Vilken hundras?

[Hundförfia]

Hej,

Ytterliggare ännu en vilken ras tråd men tänkte kika med experterna

Jag har gått ganske länge nu i hundtankar och funderar på vilken ras passar mig bäst. Har inte bråttom med att skaffa hund utan vill gärna bekanta mig med eventuell ras och uppfödare.

Jag jobbar heltid med hybrid. Så vissa dagar kommer jag vara hemma, andra dagar på kontor. Dagar då jag är borta blir det hunddagis av någon form. Troligtvis i form av mina pensionerade föräldrar.

Jag bor i lägenhet i storstad. Dock lite utanför med närhet till natur och lätt möjlighet till längre promenader, lite skog och hundbadstrand. Även möjlighet att ta bil på helg för lite roligare skogspromenader. Men med det sagt, en hund som inte skäller för minsta lilla vore att föredra, samt en hund som är ok att hänga med i kollektivtrafiken, gå på resturang/bar/cafe och att det kanske händer mycket runt omkring.

Detta kommer att vara min första hund. Jag är en van hundvakt av alla möjliga hundar men detta kommer vara den första hunden på heltid och från valpstadiet.

Jag är ute efter en lugn och stabil hund. Har inget krav på jakt eller vakt. Finns inga småbarn eller andra djur att ta hänsyn till hemma. Den får gärna ha en på/av knapp och att hunden kan hantera både lugna och aktiva dagar, som inte är lättstressad eller nervös.

Jag är mer ute efter en sällskapshund, däremot är jag intresserad av lydnad eller kanske agility. Jag vill gärna göra någon form av aktivitet med hunden.

Jag föredrar egentligen lite större hundar men är inte direkt ett krav. Däremot undviker jag gärna det minsta raserna.

Pälsvård är mindre petigt, gör det som behövs göra helt enkelt.

Helst ingen hundras med "kända" allvarliga genetiska sjukdomar eller mentalitet. Även lite tveksam till trubbnos, hudveck eller långa och tunga öron osv.

Aktivitetsnivån är kanske inte den högsta. Vardagar har jag möjligthet för längre promenad efter jobbet, en lunchpromenad på mellan 30 till 1 timma och samma på morgonen mellan 30 min till 1timma (beror på hemma eller kontor). Sen en kortare kvällsrunda.

Ser fram emot era åsikter!

 

[Bison]

Jag hade satsat på en mindre hund, det är väldigt mycket smidigare att åka kollektivt med en liten hund som man kan sätta i knät, du kan ha den i cykelkorg och smidigt för dina föräldrar om de är lite äldre.
Sen behöver du inte köpa en vavva, det finns mindre hundar som ändå är väldigt robusta, dvärgschnauzer tex

 

[Stergo]

Hej,

Ytterliggare ännu en vilken ras tråd men tänkte kika med experterna

Jag har gått ganske länge nu i hundtankar och funderar på vilken ras passar mig bäst. Har inte bråttom med att skaffa hund utan vill gärna bekanta mig med eventuell ras och uppfödare.

Jag jobbar heltid med hybrid. Så vissa dagar kommer jag vara hemma, andra dagar på kontor. Dagar då jag är borta blir det hunddagis av någon form. Troligtvis i form av mina pensionerade föräldrar.

Jag bor i lägenhet i storstad. Dock lite utanför med närhet till natur och lätt möjlighet till längre promenader, lite skog och hundbadstrand. Även möjlighet att ta bil på helg för lite roligare skogspromenader. Men med det sagt, en hund som inte skäller för minsta lilla vore att föredra, samt en hund som är ok att hänga med i kollektivtrafiken, gå på resturang/bar/cafe och att det kanske händer mycket runt omkring.

Detta kommer att vara min första hund. Jag är en van hundvakt av alla möjliga hundar men detta kommer vara den första hunden på heltid och från valpstadiet.

Jag är ute efter en lugn och stabil hund. Har inget krav på jakt eller vakt. Finns inga småbarn eller andra djur att ta hänsyn till hemma. Den får gärna ha en på/av knapp och att hunden kan hantera både lugna och aktiva dagar, som inte är lättstressad eller nervös.

Jag är mer ute efter en sällskapshund, däremot är jag intresserad av lydnad eller kanske agility. Jag vill gärna göra någon form av aktivitet med hunden.

Jag föredrar egentligen lite större hundar men är inte direkt ett krav. Däremot undviker jag gärna det minsta raserna.

Pälsvård är mindre petigt, gör det som behövs göra helt enkelt.

Helst ingen hundras med "kända" allvarliga genetiska sjukdomar eller mentalitet. Även lite tveksam till trubbnos, hudveck eller långa och tunga öron osv.

Aktivitetsnivån är kanske inte den högsta. Vardagar har jag möjligthet för längre promenad efter jobbet, en lunchpromenad på mellan 30 till 1 timma och samma på morgonen mellan 30 min till 1timma (beror på hemma eller kontor). Sen en kortare kvällsrunda.

Ser fram emot era åsikter!

Jag skulle egentligen säga att någon av bichon-raserna vore perfekt. Mysiga sällskapshundar som bara vill hänga med , men med tillräcklig arbetsvilja för hundsport på amatörnivå. Inte heller särskilt skälliga för att vara småhusbarometer. Om man vill ha ”mer hund” mentalt så finns ju dvärgschnauzer, sällskapsterriers och mellanpudel som också skulle fungera. Men alla de här är små hundar, men de har en stor fördel i livet som sällskapshund.

 

[Bulldoozer]

Jag som har haft massa olika hundar i olika storlekar vill också slå ett slag för de lite mindre raserna. Skulle jag bo i lägenhet, åka kollektivt och ha med mig hunden lite överallt så skulle jag absolut välja en hund modell mindre. Vår minsta har fått hänga med på cafe och hem till folk som egentligen inte tar emot hund (men samtidigt blev besvikna när vår lämnades hemma då hon inte räknades in i "hund"kategorin). Att ha hundvakt är i princip inte heller nåt problem till en modell mindre hund, däremot att få tillbaka hunden sen . Har man föräldrar i pensionsåldern så har de också lättare att ta ut en mindre hund även om den är "brötig", dina föräldrar kanske är pigga nu men hundar lever länge och dina föräldrar kanske hinner bli skröpligare på 10-15 år?
Skulle det i framtiden behövas plats på ett riktigt hunddagis så brukar det vara lättare att få plats till medium till små hundar.

Jag har alltid föredragit hundar modell större men det går inte att komma ifrån att modellen mindre är så mycket lättare att ha med överallt. De stora lunsarna blir lite mer av ett projekt att ta med sig och är inte lika välkomna överallt fast de kanske uppför sig bättre. De små hundarna är fortfarande hundar och mår bäst av att behandlas som såna och inte som nån slags bäbisar eller gosedjur. Är inne på corgi nummer tre i familjen och det är precis lika mycket hund som mina border collies skulle jag säga men såklart lite olika egenskaper men ändå förvånansvärt lika i samarbetsvilja, energi och behovet av stimulans. Det beror ju mycket på vilken individ man får också men det finns många käcka små raser som antagligen skulle passa in i ditt liv.

 

[tanten]

Jag som har haft massa olika hundar i olika storlekar vill också slå ett slag för de lite mindre raserna. Skulle jag bo i lägenhet, åka kollektivt och ha med mig hunden lite överallt så skulle jag absolut välja en hund modell mindre. Vår minsta har fått hänga med på cafe och hem till folk som egentligen inte tar emot hund (men samtidigt blev besvikna när vår lämnades hemma då hon inte räknades in i "hund"kategorin). Att ha hundvakt är i princip inte heller nåt problem till en modell mindre hund, däremot att få tillbaka hunden sen . Har man föräldrar i pensionsåldern så har de också lättare att ta ut en mindre hund även om den är "brötig", dina föräldrar kanske är pigga nu men hundar lever länge och dina föräldrar kanske hinner bli skröpligare på 10-15 år?
Skulle det i framtiden behövas plats på ett riktigt hunddagis så brukar det vara lättare att få plats till medium till små hundar.

Jag har alltid föredragit hundar modell större men det går inte att komma ifrån att modellen mindre är så mycket lättare att ha med överallt. De stora lunsarna blir lite mer av ett projekt att ta med sig och är inte lika välkomna överallt fast de kanske uppför sig bättre. De små hundarna är fortfarande hundar och mår bäst av att behandlas som såna och inte som nån slags bäbisar eller gosedjur. Är inne på corgi nummer tre i familjen och det är precis lika mycket hund som mina border collies skulle jag säga men såklart lite olika egenskaper men ändå förvånansvärt lika i samarbetsvilja, energi och behovet av stimulans. Det beror ju mycket på vilken individ man får också men det finns många käcka små raser som antagligen skulle passa in i ditt liv.

Jag har haft flat nästan hela livet. Nu är jag inte så frisk längre och orkar inte aktivera en retriver. Så jag skaffade miniatyrspaniel. Papillon och phalène är samma hund fast med olika öron.

Otroligt enkla att ha med tack vare storleken och klarar definitivt både längre turer ute och att tävla både agility, lydnad och andra sporter.
Väldigt många mindre raser beskrivs som stora hundar i litet format. Det stämmer definitivt på min.

 

[Roheryn]

Kolla på de mindre terrierraserna - cairnterrier, westie, norfolk & norwich, australisk terrier.... Jag hade själv en cairn under liknande omständigheter som du beskriver och det fungerade utmärkt. Hade bara haft större hundar förut, men tyckte att en cairn var "tillräckligt stor" för att inte vara rädd att trampa på den, typ. Hängde glatt med på både stadspromenader och längre skogspromenader/utflykter och funkade såklart fint även när vi flyttade till hus utanför stan och fick barn. Han blev 14 år och var frisk, pigg och glad fram till de sista månaderna. Vad jag vet har cairnterrier inga kända rasbundna hälsoproblem.

 

[Roheryn]

Väldigt många mindre raser beskrivs som stora hundar i litet format. Det stämmer definitivt på min.

Kanske är det helt enkelt så att en hund är en hund, oavsett kroppsstorlek, och att en del människor blir lite förvånade över att det gäller även de små raserna? Att de inte bara är handväsk-prydnader, liksom, utan riktiga hundar

 

[fio]

Jag har haft 2 cairnterrier och bott både i stan och på landet. Älskar cairn, dom vill både hänga med och sedan kan dom vara självständiga som katter. Jag tycker det är den perfekta rasen.

 

[Lhas]

Hej,

Ytterliggare ännu en vilken ras tråd men tänkte kika med experterna

Jag har gått ganske länge nu i hundtankar och funderar på vilken ras passar mig bäst. Har inte bråttom med att skaffa hund utan vill gärna bekanta mig med eventuell ras och uppfödare.

Jag jobbar heltid med hybrid. Så vissa dagar kommer jag vara hemma, andra dagar på kontor. Dagar då jag är borta blir det hunddagis av någon form. Troligtvis i form av mina pensionerade föräldrar.

Jag bor i lägenhet i storstad. Dock lite utanför med närhet till natur och lätt möjlighet till längre promenader, lite skog och hundbadstrand. Även möjlighet att ta bil på helg för lite roligare skogspromenader. Men med det sagt, en hund som inte skäller för minsta lilla vore att föredra, samt en hund som är ok att hänga med i kollektivtrafiken, gå på resturang/bar/cafe och att det kanske händer mycket runt omkring.

Detta kommer att vara min första hund. Jag är en van hundvakt av alla möjliga hundar men detta kommer vara den första hunden på heltid och från valpstadiet.

Jag är ute efter en lugn och stabil hund. Har inget krav på jakt eller vakt. Finns inga småbarn eller andra djur att ta hänsyn till hemma. Den får gärna ha en på/av knapp och att hunden kan hantera både lugna och aktiva dagar, som inte är lättstressad eller nervös.

Jag är mer ute efter en sällskapshund, däremot är jag intresserad av lydnad eller kanske agility. Jag vill gärna göra någon form av aktivitet med hunden.

Jag föredrar egentligen lite större hundar men är inte direkt ett krav. Däremot undviker jag gärna det minsta raserna.

Pälsvård är mindre petigt, gör det som behövs göra helt enkelt.

Helst ingen hundras med "kända" allvarliga genetiska sjukdomar eller mentalitet. Även lite tveksam till trubbnos, hudveck eller långa och tunga öron osv.

Aktivitetsnivån är kanske inte den högsta. Vardagar har jag möjligthet för längre promenad efter jobbet, en lunchpromenad på mellan 30 till 1 timma och samma på morgonen mellan 30 min till 1timma (beror på hemma eller kontor). Sen en kortare kvällsrunda.

Ser fram emot era åsikter!

Kolla på bichonerna och bedlingtonterriern dom är så trevliga du har även pudel om du vill ha lite mer energi

 

[Fetaost]

Dvärgschnauzer tycker jag passar fint in på dina kriterier.
Sund ras, fällfri, robust, allround, orkar mycket utan att vara krävande.
Är ursprungligen en gårdsras så de ska inte ha mycket jakt men vissa individer kan ha det.

Jag har två och tycker hundlivet med dem är enkelt. De är lätta att ha med på allt mellan himmel och jord, sällan svårt att hitta hundvakt då de är små, lugna och inte fäller. Samtidigt känns de större än de är eftersom de är så robusta.
Min gamla är väldigt typisk gårdshund och tycker mest om långpromenader och nosövningar som aktivitet. Min unghund är mer följsam och pigg på att lära sig saker.
De kräver pälsvård men i gengäld har de en otroligt praktisk päls mot smuts och vatten och fäller inte.

 

[Hundförfia]

Jag hade satsat på en mindre hund, det är väldigt mycket smidigare att åka kollektivt med en liten hund som man kan sätta i knät, du kan ha den i cykelkorg och smidigt för dina föräldrar om de är lite äldre.
Sen behöver du inte köpa en vavva, det finns mindre hundar som ändå är väldigt robusta, dvärgschnauzer tex

Så mycket som jag gärna hade velat ha en större hund så finns det så många fördelar med en mindre. Jag ska läsa på om dvärgschnauzer lite mer, tack!

 

[Hundförfia]

Jag skulle egentligen säga att någon av bichon-raserna vore perfekt. Mysiga sällskapshundar som bara vill hänga med , men med tillräcklig arbetsvilja för hundsport på amatörnivå. Inte heller särskilt skälliga för att vara småhusbarometer. Om man vill ha ”mer hund” mentalt så finns ju dvärgschnauzer, sällskapsterriers och mellanpudel som också skulle fungera. Men alla de här är små hundar, men de har en stor fördel i livet som sällskapshund.

Jag får väl erkänna att jag kanske har sållat bort bichon lite pga tidigare ägare jag träffat med dem. Har varit lite rosett i håret stuket där. Men jag får nog ta och skola om mig där!

Tack!

 

[Hundförfia]

Kolla på de mindre terrierraserna - cairnterrier, westie, norfolk & norwich, australisk terrier.... Jag hade själv en cairn under liknande omständigheter som du beskriver och det fungerade utmärkt. Hade bara haft större hundar förut, men tyckte att en cairn var "tillräckligt stor" för att inte vara rädd att trampa på den, typ. Hängde glatt med på både stadspromenader och längre skogspromenader/utflykter och funkade såklart fint även när vi flyttade till hus utanför stan och fick barn. Han blev 14 år och var frisk, pigg och glad fram till de sista månaderna. Vad jag vet har cairnterrier inga kända rasbundna hälsoproblem.

Jag har faktiskt varit lite i terrier tankar. Har stött på främst JRT eller yorkie, sållade bort JRT pga skäll, jakt etc och yorkie pga att den är så liten. Favoriten av terriers får jag väl erkänna är borderterrier - har dock även valt bort den pga jakt och aktivitetsnivå. Men jag tycker annars att norfolk och norwich ser mysiga ut! Ska kika lite mer på dem, tack!

 

[Hundförfia]

Jag har haft 2 cairnterrier och bott både i stan och på landet. Älskar cairn, dom vill både hänga med och sedan kan dom vara självständiga som katter. Jag tycker det är den perfekta rasen.

En till för terrier!

 

[Hundförfia]

Kolla på bichonerna och bedlingtonterriern dom är så trevliga du har även pudel om du vill ha lite mer energi

Jag börjar se en liten trend i vad folk föreslår! Toppen, tänker att om alla lutar åt samma håll så kanske det ligger något i det

 

[Hundförfia]

Dvärgschnauzer tycker jag passar fint in på dina kriterier.
Sund ras, fällfri, robust, allround, orkar mycket utan att vara krävande.
Är ursprungligen en gårdsras så de ska inte ha mycket jakt men vissa individer kan ha det.

Jag har två och tycker hundlivet med dem är enkelt. De är lätta att ha med på allt mellan himmel och jord, sällan svårt att hitta hundvakt då de är små, lugna och inte fäller. Samtidigt känns de större än de är eftersom de är så robusta.
Min gamla är väldigt typisk gårdshund och tycker mest om långpromenader och nosövningar som aktivitet. Min unghund är mer följsam och pigg på att lära sig saker.
De kräver pälsvård men i gengäld har de en otroligt praktisk päls mot smuts och vatten och fäller inte.Visa bifogad fil 128762

Vilka sötnosar!
Det var någon annan som nämnde dvärgschnauzer. Liten men robust är nog lite det jag är ute efter. Jag har inte stött på så många dvärgschnauzers i det vilda så att säga, så något att läsa vidare om!

Självklart blir det ju lite av en uppfostran/träningsfråga men hur tycler du att deras temprament i allmänhet är? Är de lite mer av en älskar alla person eller gillar det mer en person? Är de skälliga?

 

[BruNosen]

Får väl slå ett slag för whippet. Sover inne, hänger gärna med på allt ute. funkar i lägenhet och storstad. Min hane har hängt med på restaurang och café sen han var liten. Ingen vakt, ingen vall, normal fysisk aktiveringsnivå (kräver inte skitlånga promenader varje dag), minimalt med mental aktivering, inget skall, inget dreggel, frisk.

Som krav på sin tillvaro har dom att de ska få ligga i soffan, ha en skön bädd, kunna springa utan koppel i ett inhägnat område någon-några gånger i veckan. Inkallning är inte deras starka sida så räkna inte med att ha en whippet lös, även om många säger att det går bra. Träning är ledordet här.

Angående träning så hänger de gärna på aktiviteter men blir inte bäst. Vi har tränat agility, specialsök och även tävlat i rallylydnad.

Och det är en medelstor hund (hanarna är större än tikarna om du vill ha så stor whippet som möjligt) och mycket lämplig för nybörjare då de är lätta hundar. Pälsen än som silke, de är varma, gosiga och älskar att vara med.

Bli inte för avskräckt att de ser udda ut jämfört med vad man tänker på när man tänker på hund. De är en perfekt blandning mellan latmask och atlet, clown och elegant.

 

[BruNosen]

Ännu större vinthundar med rätt lik mentalitet och krav som whippet är ex greyhound, saluki, galgo espaniol, lurcher (en slags blandras, rescue). Sen finns ännu större hårigare borzoi, skotsk hjorthund och irländsk varghund. De två senare blir tyvärr inte så gamla. Många med hundar från vinthundsraserna tenderar att skaffa fler för de är så lätta att ha att göra med.

 

[Stergo]

Jag får väl erkänna att jag kanske har sållat bort bichon lite pga tidigare ägare jag träffat med dem. Har varit lite rosett i håret stuket där. Men jag får nog ta och skola om mig där!

Tack!

Se hunden, inte ägaren De är generellt lättsamma hundar vars enda krav är att få vara med dig så mycket som det bara går. De är ju i princip definitionen av en sällskapshund. Sedan så är de ju hundar som passar sådana som sätter rosetter i håret på dem i och med att de är så lättsamma. Men de är riktiga hundar(och dessutom rätt smarta) som gillar att lära sig saker, vandra och gräva upp buskar.

Jag har själv en Bichon Frisè och skills aldrig drömma om att sätta rosetter på henne och avskyr rosa. Så det är inte obligatoriskt att klä ut dem

 

[Lhas]

En till för terrier!

Terrier är att föredra om du vill ha en hund som skakar av sig det mesta och bichoner pudlar och liknande om du trivs med en hund som är mjukare och känsligare.

Tycker det är en ägarefråga som någon annan tidigare nämnde.

Jag trivs inte med Terriers men älskar deras sätt på avstånd ,men hade slitit mitt hår av deras ”vem bryr sig mentalitet”

Jag trivs heller inte med en hund som hela tiden frågar såsom vallhundar så jag har hittat en ras som är alldeles mittemellan detta

Åk runt och träffa olika raser är mitt tips vad andra rekommenderar är så personligt.