Vilken kattras passar oss?

[Lingon]

Vi funderar lite löst på om vi vill skaffa katt igen. Vi har haft två huskatter från katthem innan. Gjorde en del misstag som förstagångsägare och har lärt oss en del om vad man ska göra och inte göra, vad vi vill ha och inte ha. Jag har läst en del om olika kattraser men hade velat höra från folk som har raserna.

Jag känner att ett av misstagen vi gjorde första gången var att skaffa bara en kattunge. Den här gången blir det antingen två kattungar från samma kull eller en vuxen katt som man vet trivs med att bo som ensamkatt (men det alternativet tilltalar mig inte förutom om precis rätt katt dök upp!). Aldrig mer en ensam kattunge i mitt hem. Den vi skaffade hade med facit i hand trivts bättre och blivit en mer harmonisk katt om han hade fått växa upp med en jämnårig att leka med.

Egenskaper jag är ute efter:

-Minimal pälsvård.
-Lugn
-Ingen klätterapa av stora mått. Been there done that!
-Trivas som innekatt med kontrollerad utevistelse. Koppelpromenader främst. Vi har en liten trådgård så det kan vara möjligt att bygga nån form av mindre utebur som de kan få vara i om de vill. Andra i samma område har gjort det så jag vet att man får göra det.
-Lagom tystlåten. Får gärna prata med en lite lagom men inte en som går runt och skriker i tid och otid.
-Kelig och tillgiven
-Stabil mentalt. En trygg katt helt enkelt. Det är därför jag vill ha en raskatt den här gången. En som fått en bra start i livet hos en duktig uppfödare som känner sina katter och kan råda oss till vilka kattungar som passar oss.
-Social

Jag inser att minimal pälsvård och lugn katt kan bli svårt att kombinera.

När jag läser beskrivningar av kattraser så tilltalar raser som Ragdoll mig när det gäller mentaliteten (hundlik, stillsam, håller sig lite mer på golvet osv) men inser att pälsvården kanske blir jobbig för mig som är ointresserad av det. CRX tilltalar mig utseendemässigt men jag inser att de kanske är för livliga och för mycket klätterapor för mig. Sen tycker jag att Ragdoll är otroligt vacker!! Det är pälsvården jag är rädd för.

Jag funderar på brittiskt korthår. Lugn, korthårig men jag har läst att den är mer en ligga bredvid katt än knäkatt vilket får mig att fundera på hur kelig den är. Hur är de egentligen?

Vi är två vuxna och en tonåring. Jag jobbar hemifrån ca 2 dagar/vecka. Inga andra djur.

 

[G-uldlock]

Jag har två ragdolls. Pälsvården är väldigt enkel, de skall ha en tovfripäls naturligt, så jag kammar mina mest för att kamma ut, inte för att motverka tovor. Dock hade jag önskat att de framkommit tydligare när jag läste på att de fäller en hel del... Men någon komplicerad pälsvård är det inte tal om iaf.
Min hane har jag klippt ner då han har så otroligt mycket päls, som jag upplevt besvärar honom något. Han var besvärad av att tvätta sig och det märktes att han var lite för varm. Nu som nedklippt är han mycket nöjdare och mer tillfreds med livet.

De är lugna och harmoniska, trivs som innekatter, hoppar inte upp på möbler/bord/diskbänk osv, de trivs bäst i par, och för mig är de lagom "på". De är dock inga knäkatter så vil man ha närhet och massor med mys är det inte rätt ras. Vill man dock ha sällskap vart man än är i huset så är ragdolls rätt, de är sällan på annan plats än där vi är.

Det är ju en större ras, så de äter ju mer, mina väger 5,3 och 7,7 kg. En frisk ras, med låg försäkringspremie, lättuppfostrade.

 

[athena_arabians]

Hoho @MissFideli

Även om dina britter inte direkt kan beskyllas för att vara markbundna

 

[orientalkatten]

Oriental går bort direkt.
Thaisiames fantastiskt trevlig ras och söta.
Lite svåra att få tag på men det finns uppfödare.
Vår Thai sover, äter, kör ett kort kvällsrace med orientalen.
Det hon gillar mest är att gräva ned sig i filtar o klädskåp och sova.
Finns inga likheter med siames bortsett färgen.

 

[orientalkatten]

 

[Lingon]

Visa bifogad fil 129514

Åh, så fin!!

 

[Hazel]

Mamma har två långhåriga britter och förutom pälsen så passar dom in väldigt bra så jag skulle säga Brittsikt korthår. Katterna är väl inte typiska knäkatter men dom är absolut keliga med mamma och även hyfsat sociala mot okända. Den ena går runt och "klagar" en del men dom är absolut inte skrikiga.

Jag skulle kolla efter en uppfödare som inte avlar på att för "platta" britter, tycker vissa är lite väl kortnosiga nuförtiden, bägge mammas har helt normal nos

 

[athena_arabians]

Visa bifogad fil 129514

Vill ha! Thaisiameserna ser ju ut som de "gamla" siameserna, dvs de mormor och morfar hade när jag var liten

 

[Gimlan]

Jag har två ragdoll, pälsvården är minimal, mina två är inte superkeliga, men vill vara med och vill ha klapp och gos några gånger om dagen (men personlighet varierar ju). Markbundna och har aldrig hängt i gardinerna ens som kattungar.

 

[MissFideli]

Nä, mina britter är kanske inte markbundna. Men vi har lokaliserat genen, en finsk hane Så i brittkretsar kallas den lite löst för den finska backhoppargenen. Det har nämligen visat sig att han är gemensam nämnare i nästan alla "högt flygande britter". Ganska intressant faktiskt
Britter är generellt inga knäkatter, men undantagen är relativt många ändå. Pälsvården är mest att man bör kamma/borsta kisse regelbundet om den har mycket ull i pälsen. Inte så mycket för att katten behöver det, utan för att man som ägare vill slippa ha päls precis överallt. Eller så städar man oftare, det är väl hur man är som person

 

[Mia_R]

Oriental går bort direkt.
Thaisiames fantastiskt trevlig ras och söta.
Lite svåra att få tag på men det finns uppfödare.
Vår Thai sover, äter, kör ett kort kvällsrace med orientalen.
Det hon gillar mest är att gräva ned sig i filtar o klädskåp och sova.
Finns inga likheter med siames bortsett färgen.

Varför skulle orientaler gå bort?
Jag har haft siameser/orientaler i 30 år och de har/är varesig högljudda eller river inredningen. Enda gången de skriker åt mig är när de ska få mat men inte mer än vad andra katter gör. Älskar att vara tillsammans med mig, sitta i soffan, ligga under täcket, ena ska absolut vara med även på toaletten där han sträcker sina små tassar upp mot mig för att han vill bli upplyft.

De har ett klätterträd som de leker i, river inte ner saker, låter bli bokhyllan och ingen pälsvård öht och fäller inte så mycket. Kommer på inkallning och älskar barn.

 

[Lingon]

Varför skulle orientaler gå bort?
Jag har haft siameser/orientaler i 30 år och de har/är varesig högljudda eller river inredningen. Enda gången de skriker åt mig är när de ska få mat men inte mer än vad andra katter gör. Älskar att vara tillsammans med mig, sitta i soffan, ligga under täcket, ena ska absolut vara med även på toaletten där han sträcker sina små tassar upp mot mig för att han vill bli upplyft.

De har ett klätterträd som de leker i, river inte ner saker, låter bli bokhyllan och ingen pälsvård öht och fäller inte så mycket. Kommer på inkallning och älskar barn.

Låter underbara!

 

[Lingon]

Hur ser ni på att ha en ensamkatt?

Jag kollar på lite annonser på (renrasiga med stamtavla) vuxna katter som säljs där det står t.ex. säljs för att hon inte kommer överens med mina andra katter. Eller gärna som ensamkatt.

Vi är två vuxna som jobbar heltid. Jag jobbar oftast två dagar i veckan hemifrån. Tonåringen är tyvärr hemma mycket nu men så ska det förhoppningsvis inte vara för alltid. Katten kommer behöva vara ensam hemma. Men inte motsvarande ett heltidsjobb.

Gällande kattungar så vill jag absolut inte skaffa bara en. Då ska det vara två. Men hur ska jag tänka angående vuxna omplaceringar som det står att de kan bo som ensamkatt eller skulle trivas som det.

Vi har inga andra djur.

 

[Libbsticka]

Jag tycker absolut två! Katter har så mycket utbyte av varandra. Sen säger jag, kör på cornish Rex! Visst de är sjövilda första två åren, men är inte alla kattungar ungkatter livliga? Efter det har du ickefällande gosgrisar som försöker ligga kvar i knäet även när du ställer dig upp i över 10 år ju.

Vissa av dem hoppar ju upp och ligger som en sjal runt halsen när man går runt de jag träffat har absolut inte varit några som hängt i gardinerna efter de uppnått vuxen ålder. Mest knäiga knäkatterna jag haft

 

[Mia_R]

Hur ser ni på att ha en ensamkatt?

Jag kollar på lite annonser på (renrasiga med stamtavla) vuxna katter som säljs där det står t.ex. säljs för att hon inte kommer överens med mina andra katter. Eller gärna som ensamkatt.

Vi är två vuxna som jobbar heltid. Jag jobbar oftast två dagar i veckan hemifrån. Tonåringen är tyvärr hemma mycket nu men så ska det förhoppningsvis inte vara för alltid. Katten kommer behöva vara ensam hemma. Men inte motsvarande ett heltidsjobb.

Gällande kattungar så vill jag absolut inte skaffa bara en. Då ska det vara två. Men hur ska jag tänka angående vuxna omplaceringar som det står att de kan bo som ensamkatt eller skulle trivas som det.

Vi har inga andra djur.

@MJLee har en ensamkatt och även den förra var ensamkatt så hon är nog bäst på att svara.

 

[orientalkatten]

Jag har haft orientaler i 23 år. Dom vill alltid vara med där det händer. Vår första Fangas morotsfärgade Manfred var väldigt social och pratig dygnet runt, en omplacering. Ringde uppfödaren som sa att han nog skulle tycka det var trevligt med barn. Tur att ett var på gång. Det tyckte han men fortfarande väldigt klängig och höll låda på nätterna. Då skaffade vi 2 orientaler till, 2 lugna killar. Alla 3 var utekatter med kattlucka dagtid.Manfred var högt älskad men krävande. Nu har vi Ulla ochså hon är väldigt bestämd med vad hon vill. Just nu sitter hon i tvättstugan jamande och vill gå ut i koppel. Dessutom tycker jag att dom blivit alldeles för extrema i sitt utseende med fladdermusöron. Finns uppfödare som har i mitt tycke fina linjer. Jag är färdig med raskatter efter Ulla och Blossom. Har haft Burma och Perser innan orientalerna. Huskatterna kommer tyvärr att fortsätta flytta in. Är inne på den 6 nu genom åren som jag tagit hand om. När det gäller möbler så strimlade de 3 oriental gossarna en ny tygsoffa på ett par månader. Trots klätterträd xl och utegång. Alla siameser/ orientaler vill ha sällskap. Visst finns det dom som är ensamkatter. Vår thai är mer självständig men hon gillar kattsällskap. Vi har endast köpt 4 raskatt ungar. Övriga är omplaceringar.

 

[MissFideli]

Jag tycker generellt att 2 är minsta, framförallt om man jobbar heltid. De har ofta mycket utbyte av varandra. Men undantag finns förstås, vill katten vara själv så ska den få vara det.

 

[G-uldlock]

Hur ser ni på att ha en ensamkatt?

Jag kollar på lite annonser på (renrasiga med stamtavla) vuxna katter som säljs där det står t.ex. säljs för att hon inte kommer överens med mina andra katter. Eller gärna som ensamkatt.

Vi är två vuxna som jobbar heltid. Jag jobbar oftast två dagar i veckan hemifrån. Tonåringen är tyvärr hemma mycket nu men så ska det förhoppningsvis inte vara för alltid. Katten kommer behöva vara ensam hemma. Men inte motsvarande ett heltidsjobb.

Gällande kattungar så vill jag absolut inte skaffa bara en. Då ska det vara två. Men hur ska jag tänka angående vuxna omplaceringar som det står att de kan bo som ensamkatt eller skulle trivas som det.

Vi har inga andra djur.

Jag hade samma tankar som dig.
Gällande omplacering så hade jag absolut kunnat ha en som trivs som enda katt, alla vill inte ha en kompis. Så utifrån det hade jag inte blivit avskräckt. Men samma tankar som dig kring kattunge.

 

[Bison]

Det finns många katter som inte vill bo tillsammans med andra katter, de är inte flockdjur som hundar även om många även trivs med sällskap.

Min pappa köpte en vuxen britthona som försökte döda sina ungar och inte kom överens med någon katt hos uppfödaren.
Supertrevlig och social katt som gav honom mycket glädje i livet.
Jag skulle gärna ha en Britt om de inte hade fällt så förbannat
Har en exotic och hon är inte i närheten av en Britt när det kommer till att fälla.
Annars föredrar jag långhår, tycker inte det är så besvärligt att kamma igenom ett par gånger i veckan och man slipper de där korta små håren som fastnar i allt.

Vår äldsta Perser var ensamkatt i tre år och trivdes bra med det. Hon trivs med sällskap också men de är inga katter som sover i hög, tvättar varandra osv, de leker lite annars umgås det helst på avstånd.

 

[MJLee]

@MJLee har en ensamkatt och även den förra var ensamkatt så hon är nog bäst på att svara.

@Lingon Jag har en burma där det mer eller mindre står i rasbeskrivningen att de måste ha kattkompisar. Både Nikita och nu Megara hatar andra katter. Verkligen hatar (däremot älskar hon hundar) och kräver att vara ensamkatt. Men skulle jag köpa kattunge, särskilt burma skulle jag köpa två. Det är fördelen med en vuxen katt, personligheten är färdig och man vet om den passar.

Grejen med burmor och en del andra orientaler är att när det väl blir osämja i flocken kan det vara svårt/omöjligt att få dem sams igen och då krävs det omplacering som ensamkatt. Både @Mia_R och @Alexandra_W har erfarenhet av det. Och den lyckliga utgången där omplaceringen har blivit en lycklig och harmonisk ensamkatt.

Jag brukar alltid rekommendera burmor, och de fyller en hel del av kravprofilen. Ingen pälsvård, gosiga och keliga, sociala, har inga problem med att bo i familj. Trivs förträffligt som innekatt gärna med koppelpromenader. Stabil och trygg. Sedan beror det på individen hur mycket de pratar. Nikita pratade mycket, Megara nästan inte alls. Däremot gillar de att klättra och behöver stimulans och lek. Många är mycket intelligenta, även om det finns undantag. Generellt är hanarna mycket mer laid back and skulle passa dig mycket bättre. Många honor kan vara ganska skarpa. Vilket jag älskar men inte är för alla.

Megara är high maintenance som alla som läster på Buke vet Men Nikita var inte alls det. När Nikita blev lite äldre var hon fullt nöjd med en kvällsrunda när hon kutade runt med ekorrsvans och stora ögon. Och en shit n'run ibland.

När man väl skänkt sitt hjärta till en burma är man fast för evigt. Jag kan inte tänka mig livet utan en brun burma