Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Skönt! Alla framsteg är bra stegSparv har nu fått börja äta pyttesmå mål igen. 2 ml när hon blir skrikig, men max varannan timme (så ofta blir det dock inte i verkligheten). Nu har det gått ett dygn sedan det började, och hittills går det bra
Skoja inte... Personalen här berättade idag att dom hör till andra sidan avdelningen när någon lindar om, byter sondtejp eller annan grej hon inte gillar. Hon är inte den som kniper igen och finner sig i vad som helst. Det här lär med andra ord inte bli en dam som körs över hur som helst, det bådar gott inför framtiden! (framtiden = efter tonåren, innan dess lär det väl mest orsaka gråa hår på mig och sambon)@cili (full av hormoner, är tårögd efter att ha sett filmerna) herregud så söt Ser ut att vara en bestämd tös?
Hoppas det fortsätter ett par kliv framåt nu och att ni får lite lugn o ro
Just vid ett kejsarsnitt kanske det kan vara ok att fokus inte ligger på en endodiagnos, men då kanske de borde vara tysta och ta det senare, eller iaf boka in en uppföljning senare. Känns jätteviktigt med uppföljning, för mig blev diagnosen skitjobbig eftersom jag inte fick nåt stöd alls från vården. Jag känner också en med stora problem och såg framför mig konstanta smärtor, att inte kunna jobba, barnlöshet. Hade varit trevligt att få lite nyanserad information, behandlingsplan, nånstans att vända sig och inte bara ett "vi hittade endo, jag skriver ut ett recept på p-piller" när jag var helt groggy.
Det finns behandlingsmetoder utomlands som den svenska vården inte erbjuder. Om din kompis vill veta mer kan hon gå med i fb-gruppen Den dolda stigen.
Förlåt för OT
Lite on topic för att väga upp: jobbade sista dagen igår, tråkigt för jag gillar mitt jobb, men skönt för nu kommer den ena krämpan efter den andra, vila känns bra. Nu får bebis gärna komma snart!
Sparv har nu fått börja äta pyttesmå mål igen. 2 ml när hon blir skrikig, men max varannan timme (så ofta blir det dock inte i verkligheten). Nu har det gått ett dygn sedan det började, och hittills går det bra
Nu har vi varit på BB för vägning. Kotten har gått upp ynka 30g senaste två dygnen och väger fortfarande bara 3080g... (födelsevikten är 3290)
Kändes inte bra att kurvan planat ur, och som Bm sa så är det ju bevis för att han uppenbarligen inte får i sig tillräckligt vid amning.
Å andra sidan poängterade hon att han var pigg och såg välmående ut, ändå skönt att höra.
Planen nu är att största fokus (såklart) är Kottens viktuppgång, så han ska få mer ersättning framöver, men fortsätta amma innan varje matning och när han visar att han vill, vare sig det är myssnuttning eller aktivt. När vikten stabiliserat sig kan man isåfall laborera med att öka amningen om det känns angeläget. Bm trodde som jag att största boven är amningsnappen, så ska jag fokusera på något med amningen är det att få bort den.
Barnmorskan var nog den bästa jag träffat efter förlossningen! poängterade verkligen att det inte är mitt fel att mjölken inte räcker utan tyckte snarare det var den stress som finns på BB som ställer till det.
Jag känner mig både glad och ledsen efter besöket. Amningen är ju egentligen inte helig för mig på något sätt och det viktigaste är ju verkligen att Kotten mår bra. Kan, som jag skrivit tidigare, se flera fördelar med ersättning. Ändå känns det trist att behöva oroa sig för vikten och inte kunna ge sitt barn vad han behöver...
Tack!Skönt att ni fick träffa en bra bm! Jobbigt att det strular och att höra att du har det kämpigt. Låter väl som att ni har en jättebra plan och hur det än blir framöver blir det ju det bästa för just er och er bebis, och bättre än så kan man inte ge sin bebis! Du är en fantastisk mamma för din son, med eller utan amning, glöm aldrig det!
Gött! Och vad skönt att få komma hem!!Vi åkte hem en dag tidigare, så nu sitter vi i bilen på väg hem. Känns så skönt (även om jag gråtit floder i bilen. Känns så SJUKT att det här är vårt barn?! För resten av livet?! Min son?? Förstår inte hur jag kan älska någon så enormt efter så kort tid ) att komma hem. Nu ska vi handla charkisar och ostar, smutta lite på champagne och bara njuta av vår lilla kille.
Ja, men eller hur? Kanske inte bara kasta ur sig det där och då utan någon som helst återkoppling. Man hade liksom lite annat att bearbeta där på operationsbordet rent tanke- och känslomässigt. Fick väl egentligen ingen bättre återkoppling av läkaren idag heller, men det hade jag inte direkt väntat mig heller. Känns som att det är få läkare som är riktigt duktiga på endometrios. Idag sa hon typ bara att amma länge är bra och att vi skulle vara glada att vi lyckats bli gravida typ.
Idag har vi färdigställt barn/gästrummet. Bara listerna som ska målas och spikas dit men det gör jag så långt jag hinner och orkar i veckan. Är supernöjd med hur det blev (postar bild när vi burit in grejerna ikväll) med tapeten.
Sen har vi gått en promenad med hunden och burit ner saker i källaren. Jag är sketslut nu och har väldigt ont i fötterna. Men nu vankas mat sen inredning och slutligen ska jag somna ovaggad