunna vara själv i stallet tillräckligt länge för att hinna rida/tömköra/ta promenad i lugn och ro och en medryttare som kommer två ggr i veckan som avlastning.

Verklighet:
Kan inte ens åka till stallet på kvällen för att ge mat till/ta in två hästar 9 km bort utan att Knoddrick är ledsen och inte nöjd på kvällen. Det var så mycket lättare första månaden, när hon inte var lika mammig och ledsen.
Medryttaren kommer ut väldigt sporadiskt, tyvärr. Nu har hon inte varit ute på en månad.

Jag tror att du kommer hitta tillbaka, @vinkelina. Ge det tid. Och räcker inte det, så ta hjälp av nån som kan coacha dig rätt. Det är inte konstigt med förändrad självsäkerhet när kroppen gått igenom en så stor förändring.

 

[malumbub]

Hoppas ni får hjälp med smultronmärket snart. Och du börjar må lite bättre! Kram!

De ringde faktiskt från sjukhuset i eftermiddags. Tid för "troligtvis bara bedömning" på torsdag morgon. Är både lättad och nervös.
Maken började provjobba på nytt jobb idag, så jag tänkte åka själv på torsdag och se till så att det som sägs blir antingen nedskrivet eller inspelat. Eller borde jag ta med mig nån?

 

[Pilo]

Tack @supersonic
Min man är behandlad för stenarna. Och jag har fått sova en del nu så jag känner mig "back in track"
Jag förstår ju henne, när jag var dålig. Fast jag tycker hon gick lite hårt åt då vi haft det lite kämpigt här hemma.

Så kul att läsa om alla framsteg alla små gör
Kan inte förstå att hon blir tre månader nästa vecka tyvärr också tredje gången förkyld. Hon är så go lilla Skruttan. Bara äääälskar att bada, och prata. Vill vara mycket nära när hon sover, så tack och lov för sjalarna
Är hon vaken vill hon helst ligga och sprattla och prata. Hon kommer över på sidan ibland. Nu passar 68 bättre än 62, 62 går men sitter tight så jag har 68... Men fått ångest över att plocka undan kläderna... Sista gången troligtvis iaf. Så... Tillåter mig två bodys per barn/storlek.... Typ resten har jag skänkt till vänner. Sååå mycket minnen i kläder... Hade så mycket i 80 från storebror så jag gav bort en del... Sparade en del. Så fort det går

Vi har inte haft varken namngivning eller dop. Hade ju operationer och så med första så vi ville undvika sjukdomar mm. Så där blev inte av. Men känns fel att ha nu då han inte hade någon.. Så vi hoppar nog.

Hoppas att Knoddrick får bra hjälp så hon slipper ha ont snart @malumbub. Hjälpte mjökfritt?