Villrådig i relation

[emma-vsm]

Jag pratar väldigt gärna med dig över PM @catwoman

 

[Petruska]

Är det något ni gemensamt pratat er fram till, hur hans mående påverkar dig, och att han då själv inser att han måste söka hjälp. Eller är det något ni båda är överens om för att få det att funka?

Det är nog snarare något som var rätt uppenbart för båda från början. Vi såg nog ungefär likadant på läget, precis som vi ser ungefär likadant på väldigt många andra viktiga saker. Sådant som hur livet ska levas, hur människor funkar, hur bra relationer funkar, hur man förhåller sig till varandra, till andra, till barn och sådana "livsfrågor" är vi relativt eniga om utan något behov av gemensamma strategier för att få till det.

Min partner har inte sökt hjälp för att jag ska klara mig, partner har sökt hjälp för att själv klara sig.

 

[Vallmo]

Jo, jag förstår att det inte låter bra, faktum är att han levt med ångest o depression i ca 10-15 år nu. Innan dess var han "frisk" o fungerade som en vanlig människa. Den insikten har kommit längre in i förhållandet när vi pratat om hur han är/var o mår. Han har väl inte riktigt velat erkänna att han lider av depression förrän jag gick i väggen o han på nära håll fick se vad hans sjukdom ställt till med. Därmed inte sagt att jag är utan skuld i det hela, jag har ju utvecklat medberoende o det är ju inte heller bra.

Lever också i en destruktiv relation och säger bara, fortsätt inte om du märker att det påverkar dig negativt, vilket är uppenbart att det redan gjort.
Gå medans du kan och innan ni har barn, boende och ekonomi allt för sammanflätade.
Oavsett hans problematik så verkar ju den ha påverkat dig negativt.
Du har dragits ner av honom, blivit sjuk själv och nu mår ni båda dåligt.

Jag tror att få kan hantera en sån här relation utan att dras med själv.
Det @Petruska beskriver är naturligtvis det bästa sättet man kan vara på om man är tillsammans med någon som är så långvarigt/kroniskt deprimerad.
Jag tror dock att väldigt få klarar av det och det är absolut inget nederlag om man inte gör det.
Det gäller bara att inse sina egna begränsningar.

Har själv bevittnat mina föräldrars destruktiva relation och sett hur båda två har blivit förändrade till det bättre efter de separerade efter 50 år tillsammans.
Jag själv skulle må betydligt bättre om jag inte levde med min sambo.
Antagligen han också.
Jag är på väg, men tyvärr är det inte lika enkelt när man har barn, ekonomi och bostad tillsammans.

Jag tror helt ärligt du kommer må mycket bättre utan honom.
Rädda dig själv. Du kan inte rädda honom, han måste själv vilja förändras vilket verkar svårt.

 

[Petruska]

Lever också i en destruktiv relation och säger bara, fortsätt inte om du märker att det påverkar dig negativt, vilket är uppenbart att det redan gjort.
Gå medans du kan och innan ni har barn, boende och ekonomi allt för sammanflätade.
Oavsett hans problematik så verkar ju den ha påverkat dig negativt.
Du har dragits ner av honom, blivit sjuk själv och nu mår ni båda dåligt.

Jag tror att få kan hantera en sån här relation utan att dras med själv.
Det @Petruska beskriver är naturligtvis det bästa sättet man kan vara på om man är tillsammans med någon som är så långvarigt/kroniskt deprimerad.
Jag tror dock att väldigt få klarar av det och det är absolut inget nederlag om man inte gör det.
Det gäller bara att inse sina egna begränsningar.

Har själv bevittnat mina föräldrars destruktiva relation och sett hur båda två har blivit förändrade till det bättre efter de separerade efter 50 år tillsammans.
Jag själv skulle må betydligt bättre om jag inte levde med min sambo.
Antagligen han också.
Jag är på väg, men tyvärr är det inte lika enkelt när man har barn, ekonomi och bostad tillsammans.

Jag tror helt ärligt du kommer må mycket bättre utan honom.
Rädda dig själv. Du kan inte rädda honom, han måste själv vilja förändras vilket verkar svårt.

Min avsikt är inte heller, vilket jag hoppas har gått fram, att ge små tips i konsten att göra som jag. Tvärtom. Jag vill snarare visa att folk är olika och därför klarar av olika saker.

 

[Vallmo]

Min avsikt är inte heller, vilket jag hoppas har gått fram, att ge små tips i konsten att göra som jag. Tvärtom. Jag vill snarare visa att folk är olika och därför klarar av olika saker.

Nej, absolut inte!
Det var inte så jag tänkte heller utan mer så att det ÄR svårt och att inte dras med.
Att göra som du gör är ju egentligen inte "att göra" utan det handlar om Inställning, sin personlighet och vad man själv har för gränser.
Jag förstod att du ville belysa det och jag tyckte det var ett jättebra exempel på hur det kan funka och att man är olika.

Jag tycker också att du beskrev det väldigt bra och därav spann jag vidare på det.