Min KS berättelse.
Måndagsmorgon inleddes med en dusch och tvätt av kropp med Descutan.
Kl 0700 skulle vi befinna oss på perinatalavdelningen där inskrivning och BB fanns.
Vi tilldelades som tur var ett eget rum vilket innebär att mannen kunde sova över. Inte möjligt om man får dela rum med annan familj.
Fick och reda på att vi var först ut av 3 som skulle snittas samma dag. Kl 0745 skulle vi befinna oss på operationsavdelningrn. Väldigt skönt att inte behöva sitta och vänta.
Kl 0715 tas det blodtryck och HB, därefter vidare för att få kateter isatt. Sjukt obehagligt.
Efter det så fick vi vänta 5 min på vårt rum innan de kom och hämtade oss och så fick vi promenera bort till OP. Här började min nerver vakna. Innan dess hade jag inte varit ett dugg nervös.
Väl inne på OP-rummet började de med att sätta en infart. Misslyckades 2 ggr sen så jag att de fick lov att låta bli, be narkosläkare göra det. Jag blir alltid nåldyna (svårtstucken). Han lyckades direkt.
Sen var det dags för epiduralen. Jag är smärtkänslig och var redan uppe i puls efter infarterna. Denna var inte trevlig att få.
Benen började somna fort, lika så blodtrycket(bieffekt av epiduralen) och jag mådde riktigt illa. Hävdes med något intravenöst.
Mannen placerades på vänster sida om mig, sen åkte det blås skynket upp framför oss. Mannen är dock så lång så han såg över .
De frågar om allt känns Bra, de har såklart testat så att epiduralen funkar utan att jag märkte det.
Sen började kirurgen sitt arbete.
Något av det konstigaste jag känt. Jag känner hur det är någon och rotar rundor därnere, men ingen berörings/smärta alls.
Efter några minuter så känner jag hur de börjar pressa över bröstkorgen och fortsätter neråt. Detta upprepas ett par gånger. Mycket obehagligt och får mig att tappa andan.
Sen ser jag bara kirugens huvud stick fram över skynket och han säger Grattis med ett stort ledsen.
Mannen sitter lugn som en filbunke, men märker att han berörd av att se mig i den situationen.
Han säger lugnt - Nu är hon ute.
Och skriker gör hon direkt
Hon hålls fram till mig så att jag får titta på henne innan de går vidare till undersökningsrummet. Mannen går med dem in.
Tårarna bara rinner. Glädje och överväldigande känsla.
Efter en liten stund kommer du ut till mig igen med tösen och lägger henne på mitt bröst. Där får hon ligga en stund. Går i te att beskriva den känslan.
Sen går de iväg igen och mannen hänger med dem igen. Nu ska han ta hand om henne på BB, medan jag får ligga på uppvaket tills epiduralen har gått ur kroppen.
0910 var jag på uppvaket och fick ligga där 2 timmar innan jag rullades tillbaks till BB och fick återförenas med min familj.
Där låg mannen med tösen på sitt bröst. Såg så mysigt ut.
Min man har växt otroligt mycket i mina ögon dessa dagar. Han är helt fantastisk.
Angående själva snittet så gjorde det ganska rejält ont de först 2 dagarna, men nu har de börjat avta. Tar bara smärtlindring innan läggdags. Mest för att slippa ett störningsmoment på natten.
Vi stannade totalt 3 dagar.
2 på BB, sen 1 på familje BB(patienthotell).
Ganska skönt att ha stödet av personalen de första dagarna, men också att inte behöva tänka på att laga mat osv. Allt serverades där på plats.
Ja det blev en liten kortfattad historia. Säkert missat en del för en del var lite lud digt under de dagarna
Måndagsmorgon inleddes med en dusch och tvätt av kropp med Descutan.
Kl 0700 skulle vi befinna oss på perinatalavdelningen där inskrivning och BB fanns.
Vi tilldelades som tur var ett eget rum vilket innebär att mannen kunde sova över. Inte möjligt om man får dela rum med annan familj.
Fick och reda på att vi var först ut av 3 som skulle snittas samma dag. Kl 0745 skulle vi befinna oss på operationsavdelningrn. Väldigt skönt att inte behöva sitta och vänta.
Kl 0715 tas det blodtryck och HB, därefter vidare för att få kateter isatt. Sjukt obehagligt.
Efter det så fick vi vänta 5 min på vårt rum innan de kom och hämtade oss och så fick vi promenera bort till OP. Här började min nerver vakna. Innan dess hade jag inte varit ett dugg nervös.
Väl inne på OP-rummet började de med att sätta en infart. Misslyckades 2 ggr sen så jag att de fick lov att låta bli, be narkosläkare göra det. Jag blir alltid nåldyna (svårtstucken). Han lyckades direkt.
Sen var det dags för epiduralen. Jag är smärtkänslig och var redan uppe i puls efter infarterna. Denna var inte trevlig att få.
Benen började somna fort, lika så blodtrycket(bieffekt av epiduralen) och jag mådde riktigt illa. Hävdes med något intravenöst.
Mannen placerades på vänster sida om mig, sen åkte det blås skynket upp framför oss. Mannen är dock så lång så han såg över .
De frågar om allt känns Bra, de har såklart testat så att epiduralen funkar utan att jag märkte det.
Sen började kirurgen sitt arbete.
Något av det konstigaste jag känt. Jag känner hur det är någon och rotar rundor därnere, men ingen berörings/smärta alls.
Efter några minuter så känner jag hur de börjar pressa över bröstkorgen och fortsätter neråt. Detta upprepas ett par gånger. Mycket obehagligt och får mig att tappa andan.
Sen ser jag bara kirugens huvud stick fram över skynket och han säger Grattis med ett stort ledsen.
Mannen sitter lugn som en filbunke, men märker att han berörd av att se mig i den situationen.
Han säger lugnt - Nu är hon ute.
Och skriker gör hon direkt
Hon hålls fram till mig så att jag får titta på henne innan de går vidare till undersökningsrummet. Mannen går med dem in.
Tårarna bara rinner. Glädje och överväldigande känsla.
Efter en liten stund kommer du ut till mig igen med tösen och lägger henne på mitt bröst. Där får hon ligga en stund. Går i te att beskriva den känslan.
Sen går de iväg igen och mannen hänger med dem igen. Nu ska han ta hand om henne på BB, medan jag får ligga på uppvaket tills epiduralen har gått ur kroppen.
0910 var jag på uppvaket och fick ligga där 2 timmar innan jag rullades tillbaks till BB och fick återförenas med min familj
.Där låg mannen med tösen på sitt bröst. Såg så mysigt ut.
Min man har växt otroligt mycket i mina ögon dessa dagar. Han är helt fantastisk.
Angående själva snittet så gjorde det ganska rejält ont de först 2 dagarna, men nu har de börjat avta. Tar bara smärtlindring innan läggdags. Mest för att slippa ett störningsmoment på natten.
Vi stannade totalt 3 dagar.
2 på BB, sen 1 på familje BB(patienthotell).
Ganska skönt att ha stödet av personalen de första dagarna, men också att inte behöva tänka på att laga mat osv. Allt serverades där på plats.
Ja det blev en liten kortfattad historia. Säkert missat en del för en del var lite lud digt under de dagarna
