Vi stödmatar båda fölen varannan timme med Salvana, först vägrade Zelda att ta napen men nu matar vi i hink och då dricker de utan problem båda två.
I början var det tydligt att inte mjölken räckte, de buffade på juvret, bytte spene hela tiden och vevade med frambenen när de skulle dia och var tydligt hungriga, det rann väl inte till i den takten de drack antar jag.
Nu har vi inte de problemen längre, båda är nöjda och mätta och det är möjligt att vi stödmatar i onödan, men eftersom Nikki (mamma) är så tunn så fortsätter vi ändå för hennes skull.
Hon tar sig sakta men säkert i hull och jag hoppas att betet ska göra susen, men hon ser verkligen för djävlig ut trots fri tillgång på hösilage och lucern samt mer kraftfoder än de andra hästarna får tillsammans, tur man bor 3 km in på en privat väg så ingen ser henne....då blev jag väl anmäld.
Båda fölen är tyvärr X-benta och det slutar nog med ytterligare en vända till Strömsholm för att korrigera detta.
Vet inte hur länge man avvaktar, men jag tycker inte det blir bättre.
De är verkligen underbart att se dem tillsammans, de leker och busar i ena sekunden och i nästa lägger de sig tätt brevid varandra sover.
Trots en veterinärräkning som fick min semester att gå upp i rök och en massa extra jobb skulle jag inte vilja ha detta ogjort för allt i världen.