Har som sagt mest burit på magen så då fungerar ryggan fint! Annars tar jag ryggan i handen (fungerade bättre med den ryggsäck jag hade när de andra var små, den nuvarande är lite för stor). Men självklart äger jag också en dramaten, till sambons fasa
. (Och jag börjar undra om du är synsk för vid ett tillfälle när jag hämtade ut paket - den gången dock utan bebis och barn - blev jag faktiskt tvungen att ”låna” en kundvagn från Ica för att alls kunna ta mig hem
. Jag är regelbundet för optimistisk när jag ska hämta ut postpaket, har blåmärken över hela ena låret för tillfället av precis den anledningen
).
Våra var inte heller så effektiva gångare i tvåårsåldern, men vi har rätt nära till ”allt” och ingen hund så de behövde liksom inte följa med på några längre promenader. Här finns lekplatser på varje gård. Till centrum (och tåg och buss) hade vi då 500 m (nu 600
), ungefär samma till förskolan (nu ännu närmare). Strand/bad inom samma radie också. Vid behov har vi lyft upp den och burit löst en liten bit.
(Från lite efter 3 har de börjat utveckla förmågan att gå på ett vettigt sätt men jösses vad man får ”bära” dem mentalt i början (lyssna på att de inte orkar, prata massa strunt så att de glömmer att de går, leka fram dem meter för meter), då är det nästan lättare att släpa på dem fysiskt
(tack till högre makter för att de kan cykla en del när underlaget tillåter!). Nu är båda tillräckligt stora för att gå alla vardagssträckor utan att kommentera det och i höstas vandrade vi en kuperad sexkilometerssträcka med viss framgång
.)
Knäböjen blir inte alltid så eleganta, men man kan alltid fuska sig upp med ett ben i taget i värsta fall
. Jag hoppas att er säng kommer oväntat tidigt och att dina och fysioterapeutens insatser gör att du slipper ha ont snart!
