Det är därför det är så bra att de inte förstår vad man säger i början, så att man hinner observera sig själv och lära om! Själv insåg jag med första barnet hur lätt det var att tänka i heterosexuella termer . Inte så att jag var på nivån att flickbebis nuddar pojkbebis —> ååååh, nu är de kära (vilket jag hört från andra ), men mindre saker som att skämta om framtida giftemål etc. Men jag hann nöta in att alltid säga ”om du blir kär i en kille eller tjej” eller ”om du träffar en kille eller tjej som du vill bo tillsammans med när du blir stor” innan de blev tillräckligt stora för att hinna ta skada
Ja, tack och lov sitter det med dom äldre barnen. Dom brukar säga ”jag vet att det är okej att vara kär i en kille, men jag tror inte att der blir så. Men om, då är det okej”. Känns skönt att dom inte tycker att det ena eller det andra vore konstigt.