Jag är 17 år och kommer från Stockholm men bor pga skolgång i Värmland under terminstid.
Jag fick efter ett par års övertalning och kunskapssamlande min första akita för snart tre år sedan, en liten tik som fick namnet Finley. Hon har följt med mig till skolan (skolorna) sen hon var nio veckor och efter en jobbig valp- och unghundsperiod har hon hur som helst blivit en helt underbar och okomplicerad hund som följer med på allt, även om det ibland krävs viss övertalning. Hon är en sån hund man bara får en gång här i livet.
Självständig, reserverad, jaktgalning, enmanshund, mjuk men inte vek, charmig till tusen men en riktig ragata ibland. Hade jag varit bättre med ord hade jag kunnat berätta hur mycket som helst om henne.
Jag tar alldeles för mycket bilder så jag låter dem tala istället.
(Jag letade länge och väl efter en hundselfie men det här var den enda jag hittade, från ett år sen när jag var ung och fager visst inte kunde stänga munnen).
För strax över ett år sen köpte jag min andra hund - hunden jag alltid trodde att jag ville ha, dvs en stor akitahane. Torac blir två år och jag har ännu inte riktigt klickat med honom. Han var rätt förstörd när jag tog över honom så med honom har jag mest kämpat för att få honom tryggare och att sluta göra utfall mot andra hundar.
Just nu är han inne i nån tonårsperiod där han bara vill kissa på allt och har selektiv hörsel. Det var länge sen han gjorde utfall regelbundet men han är väldigt känslig så om jag beter mig fel eller är på dåligt humör känner han av det direkt och agerar därefter. Han faller alltså väldigt lätt tillbaka i dåliga beteenden, inte bara vad det gäller hundmöten.
Skarp och osäker och biter hellre en gång för mycket. Har en gammal muskelskada sen har var valp som nu äntligen är på väg att bli bättre, hur mycket av hans beteende som påverkats av det vet jag inte.
Trots detta är han en väldigt charmig hund som jag på många sätt är tacksam över.
Det jobbigaste med honom just nu är egentligen att han är tonåring och att han inte klarar av att jag har dåliga dagar utan att falla tillbaka i dåliga beteenden vilket resulterar i en ond cirkel.
Han är en stor klump med en liten insida. Kan kännas väldigt korkad men är egentligen motsatsen.
Importerades från Belgien för att användas i avel men har ett litet underbett och tur är väl det.
Min troligtvis sista hund på många, många år är Contra, en huskyblandras på 4 månader. Tekniskt sett min enda eftersom det är den enda jag betalat och betalar 100% själv.
Trodde aldrig att jag skulle skaffa blandrasvalp men det var under lite speciella omständigheter. Hon är, som de flesta valpar, tämligen värdelös. När hon växt till sig lite är tanken att hon ska användas till drag.
Självständig, pigg, reserverad, mysig, glad. Än så länge finns det inte så mycket mer att berätta.
Jag är uppvuxen med en nu tioårig portugisisk vattenhund. Jättetrevlig och hund som egentligen känns bortslösad på en (då) barnfamilj. Jag hade ansvar för honom nåt år innan jag fick min första egna hund och då fick han betydligt mer aktivitet, som tur är har han en aktiv extrafamilj nu där han är nån vecka i taget.
ursäkta bildspam men jag är värdelös på att välja ut bilder, satte in spoilers för att undvika att... förlänga tråden
Jag fick efter ett par års övertalning och kunskapssamlande min första akita för snart tre år sedan, en liten tik som fick namnet Finley. Hon har följt med mig till skolan (skolorna) sen hon var nio veckor och efter en jobbig valp- och unghundsperiod har hon hur som helst blivit en helt underbar och okomplicerad hund som följer med på allt, även om det ibland krävs viss övertalning. Hon är en sån hund man bara får en gång här i livet.
Självständig, reserverad, jaktgalning, enmanshund, mjuk men inte vek, charmig till tusen men en riktig ragata ibland. Hade jag varit bättre med ord hade jag kunnat berätta hur mycket som helst om henne.
Jag tar alldeles för mycket bilder så jag låter dem tala istället.
(Jag letade länge och väl efter en hundselfie men det här var den enda jag hittade, från ett år sen när jag var ung och fager visst inte kunde stänga munnen).
För strax över ett år sen köpte jag min andra hund - hunden jag alltid trodde att jag ville ha, dvs en stor akitahane. Torac blir två år och jag har ännu inte riktigt klickat med honom. Han var rätt förstörd när jag tog över honom så med honom har jag mest kämpat för att få honom tryggare och att sluta göra utfall mot andra hundar.
Just nu är han inne i nån tonårsperiod där han bara vill kissa på allt och har selektiv hörsel. Det var länge sen han gjorde utfall regelbundet men han är väldigt känslig så om jag beter mig fel eller är på dåligt humör känner han av det direkt och agerar därefter. Han faller alltså väldigt lätt tillbaka i dåliga beteenden, inte bara vad det gäller hundmöten.
Skarp och osäker och biter hellre en gång för mycket. Har en gammal muskelskada sen har var valp som nu äntligen är på väg att bli bättre, hur mycket av hans beteende som påverkats av det vet jag inte.
Trots detta är han en väldigt charmig hund som jag på många sätt är tacksam över.
Det jobbigaste med honom just nu är egentligen att han är tonåring och att han inte klarar av att jag har dåliga dagar utan att falla tillbaka i dåliga beteenden vilket resulterar i en ond cirkel.
Han är en stor klump med en liten insida. Kan kännas väldigt korkad men är egentligen motsatsen.
Importerades från Belgien för att användas i avel men har ett litet underbett och tur är väl det.
Min troligtvis sista hund på många, många år är Contra, en huskyblandras på 4 månader. Tekniskt sett min enda eftersom det är den enda jag betalat och betalar 100% själv.
Trodde aldrig att jag skulle skaffa blandrasvalp men det var under lite speciella omständigheter. Hon är, som de flesta valpar, tämligen värdelös. När hon växt till sig lite är tanken att hon ska användas till drag.
Självständig, pigg, reserverad, mysig, glad. Än så länge finns det inte så mycket mer att berätta.
Jag är uppvuxen med en nu tioårig portugisisk vattenhund. Jättetrevlig och hund som egentligen känns bortslösad på en (då) barnfamilj. Jag hade ansvar för honom nåt år innan jag fick min första egna hund och då fick han betydligt mer aktivitet, som tur är har han en aktiv extrafamilj nu där han är nån vecka i taget.
ursäkta bildspam men jag är värdelös på att välja ut bilder, satte in spoilers för att undvika att... förlänga tråden