Jag gillar rutiner. Eller nej. Jag älskar dem!Andra kvällen med skrik, gråt och förtvivlan vid läggdags. Tror inte att det är en slump att hennes eftermiddagsvila blivit försenad båda dagarna.
Är det fler som har lite trubbel att få fadern att förstå att barnets behov går före? Här är det allt som oftast "jag ska bara" när tösen vill något. Såklart måste hon lära sig att vänta ibland, men när det gäller tex sömn stör det hemskt när det blir alltför sent. Idag blev sömnen framskjuten drygt 1,5 timme för att pappa behövde äta först.
Samma sak kan ske med maten. Han ger gärna en klämmis eller en flaska istället för riktig mat. Det går fort (väldigt viktigt) och hon tackar sällan nej. Men, det ställer ju till det med mattider och aptit resten av dagen. Ibland måste man ju pga anledning, men här ät det mer av lättja.
Jag har försökt att inte pracka på honom att mitt sätt är bäst, utan att låta honom själv upptäcka vad som händer om man rör till hennes rutiner. Tyvärr verkar det inte gå fram. Vad tror ni, bara att sätta ner foten och säga att "nu gör vi såhär"? Någon som haft samma problem och löst det på ett smidigt men effektivt sätt?
Jag hade ett utarbetat "schema" för mat/sömn som bas som jag utgick från när jag var hemma, detta lämnade jag över när vi byttes av. Han var helt klart tacksam för det var mer mattilfällen än vad han uppfattat så det hade nog blivit jobbigt för honom annars. Sen får man såklart anpassa efter vad man gör om dagarna/när man vaknar osv. Och sen har vi inte riktigt kommit igång med klämmisar mer än att det är ett smidigt sätt att ta med sig mat på. Men där tycker vi nog att det är lika smidigt med en burk eftersom han inte helt på egen hand äter av klämmisen.
Min sambo är en sån som lätt fastnar i tv'n om den står på(oavsett program) och jag minns så väl när knodden var runt 2 månader och jag fick ryta ifrån var och varannan dag för att han fastnade med blicken och uppmärksamheten där när han kom hem från jobbet. Han fattade till slut och numera är tv'n sällan påslagen medan knodd är vaken.
Sen när knodd själv började visa intresse för tv'n använde han det lite väl mycket som underhållning (bekvämt antar jag) då lyfte jag frågan om att behålla "värdet" på vissa saker. Att de kunde vara bra att ta till när det var riktigt jobbigt och det funkar ju inte om det är någonting som man gör ofta. Och det var han helt med på.
Överlag tycker jag att det verkar som att sambon gärna väljer enklaste väg utan att tänka på konsekvenserna. Tänker man ett steg längre är det kanske inte så jobbigt att göra på ett annat sätt -man vinner på det i längden. Och det inser han mer och mer nu när han är hemma på heltid. Jag är så tacksam att vi har möjligheten att dela på föräldraledigheten för det gör underverk för deras relation och även för vår!
(Men just nu hinner jag inte heller med hästen, jag har liksom inte fått in rutin på det ochnär alldeles för trött! Allt har sin tid är mitt mantra.)