Vinterföräldrar 2015- 2016

[SusieQ]

De vägrar inte, men då jag skrivs över i Varberg inom kort, så tycker de att Varberg kan lösa det (har insulin för kanske 4v om jag int behöver öka mer närmsta tiden, vilket iof är det enda jag gör om dagarna).

Här blev jag av med min vanliga ssk, min vanliga läkare och ja alla som kände mig när det kom till diabetes. Nu ssk/bm, ny läkare och ja de försöker behandla mig som att jag är nydiagnostiserad och inte kan ta hand om mig själv, typ. Det enda läkaren bryr sig om är mitt blodsocker och jag fick en ordentlig avhyvling när jag hade 8 1h efter mat, insulinet hade knappt börjat verka än.
Än så länge har jag gjort en ögonbotten, men tror jag ska få göra en till så småningom.

När jag ringde spec. mvc (blir skickad dit om jag ringer något annat, min vanliga ssk får inte hjälpa mig så länge jag är gravid) första gången så frågade jag samtidigt om jag fick koppla in pumpen som planerat. Hade fått tid 2v senare för att få den inkopplad, detta innan jag visste att jag var gravid. Fick då svaret "ser du fram så mycket emot pump, då är du kanske inte redo att vara gravid". WTF! tryck ned en redan osäker människa, allt jag frågade var om jag skulle avboka det eller om jag skulle koppla in pump.
Slutade självklart med att jag fick pumpen ändå, Tresiba kan man ju inte vara gravid på...

Jag får absolut inte gå mer än MAX 14 dagar innan besök på mvc. Det var inte okej att de ringer istället utan jag ska vara på plats varannan vecka. Idag i vecka 25 har jag gjort 4 UL på Mvc.

Jag tycker det verkar som om de sköter saker på ett avigt sätt där borta. För det första ska väl en diabetiker i princip alltid vara kopplad till spec. mvc, eftersom det är högriskgraviditeter det handlar om. För det andra är det väl ändå bäst om ordinarie diabetespersonal har hand om sin patient, även om denna är gravid. För det tredje, så jäkla svårt ska det väl inte vara att skriva ett recept på insulin istället för att du ska behöva vänta tills du blir förflyttad, för du kommer behöva höja dosen och det går ganska fort (vet att jag tryckte i mig typ 45 E/måltid när jag var gravid i v. 25+).
Sen är det väl ändå bättre att ha pump, speciellt om du är van vid det.
saxat från diabeteshandboken.se

Kvinnor med graviditetsdiabetes och okomplicerad typ 1-diabetes sköts polikliniskt på MVC/ spec MVC / Obstetrikenheterna. Organisationen kan se olika ut på olika håll. Gärna i samarbete med primärvården eller diabetesmottagning på sjukhus. Övriga specialister konsulteras vid behov. Barnmorskor med diabetessköterskekompetens eller profilering mot diabetes bör helst finnas inom MVC-organisationen.

Många behöver täta kontakter (varje till varannan vecka). Framförallt i graviditetens slutskede.
Tidigt i graviditeten kan insulinbehovet vara lägre än innan och blodsockernivåerna mer labila med ökad risk för insulinkoma. Senare stiger insulinbehovet och är som störst nära fullgången tid.


Så snart graviditeten konstaterats skall patienten skrivas in på specialist-MVC. Uppgifter inhämtas om aktuellt sockerläge, eventuella komplikationer, senaste ögonbottenfoto och njurfunktionsundersökning. Om så behövs remitteras patienten till dietist för genomgång av lämplig kost vid diabetes och graviditet. I normalfallet rekommenderas kontroll före och efter måltid samt till natten (blodsockerkurva) minst 2 dagar per vecka med noggrann bokföring. Värdena gås igenom var till varannan vecka med diabeteskunnig barnmorska, obstretiker diabetessköterska eller diabetolog

Patient som redan använder insulinpump kan och bör fortsätta med denna under graviditet såvida hon inte haft upprepade problem med ketoacidoser i samband med pumpbehandling. Risken för ketoacidos anses dubblerad vid insulinpumpbehandling och är ett mycket allvarligt tillstånd vid graviditet. Nyinsättning av pump rekommenderas inte utan mycket speciella skäl. Främsta skälet till det är den ökade risken för ketoacidos första året efter insättande av pump.

8 är ju inte direkt farligt högt värde heller (tror jag var över 15 någon enstaka gång, klantigt, jag vet), speciellt inte efter måltid. Tycker och tror att du verkar ha bättre koll än vad de har. Jag tyckte iofs att det var rätt skönt att vara på med.mott. var tredje vecka och många ultraljud mest för att man faktiskt fick en bra koll på graviditeten och kunde känna sig lugnare. Det var ju vid ett vanligt besök på med.mott. vi upptäckte att jag hade havandeskapsförgiftning, för jag kände inte av det själv.

Edit: Jag var f.ö. sjukskriven hela graviditeten och gjorde inte mkt mer än att kolla blodsockret hela dagarna...

 

[SusieQ]

WTF! tryck ned en redan osäker människa

Jag förstår att du är osäker, det du beskriver tror jag inte att jag hade accepterat när jag var gravid. Lycka till med din grav iaf och den 11/12 är ju ett bra datum att få barn på..

 

[Eina]

Här tar man lite semester ett par veckor, och jädrar vad ni har skrivit! Det tog mig ett par timmar i omgångar att komma ikapp.

Pyret lever numer rövare, jag har känt av det i stort sett varje dag de senaste 5-6 veckorna. I början var det mest ganska obehagligt, men jag har vant mig och nu pratar jag tydligen till magen utan att jag tänker på det. Mina kollegor tycker dock det är fantastiskt roligt att lyssna på mina kvartslånga monologer..

Idag har jag dessvärre haft en mindre rolig förmiddag. När jag vaknade imorse omkring halv 7 hade jag en molande värk i hela magen samt långt ner på vänstersidan av ryggen. Magen var uppsvälld som en ballong, mest på ena sidan så naveln satt lite käckt ett par tre cm åt vänster.
Runt halv 9 fick jag världens kramp i magen, jag trodde jag höll på att dö för en sekund. Som tur var sitter jag hemma och jobbar idag och kunde kravla mig bort till soffan. Smärtan höll i sig ett par minuter och återgick sedan till den molande värken.

Tji fick jag dock när samma sak händer igen 10 minuter senare, och sedan igen efter 7 minuter. Halvt panikslagen ringer jag min sambo, efter att ha konfererat med mig själv om jag ska ringa min mamma och be om hjälp och råd. Hon har ju ändå gått igenom det här ett par gånger. Jag inser dock att hon inte bor i samma land som mig och ringer mannen istället... Vilket givetvis inte gjorde mig klokare på mitt tillstånd mer än att även han konstaterar att det helt fel med värkar i v 26, och att vi tillsammans konstaterar att vi inte alls vet om det är värkar, knasig mage eller jordens undergång. Jag börjar googla på hur en värk känns, och kommer fram till att det är ungefär lika fruktsamt som att söka efter hur långt ett snöre är.

Någon av oss tar lite förnuft till fånga och jag sätter mig i telefonkö till sjukvårdsupplysningen, som efter en väntetid på 15 min hänvisar mig till förlossningen. De däremot svarar snabbt och kvickt, informerar mig om att jag av någon anledning har prematura (?) värkar och bör ta en alvedon och vila. Om det skulle fortsätta alternativt bli värre var det bara att höra av sig igen för att bestämma om det möjligtvis var dags att åka in.

Vid det här laget har jag hunnit konstatera ungefär 693 gånger att v 25+6 är på tok för tidigt för att föda, och att detta bara är något nytt sattyg kroppen hittat på. Efter att ha vankat av och ann i någon timma till har det värsta gått över, nu sitter jag i sängen och funderar på vad i hela världen det var som hände.

Är det någon annan som har känt av värkar än? För mig var det en ganska seg smärta, som om någonting vreds omkring inuti magen så att det strålade ut lite slumpmässigt åt olika håll. ONT gjorde det hur som helst. Ungen lekte karate kid någon halvtimma efter att värkarna slutade, jag gissar på att även den kände att någonting var på gång.

Det är rätt galet hur fort man inser hur redo man inte känner sig när man hamnar i den situationen...

 

[Riru]

Igår var det mitt sista ultraljud, är i vecka 21 nu. De kollade olika delar i hjärnan så allt stämde, hjärtat, hjärtrytm, njurar, mätte kroppsdelar, ryggraden och vi tog reda på kön Visade sig att min starka känsla om att det inte kunde vara något annat än vad jag trodde det var, var rätt! Även sambos syster "visste" vad det var haha. Skumt att man kan känna på sig något sådant och känna så starkt för det.
Någon annan som "visste" innan ni tagit reda på kön vad det var och det visat sig vara rätt?
Fick kommentaren att det är en livlig en som jag har i magen och var inte alls medgörlig när det skulle fotas, precis som vid de andra ultraljuden. Antingen så täckte bebis ansiktet med händerna eller så vickade den på sig och snurrade runt så man bara fick se ryggen Kanske lika skygg för kameran som mamma.

 

[Sedna]

Här tar man lite semester ett par veckor, och jädrar vad ni har skrivit! Det tog mig ett par timmar i omgångar att komma ikapp.

Pyret lever numer rövare, jag har känt av det i stort sett varje dag de senaste 5-6 veckorna. I början var det mest ganska obehagligt, men jag har vant mig och nu pratar jag tydligen till magen utan att jag tänker på det. Mina kollegor tycker dock det är fantastiskt roligt att lyssna på mina kvartslånga monologer..

Idag har jag dessvärre haft en mindre rolig förmiddag. När jag vaknade imorse omkring halv 7 hade jag en molande värk i hela magen samt långt ner på vänstersidan av ryggen. Magen var uppsvälld som en ballong, mest på ena sidan så naveln satt lite käckt ett par tre cm åt vänster.
Runt halv 9 fick jag världens kramp i magen, jag trodde jag höll på att dö för en sekund. Som tur var sitter jag hemma och jobbar idag och kunde kravla mig bort till soffan. Smärtan höll i sig ett par minuter och återgick sedan till den molande värken.

Tji fick jag dock när samma sak händer igen 10 minuter senare, och sedan igen efter 7 minuter. Halvt panikslagen ringer jag min sambo, efter att ha konfererat med mig själv om jag ska ringa min mamma och be om hjälp och råd. Hon har ju ändå gått igenom det här ett par gånger. Jag inser dock att hon inte bor i samma land som mig och ringer mannen istället... Vilket givetvis inte gjorde mig klokare på mitt tillstånd mer än att även han konstaterar att det helt fel med värkar i v 26, och att vi tillsammans konstaterar att vi inte alls vet om det är värkar, knasig mage eller jordens undergång. Jag börjar googla på hur en värk känns, och kommer fram till att det är ungefär lika fruktsamt som att söka efter hur långt ett snöre är.

Någon av oss tar lite förnuft till fånga och jag sätter mig i telefonkö till sjukvårdsupplysningen, som efter en väntetid på 15 min hänvisar mig till förlossningen. De däremot svarar snabbt och kvickt, informerar mig om att jag av någon anledning har prematura (?) värkar och bör ta en alvedon och vila. Om det skulle fortsätta alternativt bli värre var det bara att höra av sig igen för att bestämma om det möjligtvis var dags att åka in.

Vid det här laget har jag hunnit konstatera ungefär 693 gånger att v 25+6 är på tok för tidigt för att föda, och att detta bara är något nytt sattyg kroppen hittat på. Efter att ha vankat av och ann i någon timma till har det värsta gått över, nu sitter jag i sängen och funderar på vad i hela världen det var som hände.

Är det någon annan som har känt av värkar än? För mig var det en ganska seg smärta, som om någonting vreds omkring inuti magen så att det strålade ut lite slumpmässigt åt olika håll. ONT gjorde det hur som helst. Ungen lekte karate kid någon halvtimma efter att värkarna slutade, jag gissar på att även den kände att någonting var på gång.

Det är rätt galet hur fort man inser hur redo man inte känner sig när man hamnar i den situationen...

Urinvägsinfektion kan ge prematura värkar, så det kan vara bra att lämna urinprov. Sa de inget om det på förlossningen?

Jag hade prematura värkar i v.27. Ringde förlossningen som hänvisade mig till specialistmödravården för att lämna urinprov samt kolla livmodertappen och ctg. Allt var normalt, även urinprovet, men fick ändå antibiotika då läkaren ansåg det troligt att uvi var orsaken till värkarna. Har inte haft några värkar sedan dess (v30 nu).

 

[Eina]

Urinvägsinfektion kan ge prematura värkar, så det kan vara bra att lämna urinprov. Sa de inget om det på förlossningen?

Jag hade prematura värkar i v.27. Ringde förlossningen som hänvisade mig till specialistmödravården för att lämna urinprov samt kolla livmodertappen och ctg. Allt var normalt, även urinprovet, men fick ändå antibiotika då läkaren ansåg det troligt att uvi var orsaken till värkarna. Har inte haft några värkar sedan dess (v30 nu).

Nej förlossningen nämnde bara att man kan ha urinvägsinfektion som ger värkar, och att man kan dricka lite extra vatten så sköljer de bort eventuella bakterier. Annars var det ta alvedon och lägg dig, slutar det inte inom rimlig tid så får du ringa igen, eller ännu hellre ringa till mödravården. Det är kanske vanligt att man får hyfsat regelbundna värkar som smärtar vid omkring v27?

Idag talade jag med min nya barnmorska, hon var lite orolig över att det hade varit ganska mycket smärta inblandat men tyckte inte det behövdes några prover. Däremot fick jag på grund av andra diagnoser en tid hos mödravårdsöverläkaren. Jag tänkte passa på att ställa lite frågor då, det kan ju inte skada.

 

[Riru]

Nej förlossningen nämnde bara att man kan ha urinvägsinfektion som ger värkar, och att man kan dricka lite extra vatten så sköljer de bort eventuella bakterier

Det här har jag märkt är mer jobbigt än jag trott, har jag druckit lite för lite vatten en dag så får jag nästan genast symptom för UVI. Så jag måste konstant tänka på att dricka, använder stora ölglas som jag dricker vatten ur på dagarna och på nätterna dricker jag varje gång jag gått på toa. Har aldrig haft så lätt för UVI som jag har nu som gravid, men min barnmorska sa att dessa bakterier har man hela tiden som gravid så det gäller att dricka ordentligt så man kissar ordentligt varje gång.
Allt drickande gör dessutom att jag inte äter så mycket som man kanske brukar göra som gravid, och har fått kommentaren att jag inte går upp i vikt lika snabbt som normalt, men med tanke på att bebis växer som den ska och allt ser bra ut så bör det inte vara något problem.

 

[Sedna]

Nej förlossningen nämnde bara att man kan ha urinvägsinfektion som ger värkar, och att man kan dricka lite extra vatten så sköljer de bort eventuella bakterier. Annars var det ta alvedon och lägg dig, slutar det inte inom rimlig tid så får du ringa igen, eller ännu hellre ringa till mödravården. Det är kanske vanligt att man får hyfsat regelbundna värkar som smärtar vid omkring v27?

Idag talade jag med min nya barnmorska, hon var lite orolig över att det hade varit ganska mycket smärta inblandat men tyckte inte det behövdes några prover. Däremot fick jag på grund av andra diagnoser en tid hos mödravårdsöverläkaren. Jag tänkte passa på att ställa lite frågor då, det kan ju inte skada.

Misstänkt uvi hos gravida ska alltid behandlas, det är vad två oberoende läkare sagt till mig. Detta för att risken för njurbäckeninflammation är större vid graviditet och en obehandlad uvi kan som sagt även ge värkar, som i värsta fall kan starta en förtidig förlossning. Så jag tycker det är lite märkligt att du inte ens uppmanats lämna urinprov. Själv hade jag krävt att få lämna urinprov.

Hoppas läkaren kan ge dig lite svar på vad som är normalt och inte.

 

[Balahé]

Hur oroliga blir ni när ni känner av bebis mindre någon dag? Kan ju konstatera att de dagar jag vilar (dvs ligger i soffan) känner jag mycket mer än när jag själv är i rörelse. Denna v tex har jag varit i farten mer eller mindre hela dagarna och känner då inte alls lika mycket som i söndags när jag mest låg och slappade i soffan med en god bok. Hade ni oroat er eller känt er trygga med att ni känt av lite då och då under dagen, om än inte lika intensivt?

Samma undring kring smärta. Då och då gör det ju faktiskt ont i magen, tex ena sidan av magen under en stund efter att man vänt sig i sängen. Hur 17 vet man vad som är ok smärta och vad som inte är det? Just det jag beskrev här, att det gör ont att vända sig menade Bm på att det var ligamenten som sträcks och gör ont. Det gör ju riktigt ont emellanåt men är alltså ofarligt. Samma sak med bäckensmärtan (men den är jag tyvärr rätt van vid sedan innan och den oroar inte alls, stör bara). Är van att ha bra kroppskontroll och känsla för vad är normalt och inte (skada från utbildningen och ett liv med hästar). Denna ovisshet om vad som händer är jag inte van vid eller bekväm med

 

[Balahé]

Då var det 100 dagar kvar till Bf idag, det närmar sig

Kan dock åter konstatera att äldre gubbar tydligen vet allt om graviditet. De drar sig inte heller för att konstatera att det snart måste vara dags och borde jag inte sluta jobba snart? Självklart vet ju vita, gamla gubbar allt här i världen, framförallt om graviditeter...

Blev även förvånad över blivande farfadern härmdagen. Han skulle berätta att han skulle bli farfar för några av hans vänner som jag träffade för första gången och säger något i stil med att "hon dricker inte vin, hon är gravid för att han (pekar på sambon) har gjort henne på smällen". Skriver inte ut exakt vad han sa eftersom det var med lite grövre uttryck. Jag blev bara och tänkte att hörde jag verkligen det där av min "svärfar" och inte en 14-åring? När jag tänkte på det i efterhand blev jag ganska arg. Tänk om det nu varit så att vi hade fått göra provrörsbefruktning för att bli gravida? Hur ledsen hade inte sambon kunnat bli om det nu var spermiekvaliteten som brast?

 

[Jenka]

Det här har jag märkt är mer jobbigt än jag trott, har jag druckit lite för lite vatten en dag så får jag nästan genast symptom för UVI. Så jag måste konstant tänka på att dricka, använder stora ölglas som jag dricker vatten ur på dagarna och på nätterna dricker jag varje gång jag gått på toa. Har aldrig haft så lätt för UVI som jag har nu som gravid, men min barnmorska sa att dessa bakterier har man hela tiden som gravid så det gäller att dricka ordentligt så man kissar ordentligt varje gång.
Allt drickande gör dessutom att jag inte äter så mycket som man kanske brukar göra som gravid, och har fått kommentaren att jag inte går upp i vikt lika snabbt som normalt, men med tanke på att bebis växer som den ska och allt ser bra ut så bör det inte vara något problem.

Vem sa att du gick upp för långsamt?
Jag har inte gått upp alls, tänker på det bm sa (vid inskrivningen iof) att bebis tar det den behöver.

 

[Jenka]

V 17 nu... Förra veckan började jag ändå känna mig lite gravid men nu känns det som att jag är tillbaka till att låtsas igen. Inga symtom bortsett från foglossningen som börjar få mig att fundera på hur mycket man ska pressa sig själv för att jobba :/
Magen börjar växa lite smått i alla fall.

Och just det, orkar inte vara anonym... vesp här!

 

[Balahé]

Hej @Jenka och välkommen ut ur anonymiteten Bra att magen börjar synas, då får du titta på den när du börjar undra. Hajjade till varje gång jag såg i spegeln när magen började komma. Nu är jag van, ser snart inte fötterna längre

Jag tycker också att det är svårt att veta var gränsen går för vad som är ok, både vad gäller foglossningen och övriga smärtor/värk vs aktivitet och jobb. Hade småilningar på ena sidan av magen till och från hela dagen igår. Fick sedan riktigt ont i nedre delen av magen på kvällen när jag gick. Satt kvar typ 5-10 min och sen gick det över. Kändes som om jag hade velat lyft upp magen, men gick med hästen och hade sas händerna fulla. Hade den smärtan inte gått så snabbt över hade jag åkt till sjukhuset istället för hem, det kan jag säga.

 

[YaHilweh]

Jag förstår att du är osäker, det du beskriver tror jag inte att jag hade accepterat när jag var gravid. Lycka till med din grav iaf och den 11/12 är ju ett bra datum att få barn på..

Tro mig, jag accepterar det inte heller.

 

[YaHilweh]

Jag har senaste dagarna haft enorm smärta i hmm hur ska man nu förklara det. Ryggen, men mot rumpan i höjd med höften. typ

Vet inte om det är ett kommande ryggskott (haft mycket problem med det), men känner att smärtan är för långt ned. Eller om det är foglossning på g. Det kommer ju lägligt nu när vi flyttar ut ur vår lägenhet i morgon..

@Balahé det du skrev om fosterrörelser, jag känner mindre de dagar jag är aktiv och jag har fått det förklarat att bebis sover när jag rör på mig och är ofta vaken när jag tar det lugnt. Jag har senaste två dagarna känt mindre fosterrörelser, vart igång extremt mycket. Men var inne på besök hos mvc (sista hos denna tanten) och hjärtljuden var mycket fina och igår kväll när jag var lugnare kände jag henne som vanligt igen

 

[Balahé]

@YaHilweh Det är så jag förstått det också, men när man inte hunnit ligga still alls under dagen blir man ändå lite nojjig. Nu har bebis på senaste tiden börjat svara på beröring så det underlättar ju. Tycker jag att det varit lugnt väl länge kan jag stryka över magen en stund så kommer det ganska snart en buff tillbaka. Är det sovstund blir det inget mer än så, men om det är dags att vakna kan det sätta fart rejält sedan. Det är faktiskt väldigt mysigt Häftigt att man liksom kan kommunicera redan. Kan ibland säga godmorgon till magen när jag känner att bebisen kommer igång, ofta när jag sitter i bilen. Då får jag inga svar, men de skall ju höra rösten ändå därinne.

 

[SusieQ]

Tro mig, jag accepterar det inte heller.

Jag tror dig, förstod det nästan genom dina inlägg...

 

[Riru]

Vem sa att du gick upp för långsamt?
Jag har inte gått upp alls, tänker på det bm sa (vid inskrivningen iof) att bebis tar det den behöver.

En bm, vet inte om hon menade att det var för långsamt på det sättet att det var dåligt, eller att jag inte följde viktkurvan vad folk vanligtvis går upp. tänker på de som äter för tre personer tex

 

[Riru]

Hur oroliga blir ni när ni känner av bebis mindre någon dag? Kan ju konstatera att de dagar jag vilar (dvs ligger i soffan) känner jag mycket mer än när jag själv är i rörelse. Denna v tex har jag varit i farten mer eller mindre hela dagarna och känner då inte alls lika mycket som i söndags när jag mest låg och slappade i soffan med en god bok. Hade ni oroat er eller känt er trygga med att ni känt av lite då och då under dagen, om än inte lika intensivt?

Jag tänker lite som så att dagar jag inte gör ett dugg så kanske bebis blir uttråkad och börjar fara omkring. Är man aktiv kanske bebis ändå får en känsla av att något pågår och mer hänger med i svängarna och inte har lika stort behov av att röja omkring själv. Men det är ju bara min egna teori , och jag är inte orolig de dagar jag inte känner bebis så mycket.

 

[YaHilweh]

Lever lite i min egna värld idag, trött och seg packar flyttlådor, vilar, packar, vilar.. så har det gått hela dagen. Orkar inte alls packa som jag velat, kroppen börjar säga ifrån och jag antar att det bara är att lyssna på den.

Men inatt är sista natten i lägenhet på mycket mycket länge, förhoppningsvis någonsin först blir det 2v i radhus hos svärmor. Sedan äntligen! Köpte igår tapet till ena väggen i barnrummet.
Denna blev det! Vi var egentligen inne på något åt det lila hållet men den här är såååå både mig och sambon. Den kostade 49:-/rullen och är en märkestapet så skulle vi om 6-12månader se vart bebis tar vägen, prinsessa, bil, dinosaurie, häst... så kan vi tapetsera om utan problem. Det kommer bli 1 långsida och 1 kortsida (kortsidan med fönster) med denna och sedan två vita väggar.