Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ardenner är i regel lugna. Dels är de ju avlade för att vara arbetshästar och kunna vänta tålmodigt, dels är det är väl ingen som orkar med ett ton elektrisk ardenner, så man avlar väl inte på de med mycket nerv och flykt.Vet att detta givetvis varierar då hästar är individer och att det beror på träning mm, men vilka häst/ponnyraser är generellt lugnast/mest stabila eller har bäst förutsättningar att utveckla dessa egenskaper? Alltså som inte är nerviga/tittiga/lättskrämda
mer än en ardenner jag har träffat har varit väldigt "framåt" och arbetsvillig, inte nödvändigtvis så att man skulle klassat den som "lugn och stabil".ett ton elektrisk ardenner, så man avlar väl inte på de med mycket nerv och flykt
Jag skulle vilja säga att det beror mer på individer än ras. Det finns alla varianter inom alla raser.Vet att detta givetvis varierar då hästar är individer och att det beror på träning mm, men vilka häst/ponnyraser är generellt lugnast/mest stabila eller har bäst förutsättningar att utveckla dessa egenskaper? Alltså som inte är nerviga/tittiga/lättskrämda
Fast aveln gör ju sitt till också. Jag skulle säga att ardenners är i snitt mindre benägna att gilla att springa fort än travare, t ex.mer än en ardenner jag har träffat har varit väldigt "framåt" och arbetsvillig, inte nödvändigtvis så att man skulle klassat den som "lugn och stabil".
Jag skulle vilja säga att det beror mer på individer än ras. Det finns alla varianter inom alla raser.
Det jag har sett av ardenners är att de verkar otroligt enkla. Rida in? Lägg på en sadel och sitt upp. Klart. Köra in? Spänn för och gå. Klart. Absolut behövs utbildning och kunskap, som med alla hästar, men människor som bara hanterat ardenners kan bli lite förskräckta över hur mycket andra hästar reagerar när man gör saker.Hästhållningen gör otroligt mycket.
Men, annars tänker jag arbetshästar. De är avlade för att inte smäcka iväg. Dock så gissar jag att det kräver mycket kunskap för att träna dem till att bli just sådär stensäkra som arbetande skogshästar är.
Så kanske det är. Är färgad av enda gången jag stött på en ardenner (var nog en korsning med något annat iofs), som helt tagit över sin människa. Han var nog inte rädd för något, men nog gjorde han vad tusan han villeDet jag har sett av ardenners är att de verkar otroligt enkla. Rida in? Lägg på en sadel och sitt upp. Klart. Köra in? Spänn för och gå. Klart. Absolut behövs utbildning och kunskap, som med alla hästar, men människor som bara hanterat ardenners kan bli lite förskräckta över hur mycket andra hästar reagerar när man gör saker.
Det kan jag tänka mig, orädd och mentalt stark sammanfaller ju inte sällan. Så det är nog bra om det finns tydliga regler och gränser.Så kanske det är. Är färgad av enda gången jag stött på en ardenner (var nog en korsning med något annat iofs), som helt tagit över sin människa. Han var nog inte rädd för något, men nog gjorde han vad tusan han ville
Sån är min häst. Jag fick för mig att dra ner några stockar från skogen så jag spände för och gick ut. (Då tyckte jag att det var en bra idé, men i efterhand känner jag mig lite matt med hur illa det kunde gått.)Det jag har sett av ardenners är att de verkar otroligt enkla. Rida in? Lägg på en sadel och sitt upp. Klart. Köra in? Spänn för och gå. Klart. Absolut behövs utbildning och kunskap, som med alla hästar, men människor som bara hanterat ardenners kan bli lite förskräckta över hur mycket andra hästar reagerar när man gör saker.
Har en Haflinger idag och hon hade kunnat skrämma vilken osäker ryttare som helst de första 4 åren vi hade henne. Pigg, framåt, envis, kvick och outtröttlig. Idag 12 år och dessutom dräktig, nu världens lugnaste och snällast
Idag gör min det också och har gjort ett par år, fortfarande lika glad, pigg osv men ändå med något inre lugn nu. Men när hon va yngre gjorde hon precis som hon ville om det inte passade. Typ gå förbi grannens postlåda eller nått nytt efter vägen som inte var där igår. Helt tvärblockad. Nu kan hon stanna, kanske backa nått steg men sen går hon bara, alltid överallt."Pigg, envis, kvick och outtröttlig" passar väldigt bra in på den enda haflingern jag har erfarenhet av. Men hon är totalt orädd och inte minsta lilla tittig/nervig/lättskrämd. Hon är lite som att sitta på en stridsvagn/murbräcka - hon går fram oavsett vad som är framför henne
Jag red in en ardenner- unghäst en gång. Det var bara att sätta sig upp och rida- i alla gångarter. Inga konstigheter som helst. Vi red t o m skänkelvikning...Det jag har sett av ardenners är att de verkar otroligt enkla. Rida in? Lägg på en sadel och sitt upp. Klart. Köra in? Spänn för och gå. Klart. Absolut behövs utbildning och kunskap, som med alla hästar, men människor som bara hanterat ardenners kan bli lite förskräckta över hur mycket andra hästar reagerar när man gör saker.
Tinker tycker jag är en stabilare hobbyras, de tinkrar jag träffat har inte lika mycket arbetsmani och är bara lite dryga när de är runt 3-5 år . Men på grund av deras storlek (dyrt med utrustning, transporter, drygt för hovslagaren/verkaren) och att även de kan vara lite brötiga så är min "lugna favorit" hitills...
Jag har också träffat några varmblodstravare som varit fantastiska, men också lika många som varit väldigt reaktiva och stressiga.Det är inte min erfarenhet av tinkers och tinkerkorsningar. Min erfarenhet säger att det är ganska reaktiva hästar. Inga lugna filbunkar där inte! Roliga att rida, snälla och vänliga. Men reaktiva och mycket power.
Den lugnaste och tryggaste häst jag ridit var en varmsblodstravare. Trots mycket liten livserfarenhet (mest gått hemma på gården) så var hon helt cool inför allt vi mötte på uteritter. Allt möttes med lugn och trygghet. En otroligt cool och trygg individ! Men hon var nog inte helt representativ för rasen.
Jag har också träffat några varmblodstravare som varit fantastiska, men också lika många som varit väldigt reaktiva och stressiga.
Intressant det där med tinkrarna, kanske finns olika temperament i olika linjer . Kan det ha med show-avel att göra? Utställningsaraber är ju ett exempel på framavlad max-nipprighet .
Nordsvenskar må vara "lugna och orädda" som standard, men de är lite som border collies, en arbetande ras, och kan bli rätt dryga om de är i god kondition men inte får arbeta. Brötiga och ifrågasättande. Kallblodstravarna däremot kan vara oerhört reaktiva, men de är ju också avlade för att springa fort fort.
Tinker tycker jag är en stabilare hobbyras, de tinkrar jag träffat har inte lika mycket arbetsmani och är bara lite dryga när de är runt 3-5 år . Men på grund av deras storlek (dyrt med utrustning, transporter, drygt för hovslagaren/verkaren) och att även de kan vara lite brötiga så är min "lugna favorit" hitills...
Kigermustangen . Lätta och nätta men kloka och slösar inte energi på att flippa ur alltför länge. Kan stå och spana en stund och fundera på saken men inte explosionsbenägna. De quartrar jag träffat har också varit såna (jag gillar dock kigerns utseende mer). Och storleken är fantastiskt behändig, jag är 177cm på min Mustang på 148cm och han känns helt perfekt. Och så smidigt med transporter, gästboxstorlek osv.
Skulle jag köpa en till häst är det "litet halvblod av gamla skolan", quarter, mustang, paint, eller den sortens korsning jag kommer leta efter. Framavlad för will to please och tassarna i backen.
Som skogsmulleryttare är det ju helt onödigt med en 175cm nippertippa som kan bocka av en till månen...