Vinterföräldrar -17/18 del 3

[Sofie_B]

Det låter mycket som min första förlossning av det du skrivit. Igångsättning, edan tog inte, slutade med snitt.

Skönt att det verkar kännas bra ändå

Tack! Ja, det känns jätteskönt att få mer och mer positiv känsla kring allting.

 

[YaHilweh]

Ja, verkar vara den summan som är standard så det är ju alltid något!

Jo, hela 30 % högre risk för akutsnitt vid igångsättning så det är ju mycket. Min eda tog inte heller men dom satte om ingången när jag kom in på operation. Jag tycker det var spännande att vara vaken och hade inte velat vara sövd om det inte funnits en medicinsk anledning till det. Var så häftigt att höra honom skrika direkt när han kom ut och ändå få dela det ögonblicket med mannen.

Ja men det går verkligen jättemycket åt rätt håll! Dom är duktiga här på att följa upp och verkligen ta sig tid att lyssna. Sen hjälper det jättemycket att prata med mannen om det, vi som delar upplevelsen. Jag fungerar också så att det för mig hjälper att ”älta” saker. Sen finns det fördelar för både mig och bebis med att vi ändå gick igenom dom där 15 h tillsammans innan snittet så försöker fokusera på det och inte tänka att allt var i onödan. Så det går helt klart åt rätt håll!

Vad härligt, vad duktiga ni är som håller igång så! Nu hoppas vi bara att det resulterar i en bebis också! Håller tummarna för er!

Jag blir lite avis när jag hör "bara" 15h (nu vet jag att det inte är så bara, och jag menar det verkligen inte så). Men Havanna bönade jag om snitt efter 16h fullt öppen, efter ca 26h med 2 misslyckade försök med sugklocka fick jag snitt (då haft värkar dryga 34h).
Jag blev sövd då de i stort sett skulle skära och jag hade känsel kvar, för att det skulle gå fort. Jag hade inte klarat att sätta en spinal i det läget.

Sol -1 kanon fint väder. Men det har inte gett så mycket mer än den vanliga värken än så länge
Så nu kokar jag fläsklägg med rotmos (jag vet inte varför egentligen, för ingen i familjen tycker om det men jag fick ett sug efter det)

 

[astilbe]

Jag hade en del förvärkar (?) inatt men inte känt av något under dagen tyvärr. Försökt vara lite aktiv i alla fall för att om möjligt trigga igång något. Försöker tänka att om det inte sätter igång spontant innan igångsättning nästa vecka så är det ju bra om kroppen ändå är så mogen som möjligt innan för att göra det hela smidigare.

 

[Heulwen]

Jag hör ju till de som aldrig tyckte om att amma utan mådde istället sämre och sämre över det.
Så här kommer det inte att ammas alls denna gång. Det tog sådan tid innan jag var tillbaka och blev mig själv igen. Sedan ställde diabetesen till det mycket.

Vad mådde du dåligt av? Var det mestadels diabetesen eller annat?

 

[YaHilweh]

Vad mådde du dåligt av? Var det mestadels diabetesen eller annat?

diabetesen ställde till det fullständigt efter, vilket efter 9 månaders kämpande plötsligt blev ännu tyngre. Var i stort sett tvungen att sitta med handen i godispåsen medan jag ammade.
Sedan tyckte jag aldrig att det var mysigt, utan mest tvunget. Trivdes inte all satt tappa mig själv så fullständigt som jag gjorde då. Men jag tror jag hade uppskattat det mycket mer om inte diabetesen hade strulat så mycket under tiden. För det är en daglig kamp, att få det att ligga på bra och jämna värden. Det är mer än ett heltidsjobb, det är ett jobb 24/7 som du aldrig kan ta ledigt ifrån.

 

[FeatherCloud]

Nu har jag bara ammat i fem dagar ju, och jag vet ju att det kan ta tid att komma in i det. Mina tankar är säkert också lite färgade av det här med att han tappade vikt i början. (Imorgon är det åb och då får vi se om han går uppåt.)
Men jag förstår verkligen hur ångestframkallande amning kan vara på ett sätt som jag inte alls fattat innan.

Både oron huruvida han blir mätt och får tillräckligt med mjölk, om han suger rätt, om han ligger bra, ska jag byta bröst, varför blir han aldrig nöjd etc etc.

Men också att det verkligen är ett heltidsjobb som bara jag kan göra. Sambon kan ju inte hjälpa mig amma hur gärna han än vill, till skillnad från ersättning som han gett varje gång.

Ersättningen ger ju en längre mättnadskänsla och även om han inte får så mycket per gång att han blir proppmätt så är han liksom "vaket nöjd' tex med sambon en stund på ett annat sätt än om jag ammat honom mätt då han iofs somnar men bara vill sova på mig, så då är jag ändå "fast".

Så jag är inte helsåld på amning, hur mysigt det än är när det flyter på.

 

[cirkus]

Nu har jag bara ammat i fem dagar ju, och jag vet ju att det kan ta tid att komma in i det. Mina tankar är säkert också lite färgade av det här med att han tappade vikt i början. (Imorgon är det åb och då får vi se om han går uppåt.)
Men jag förstår verkligen hur ångestframkallande amning kan vara på ett sätt som jag inte alls fattat innan.

Både oron huruvida han blir mätt och får tillräckligt med mjölk, om han suger rätt, om han ligger bra, ska jag byta bröst, varför blir han aldrig nöjd etc etc.

Men också att det verkligen är ett heltidsjobb som bara jag kan göra. Sambon kan ju inte hjälpa mig amma hur gärna han än vill, till skillnad från ersättning som han gett varje gång.

Ersättningen ger ju en längre mättnadskänsla och även om han inte får så mycket per gång att han blir proppmätt så är han liksom "vaket nöjd' tex med sambon en stund på ett annat sätt än om jag ammat honom mätt då han iofs somnar men bara vill sova på mig, så då är jag ändå "fast".

Så jag är inte helsåld på amning, hur mysigt det än är när det flyter på.

Om er lille pojke funkar bra med både amning och ersättning så ahde jag fortsatt med det. Dels för säkerhetskänslan av att han får i sig vad han behöver, dels för att kunna dela matstunderna med sambon. Jag gjorde så med alla mina tre, ammade först och toppade med flaska. Ibland räckte amning, ibland blev det bara flaska (ffa om jag inte var på plats)

 

[Evenstar]

Nu har jag bara ammat i fem dagar ju, och jag vet ju att det kan ta tid att komma in i det. Mina tankar är säkert också lite färgade av det här med att han tappade vikt i början. (Imorgon är det åb och då får vi se om han går uppåt.)
Men jag förstår verkligen hur ångestframkallande amning kan vara på ett sätt som jag inte alls fattat innan.

Både oron huruvida han blir mätt och får tillräckligt med mjölk, om han suger rätt, om han ligger bra, ska jag byta bröst, varför blir han aldrig nöjd etc etc.

Men också att det verkligen är ett heltidsjobb som bara jag kan göra. Sambon kan ju inte hjälpa mig amma hur gärna han än vill, till skillnad från ersättning som han gett varje gång.

Ersättningen ger ju en längre mättnadskänsla och även om han inte får så mycket per gång att han blir proppmätt så är han liksom "vaket nöjd' tex med sambon en stund på ett annat sätt än om jag ammat honom mätt då han iofs somnar men bara vill sova på mig, så då är jag ändå "fast".

Så jag är inte helsåld på amning, hur mysigt det än är när det flyter på.

Så där har jag haft det i början med båda mina, det blev lättare allt eftersom Med sonen tyckte jag det var jättejobbigt, kände mig så låst. Efter några veckor när allt kommit igång som det skulle (inga sår, lagom produktion osv) var jag ändå glad att jag inte gett upp. Då blev det plötsligt väldigt smidigt istället
Den här gången var jag mer förberedd på vad som väntade och det har varit mycket lättare.

 

[Evenstar]

Min lilla böna är så härlig Överlag en lättsam och nöjd bebis. Storebror sov aldrig såhär mycket, minns att jag skrattade åt det där att bebisar bara sover i början. Han var ju vaken mest hela dagarna Men hon sover så man nästan undrar om något är fel istället. Fortfarande mest på en eller i vagnen när man går, men några gånger har hon fortsatt sova när vagnen stannat. Så underbart att hon gillar vagnen Hoppas det håller i sig (Det är också en skillnad från brorsan).

Hade jag bara haft bebis hade jag varit hur utvilad som helst Däremot suger tvååringen musten ur en innan klockan blivit åtta på morgonen...

 

[FeatherCloud]

Om er lille pojke funkar bra med både amning och ersättning så ahde jag fortsatt med det. Dels för säkerhetskänslan av att han får i sig vad han behöver, dels för att kunna dela matstunderna med sambon. Jag gjorde så med alla mina tre, ammade först och toppade med flaska. Ibland räckte amning, ibland blev det bara flaska (ffa om jag inte var på plats)

Tack för input! Vi lyfte just den idén med min Bm under graviditeten, eftersom det känns viktigt att vi båda kan vara så delaktiga som möjligt. Me hon var bara tveksam överlag till att blanda så där fick vi inte så mycket stöd i att bolla. Men vi får se vad som funkar

 

[FeatherCloud]

Så där har jag haft det i början med båda mina, det blev lättare allt eftersom Med sonen tyckte jag det var jättejobbigt, kände mig så låst. Efter några veckor när allt kommit igång som det skulle (inga sår, lagom produktion osv) var jag ändå glad att jag inte gett upp. Då blev det plötsligt väldigt smidigt istället
Den här gången var jag mer förberedd på vad som väntade och det har varit mycket lättare.

Ja, bara han fortsätter lägga på sig som han ska och amningen känns okej så kommer jag nog "härda ut" och se om det lättar. Ont gör det inte iom att jag använder amningsnapp, däremot är jag då orolig att han inte orkar suga ur det han ska.
Brukar försöka ta bort nappen efter en stund och ibland funkar det klockrent och ibland tvärdör hela sugreflexen...

 

[Heulwen]

diabetesen ställde till det fullständigt efter, vilket efter 9 månaders kämpande plötsligt blev ännu tyngre. Var i stort sett tvungen att sitta med handen i godispåsen medan jag ammade.
Sedan tyckte jag aldrig att det var mysigt, utan mest tvunget. Trivdes inte all satt tappa mig själv så fullständigt som jag gjorde då. Men jag tror jag hade uppskattat det mycket mer om inte diabetesen hade strulat så mycket under tiden. För det är en daglig kamp, att få det att ligga på bra och jämna värden. Det är mer än ett heltidsjobb, det är ett jobb 24/7 som du aldrig kan ta ledigt ifrån.

Låter hemskt.

 

[Evenstar]

Ja, bara han fortsätter lägga på sig som han ska och amningen känns okej så kommer jag nog "härda ut" och se om det lättar. Ont gör det inte iom att jag använder amningsnapp, däremot är jag då orolig att han inte orkar suga ur det han ska.
Brukar försöka ta bort nappen efter en stund och ibland funkar det klockrent och ibland tvärdör hela sugreflexen...

Använde amningsnapp i början med sonen, då kunde jag efter ett tag snabbt dra bort den under tiden han åt (t ex när han släppte taget var jag snabb och drog bort) och då kunde vi fasa ut den ganska snart.
Hade amningsnapp några ggr i början med dottern också, hon gapade inte så stort så fick inte så bra tag. Fick en jättebra barnmorska på återbesöket som var något av en amningsspecialist. Hon sa att om man har amningsnapp är det bra att pumpa, massera eller handmjölka lite efter amningen, eftersom stimuleringen till brösten inte blir riktigt samma när det är något emellan. Så att mjölken kommer igång ordentligt Så det är ett litet tips jag kan föra vidare

 

[FeatherCloud]

Använde amningsnapp i början med sonen, då kunde jag efter ett tag snabbt dra bort den under tiden han åt (t ex när han släppte taget var jag snabb och drog bort) och då kunde vi fasa ut den ganska snart.
Hade amningsnapp några ggr i början med dottern också, hon gapade inte så stort så fick inte så bra tag. Fick en jättebra barnmorska på återbesöket som var något av en amningsspecialist. Hon sa att om man har amningsnapp är det bra att pumpa, massera eller handmjölka lite efter amningen, eftersom stimuleringen till brösten inte blir riktigt samma när det är något emellan. Så att mjölken kommer igång ordentligt Så det är ett litet tips jag kan föra vidare

Ja precis, är så jag försöker göra. Funkar jättefint kanske hälften av gångerna, resten så gapar han gigantiskt om hela vårtgården men verkar tycka vårtan är för liten (trots att han sugit ut den lite) och hittar inget att suga på. Och då funkar bara att sätta dit nappen igen, fast i värsta fall tappar han sugen helt... Lite problematiskt och jag drar mig nästan för att prova mellan varven för att det är jobbigt när han blir så frustrerad...

Men bra tips om att massera/pumpa efteråt! Försöker göra bröstkompressioner under amningen och handmjölka lite mellan varven för att stimulera.

 

[Sofie_B]

Ja, vi kan också joina klubben som tycker att amning är lite klurigt! Nu har det ju gått så väldigt kort tid, skrutten är ganska precis 2 dagar gammal och vi har precis fått igång amningen men det är ju tyvärr inte så enkelt som man kunnat hoppas. Vi fick testa amningsnapp och det tillsammans med att liggamma är hittills vår räddning. Nu har han kommit igång och ammar ungefär 10 + 10 minuter (byte av bröst däremellan) varannan timme och han hjälper till ordentligt själv. Min mjölkproduktion har varit bra hela vägen men nu behöver den öka så att han inte behöver kämpa så hårt. Är dock glad att han gör sitt jobb nu och inte ger upp.

Tycker både att det är skönt och jobbigt att vara kvar här. Det är skönt att få hjälp och lite tips och trix med amningen, men samtidigt kan jag känna att dom är så otåliga. Dom vill gärna testa nya saker hela tiden och det känns inte rätt i magen för oss. Vi vill ha lite tid att testa varje sak, speciellt det som vi tror på. Till slut så bad vi om mer egentid, det går bäst när det bara är vi tre som fixar och grejar. Dom ville börja ge ersättning då han bara fick i sig 5 ml varannan timme och han är lite stor, men alla hans värden var bra så vi ville vänta. Vi tyckte inte att det var så mycket att stressa upp sig för, men dom var oroliga. Skönt då att det kom igång ganska direkt efter så just nu är alla ganska nöjda och glada!

 

[FeatherCloud]

@Sofie_B
Håller med om att det låter jobbigt att testa nytt hela tiden, men å andra sidan tänker de kanske att de vill skicka med många "verktyg" hem sen?

Vi hade i princip bara egentid på BB de kom in vid skiftbyte och presenterade sig, men annars fick vi aktivt tillkalla personalen för allt (Eller ja, ersättningen höll de koll på tiden med), vilket iofs inte funkar jättebra med mig som har svårt att be om hjälp... Sambon fick säga åt mig några gånger att det var dags att trycka på knappen när tex amningen krånglade.

 

[FeatherCloud]

Här har Kotten sovit nästan hela natten i babynest! Mat vid midnatt, sen fram till ca halv fyra, och sen ny amning och ersättning och så sovit igen sen dess! förvisso med mig/sambon bredvid med en hand på hans huvud eller bröst, men ändå,han vänjer sig

 

[FeatherCloud]

Här har Kotten sovit nästan hela natten i babynest! Mat vid midnatt, sen fram till ca halv fyra, och sen ny amning och ersättning och så sovit igen sen dess! förvisso med mig/sambon bredvid med en hand på hans huvud eller bröst, men ändå,han vänjer sig

Inser förstås att nästa steg är att vi blir tillräckligt trygga själva för att kunna sova när han sover. men det funkar med skiftgång för tillfället.

 

[Sofie_B]

@Sofie_B
Håller med om att det låter jobbigt att testa nytt hela tiden, men å andra sidan tänker de kanske att de vill skicka med många "verktyg" hem sen?

Vi hade i princip bara egentid på BB de kom in vid skiftbyte och presenterade sig, men annars fick vi aktivt tillkalla personalen för allt (Eller ja, ersättningen höll de koll på tiden med), vilket iofs inte funkar jättebra med mig som har svårt att be om hjälp... Sambon fick säga åt mig några gånger att det var dags att trycka på knappen när tex amningen krånglade.

Tror också det och dom vill väl så gärna att det ska ha kommit igång och att man ska vara trygg i det när det är dags att åka hem, det är ju inte så många dagar man är här ändå, men jag tycker att det är svårt när det blir så forcerat och så många råd hit och dit och alla olika personer har sin filosofi och sitt dom vill pröva.

Hehe, tänk vad olika det kan vara! Och jag som tycker att det är jobbigt att säga ifrån.

Idag har jag fått känna på en sväng av baby blues. Blir ledsen av att möta alla förväntansfulla par på förlossningen och bli påmind om att jag inte fick föda vaginalt. Har hulkgråtigt en del på på rummet, det är skönt. Känns dock tydligt att det är hormonellt, egentligen är livet bara bättre och bättre för varje dag (mindre ont i snittet, mer mobil, kan göra allt själv osv) och inte sämre idag än igår. Det bara känns så emellanåt.

 

[Sofie_B]

Inser förstås att nästa steg är att vi blir tillräckligt trygga själva för att kunna sova när han sover. men det funkar med skiftgång för tillfället.

Härligt! Skönt med framsteg!