Vinterföräldrar 17/18 del 7

[YaHilweh]

Det är ju vettigt att vara hemma tills man är helt frisk/symptomfri men i vanliga fall hade vi alla varit tillbaka i jobb och fsk nu så det är oerhört frustrerande. Snuva är ju helt rimligt när man är ute tex, och så kommer ju pollensäsongen också, blir helt omöjligt att veta vad som är vad...

Jag är extremt påverkad personligen av pollen just nu. Blir röd och svullen om ögonen och snorar som aldrig förr, så fort jag går utanför dörren. Det exploderade förra veckan.

 

[pollex]

Någon mer som är hemma med barn som är portat från fsk? Jag är inne på en dryg vecka hemma med kotten nu, först FL pga studiedag, sen vab och sen i söndags är vi båda sjuka, nu är vi tillslut inne på de 48 symptomfria timmarna innan han får gå tillbaka till fsk igen. Sambon har jag "tvingat" att vabba en del den här veckan för jag börjar helt ärligt bli galen på att vara hemma nu vi är ute så mycket det går och tack och lov är det ju fint väder, men kotten är just nu extremmammig och gränstestande på ett sätt jag inte varit med om innan. Hoppas innerligt vi är friska snart, och får förbli det ett tag...

Här är det sambon som får dras med hemmavarande ”sjuka” barn eftersom han är föräldraledig (inskolningen startar på måndag ). Att jobba hemma med en föräldraledig partner med tillhörande tvååring i huset är däremot även det en pärs, första veckan var lilla A småsjuk och hängig och vad gör man när han kommer innanför dörren och uppbådar toppen av sin språkliga förmåga och ropar ”snälla mamma komma ner nu tack!”? Tja, inte jobbar man oberört vidare i alla fall... Men senaste veckan har jag kunnat använda mammas lägenhet mycket, en lättnad i jämförelse!

 

[FeatherCloud]

Talet lossnar så sakta här! Kotten fick en bok i födelsedagspresent som handlar om att man "har" en egen hund som man ska döpa och interagera med. Min faster, som köpt boken, var talpedagog innan hon gick i pension och vi pratade lite om att kotten har svårt för ganska många konsonanter och ljud och att jag gick och funderade på hans tungband ganska mycket när han var bebis. "döp hunden till Lollo", sa min faster, så det gjorde vi, eftersom L är en bokstav som han aldrig sagt och som ju "påverkas" av tungan. Så nu läser vi den där boken, kotten älskar den och att "klia hunden" på magen mm. Och idag sa han tusanimig (ett grötigt) Lollo för första gången! Han har också börjat använda talet för att kommunicera mer, har börjat ropa tydligare på mig och sambon på längre håll och det är ett konstant Mamma mamma mamma om allt jag ska titta på.

Det känns lite jobbigt att han har så svårt med uttal men får lita på att bvc fångar upp oss i sommar om det inte lossnat då.

 

[Heulwen]

Grattis!! @Cattaflajna

*kl*

Här har vabbats mycket senaste tiden, vi valde delvis att hålla hemma lite extra förra veckan då de fick vara i en annan lokal några dagar och samsas med större barn. Nu är allt som vanligt igen och hon har kommit in i rutinerna och är nöjd och trygg. Häromdagen var de fyra pedagoger på fyra barn, känns bra.

Jag och min man jobbar hemifrån just nu då vi bor i Stockholm och har möjlighet till det, vi bor i en av de kommuner där flera invånare drog hem corona från skidresor i Alperna .. så känns bäst att minimera kontakterna med folk ett tag. Men man blir smått tokig av att inte komma ut ur hemmet så mycket som man är van vid.

Lilla F pratar, sjunger och dansar mycket. Älskar att leka rutiner med gosedjuren, servera dem frukost och lägga dem. Alla saker är bebisar, mammor och pappor , en liten ballong är en "bebisballong", en buske "bebisträd" etc. Hon sjunger alfabetssången och har lärt sig en del bokstäver för skojs skull, jag lärde mig läsa Kalle anka vid 4 så ska bli intressant att se om hon slår det! Älskar annars Nalle Puh över allt annat och leker att hon äter "honing" hela tiden genom att doppa hela handen i maten och slicka i sig.

När vi är ute drar hon iväg hela tiden och ska klättra på allt. Nu har hon börjat springa iväg från fröknarna också tyvärr. Och en dag klättrade hon ut genom fönstret där (en meter ovanför marken tack och lov). Hon ska upp på allting och sticka iväg överallt. Som tur är har hon börjat gilla sandlådan allt mer så man kan få en lugn stund utomhus utan att jaga efter. Hon är riktigt snabb så det är lite läskigt när hon sätter igång att springa.

Angående storleksdiskussionen har vi inte mätt på länge men stl 92 är lite litet nu, väger 14 kg och har 24/25 i skor. Hon är nästan huvudet längre än alla jämnåriga just nu, kanske blir längre än mina 177 cm.

 

[Heulwen]

Förresten, är det något annan här som har barn som drar iväg hela tiden? Alla grannbarnen traskar omkring så beskedligt, fast de är 3-4 månader yngre förvisso ...

 

[FeatherCloud]

Förresten, är det något annan här som har barn som drar iväg hela tiden? Alla grannbarnen traskar omkring så beskedligt, fast de är 3-4 månader yngre förvisso ...

Vi är ju oftast i vår (ganska stora) trädgård när vi är ute, där får kotten röra sig fritt sålänge han syns och håller sig borta från vägen, så det blir liksom inte dra-iväg-grejen på samma sätt,utan han plockar pinnar, vattnar och leker i sandlådan oftast. Är dessutom ganska mån om att ha oss hyfsat nära ändå. Har några gånger dragit iväg från oss med fart och springer då nästan alltid in i huset för att hämta sin nalle, eller en banan

Är vi någonstans med mer folk eller trafik får han åka vagn, sitta på axlarna eller hålla handen, upplever inte att han med vilje drar iväg då heller. Låter jobbigt att hålla reda på @Heulwen !

 

[FeatherCloud]

Inomhus leker kotten plötsligt mycket mer självständigt, kan vara i eget rum och leka ganska länge. Och när han blir arg eller ledsen har han börjat gå iväg och sätta sig för sig själv (oftast under matbordet i stora rummet) istället för att genast söka närhet. Dvs, innan upplevde jag att han blev ledsen över situationen, nu är han oftare arg/ledsen på oss och kräver mer resonemang, känns som ett mycket större barn helt plötsligt!

 

[soom]

Förresten, är det något annan här som har barn som drar iväg hela tiden? Alla grannbarnen traskar omkring så beskedligt, fast de är 3-4 månader yngre förvisso ...

I miljöer där hon är trygg drar hon iväg. Det är helt hopplöst att gå de 30 meterna från förskolans grind till bilen... och att handla i vår vanliga affär, hon springer åt alla håll och ska dessutom gömma sig
På nya ställen håller hon sig i närheten.
Instämmer i att det känns som att "alla andra" är så medgörliga.

 

[YaHilweh]

@Heulwen
Jag har en av varje
Ronja hon går gärna iväg på egna äventyr. Gärna naken och än hellre direkt från duschen. Våra stackars grannar måste tro att hon inte äger några kläder. Men mössan är ALLTID på när hon går ut. Men det funkar inte ens att låsa dörren, för det lärde hon sig så fort hon nådde upp ordentligt.
Man hinner lixom inte med. Kläderna åker av fortare än kvickt, om det inte är en klänning som är tillräckligt flygig när man snurrar, vill säga... idag lyckades jag tillslut dra nattlinnet över huvudet på henne, ändå något.. (det har spets längst ned)
I affären funkar det om hon är i kundvagnen och Havanna ger henne sakerna vi ska handla. Annars är hon försvunnen innan vi hinner blinka. Har starkt funderat på en GPS-klocka eller liknande.

Havanna, 4 åringen hon har aldrig gett sig av. stannar där man ber henne, säger jag att hon ska stanna på gården så gör hon det. Även om grannbarnen är på gatan. Dom leker mycket ihop alla 4, men jag orkar inte riktigt med det om gubben inte är hemma Har aldrig vart några problem med henne, hon har hållt sig där hon ska.

 

[YaHilweh]

I miljöer där hon är trygg drar hon iväg. Det är helt hopplöst att gå de 30 meterna från förskolans grind till bilen... och att handla i vår vanliga affär, hon springer åt alla håll och ska dessutom gömma sig
På nya ställen håller hon sig i närheten.
Instämmer i att det känns som att "alla andra" är så medgörliga.

Klädaffärer är en mardröm att ha barn som springer iväg och gömmer sig med till. Ronja är likadan!

 

[YaHilweh]

Jag har 2 barn, men tydligen är bara det ena fött med bordsskick och öron. Den andra fick en uppfinningsrikedom och en enorm dos envishet/tjurskallighet!

Det är så häftigt hur dom kan vara så olika. Havanna pratade tidigt, började kunna bokstäver tidigt, idag 4år kan jag sitta och säga vilka bokstäver hon ska skriva och hon skriver dom utan att blinka. Vi gjorde ett korsord med bilder häromdagen, hon läser inte och vet inte vad hon skriver, men det är på god väg och hon är bara 4. Hon pratar som en liten tant, är artig, åt tidigt med bestick och gör som hon blir tillsagd och leker ganska lugnt. Tittar många gånger innan hon försöker osv. Försiktig på nya saker.

Ronja... Vart ska man börja? Hon är en Bulldozer. Hon försöker tills hon klarar det, inget snack om saken. Hon kan trilla ned 20 gånger från fönsterbänken, där hon absolut INTE får vara. Men fortsätter tills hon kan springa hela vägen (den är 6.5m lång och troligtvis platsbyggd.) Skruvar någon på saker tittar hon på och gör sedan likadant. Totalt orädd. Bestämd tös som vet vad hon vill, tror det är henne vi kommer få mest samtal om från skola osv. i framtiden. Äta med bestick är okej, så länge det är den gaffeln HON VILL äta med den dagen. Annars är det fortfarande mat överallt. Det handlar inte om att hon inte kan äta med bestick, det handlar om att det inte är lika roligt. Jag vet inte om jag vågar ha med henne till Bvc nästa gång, dom måste tro att vi släpar henne i gruset eller något. Så mycket skrapsår, rivsår, blåmärken... Jäklar vad utmanande det är att ha en unge som är likadan som en själv. Enligt alla som träffade mig som liten, är hon en kopia. Jag har bett om ursäkt till mina föräldrar så många gånger. Men hon är samtidigt jäkligt charmig och ALLTID glad, hon kommer att komma undan med så mycket i sitt liv, pga charmen. Ronja är noll intresserad av siffror och bokstäver, hon är en handyman och löser saker med händerna istället

Ska bli så häftigt att se vad det blir för små människor av dom här två. Vad dom kommer ta sig för.
Hade Ronja vart den första, då är det tveksamt om det hade blivit en nr 2.

 

[FeatherCloud]

Efter 6 månaders vattenvägran (om nån minns) lyckades vi ikväll äntligen övertyga kotten om ett bad! Tvättlappar har funkat utmärkt hela vintern så vi har inte brytt oss om att bråka, men nu är dom ute mer på fsk och det är dammigt, så idag var ungen svart av smuts!

Med hjälp av bubblor och löfte om att få bada i köket gick det fint, nu hoppas jag att han går med på att bada även framöver

Han har också fått en springcykel, imponerad av att han direkt förstod hur han skulle göra och styra, men jag hoppas han tar det lugnt ett tag till

 

[FeatherCloud]

I förrgår kom kotten hem från fsk med en vänsterarm som uppenbarligen gjorde ont. Han lät den mest hänga och gjorde plötsligt allt med höger, han som är ganska vänsterhänt annars. Han sov uselt hela natten och måste haft ganska ont (och begynnande förkylning bidrog antagligen). Tack och lov fick vi tid på vc igår eftermiddag. Stackars lillkotten, dels ont i armen, och så behöva bli undersökt av läkare med visir och munskydd (eftersom han hade förkylningssymptom).

Visade sig tack och lov vara något enkelt, ett av armbågsbenen hade hoppat ur sitt läge, pigluxation. (Tydligen ganska vanligt på små barn och kan hända om de tex håller handen och snubblar till.) Läkaren fixade det på ett par sekunder och smärtan gick över direkt. Men vilken pärs innan vi visste vad det var!

 

[YaHilweh]

Visade sig tack och lov vara något enkelt, ett av armbågsbenen hade hoppat ur sitt läge, pigluxation. (Tydligen ganska vanligt på små barn och kan hända om de tex håller handen och snubblar till.) Läkaren fixade det på ett par sekunder och smärtan gick över direkt. ❤ Men vilken pärs innan vi visste vad det var!

Det har hänt vår stora tjej 2 gånger!
Är det man menar när man säger att man inte ska låta barnet svinga mellan föräldrar. För det händer så lätt, men är helt ofarligt
Men häftigt att det går över på några sekunder

 

[YaHilweh]

Vi tog en sväng till tandläkaren med lilltjejen, efter att fsk ringt då hon skallat en låda med tänderna. Vilket inte slutade blöda. Ingen större skada skedd, mer än en ordentlig spricka i läppen. Men kändes bra att kolla upp det direkt, få det dokumenterat ifall det skulle bli något med de riktiga tänderna som kommer under.

 

[FeatherCloud]

Det har hänt vår stora tjej 2 gånger!
Är det man menar när man säger att man inte ska låta barnet svinga mellan föräldrar. För det händer så lätt, men är helt ofarligt
Men häftigt att det går över på några sekunder

Ja, kotten tycker det är buskul att svinga mellan oss eller hoppa jämfota om man håller handen. Vi får försöka undvika det lite framöver tror jag... Superskönt att det är så enkelt att fixa dock, ja!

 

[YaHilweh]

Ja, kotten tycker det är buskul att svinga mellan oss eller hoppa jämfota om man håller handen. Vi får försöka undvika det lite framöver tror jag... Superskönt att det är så enkelt att fixa dock, ja!

Ortopeden på barn var nere, första gången det hände oss. Han sa att det är otroligt vanligt, men runt 4års ålder ska lederna växt så pass att det inte bör hända. Då frågar man extra mycket ifall det skulle behövas en röntgen istället.

Men det hade hänt hans son 4 gånger och han var inte det minsta rolig för problem i framtiden utan det löser sig. Lederna är "slappa" på så små barn.

 

[FeatherCloud]

Hur har alla det i vårvärmen? Om någon tittar förbi i tråden vore det kul med ett livstecken

Här rullar det på och händer massor, talet börjar lossna, han härmar mer och det kommer nog iaf ett nytt ord om dagen.

I veckan hade vi utvecklingssamtal på förskolan, det mesta kändes igen hemifrån men ändå kul att få deras syn på ens unge Kontentan var väl ungefär att han är smart, riktigt driven (frågar sällan om hjälp, men det han vill ska hända brukar han se till att lösa..) och ganska intensiv, och har svårt för konflikter /när pedagogerna säger stopp eller nej. Just konflikterna har vi drösvis av, och det är nog det mest dränerande av allt. Vår kotte är ofta som på speed, testar ALLT och brukar hitta på saker så fort han märker att vår uppmärksamhet är på annat än honom. Jag känner sällan att jag når fram med mina försök att avleda eller stimulera till annat, och så hamnar vi i nej-läget, och sen är vi arga snabbt alla tre..

Mellan varven är han dock hur härlig som helst, alltid nära till bus och skratt, älskar fortfarande att läsa och vara i trädgården eller verkstaden och delar gärna med sig av sina saker.

Hur är det med trådens övriga ungar?

 

[leoparden]

Kul med utvecklingssamtal på förskolan, här är allt sådant inställt pga corona.

Vi är verkligen inne i en period av utbrott. Hon kan bli så arg att hon ligger på golvet, slår mot golvet och mot oss, gråter, och närapå skriker sig hes. Ibland förstår vi varför hon är arg, men oftast inte. Hon försöker förklara, vi fattar fel, och så blir hon ännu argare.

Däremellan är hon troligt rolig, pratar som ett rinnande vatten, och gillar att göra nästan allt bara hon får göra det själv

 

[astilbe]

Kul med språkutvecklingen! Är likadant här, hänt mycket de senaste månaderna. Är kul när han kan göra sig förstådd i större utsträckning.

G är nyfiken och busig, vill göra allt själv och det kan bli en del konflikter där då det inte alltid funkar. Vi har också haft utvecklingssamtal på förskolan nyligen. G är en del i ett jättegulligt litet gäng med kompisar, är social och pratar mycket om känslor. Tyvärr kommer vi behöva byta förskola efter sommaren, vi hade gärna stannat då han trivs så bra!

Vi har precis haft en period av jobbiga nattningar, men det verkar (peppar peppar) ha lugnat sig igen så det går lite bättre. Han har kunnat vara huuur trött som helst, tills han hamnar i sängen och blir världens busigaste