Vinterföräldrar 2014/2015

[BernT]

@Rhinos

Ja han är uppenbarligen inte ledsen över det hela. Jag har mest legat i sängen halvt apatisk/grinat hela dagen. Han har varit ute och shoppat i tre timmar, alltså lämnade han mig ensam i en främmande stad långt från familjen trots att han vet vilken sorg jag känner.

Borde äta men det går verkligen inte. Nu är det 22 timmar sen jag käkade senast.

 

[Rhinos]

@BernT Men VA??? Det är ju helt obegripligt, framför allt när han påstått sig vilja stötta dig. Finns det ingen möjlighet för dig att ta dig hem eller till någon kompis som kan stötta dig? Det hade nog känts mycket bättre att få sörja på hemmaplan.

 

[BernT]

@Rhinos

Han frågade förvisso om det var lugnt om han gick en stund. En stund i min värld är typ trettio min..

Känns lite bättre nu, kan varken sova eller äta fortfarande och det är fortfarande väldigt sorgset men jag har kommit ur det apatiska stadiet iaf.

Har däremot skrikit, grinat och bråkat med killen. Det var rätt skönt. Och så fick jag se att han faktiskt inte tog så lätt på det som det kändes.

 

[Sofie.S]

@BernT styrkekram skickar jag till dig!

Har börjat känna av fogarna, tror jag.. Har ont vid svanskotan och till höger mot skinkan. Har vart en fysisk tung dag på jobbet så är väl inte så konstigt att det börjar fresta på.
Semestern börjar imorgon eftermiddag

 

[em-pirre]

Men @BernT varför i hela friden stannar du? Ta dig långt bort till någon som bryr sig om dig på riktigt

 

[Toltmoppe]

Men fy @BernT! Va ledsen jag blir för din skull. Hoppas du kan ta dig hem och vara nära människor som bryr sig på riktigt.

På söndag går jag in i v 10. Är i den fasen då min förra graviditet stannade av och fostret dog. Är därför rätt nojjig och vågar inte hoppas något. Klarar inte ens av att säga till min man att i februari ska vi ha barn utan det är hela tiden "kanske" och "om det går bra där här gången". Känner själv att magen börjat puta lite även fast nog ingen annan ser. Men jag är rädd att det ska börja synas innan vi får ett ultraljud. Ska till bm om ca 1,5 vecka för inskrivning och jag hoppas hon kan fixa ett tidigt ultraljud åt oss så jag kan få knyta avän till lillen i magen någon gång.

 

[Blueberry]

Men fy @BernT! Va ledsen jag blir för din skull. Hoppas du kan ta dig hem och vara nära människor som bryr sig på riktigt.

På söndag går jag in i v 10. Är i den fasen då min förra graviditet stannade av och fostret dog. Är därför rätt nojjig och vågar inte hoppas något. Klarar inte ens av att säga till min man att i februari ska vi ha barn utan det är hela tiden "kanske" och "om det går bra där här gången". Känner själv att magen börjat puta lite även fast nog ingen annan ser. Men jag är rädd att det ska börja synas innan vi får ett ultraljud. Ska till bm om ca 1,5 vecka för inskrivning och jag hoppas hon kan fixa ett tidigt ultraljud åt oss så jag kan få knyta avän till lillen i magen någon gång.

Jag förstår din oro, om jag inte hade fullt upp med att må illa och spy så hade jag också varit orolig. Nu känns det mest som att krypet i magen vill ha ihjäl mig, så det känns ganska livskraftigt och starkt med tanke på hur jävla risigt jag mår emellanåt... Det kommer väl ut en liten demon i februari om det ska fortsätta så här. Herregud!

Från och med i dag är det resorb som gäller. I går på kvällen (efter 22 liksom. Fattar ej hur kroppen orkar jävlas på kvällstid!) spydde jag så intensivt att jag inte hann andas mellan kväljningarna, fick lite panik efter ett tag och blev helt yr. Inte så himla praktiskt tillfälle att svimma på liksom... Som tur är håller det sig på en mer rimlig nivå i vanliga fall.

 

[BernT]

Men @BernT varför i hela friden stannar du? Ta dig långt bort till någon som bryr sig om dig på riktigt

Jag vet inte.. Ska åka hem på söndag. Hade jag haft min bil med hade jag nog åkt tidigare. Å andra sidan, hade jag kört bil igår hade jag nog inte kommit hem, så extremt dåligt mådde jag.

 

[Toltmoppe]

Jag förstår din oro, om jag inte hade fullt upp med att må illa och spy så hade jag också varit orolig. Nu känns det mest som att krypet i magen vill ha ihjäl mig, så det känns ganska livskraftigt och starkt med tanke på hur jävla risigt jag mår emellanåt... Det kommer väl ut en liten demon i februari om det ska fortsätta så här. Herregud!

Från och med i dag är det resorb som gäller. I går på kvällen (efter 22 liksom. Fattar ej hur kroppen orkar jävlas på kvällstid!) spydde jag så intensivt att jag inte hann andas mellan kväljningarna, fick lite panik efter ett tag och blev helt yr. Inte så himla praktiskt tillfälle att svimma på liksom... Som tur är håller det sig på en mer rimlig nivå i vanliga fall.

Men fy va hemskt att må så illa! Är själv nästan helt förskonad mot det. Det kan komma lite när jag inte ätit på ett tag men det går över så fort jag ätit nåt. Vaknade natt till igår och mådde jätteilla och var helt säker på att jag skulle spy när som helst!!! Det gick bra men jag tror mer det har med den höga penicillindosen jag ligger inne med och inte graviditeten :-)

Annars känner jag inte så mycket mer än lite stick i magen ibland (som får mig att tänka "nu dör den" varje gång. Annars är de mina ömma bröst som märks mest när säkerhetsvästen ska på inför en ridtur :-P Kände knappt nåt med dottern heller på de 9 månaderna och knappt nåt med mitt MA heller. Bara hoppas att den här bäbisen mår bra och att jag får fortsätta må bra.

 

[Meooow]

Jag var hos barnmorskan i onsdags. Blev nästan paff!
Hon bad mig gå och väga mig och jag sa att jag redan gjort det eftersom vågen alla använder står i väntrummet. Säger då att jag gått upp 3 kg sen sist och då säger BM "Hur kommer det sig då?". Både jag och mannen var helt paffa, var det en fråga eller typ hån?
Jag visste inte vad jag skulle svara så sa att "Ja... Jag är väl gravid och då går man väl upp lite...".
Jag har stått ganska still viktmässigt tills nu och det kändes som att jag blev bankad ner i marken och trampad på. Eller nått...
Jag antar att hon tycker att det var för mycket och ja, jag har ju semester och ätit gott och inte rört mig så jättemycket så lite mer än vad jag borde gått upp har jag väl gjort men hennes reaktion kändes inte bra. Satt nästan tyst resten av mötet...
Alla går ju upp olika under en graviditet... Vissa tidigt och vissa i slutet. :/

På slutet frågade vi om RUL och om man kan få veta könet om man vill här i orten vi bor på eftersom att grannkommunen inte alls säger könet på barnet eftersom de har problem med att folk gör abort om det är fel kön.
Hennes första kommentar var att det finns privata kliniker för sånt. Hon sa det säkert fyra gånger på två meningar.
Det är klart att jag förstår att de kollar så barnet mår bra och allt ser normalt ut och att man inte alltid kan se könet och att de inte alltid fokuserar på det och om det inte går att se så finns det privata kliniker man kan besöka för att göra ett könsbestämmande UL, tycker väl jag att hon skulle ha sagt istället för att vräkt ur sig direkt att sånt håller privata kliniker på med, inte vi.

Usch, besöket kändes jättebra förra gången och nu bara platt pannkaka. Vet inte om jag ska byta BM? En vän till mig tycker jag ska göra det, jag ger det väl ett besök till för att se...

 

[Toltmoppe]

Jag var hos barnmorskan i onsdags. Blev nästan paff!
Hon bad mig gå och väga mig och jag sa att jag redan gjort det eftersom vågen alla använder står i väntrummet. Säger då att jag gått upp 3 kg sen sist och då säger BM "Hur kommer det sig då?". Både jag och mannen var helt paffa, var det en fråga eller typ hån?
Jag visste inte vad jag skulle svara så sa att "Ja... Jag är väl gravid och då går man väl upp lite...".
Jag har stått ganska still viktmässigt tills nu och det kändes som att jag blev bankad ner i marken och trampad på. Eller nått...
Jag antar att hon tycker att det var för mycket och ja, jag har ju semester och ätit gott och inte rört mig så jättemycket så lite mer än vad jag borde gått upp har jag väl gjort men hennes reaktion kändes inte bra. Satt nästan tyst resten av mötet...
Alla går ju upp olika under en graviditet... Vissa tidigt och vissa i slutet. :/

På slutet frågade vi om RUL och om man kan få veta könet om man vill här i orten vi bor på eftersom att grannkommunen inte alls säger könet på barnet eftersom de har problem med att folk gör abort om det är fel kön.
Hennes första kommentar var att det finns privata kliniker för sånt. Hon sa det säkert fyra gånger på två meningar.
Det är klart att jag förstår att de kollar så barnet mår bra och allt ser normalt ut och att man inte alltid kan se könet och att de inte alltid fokuserar på det och om det inte går att se så finns det privata kliniker man kan besöka för att göra ett könsbestämmande UL, tycker väl jag att hon skulle ha sagt istället för att vräkt ur sig direkt att sånt håller privata kliniker på med, inte vi.

Usch, besöket kändes jättebra förra gången och nu bara platt pannkaka. Vet inte om jag ska byta BM? En vän till mig tycker jag ska göra det, jag ger det väl ett besök till för att se...

Men vilket trist bemötande :-/ Du kanske ska ge henne en chans till med tanke på att det kändes bra sist. Hon kanske bara hade en dålig dag.

Usch jag har inte vågat ställa mig på vågen sen jag högg högaffeln i benet och knappt orkat gå på en vecka! Men igår var jag ute på en promenad och nu ska jag gå varje dag plus ridningen! Hoppas på att orka börja springa snart också. Vill inte svälla mer än nödvändigt. Gick upp totalt 17 kg med dottern och det var rätt okej. Hoppas på max det denna gång också eller helst mindre ;-)

 

[anonymarut]

Gav efter och gjorde abort igår. Ångrar mig fruktansvärt. Känner mest oerhörd sorg och smärta. Vet att man inte kan bli tvingad per se eftersom alla sjukvård är frivillig, men man kan utsättas för sån påtryckning att man tvingas.

Vidrigaste jag någonsin gjort, kommer aldrig göra om!! 4 pers fick brotta ner mig på uppvaket och hålla fast för jag fick tydligen panik och försökte rycka alla slangar/nålar..

Var kort gästspel här helt enkelt, ska inte ha i februari längre ju.

Kan bara säga att jag lider med dig..gick igenom samma sak i maj i år..sörjer fortfarande..kan väl bara försöka trösta med att den där bottenlösa sorgen, smärtan och ilskan lägger sig lite med tiden..Kram

 

[BernT]

Kan bara säga att jag lider med dig..gick igenom samma sak i maj i år..sörjer fortfarande..kan väl bara försöka trösta med att den där bottenlösa sorgen, smärtan och ilskan lägger sig lite med tiden..Kram

Jag önskar verkligen att jag hade stått på mig och inte gett efter. Just nu känns det som att jag aldrig kommer komma över det

 

[miiiiiiia]

December
8/12 - miiiiiiia, 26 år, första barnet
18/12 - Donnatello, 29 år, andra barnet (2011)
25/12 - Proxygirl, andra barnet (2011)
31/12 - Miks, 33år, andra barnet(2009)
31/12 - Sofie.S, 21 år, första barnet

Januari
2/1 - SaraXX, andra barnet (2011)
5/1 - lillajag, två första barnen, tvillingar
9/1 - Meooow, första barnet
18/1- Pinnsky, 25 år, första barnet
28/1 - Appleflower, andra barnet
28/1 - nagelbitarn, första barnet

Februari
5/2 - Pudsey, 30 år, första barnet
7/2 - Amk, 27 år, första barnet
20/2 Blåbär, 28, första barnet
21/2 - Toltmoppe, 25 år, andra barnet

Blev tillbaka flyttad efter RUL i måndags, kan vara det mest fantastiska nånsin, att få se sin lille son (!) där på skärmen, allt var hur bra som helst och han sparkade, öppnade och stängde munnen och levde runt! Jag tig det ändå rätt kallt men min sambo satt mest och grät

Blev samtidigt inskrivna här i Stockholm och har fått en helt underbar BM, samma som min sambos bror som fick barn i februari så nu känns allt superbra! Fortfarande lite skraj för förlossning men det blir bättre och bättre, hoppas BM kan hjälpa ytterligare.

 

[Blueberry]

Alltså resorb, vilken grej!
Mår som en prinsessa, spyr visserligen ganska hysteriskt direkt på morgonen men om jag tar en påse resorb till frukost är livet helt förträffligt resten av dagen. Underbart!

 

[Meooow]

Men vilket trist bemötande :-/ Du kanske ska ge henne en chans till med tanke på att det kändes bra sist. Hon kanske bara hade en dålig dag.

Jo, jag ska ge henne en chans eller två till. Kan ju göra så att jag tar upp det på nästa möte hur jag upplevde hennes kommentarer så hon själv förstår att jag tog illa vid mig. Sen testa en gång till, fungerar inte det så kan jag ju byta då, då får hon ju en ytterligare chans att ändra sig på så sätt.

 

[Meooow]

Läser ni några böcker ni kan rekommendera? Jag läser just nu "Vänta barn" som jag fick av barnmorskan, perfekt för mina funderingar för tillfället!

Har ni tittat på några barnvagnar?
Vi har ju varit och tittat på Stokke och nu även Joolz och jämförde de båda och visst, Stokke är grymt trevlig att kunna höja som man kan men Joolz vann med hästlängder så det får bli en sån senare! Hyfsat ny på marknaden så den är inte så vanlig men snygg och praktiskt tyckte vi den verkar vara. Blir ju grymt liten när man fällt ihop den också!
Nu när vi är ute bland folk tittar man ju automatiskt på alla barnvagnar runt omkring. Briovagnarna är populära men vad låga de är! Ser många par som själva är långa båda två och har en Briovagn, de måste ju nästan vika sig på mitten för att titta till barnet..

Har ni några bloggar ni läser som handlar om tiden till förlossning och efteråt som ni kan rekommendera?

 

[Toltmoppe]

@Meooow Jag är ju sjukt nojjig och vågar inte säga till mig själv ens att jag är gravid förrän vi gått förbi v 12 och har sett om den lever. Så nej vi har inte tänkt på barnvagnar och sånt. Nu är ju dottern bara 2 år så vi har allt kvar efter henne. Hennes vagn skulle funka åt ett barn till och då får vi väl köpa en sittvagn åt henne istället. Babyskydd, skötbord, kläder och allt finns kvar så vi behöver ingenting egentligen:-)

 

[miiiiiiia]

@Meooow Jag kan varmt rekommendera Gudrun Abascals böcker, är inne på den andra som handlar om förlossningssmärta, tycker dom verkar bra!

Ang barnvagnar och annat så är det ju som du säger, man tittar på alla och jämför. Vi har inte hittat nån favorit, men ska nog ner till en stor babyaffär imon ovh där lär vi kika lite iaf!

 

[Amk]

@Meooow Vi har två alternativ för barnvagn som det ser ut nu, men vi har inte provkört någon av dem än. Det ena alternativet är Kronan Duo för att den verkar stabil för oss lantisar, och det andra alternativet är en eko-vagn som heter Naturkind. Än är det tidigt att tänka på, men inte desto mindre roligt.

Igår hade jag en liten blödning- kom lite rosa på pappret när jag var på toa. Jag har fått fullständig skrämselhicka och tänker många tankar om att det inte blir någon bebis, så om någon har tröstande ord angående detta är det varmt välkommet. Jag tänkte ringa BM imorgon och se vad de säger, men antar att de tycker att man ska avvakta... jag är i vecka 12 nu, och hade nästan börjat andas ut. Kanske, kanske kan man få ett UL för att säkra att allt är OK? Vi har tid för UL nästa fredag, 1 aug- men det känns som evigheter tills dess.